Besvärliga hältor, misstanke om autoimmunt

[JosseMandy]

Idag fick vi äntligen träffa en ortoped. En helt fantastisk sådan som var så fin mot min hund så att jag blir tårögd när jag tänker på det. Efter besöket kunde vi iallafall utesluta fästingsjukdomar som orsak och övriga blodprover som togs var bra. Någon sänka (minns inte vad som menades med det) var på 37 och de flesta hundar/normalt(?) var runt 20, men har för mig att det inte sa så mycket heller.

Misstanken nu är då någon autoimmun sjukdom som vi ska prova att behandla för med kortison (tidigare har vi bl.a. behandlat hältan med Cartrophen, Ortoton och Previcox med dåligt resultat). Svarar hon på kortison är det troligt att vi hittat en diagnos annars får ortopeden vara påhittig. Det är möjligt att hon har ont typ överallt eller så kan hennes reaktioner bero på ett starkt obehag som vuxit fram med alla undersökningar, hon blev verkligen så stressad så det gick inte att undersöka och få fram något tydligt genom palpation. Hon behövde munkorg och då kunde han inte läsa av alla reaktioner. Bara en sån grej liksom, ingen annan har någonsin brytt sig om att läsa av små signaler tidigare. Dock är hon ursnäll vid undersökning om man inte ska klämma över rygg och ben, vilket hon visade så sent som förra veckan när hon åkte på en öroninflammation, och smärtbilden med hältorna har ökat sen start så jag tror tyvärr det är det förstnämnda. Hon är aldrig "besvärlig" om hon inte har goda skäl till det och jag märker en hel del när jag håller på med henne hemma i lugn och ro.

Röntgen visade heller ingenting och hon kändes fin i de större lederna (ortopeden kände lite när hon ändå var sederad efter röntgen). Tåleder m.m. är tydligen så små och besvärliga att det inte går att försöka ta ledvätska (eller få en rättvis bedömning genom palpation? Jag kan ha missuppfattat det där!) på så små hundar, så därför vet vi inte riktigt hur det står till med dessa. Ortopeden kunde utesluta den variant av autoimmuna sjukdomar som bryter ned ledbrosket för det hade tydligen setts på röntgen ifall det var den. Den andra, kan det vara immunmedierad polyartrit? Står misstanke om "autoimmun polyartropathy" i journalen, men jag fattar inte om det är samma sak. Kommer ju upp en himla massa varianter om man googlar.

Vet att det finns en del användare på forumet vars hundar fått sådana här diagnoser, kan ni tänka er att bolla lite med mig och, ännu en gång, berätta lite mer om era hundar så vore jag väldigt tacksam. Plöjde igenom alla trådar på Hundhälsa i min väntan på besöket hos ortpeden. Det var många och jag minns tyvärr inte alla era nick eller hur det gick för era hundar. Kanske vill någon annan delge mig något eller helt enkelt bara hålla en tumme för oss. Vi fick inte jättemycket information idag eftersom det inte alls är säkert att det är något autoimmunt, vi måste ju veta om hon överhuvudtaget svarar på kortisonet. Dock vill jag ändå läsa på lite i förväg så jag är lite mer förberedd iallafall.


Får tyvärr inget riktigt flyt i texten då jag försöker hålla den så kort som möjligt, men hoppas någon orkar läsa iallafall och att den inte blev helt obegriplig.

 

[Och_Aye]

Min ena är autoimmun! Det finns ett blodprov där man kan se om hunden är positiv el negativ - men det kan tydligen även vara så att en hund kan vara autoimmun trots ett negativt prov. Minns inte vad det kallas.

Hon har inte heller den typen som ger "missbildade" leder. Hon får inflammationer i tålederna som gör att hon sedan får ont i ryggen. Nu går hon på en liten dos kortison och kommer nog göra resten av livet. Med sin kortison mår hon bra och har inga restriktioner alls - grundsjukdomen förvärras inte för att hunden är aktiv t ex så vi slipper äntligen alla dessa vändor med vila!

Hon har fina leder och ingen artros, för övrigt, som ju är ganska lätt att hitta.

