Blackout

Jag skäms. Jag har glömt något som absolut inte får glömmas.

I onsdags lånade jag släpvagnen igen, så som jag gjort så många gånger förr. Den skulle lämnas tillbaka torsdag morgon. På torsdag kväll, när jag gick ut, så såg jag att min bil var parkerad där den inte brukar stå. Det var där jag hade parkerat den med släpvagnen dagen innan. Men jag kunde inte minnas att jag lämnat tillbaka släpvagnen. Släpvagnen var dock borta.

Det var som jag misstänkte. Jag hade glömt bort att lämna tillbaka släpvagnen och han som skulle ha den efter mig hade varit upprörd och sedan hade han varit här och hämtat den. Jag hade inte märkt något och inte ens kommit på det under hela dagen att släpvagnen skulle ha lämnats tillbaka på morgonen. När jag ringde och bad om ursäkt för det inträffade kände jag mig så otroligt misstänkliggjord, opålitlig och rätt och slätt som en dålig människa. Jag som alltid varit mån om att göra rätt kände mig som en skurk.

Jag skäms. Hur kunde jag glömma?

Har jag för mycket i skallen nu igen? Jag börjar misstänka det.

Jag tapetserade ju om i köket i somras och sen skulle jag måla alla dörrfoder och socklar. Efter en himla massa om och men köpte jag en linoljefärg. Sedan noterade jag att listerna var mer skadade än jag trott och bestämde mig för att köpa nya. Det var också ett projekt då bygghandeln lurade mig att köpa fel produkt för behandlingen av kvistarna på fodren. Sen har jag börjat göra tavelramar till mina broderier. Och på något sätt hoppas jag kunna gjuta lite plattor så jag kan börja lägga sådana utanför ena dörren i alla fall, men jag har fortfarande inte fått tag i en gjutform. Sen skulle jag vilja få mina lönnar beskurna då det ser förjävliga ut, vilket jag påbörjat men det är ett jäkla slit så jag har inte kommit så långt. Och mitt i alltihop har jag hittat möbler som jag köpt. Det var dessa jag körde i onsdags. Sen så har jag försökt organisera och möblera mitt hem. Och mitt i alltihop har jag försökt acceptera mitt kaos men det har jag nog ändå inte gjort för jag skäms trots allt när jag släpper in folk här och hela mitt hem är ett projekt med kaos överallt. (Jag tröstar mig lite med att jag i alla fall hade nydammsuget golv i kök och vardagsrum, med nytvättad duk på köksbordet och en skål med äpplen mitt på och inget mer.)

Har jag rört ihop det igen? Slutar hjärnan att funka för att jag gör saker? Eller varför kan inte hjärnan tjänstgöra som den ska? Jag kan liksom inte lita på min skalle längre.

 

[Luff]

Tråkigt med släpkärran - och det är väl ingen som tycker du är skurkaktig. Slarvig kanske men det kan jag intyga att det epitetet har ingen bäring på livet om det bara är enstaka tillfällen man gör bort sig. Men för övrigt verkar du ha lite för mycket i huvudet. Stryk något på listan så länge.

 

[Magiana]

Slarvig är jag inte heller, anser jag. Jag försöker göra rätt hela tiden och inte glömma saker. Så att jag glömde kärran beror inte på någon egenskap jag har som personlighetsdrag. På jobbet är det ju vanligen jag som granskar saker just för att jag är noggrann.

Jag vet inte riktigt vad jag ska stryka. Beskärningen av träden måste göras när det är säsong, men inte när det är regnigt eller fuktigt i luften. Betongen jag köpt för att gjuta plattorna är jag rädd ska bli förstörd om den ligger i säcken för länge. Jag funderar på om jag ska ta in dem i huset i stället. I ladan kommer luftfuktigheten åt dem.

Ramarna kan jag strunta i tills vidare.

Foder och socklar går att strunta i men det är samtidigt jobbigt att köket står halvfärdigt.

Jag lär ju inte våga låna det där släpet igen. Synd, för jag lär behöva det då och då.

