Birdnesting

[Mineur]

Jag läste nyss en artikel om fenomenet "birdnesting", som alltså går ut på att det vid en separation/skilsmässa är föräldrarna som byter boende varannan vecka istället för barnen. Man behåller den bostad som hela familjen bodde i tillsammans, och så turas föräldrarna om att bo där.

Är det här något ni hört talas om? Vet ni någon som testat det, eller har ni rent av testat det själva? Oavsett erfarenhet eller ej, vad är era spontana tankar och åsikter? Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det låter som en bra eller dålig idé (lutar dock mest åt dålig), men jag har å andra sidan ingen erfarenhet av varesig separation eller föräldraskap.

BBC:s artikel om birdnesting i Sverige kan läsas här: https://www.bbc.com/worklife/articl...e-divorce-trend-in-which-parents-rotate-homes

 

[gammalek]

Jag känner ingen som har provat, men det är en intressant tanke. Hittade en artikel där man intervjuat några som testat:

https://www.svd.se/foraldrarna-flyttar--men-inte-barnen

 

[BernT]

Låter som en dålig idé. Hur ska man ens ha råd? Dels ha kvar boendet och (förutsätter jag) dela på kostnaderna för det med någon som man inte ens vill dela sitt liv med längre. Sen ska båda också ha råd med varsin bostad. Lycka till gå till banken och försöka få lånelöfte på det upplägget..

 

[Araminta]

Jag vet att mina föräldrar övervägde den lösningen men strök idén då det inskränkte för mycket på deras frihet. Att ha nya relationer samtidigt som man bor växelvis i samma bostad som sitt ex känns svårmanövrerat.

 

[Görel]

Jag vet de som har gjort så ett tag efter separationen, men ingen som tyckt att det fungerat i längden eftersom det blivit svårt för föräldrarna att bygga upp nya, egna liv.

Man har då haft en extra bostad som den som inte har barnen bor i, så det har varit två bostäder. Brukar funka fram tills någon hittat en ny.

 

[Jarayaan]

Tror det kan vara det bästa för barnet i början, om barnet är litet och det kan fungera praktiskt alltså.

 

[fijja]

Låter som en dålig idé. Hur ska man ens ha råd? Dels ha kvar boendet och (förutsätter jag) dela på kostnaderna för det med någon som man inte ens vill dela sitt liv med längre. Sen ska båda också ha råd med varsin bostad. Lycka till gå till banken och försöka få lånelöfte på det upplägget..

Tror tanken är att man även delar på den andra bostaden. Dock inget för mig heller, skulle verkligen vilja ha mitt eget, kanske extra mkt efter en separation.

 

[BernT]

Tror tanken är att man även delar på den andra bostaden. Dock inget för mig heller, skulle verkligen vilja ha mitt eget, kanske extra mkt efter en separation.

Låter helt vidrigt haha. Man skiljer sig väl av en anledning. Att då inte få ha sitt eget låter hemskt.

 

[Kilauea]

Jag kan förstå tanken, för barnet. Men att inte få ha på sitt vis tror jag blir jobbigt i längden.
Att barnet bor där det är uppvuxet tror jag inte är en trygghet i sig. Viktigare är nog att föräldrarna är trygga och mår bra i sina respektive hem.

Bättre i så fall göra som föräldrarna till en kompis till mig gjorde. Dom bodde så det var gångavstånd emellan, dvs lätt för barnet att bara gå till den ena eller den andra.
Kan dock tänka mig att ekonomi och jobb inte alltid tillåter det.

 

[Eli]

Vet ett par som gjorde så ett tag då de inte fick huset sålt vid separationen. Bodde så i åtminstone ett år innan de lade ut huset till försäljning igen och då fick det sålt. Efter som de till sist sålde antar jag att lösningen inte var hållbar. Skulle inte heller kunna tänka mig att fortsätta ha ett boende ihop om vi separerar. Mitt hem är väldigt viktigt för mig och skulle vi separera vill jag nog extra mycket ha mitt eget. Tror inte att barnen trivs om inte föräldrarna trivs heller.

 

[em-pirre]

Min kollega gjorde så och de är supernöjda. Barnet var ett spädbarn då, idag är hen säkerligen närmare 20.