 

[Red_Chili]

Utan att veta någonting om din hunds historia, vad ni testat osv, men är det uteslutet att hunden har någon liten gammal muskelskada som kan vara boven i dramat? Något så "enkelt" som en sträckning kan i värsta fall leda till att hunden är halt, stel i hela kroppen, får artros och tja, problem överallt kort sagt. Extremt många missar dock sådana saker, även när man ber dem titta efter sådana saker.

 

[JosseMandy]

Min ena är autoimmun! Det finns ett blodprov där man kan se om hunden är positiv el negativ - men det kan tydligen även vara så att en hund kan vara autoimmun trots ett negativt prov. Minns inte vad det kallas.

Hon har inte heller den typen som ger "missbildade" leder. Hon får inflammationer i tålederna som gör att hon sedan får ont i ryggen. Nu går hon på en liten dos kortison och kommer nog göra resten av livet. Med sin kortison mår hon bra och har inga restriktioner alls - grundsjukdomen förvärras inte för att hunden är aktiv t ex så vi slipper äntligen alla dessa vändor med vila!

Hon har fina leder och ingen artros, för övrigt, som ju är ganska lätt att hitta.

Vi gjorde blodprovet men kommer inte ihåg om det blev färdiganalyserat eller ej. Vi fick mest veta att de blodprover som tagits var bra.

Vad skönt att den inte förvärras och att hon kan vara aktiv! Här är vi riktigt less på all vila.

Vad var symptomen på din hund och hur diagnostiserades hon? Var det ett positivt blodprov?

 

[JosseMandy]

Utan att veta någonting om din hunds historia, vad ni testat osv, men är det uteslutet att hunden har någon liten gammal muskelskada som kan vara boven i dramat? Något så "enkelt" som en sträckning kan i värsta fall leda till att hunden är halt, stel i hela kroppen, får artros och tja, problem överallt kort sagt. Extremt många missar dock sådana saker, även när man ber dem titta efter sådana saker.

Tyvärr är det högst osannolikt att det är en muskelskada. Innan vi var hos ortopeden var vi hos en välkänd fysioterapeut på dennes klinik. Annars gillar jag att kunna ha både en veterinär och en bra fysioterapeut till hands.

Hjälp, jag skulle kunna skriva en hel roman om våra bekymmer men kortfattat har hon haft problem med återkommande hältor under 6 års tid. Nu senast behandlade vi först för inflammerade böjsenor men det blev bara sämre med hältan. Från ett ben till tre och medicineringarna gjorde det inget bättre heller.

När jag plöjde igenom forumsdelen läste jag om din hunds gamla skada, så himla sorgligt att hon skulle gå med det så länge samt utgången. Beklagar!

Är en notorisk smygläser på forumet, läser massor men skriver minimalt. Känns som att jag känner er alla

 

[Och_Aye]

Vi gjorde blodprovet men kommer inte ihåg om det blev färdiganalyserat eller ej. Vi fick mest veta att de blodprover som tagits var bra.

Vad skönt att den inte förvärras och att hon kan vara aktiv! Här är vi riktigt less på all vila.

Vad var symptomen på din hund och hur diagnostiserades hon? Var det ett positivt blodprov?

Ja, att hon äntligen slipper all vila är verkligen guld värt! Det är dessutom en border collie som hanterar vila riktigt kass... Nu får hon göra vad hon vill eftersom att det ändå inte "spelar någon roll". Har hon inflammationer för tillfället ökar vi dosen kortison ett kort tag så blir det bättre direkt. Har tur som kan ha henne på en låg underhållsdos, men i början fick hon äta rejält med kortison för att få ner inflammationerna ordentligt och det var inget kul.

Hennes symtom var halt/stel i bakben och bakdel, efter vila eller mycket aktivitet. Ömmat i ländryggen, höll Bla på att äta upp en massör. Gick ofta över efter några steg så inga extrema hältor, men hon var väldigt arg en period vilket ju tyder på att hon haft rejält ont utan att visa så mycket rent fysiskt. Vi höll på i över 2 år innan den senaste ortopeden äntligen kom på vad felet var. Innan har dom sagt att hon har kassa höfter (hon är friröntgad), och därför får ont i ryggen. Andra diagnoser hon fått är muskelsträckning i rygg samt delvis avslitna muskelfästen i rygg och dessutom inflammation i ryggen.

