E
EmmaSH
* oj det blev visst nästen en roman, förlåt *
Vår familj har sedan jag var liten pysslat med uppfödning och tävling av travhästar i väldigt liten skala.
Pappas första tävlingshäst, som var orsaken att han kom in i travet, köpte han som föl i paket med modern. Åren har sedan gått och hon är nu 23 år och det är den sista hästen som är i hans ägo har han bestämt sig för. Nu är det jag som för intresset vidare...
Nog om det i alla fall. Det här stoet som inte var så pjåkig på tävlingsbanan på sin tid har bara fått 3 avkommor.
Den första visade bra inställning och hade kapacitet men stoppades av en svampinfektion i övre luftvägarna när hon var startklar som treåring i vår ägo.
Andra avkomman såldes som 1,5 åring till hästägare hos Veijo. Han var tidig och hade även han kapacitet och tjänade under karriären 1,3 milj, innan han såldes till Malta
Den tredje avkomman som denna tråden ska handla om bestämde vi oss för att behålla då det skulle bli den sista avkomman för stoet inte alltid varit helt fräsch och började bli lite till åren kommen.
Då det var en hingst av det lite "buffliga" hållet bestämdes det att han skulle gå till inkörning hos mindre proffstränare innan betessläpp som 1-åring.
På hösten efter betet blev en av våra större tränare i landet som fick förtroendet och där gick han premie och kval som tvååring på bra sätt och han visade att även han hade kapacitet men han var skarp och väldigt het. Han fick bli valack...
Efter en hel del besök hos veterinär för behandling av diverse leder tog vi hem honom som fyraåring, dels för att läka ihop igen och dels för att han kanske skulle lugna ner sina nerver på landet där han slapp stressen för även om han nu var valack var han fortfarande skarp och stressad framför vagn. I stallet och sådär var det inga problem. Jättefin och lugn att pyssla med. Men så fort vagnen kom på så var det kört! Sista gången jag körde hemma skenade han med mej 3 kilometer tills vägen slutade och rakt ut i skogen och blev ståendes mellan träden. Det var bara till att sela av där och leda honom hem
Efter detta gick han hemma i en månad, blev fin och blank i pälsen och mådde ganska bra verkade det som.
Han fick komma till en liten proffstränare, han klarade inte ut honom.
Vi provade hos en ganska stor och erkänt duktig tränare på sk "problemhästar", men när han inte kom längre i hästens utveckling flyttades han till en mindre tränare inne på banan.
Hos honom klarade han kvalet och kom också till start!
Jag var med vid de tre starter han gjorde och för varje gång blev det bara värre och värre med stressen. Han värmdes aldrig på banan, vilket iofs inte är så ovanligt, utan bara på slingan i skogen. Med endast väldigt liten ansträngning hyperventilerade hästen efter värmning och pulsen var skyhög. Dusch och in i box, då lugnade han ner sig. Den tredje och sista starten fick han gå in i boxen direkt efter värmning och det räckte med att vi gick in och satte fast nummerbrickan i boxen innan start så började han flåsa och rulla med ögonen...
Då fick det vara nog! Vi bestämde oss för att hästen inte skulle behöva stå ut med detta längre utan han skulle få vara ifrån allt vad tävling och trav heter. Tränaren vill köpa honom för han trodde på hästen men vi tyckte att han skulle få slippa det livet.
Den andra delägaren (pappa sålde halva hästen som 1-åring för att ha råd att ha honom kvar) visste en tjej som hade ridhästar och där skulle han få det lugnt och skönt och kanske bli riden nån gång ibland. Skrutta och ha det bra!
Sagt och gjort, de nya ägarna åkte och hämtade hästen i november förra året och allt verkade bra. De bor inte så hemskt långt från oss så jag har sett hästen några gånger och varit och hälsat på en gång.
Grejen var att de fick hästen och i gengäld skulle han slippa "travet".
Nu i förra veckan gick jag in på och kollade på internet, dröm om min förvåning när jag ser att tjejen tagit tränarlicens och satt upp hästen på sin tränarlista
Perfekt häst att börja inom travet med ...NOT!
Han som klart och tydligt visat att han inte har psyke som räcker till!
Detta förklarades naturligtvis av oss i samband med ägarbytet.
Tråkigt nog skrev vi inga pappar eller avtal, för de hade ju inte något som helst intresse för trav, och litade ju på dom...
Men det kanske inte finns så mycket annat att göra än att ringa och fråga om hon behöver hjälp
Kanske bättre det än att starta ett världskrig...
