Jag tycker inte jag är rasist men jag blir väldigt upprörd när man går till en muslimsk läkare och religionen lyser igenom och påverkar besöket. Samt vid tidigare erfarenheter även kvinnosynen.
Mitt senaste läkarbesök var för några veckor sedan när min mamma gått bort och jag behövde några sobril för att klara begravningen som var 3v efter hon gått bort. En tablett jag haft innan. Då säger läkaren men herregud 3v finns det ens kvar något av kroppen efter 3v,......"Ingen disrespect....????"
Muslimer begraver efter 1v vet jag ju men han borde respektera att 3v är normalt här.
I mig känns det jobbigt att han uttryckte sig så om min mamma. Jag har inte kunnat släppa det riktigt. Det är inte ok
Försökte även prata om mina fysiska och psykiska problem men det funkade inte alls. Allt är tydligen psykiskt fast det finns journaler på det fysiska.
Religionsfrihet men inte om det går ut över andra.
Jag har träffat andra utländska läkare utan problem tidigare bör tilläggas.
Vad har ni råkat ut för??
Jag kan förstå att du tyckte det han sa om din mamma var jobbigt att höra. Men hade det hänt mig hade jag bara tänkt ”idiot” och inte ”muslim”. För du tänker faktiskt rasistiskt i din trådstart.
Jag har varit väldigt sjuk som ung och har flera kroniska besvär. Så jag har varit hos en himla massa läkare. Generellt är väl de på VC inte så jätteengagerande och har väldigt ont om tid per patient. Även de etniskt svenska. Men ärligt talat har jag haft bättre erfarenhet av många utländska läkare där. Många har haft en mer genuin vilja att hjälpa och lyssna.
En av de sämsta läkare jag haft var etnisk svensk. Han sa till omyndiga mig, mina föräldrar och psykolog att jag var ”ett hopplöst fall” och man skulle lägga pengarna som borde gått till min behandling till någon annan var etniskt svensk.
Han fick dock avgå när min pappa tog tag i det där. Och ja, jag har levt 25 år till efter det. Och mår bra tack vare att jag då fick vård när han försvann.
Jag har nyligen haft en svensk läkare som vid första mötet skällde ut mig för att jag inte kände igen medicinerna hon läste upp och sa att jag tog. Medicinerna var för patienten innan mig. Ingen ursäkt! Hon skällde också ut mig för att hon bokat in så kort tid hos henne för att min tidigare mottagning inte varit tydliga nog i remissen. Hon kollade sedan igenom min medicinlista och doser ihop med mig och tyckte vi skulle fortsätta så. Och skrev ut medicinerna med den dosen. Sen vägrade hon skriva ut mer av olika mediciner för hon tyckte jag tagit för många. Jag hade följt dosen vi kom överens om och vad hon skrivit på receptet och på burkarna. Har aldrig i mitt liv tagit för mkt.
Sen inleddes ett långt krig där jag inte kunde sova på ca 6 månader pga inte fick den medicin jag gått på i över 10 år och alla andra enats om att jag behöver. Hon skrek på mig när jag storgrät och frågade vad jag skulle göra och om jag kunde få någon annan hjälp IOM att jag pga sömnbrist var suicid.
Däremot kom två utländska och jättefina människor från akutjouren ut hela vägen hit, 43 km bort, för att lämna medicinerna läkaren vägrade skriva ut IOM att hela alltet var så jäkla sjukt och något de hört förr om denne.
Hon fick sjukskrivas och omplaceras pga felbehandling av mig och andra.
Hade en annan sådan etnisk svensk läkare som blånekade att hon ordinerat en mängd av medicin. Jag tog fram receptet hon skrivit. Då tappade hon ansiktet totalt och kastade ut mig.
Jag var då sjukskriven och hade just genomgått ett stort trauma.
Hon fick omplaceras när övriga på mottagningen kollade igenom journaler och såg att jag hade rätt och att hon gjort jättekonstiga medicinändringar av t.o.m. mediciner som funkar för mig och är de snällare man börjar med. De ansåg det oavsett att man inte börjar mixtra med fungerande medicinering direkt efter trauma.
Eller som den etnisk svenska ortopeden som sa till min mamma som följt med 15-åriga mig att ”Hon har inte ont. Det är en typiskt ung tjej med dåligt självförtroende och dålig hållning.”
Jag hade alltså en väldigt svår whiplash. Och var fullt kapabel att prata själv. Men han sade inte ett ord direkt till mig.
Eller när jag som undviker läkare à la vårdcentral var dit två ggr till etniskt svenska surgubbar efter att under flera veckor ha haft hostan från helvetet, huvudvärk av bara den, varit extremt trött och hade feber. ”Hem och vila!”. En månad senare dit igen och lyckas övertala en lite yngre och utländsk man att provta för mycoplasma och han inser att jag gått med mycoplasma så länge att jag fått lunginflammation.
Och de svenska surgubbarna som inte tyckte man behövde ta blodprov när jag var så himla slut jämt. Det var psykiskt enligt dem. Fick sedan träffa en jätteduktig utländsk man som direkt hittade felet och jag fick järndropp och annat för att jag hade extremt dåliga blodvärden.
Det finns gott om mer liknande händelser med etniskt svenska läkare..
Jag kan ju inte gärna skylla alla de här fallen på att personen är svensk. Personen var inkompetent eller ett as. Punkt.