Inflammation i ryggen får hon när hon får ont men ingen redde ut riktigt varför. Istället har vi rehabat, rehabat och rehabat lite mer... Sista gången hos vet röntgades hon vanligt igen, fick gå på tryckmatta, kändes igenom ordentligt, lämnade blodprov samt åkte in i CT. Vet såg hennes extremt små signaler när han böjde tårna och hittade felet i kombo med blodprovet då. Äntligen! Fy vilka vändor vi haft och sä mycket ont hon haft i onödan och så mycket hon vilat till ingen nytta...

Med sin kortison är hon symtomfri.

 

[JosseMandy]

Ja, att hon äntligen slipper all vila är verkligen guld värt! Det är dessutom en border collie som hanterar vila riktigt kass... Nu får hon göra vad hon vill eftersom att det ändå inte "spelar någon roll". Har hon inflammationer för tillfället ökar vi dosen kortison ett kort tag så blir det bättre direkt. Har tur som kan ha henne på en låg underhållsdos, men i början fick hon äta rejält med kortison för att få ner inflammationerna ordentligt och det var inget kul.

Hennes symtom var halt/stel i bakben och bakdel, efter vila eller mycket aktivitet. Ömmat i ländryggen, höll Bla på att äta upp en massör. Gick ofta över efter några steg så inga extrema hältor, men hon var väldigt arg en period vilket ju tyder på att hon haft rejält ont utan att visa så mycket rent fysiskt. Vi höll på i över 2 år innan den senaste ortopeden äntligen kom på vad felet var. Innan har dom sagt att hon har kassa höfter (hon är friröntgad), och därför får ont i ryggen. Andra diagnoser hon fått är muskelsträckning i rygg samt delvis avslitna muskelfästen i rygg och dessutom inflammation i ryggen.

Inflammation i ryggen får hon när hon får ont men ingen redde ut riktigt varför. Istället har vi rehabat, rehabat och rehabat lite mer... Sista gången hos vet röntgades hon vanligt igen, fick gå på tryckmatta, kändes igenom ordentligt, lämnade blodprov samt åkte in i CT. Vet såg hennes extremt små signaler när han böjde tårna och hittade felet i kombo med blodprovet då. Äntligen! Fy vilka vändor vi haft och sä mycket ont hon haft i onödan och så mycket hon vilat till ingen nytta...

Med sin kortison är hon symtomfri.

Oj, jo jag förstår det. Min är ju av sällskapsras men hon är van att vara aktiv så det är himla trist ändå. Sen kan jag ju erkänna att jag lider lite av att vi inte kan träna och tävla även om det viktigaste är att hon får vara frisk och glad.

Ni hade ett positivt blodprov alltså?

Syndes något på CT?

Minns du om det gick att känna att hon var inflammerad i tålederna? Jag förstod det som att min hund har så små tår och tåleder att det typ var omöjligt att kunna avgöra helt säkert.

Vi har inte heller några extrema hältor förutom nu i julas när vi var tvungna att gå rastningsrundor för att hon skulle hinna tömma blåsan. Vi gick minimalt men ändå byggdes hältan på och på kvällarna var hon riktigt halt på ena frambenet.

 

[brandkattis]

Min rottistik fick diagnosen immunmedierad polyartrit -13. Hennes ANA-prov var posiivt vid första besöket.

 

[JosseMandy]

Min rottistik fick diagnosen immunmedierad polyartrit -13. Hennes ANA-prov var posiivt vid första besöket.

Ditt nick känner jag igen, läste dina trådar också. Hur går det för din hund nu? Har du lust att berätta lite kortfattat igen om vilka problem din hund hade när ni sökte hjälp o.s.v.?