Vad tycker ni?
Vår familj har sedan jag var liten pysslat med uppfödning och tävling av travhästar i väldigt liten skala.
Pappas första tävlingshäst, som var orsaken att han kom in i travet, köpte han som föl i paket med modern. Åren har sedan gått och hon är nu 23 år och det är den sista hästen som är i hans ägo har han bestämt sig för. Nu är det jag som för intresset vidare...
Nog om det i alla fall. Det här stoet som inte var så pjåkig på tävlingsbanan på sin tid har bara fått 3 avkommor.
Den första visade bra inställning och hade kapacitet men stoppades av en svampinfektion i övre luftvägarna när hon var startklar som treåring i vår ägo.
Andra avkomman såldes som 1,5 åring till hästägare hos Veijo. Han var tidig och hade även han kapacitet och tjänade under karriären 1,3 milj, innan han såldes till Malta
Den tredje avkomman som denna tråden ska handla om bestämde vi oss för att behålla då det skulle bli den sista avkomman för stoet inte alltid varit helt fräsch och började bli lite till åren kommen.
Då det var en hingst av det lite "buffliga" hållet bestämdes det att han skulle gå till inkörning hos mindre proffstränare innan betessläpp som 1-åring.
På hösten efter betet blev en av våra större tränare i landet som fick förtroendet och där gick han premie och kval som tvååring på bra sätt och han visade att även han hade kapacitet men han var skarp och väldigt het. Han fick bli valack...
Efter en hel del besök hos veterinär för behandling av diverse leder tog vi hem honom som fyraåring, dels för att läka ihop igen och dels för att han kanske skulle lugna ner sina nerver på landet där han slapp stressen för även om han nu var valack var han fortfarande skarp och stressad framför vagn. I stallet och sådär var det inga problem. Jättefin och lugn att pyssla med. Men så fort vagnen kom på så var det kört! Sista gången jag körde hemma skenade han med mej 3 kilometer tills vägen slutade och rakt ut i skogen och blev ståendes mellan träden. Det var bara till att sela av där och leda honom hem
Efter detta gick han hemma i en månad, blev fin och blank i pälsen och mådde ganska bra verkade det som.
Han fick komma till en liten proffstränare, han klarade inte ut honom.
Vi provade hos en ganska stor och erkänt duktig tränare på sk "problemhästar", men när han inte kom längre i hästens utveckling flyttades han till en mindre tränare inne på banan.
Hos honom klarade han kvalet och kom också till start!
Jag var med vid de tre starter han gjorde och för varje gång blev det bara värre och värre med stressen. Han värmdes aldrig på banan, vilket iofs inte är så ovanligt, utan bara på slingan i skogen. Med endast väldigt liten ansträngning hyperventilerade hästen efter värmning och pulsen var skyhög. Dusch och in i box, då lugnade han ner sig. Den tredje och sista starten fick han gå in i boxen direkt efter värmning och det räckte med att vi gick in och satte fast nummerbrickan i boxen innan start så började han flåsa och rulla med ögonen...
Då fick det vara nog! Vi bestämde oss för att hästen inte skulle behöva stå ut med detta längre utan han skulle få vara ifrån allt vad tävling och trav heter. Tränaren vill köpa honom för han trodde på hästen men vi tyckte att han skulle få slippa det livet.
Den andra delägaren (pappa sålde halva hästen som 1-åring för att ha råd att ha honom kvar) visste en tjej som hade ridhästar och där skulle han få det lugnt och skönt och kanske bli riden nån gång ibland. Skrutta och ha det bra!
Sagt och gjort, de nya ägarna åkte och hämtade hästen i november förra året och allt verkade bra. De bor inte så hemskt långt från oss så jag har sett hästen några gånger och varit och hälsat på en gång.
Grejen var att de fick hästen och i gengäld skulle han slippa "travet".
Nu i förra veckan gick jag in på och kollade på internet, dröm om min förvåning när jag ser att tjejen tagit tränarlicens och satt upp hästen på sin tränarlista
Perfekt häst att börja inom travet med ...NOT!
Han som klart och tydligt visat att han inte har psyke som räcker till!
Detta förklarades naturligtvis av oss i samband med ägarbytet.
Tråkigt nog skrev vi inga pappar eller avtal, för de hade ju inte något som helst intresse för trav, och litade ju på dom...
Men det kanske inte finns så mycket annat att göra än att ringa och fråga om hon behöver hjälp
Kanske bättre det än att starta ett världskrig...
Vad tycker ni?