Mannen bodde i hus och hade en ny flickvän. Mamman bodde i nån liten lägenhet nånstans. Varannan vecka bodde mannen nån annanstans (kanske hos tjejen, minns inte) och mamman bodde hemma hos babyn.

Det var frågan om stabila och vettiga föräldrar och ingen som helst drama.

 

[kamomillo]

Jag känner till en familj som hade det så, de bodde i huset i 2 veckors intervaller, och bodde hos sina "nya" förhållanden på barnfria veckorna.
Vad jag förstått så fungerade det finfint, och barnen tyckte om att bo "hemma" hela tiden.
Nu var inte pengar något problem, så den tryggheten hade de.
Nu är barnen fullvuxna, och jag har ingen aning om Mamman och pappan har kontakt idag.

* Jenny *

 

[Happimess]

Jag läste nyss en artikel om fenomenet "birdnesting", som alltså går ut på att det vid en separation/skilsmässa är föräldrarna som byter boende varannan vecka istället för barnen. Man behåller den bostad som hela familjen bodde i tillsammans, och så turas föräldrarna om att bo där.

Är det här något ni hört talas om? Vet ni någon som testat det, eller har ni rent av testat det själva? Oavsett erfarenhet eller ej, vad är era spontana tankar och åsikter? Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det låter som en bra eller dålig idé (lutar dock mest åt dålig), men jag har å andra sidan ingen erfarenhet av varesig separation eller föräldraskap.

BBC:s artikel om birdnesting i Sverige kan läsas här: https://www.bbc.com/worklife/articl...e-divorce-trend-in-which-parents-rotate-homes

Jag hade en arbetskamrat som gjorde så, de hade tre barn som var från 7-12 ungefär, om jag inte minns fel. Tror det rullade på ungefär ett halvår och under den tiden bodde min arbetskamrat först i en liten hyreslägenhet på de barnfria veckorna (medan ex-mannen bodde i hus som han köpt med sin nya tjej), och träffade därefter en man som hon flyttade ihop med. Jag tror det var den mest stabila lösningen för alla inblandade, åtminstone under en period där det var som mest stormigt och innan alla hade landat i vad som skulle hända framåt. Tror inte på det som en långsiktig lösning. Blir nog mycket fantasier och tankar från barnens sida om vad föräldrarna lever för liv "vid sidan av" och varför man inte får vara en del av det.

 

[Pengy]

Vår granne har en lägenhet på bottenplan som de hyr ut. Just nu har den hyrts av några som separerat och föräldrarna har turats om att bo där varannan vecka. Detta var dock inget de planerat att fortsätta med i all evighet utan något de gjort nu tills de fått sålt och lämnat över sitt radhus.

 

[Kiwifrukt]

Tanken är säkert god, och menad för barnets bästa. Jag hade som vuxen däremot inte alls gillat att behöva fortsätta dela boende med exet, även efter en separation. Han är ju ett ex av en anledning, och de anledningarna blir knappast mindre om man fortfarande måste ha gemensamt boende även om man inte direkt bor där samtidigt.

Ur barnets perspektiv kan jag också hålla med en tidigare talare om att jag hade funderat på vart mamma/pappa är den veckan den andra föräldern bor med barnen. Särskilt om en eller båda träffar en ny partner som de bor med ”någon annanstans” den veckan det är den andra förälderns tur att bo med barnen.

 

[Verdandi]

Jag läste nyss en artikel om fenomenet "birdnesting", som alltså går ut på att det vid en separation/skilsmässa är föräldrarna som byter boende varannan vecka istället för barnen. Man behåller den bostad som hela familjen bodde i tillsammans, och så turas föräldrarna om att bo där.

Är det här något ni hört talas om? Vet ni någon som testat det, eller har ni rent av testat det själva? Oavsett erfarenhet eller ej, vad är era spontana tankar och åsikter? Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det låter som en bra eller dålig idé (lutar dock mest åt dålig), men jag har å andra sidan ingen erfarenhet av varesig separation eller föräldraskap.

BBC:s artikel om birdnesting i Sverige kan läsas här: https://www.bbc.com/worklife/articl...e-divorce-trend-in-which-parents-rotate-homes

Eftersom vi fortfarande lever i så pass ojämlika förhållanden (om vi talar om kvinnor och män) i hur vi bidrar till hushållsarbetet, så tror jag det övervägande är en nackdel ur kvinnans synvinkel att ha den lösningen. Vilket även blir en nackdel för barnen.