 

[JosseMandy]

Här tror jag faktiskt att min hund är lite bättre, hon verkar betydligt mer köldtålig och ser inte ut att avlasta frambenet lika frekvent. Promenadförsök har dock inte sagt så mycket, hon ville inte gå mer än en pyttebit innan hon ville bli buren men då var det så kallt att vi behövde täcke om det kan ha spelat någon roll just den gången (brukar inte vara några problem men ändå). I helgen blir det dock så varmt att vi kan skippa det, så då finns det ingenting som kan störa en ev promenad bortsett från smärta.

 

[brandkattis]

Ditt nick känner jag igen, läste dina trådar också. Hur går det för din hund nu? Har du lust att berätta lite kortfattat igen om vilka problem din hund hade när ni sökte hjälp o.s.v.?

Min Ina sover de evigas sömn sedan snart 3 år tillbaka.

Jag sökte veterinär då hon hade fått en svullnad höger bak, ingen värme o ingen mjuk svullnad, var lite osäker på om hon var svullen eller ej, trodde hon hade stött i sig i skogen då hon kunde vara en bulldozer ibland. Hon var inte halt, men hade svårt att ta sig upp i soffan en kväll, det var så jag uppmärksammade det.

Veterinären kunde ana en liten liten hälta, väldigt tålig tjej, visade ingen tendens till att ha ont vid undersökningen hos vet. Röntgades i rygg, höfter o ben, men såg inget konstigt. Vi pratade o jag hade haft en känsla sedan ett tag tillbaka att något inte var bra, men jag hade inget att sätta fingret på.

Hon tog ett ANA-prov o det skickades iväg (visste ej vad det var då), vi fick metacam, bara ut o göra sina behov sedan stilla, så skulle vi höras på ett par dar, redan där o då sa veterinären att jag skulle börja fundera på om det skulle bli ett liv för en hund (vilket jag inte förstod alls, då det "bara" var en stukning i mitt huvud.. Metacamet gjorde ingen skillnad på henne, så vi var tillbaka ett par dagar senare, samma ord kom igen från veterinären,kortison sattes in, svullnaden försvann till dagen efter, men hon mådde tjyvens. Provsvaret kom åter, vi var in igen, hon försökte förklara vad det var de trodde hon drabbats av, hon hade kontakt med en på SLU som nyss studerat/forskat om detta med autoimmuna sjukdomar.
Hon skulle konsultera med henne igen, en högre dos kortison sattes in.

Så efter ca två veckor var svullnad tillbaka fast på ett framben, samt samma bakben. Hon led väldigt, jag pratade med vet. igen o hon konsulterade med denna på SLU igen, återkom sedan med svaret att vi kunde prova med en ännu högre dos kortison samt cellgifter. Med den behandlingen skulle jag kunna köpa mig 1 - 11/2 år till med min hund. Min Ina fick somna in den eftermiddagen.

Svåraste jag någonsin gjort, men det var mitt ansvar som ägare.

Hörde efter o sökte info, o en del klarar av att leva ett liv o hålla det i schack med kortison, men tyvärr inte Inas.

Önskar er all lycka o håller tummar att det kommer att bli bra för dig o din hund

 

[Alexandra_W]

Min förra fick autoimmun polyartrit. Dvs autoimmunt utlösta ledinflammationer i flera leder. Det tog lång tid för oss att få diagnos då hunden inte är gnällig och var mycket svårt att hitta var han hade ont. Var en mycket skicklig ortoped som genomskådade honom.

Minns inte alla prover de tog, det var massvis, inklusive prov på ledvätska mm. Proverna uteslöt allt annat än autoimmunt men man hittade inte de markörer/positiva svar som skulle bekräfta. Man gör visst inte det alla ggr.

Behandlades med kortison, men trots enormt höga doser funkade det inte, däremot mådde han kasst av kortisonet. Alt var sen immunsänkande/cellgift men då skulle han bli så infektionskänslig att han skulle behöva lämna blodprov varje vecka osv, så jag sa nej. Vet sa då att hon tyckte det var rätt, och att den behandlingen antagligen inte skulle fungera den heller.

Min hade inflammation i princip i alla de stora lederna (rygg, höft, bakknän, haser, armbågar, carpus)

 

[JosseMandy]

Min Ina sover de evigas sömn sedan snart 3 år tillbaka.

