Det låter inte som en jättenöjd ridskolehäst.
Jag har dock "tagit hand" om en sådan ridskolehäst med samma typ av problem minus att han inte blev arg på andra hästar utan i stället kunde få för sig att hota/attackera människor under ridning (men var utöver det underbar att rida). Med tog hand om menar jag att ridläraren märkte att jag fick honom rätt lugn i hanteringen så det var bara jag och typ två andra som red honom och gjorde iordning honom innan lektionen själva.
Den hästen gjorde de allt möjligt för med veterinärbesök, behandlingar, sadelinpassningar, långa pauser där han bara hängde med kompisar i hagen och levde life, lämnades till superduktig privatryttare för att se om han bara avskydde ridskolelivet osv osv - så jag visste att det förmodligen inte var så att han hade ont eller så. Han togs dock bort något år eller två senare, just pga att han var så knepig och inte var en glad häst. På slutet började han med stressbeteenden och tappade hull och var ändå 20 år så då kände de att det bästa var att han fick slippa.
Jag hoppas att ridskolan som har den här ponnyn också har försökt med olika sätt att få henne att vara så arg.
Tror inte att du kommer så långt om du "bara" ska hyra henne, men det är ju positivt att du upplevde att hon blev mindre arg med tiden förut när du hyrde henne.
Om du ändå vill hyra henne kan jag försöka summera vad jag gjorde med "min" arga häst. Som förmodligen inte var arg men jag har aldrig listat ut vad som var felet.
- Ha hjälp med dig. Någon som kan hästar.
- Alltid alltid alltid hantera med hjälm, handskar och säkerhetsväst. Jag hade även spö med mig när jag tog honom i boxen. Använde det aldrig men kunde sticka ut det lite för att distrahera någon gång.
- Alltid hantera uppbunden. Inte en sekund "jag ska bara blabla lite snabbt". Alltid binda upp.
- Alltid se till att någon vet att du ska hantera hästen just då och har lite koll på att du är ok.
- Han var svårfångad i boxen och det var då han kunde komma åt en bäst. Jag tog grimman och utan att smyga på något sätt gick jag in utan att titta åt honom men var ändå väldigt uppmärksam på hans signaler. Såg till att alltid ha en lätt väg ut (så boxdörren alltid vidöppen) och tog tag i mitten av manen. Iaf på denna häst betydde det typ "attans jag är fast" och jag hade lite mer kontroll. Sedan lugnt och sansat sätta på grimman men fortfarande utan att titta honom i ansiktet och vara uppmärksam på hans kroppspråk.
- Innan jag började borsta eller hantera alls när han väl satt fast stod jag bara i närheten, utan att titta på honom och försökte hitta lugn. När jag såg att han började slappna av lite lät jag honom ofta sniffa på min hand om han ville, sedan gick jag och hämtade borstarna.
- Välj borstar hästen gillar. Jag hade lyxen att vara på ridskola där det fanns massor borstar att testa. När jag hittade rätt borstade jag aldrig med någon annan borste.
- Medan jag borstade var jag uppmärksam på kroppspråket och jag backade när han sa ifrån. Noll gos, och inget "okynnesborstande". Bara rent funktionellt.
- Rekommenderas inte men jag stod kvar men slutade borsta när han sa ifrån med stora bokstäver. Typ om han högg mot mig. Givetvis backade jag om det faktiskt var så att han ville bitas på riktigt.
Om han sa ifrån med små bokstäver - tex swishade svansen, bak med öronen, spände mulen, så gick jag till och med iväg. Min teori var att jag ville att han skulle säga till om han tyckte det var jobbigt och att han skulle lära sig att ju mindre bokstäver han sa ifrån med desto mer respons fick han från mig.
Det funkade, men som sagt i efterhand hade jag inte stått kvar på det sättet om en häst högg mot mig - det är inte vär det. Då får man säga till att nej den här hästen är inte glad, någon annan får hantera den - om det är ridskolehäst.
- Jag sadlade i omgångar. Hämtade sadeln, hängde den nära, väntade på avslappning. Tog sadeln och vände mig mot honom och väntade på avslappning. Lade sadeln på, väntade på avslappning och backade lite. Tog tag i sadelgjorden och väntade... det tar lång tid men för varje sadling gick det fortare att se att han slappnade av lite. Jag spände även sadelgjorden ett hål i taget och pausade mellan varje hål.
Vi hittade varandra till slut och kunde börja slappna av i varandras sällskap under hanteringen. Han sade ifrån med mindre och mindre bokstäver och jag fick till och med klappa honom lite på bra dagar. Men det var inte lätt och jag kunde aldrig till 100% slappna av. Jag behövde verkligen läsa varenda lilla rörelse och samtidigt analysera mina för att förstå hur jag skulle röra mig och göra för att inte trigga osv.
Jag älskade den hästen otroligt mycket. Men hade aldrig velat ha honom som min. Speciellt inte om han skulle fortsätta i de banorna. Jag hade hjälp av ridläraren hela tiden, och lärde mig väldigt mycket.