Om vi ser det generellt och ur perspektivet att även i det mest genomtänkta och jämställda förhållande, så lägger kvinnan ändå ner 10% mer än mannen på hushållssysslor. (Har siffran i pappersformat någonstans.) Det enda jag ser framför mig är hur mamman lägger en stor del av tiden under sina veckor, med att städa och handla och plocka och torka och ordna det som inte gjordes på pappans vecka. Det spelar ingen roll om föräldrarna har "delat upp det". Det kommer ändå vara ganska skevt.

Där tror jag det är en betydlig fördel att som förälder (båda!) kunna lägga tid för hemmafix och prepp de barnfria veckorna hemma hos sig själv, efter sitt eget huvud, och sedan kunna lägga mer engagemang på barnen under barnveckan. Om man vill det.

Att anlita städhjälp i barnets hem (som jag vet att en del gör) tar inte bort att det fortfarande är mamman som ändå lägger mer tid till hushållsarbetet osv.

 

[Snubbelfot]

Tanken är god men jag hör till dem som ser fler problem än fördelar. Det finns säkert fall där ett sådant arrangemang fungerar toppen och är den bästa lösningen för alla - och då är det väl givet att köra på det. Men i allmänhet ser jag det mer som bl a @hemlig och @Kiwifrukt beskriver, jag tror att det är väldigt värdefullt att varje förälder är så trygg och tillfreds som möjligt i sin egen boendesituation och tillvaro och att det även gagnar barnet.

 

[Mineur]

Många intressanta synvinklar! Det verkar som att ni alla tänker ungefär likadant som jag.

Ytterligare en sak jag funderar på vad gäller barnen är om det inte borde bli lite förvirrande för dem också att liksom bo kvar på samma ställe, men med olika regler och olika personer som bestämmer varannan vecka? Nog för att man förmodligen har några grundläggande regler som båda föräldrar är eniga om, men lite skillnad lär det ju bli. Föräldrarna skulle ju såklart ha haft lite olika regler även om de hade sina egna bostäder, men jag tänker att skillnaden då blir tydligare för barnet genom att det faktiskt är i två olika miljöer/hem?

 

[transmission]

När mina föräldrar separerade bodde dom så ett tag, jag och min bror bodde hemma där vi alltid bott och mamma och pappa växlade med att bo hos oss och i en annan lägenhet. Jag tror det bara var en tillfällig lösning och eller om dom bara ville testa, jag minns inte, det blev hur som helst inte så lång varit. Det enda jag tydligt minns från den perioden är att jag tyckte väldigt synd om och upplevde det som väldigt orättvist att mamma skulle behöva flytta runt sådär när det var pappa som lämnat henne. Då var jag 10 år.

 

[Flixon]

Vi gjorde det i ca ett halvår vid skilsmässan. Det var aldrig tänkt att vara något långsiktigt, men för att inte barnen skulle behöva flytta till ett tillfälligt boende med någon av oss (svårt att få boende här), så turades vi föräldrar om att bo i det tillfälliga i väntan på att jag hittade ett hus att köpa. Vi hade dessutom turen att få låna min kompis hus helt gratis då hon jobbade utomlands, så det var en väldigt praktisk lösning just då. Men ingen av oss hade velat ha det som någon varaktig situation, det måste vara jättejobbigt att inte ha något eget tänker jag.
Men det funkade bra då, vi fortsatte ha gemensamt matkonto och allt sånt för att slippa tjafs om vem som betalade vad, och kunna använda allt I båda köken osv. Det förutsätter ju att man är överens och skiljs som vänner såklart, vi har båda varit väldigt måna om att ha en bra relation för barnens skull. Det blev också en lite mjukare omställning för barnen upplevde jag. De var med i lånehuset och tittade där också, dels för att få se var den andra föräldern bodde när hen inte bodde hemma, men också bara för att komma förbi på en fika och umgås.

Men oj vad skönt det var den dagen jag och barnen flyttade in i vårt alldeles egna hus! Säkert lite extra eftersom det andra huset bara var till låns (även om jag kände mig hemma där).