Jag sökte veterinär då hon hade fått en svullnad höger bak, ingen värme o ingen mjuk svullnad, var lite osäker på om hon var svullen eller ej, trodde hon hade stött i sig i skogen då hon kunde vara en bulldozer ibland. Hon var inte halt, men hade svårt att ta sig upp i soffan en kväll, det var så jag uppmärksammade det.

Veterinären kunde ana en liten liten hälta, väldigt tålig tjej, visade ingen tendens till att ha ont vid undersökningen hos vet. Röntgades i rygg, höfter o ben, men såg inget konstigt. Vi pratade o jag hade haft en känsla sedan ett tag tillbaka att något inte var bra, men jag hade inget att sätta fingret på.

Hon tog ett ANA-prov o det skickades iväg (visste ej vad det var då), vi fick metacam, bara ut o göra sina behov sedan stilla, så skulle vi höras på ett par dar, redan där o då sa veterinären att jag skulle börja fundera på om det skulle bli ett liv för en hund (vilket jag inte förstod alls, då det "bara" var en stukning i mitt huvud.. Metacamet gjorde ingen skillnad på henne, så vi var tillbaka ett par dagar senare, samma ord kom igen från veterinären,kortison sattes in, svullnaden försvann till dagen efter, men hon mådde tjyvens. Provsvaret kom åter, vi var in igen, hon försökte förklara vad det var de trodde hon drabbats av, hon hade kontakt med en på SLU som nyss studerat/forskat om detta med autoimmuna sjukdomar.
Hon skulle konsultera med henne igen, en högre dos kortison sattes in.

Så efter ca två veckor var svullnad tillbaka fast på ett framben, samt samma bakben. Hon led väldigt, jag pratade med vet. igen o hon konsulterade med denna på SLU igen, återkom sedan med svaret att vi kunde prova med en ännu högre dos kortison samt cellgifter. Med den behandlingen skulle jag kunna köpa mig 1 - 11/2 år till med min hund. Min Ina fick somna in den eftermiddagen.

Svåraste jag någonsin gjort, men det var mitt ansvar som ägare.

Hörde efter o sökte info, o en del klarar av att leva ett liv o hålla det i schack med kortison, men tyvärr inte Inas.

Önskar er all lycka o håller tummar att det kommer att bli bra för dig o din hund

Fy vad tråkigt. Beklagar.

Tack. De sista två veckorna innan vi fick komma till ortoped var hemska. Har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv, hade konstant ont i magen, var illamående och kallsvettades något otroligt, var övertygad om att jag inte skulle få med mig min prinsessa hem igen. Tack och lov var där den gulligaste ortopeden vi någonsin träffat och besöket gav lite hopp ändå. Vet inte om ANA-provet hann bli färdigt eller om det föll under "blodproverna såg bra ut", men tyvärr utesluter ju inte ett negativt blodprov sjukdomen.

Vet du om NSAID är "tillräckligt" för att smärtlindra en hund med sjukdomen eller är det individuellt kanske? Tänker att min hunds hälta och ovilja till promenader inte blev hjälpt alls trots cartrophen, ortoton och previcox samtidigt, och din hund svarade ju inte på metacam.

 

[Alexandra_W]

Vet du om NSAID är "tillräckligt" för att smärtlindra en hund med sjukdomen eller är det individuellt kanske? Tänker att min hunds hälta och ovilja till promenader inte blev hjälpt alls trots cartrophen, ortoton och previcox samtidigt, och din hund svarade ju inte på metacam.

Nog individuellt. Räckte inte för min med NSAID. Man såg en viss skillnad, men långt ifrån bra. Han fick morfin när det var som värst..

 

[JosseMandy]

Min förra fick autoimmun polyartrit. Dvs autoimmunt utlösta ledinflammationer i flera leder. Det tog lång tid för oss att få diagnos då hunden inte är gnällig och var mycket svårt att hitta var han hade ont. Var en mycket skicklig ortoped som genomskådade honom.

Minns inte alla prover de tog, det var massvis, inklusive prov på ledvätska mm. Proverna uteslöt allt annat än autoimmunt men man hittade inte de markörer/positiva svar som skulle bekräfta. Man gör visst inte det alla ggr.

Behandlades med kortison, men trots enormt höga doser funkade det inte, däremot mådde han kasst av kortisonet. Alt var sen immunsänkande/cellgift men då skulle han bli så infektionskänslig att han skulle behöva lämna blodprov varje vecka osv, så jag sa nej. Vet sa då att hon tyckte det var rätt, och att den behandlingen antagligen inte skulle fungera den heller.

Min hade inflammation i princip i alla de stora lederna (rygg, höft, bakknän, haser, armbågar, carpus)

Har läst din tråd vid ett flertal tillfällen senaste åren, så otroligt sorglig, beklagar! Fantastiskt bra gjort att du stod på dig och att ni fick hjälp även om det tyvärr inte gick vägen.

Har alltid tänkt skicka ett PM och fråga vem din ortoped var, nu hittade jag ju en helt fantastisk sådan som också ville leta små tecken och som tar det här på allvar, men jag undrar fortfarande så du får hemskt gärna PM:a mig namn och djursjukhus/klinik.

Hur fick ni reda på ledinflammationerna, var det genom palpation eller ledvätskeprov? Min hunds tåleder och handleder (är det carpus? ) är så små så det gick inte avgöra om de är drabbade eller ej. Hade varit vansinnigt skönt att få veta dock. De större lederna var fina.

Visst gav du metacam när du väntade provsvaren eller är det jag som minns fel? Och att det typ "tog udden" av smärtan? För min hund fick tre mediciner och blev gladare under ett par dagar men fortsatt halt, försöker fundera lite kring sannolikheten att min hund har sjukdomen eller om det kan vara något annat som spökar. Situationen med hältan är konstig dock, helt klart.

 

[JosseMandy]

Nog individuellt. Räckte inte för min med NSAID. Man såg en viss skillnad, men långt ifrån bra. Han fick morfin när det var som värst..

Fy tusan. Syndes det alltid, eller var det olika i olika situationer? I och för sig kanske inte din hund visade några rörelsestörningar, var det inte beteendeförändringar du sökte för? Eller haltade han också?

 

[Alexandra_W]

Har läst din tråd vid ett flertal tillfällen senaste åren, så otroligt sorglig, beklagar! Fantastiskt bra gjort att du stod på dig och att ni fick hjälp även om det tyvärr inte gick vägen.

Har alltid tänkt skicka ett PM och fråga vem din ortoped var, nu hittade jag ju en helt fantastisk sådan som också ville leta små tecken och som tar det här på allvar, men jag undrar fortfarande så du får hemskt gärna PM:a mig namn och djursjukhus/klinik.

Hur fick ni reda på ledinflammationerna, var det genom palpation eller ledvätskeprov? Min hunds tåleder och handleder (är det carpus? ) är så små så det gick inte avgöra om de är drabbade eller ej. Hade varit vansinnigt skönt att få veta dock. De större lederna var fina.

Visst gav du metacam när du väntade provsvaren eller är det jag som minns fel? Och att det typ "tog udden" av smärtan? För min hund fick tre mediciner och blev gladare under ett par dagar men fortsatt halt, försöker fundera lite kring sannolikheten att min hund har sjukdomen eller om det kan vara något annat som spökar. Situationen med hältan är konstig dock, helt klart.

Ortopeden (Pia Gustås, googla så hittar du var hon jobbar) kände ju att han var svullen/fylld i lederna, och visade sina nästan omärkliga tecken på smärta när hon klämde på lederna. Sen togs ledvätskeprov osv, men jag minns ärligt inte vad de visade. Men redan första besöket hos Pia så konstaterade hon att han hade polyartrit (dvs flera inflammerade leder), och att hon misstänkte att det var autoimmunt. (Det är tydligen nästan alltid det när det är polyartrit på hund).

Min blev ju personlighetsförändrad, det var så det började. Undersöktes av flera vet men nej han har inte ont nånstans. Man började prata om hjärntumör etc. För att verkligen utesluta smärta (vet var överens om att han inte visade några tecken på smärta) så sattes han på metacam. Men det blev skillnad på metacam. Ny us. Nej inga tecken på smärta. Vad sjutton? Då sattes han på metacam igen för att kolla så det inte var en slump. Skillnad på metacam igen. Där började de fokusera på att hitta VAR han hade ont.

Som jag minns det men kan minnas fel, så sattes han på kortison direkt efter det första besöket, eller åtminstone direkt efter ledvätskeprovet - ringer nån klocka att han inte fick vara medicinerad alls inför det?

Min blev aldrig eg riktigt bra. Höga doser kortison kanske tog bort smärtan, men hunden blev tjock, kissade floder, drack som en elefant och var så trött att han bara sov. Sänkte man kortisondosen blev han piggare men ont. Och inte ens höga doser kortison (riktigt, riktigt höga) slog ner inflammationerna.

 

[Alexandra_W]

Fy tusan. Syndes det alltid, eller var det olika i olika situationer? I och för sig kanske inte din hund visade några rörelsestörningar, var det inte beteendeförändringar du sökte för? Eller haltade han också?

Jo vi sökte först för beteendestörningar, som jag ansåg berodde på smärta. Men de hittade inga tecken på smärta, började prata om hjärntumör. Men när han sattes på metacam mildrades ju "beteendestörningen" och då fokuserade de på att hitta var han hade ont.

tre vet undersökte klämde, kände, tittade och vred och vände utan att kunna hitta minsta tecken på smärta eller rörelsestörning. Pia (ortopeden) konstaterade att han inte "ökade skritten" utan hellre gick upp i trav, samt tyckte han rörde sig lite avvikande, han vinklade ut knäet.

Jag personligen såg INGET, han busade och skuttade och härjade och lekte precis som vanligt. Jag märkte bara att han hade kort stubin mot unghunden, och då att han började betee sig läskigt, bete sig som han inte kände igen t ex min mamma och visa aggressivitet, och en gång göra samma sak när jag gick ut ur bilen och kom tillbaka.

 

[JosseMandy]

Ortopeden (Pia Gustås, googla så hittar du var hon jobbar) kände ju att han var svullen/fylld i lederna, och visade sina nästan omärkliga tecken på smärta när hon klämde på lederna. Sen togs ledvätskeprov osv, men jag minns ärligt inte vad de visade. Men redan första besöket hos Pia så konstaterade hon att han hade polyartrit (dvs flera inflammerade leder), och att hon misstänkte att det var autoimmunt. (Det är tydligen nästan alltid det när det är polyartrit på hund).

Min blev ju personlighetsförändrad, det var så det började. Undersöktes av flera vet men nej han har inte ont nånstans. Man började prata om hjärntumör etc. För att verkligen utesluta smärta (vet var överens om att han inte visade några tecken på smärta) så sattes han på metacam. Men det blev skillnad på metacam. Ny us. Nej inga tecken på smärta. Vad sjutton? Då sattes han på metacam igen för att kolla så det inte var en slump. Skillnad på metacam igen. Där började de fokusera på att hitta VAR han hade ont.

Som jag minns det men kan minnas fel, så sattes han på kortison direkt efter det första besöket, eller åtminstone direkt efter ledvätskeprovet - ringer nån klocka att han inte fick vara medicinerad alls inför det?

Min blev aldrig eg riktigt bra. Höga doser kortison kanske tog bort smärtan, men hunden blev tjock, kissade floder, drack som en elefant och var så trött att han bara sov. Sänkte man kortisondosen blev han piggare men ont. Och inte ens höga doser kortison (riktigt, riktigt höga) slog ner inflammationerna.

Tack, ska ha henne i åtanke ifall min ortoped kör fast.

Usch, vilken pärs ni var med om.

 

[Alexandra_W]

Tack, ska ha henne i åtanke ifall min ortoped kör fast.

Usch, vilken pärs ni var med om.

Ja det var verkligen inte roligt. Hade jag vetat då vad jag vet idag sas, då hade jag satt stopp tidigare. Men där och då trodde jag ju på att det "handlade om att slå ner det med hög dos kortison och då skulle hunden ev må lite dåligt, men sen handlade det om att hitta lägsta fungerande dos och då skulle han må bättre"