 

[cewe]

Jag har skitdåligt minne just nu och massor att hålla i huvudet. Det enda som hjälper är att skriva upp ALLT i dubbla kalendrar (papperskalender på jobbet och i Planado i mobilen) samt sätta larm på deadline för saker som ska göras innan ett visst datum. Det går inte annars. Men missar saker ändå.
Förra veckan, efter att haft tre möten på raken, så möte jag ridskolechefen utanför på gården. Hen frågade vad vi bestämt på mötet. "Ingen aning, får återkomma när jag läst protokollet". Det är den nivån det är på när det är som värst. Vissa dagar är bättre vissa sämre

Men jag vet det och jag talar om det för alla runt om kring. Påminn påminn påminn, för risken jag glömmer annars är jättestor.
Det sämsta man kan göra är att försöka dölja det och istället få folk arga på en.

 

[Magiana]

Jag har skitdåligt minne just nu och massor att hålla i huvudet. Det enda som hjälper är att skriva upp ALLT i dubbla kalendrar (papperskalender på jobbet och i Planado i mobilen) samt sätta larm på deadline för saker som ska göras innan ett visst datum. Det går inte annars. Men missar saker ändå.
Förra veckan, efter att haft tre möten på raken, så möte jag ridskolechefen utanför på gården. Hen frågade vad vi bestämt på mötet. "Ingen aning, får återkomma när jag läst protokollet". Det är den nivån det är på när det är som värst. Vissa dagar är bättre vissa sämre

Men jag vet det och jag talar om det för alla runt om kring. Påminn påminn påminn, för risken jag glömmer annars är jättestor.
Det sämsta man kan göra är att försöka dölja det och istället få folk arga på en.

Jag brukar skriva upp saker, men det här var en så självklar sak att jag inte gjorde det. Det känns lite som om ifall jag skriver upp allt, typ "åk och handla, laga mat, gå på toa, duscha, rida" så kommer jag drunkna i anteckningar och då blir det kaos p.g.a. det. Så jag skriver upp det som är viktigt utanför ordinarie rutin, t.ex. "åka till kontoret, inköpslistor, frisören". Jag har också en projektapp i mobilen där jag skriver upp saker som behöver göras någon gång så småningom. Det projekt som jag prioriterat är att få klart köket så det inte står halvfärdigt hur länge som helst. Ibland händer det att jag sätter ett datum på någon uppgift men det är mer regel än undantag att jag flyttar fram datumet.

Jag har inte heller försökt dölja mitt misstag, men ändå känns det som att folk är arga på mig. Jag har verkligen betonat att detta inte var meningen, bett om ursäkt många gånger om och jag menar varje stavelse av det. Hon jag pratade med om kärran frågade varför jag inte hade ringt igår. Svaret var för att jag upptäckte det ju inte förrän på kvällen. Klockan var efter fem. Jag vet inte om de stänger fem eller sex, men jag var lite i chock igår också när jag upptäckte det här.

 

[tuaphua]

Jag skäms. Jag har glömt något som absolut inte får glömmas.

I onsdags lånade jag släpvagnen igen, så som jag gjort så många gånger förr. Den skulle lämnas tillbaka torsdag morgon. På torsdag kväll, när jag gick ut, så såg jag att min bil var parkerad där den inte brukar stå. Det var där jag hade parkerat den med släpvagnen dagen innan. Men jag kunde inte minnas att jag lämnat tillbaka släpvagnen. Släpvagnen var dock borta.

Det var som jag misstänkte. Jag hade glömt bort att lämna tillbaka släpvagnen och han som skulle ha den efter mig hade varit upprörd och sedan hade han varit här och hämtat den. Jag hade inte märkt något och inte ens kommit på det under hela dagen att släpvagnen skulle ha lämnats tillbaka på morgonen. När jag ringde och bad om ursäkt för det inträffade kände jag mig så otroligt misstänkliggjord, opålitlig och rätt och slätt som en dålig människa. Jag som alltid varit mån om att göra rätt kände mig som en skurk.

Jag skäms. Hur kunde jag glömma?

Har jag för mycket i skallen nu igen? Jag börjar misstänka det.

Jag tapetserade ju om i köket i somras och sen skulle jag måla alla dörrfoder och socklar. Efter en himla massa om och men köpte jag en linoljefärg. Sedan noterade jag att listerna var mer skadade än jag trott och bestämde mig för att köpa nya. Det var också ett projekt då bygghandeln lurade mig att köpa fel produkt för behandlingen av kvistarna på fodren. Sen har jag börjat göra tavelramar till mina broderier. Och på något sätt hoppas jag kunna gjuta lite plattor så jag kan börja lägga sådana utanför ena dörren i alla fall, men jag har fortfarande inte fått tag i en gjutform. Sen skulle jag vilja få mina lönnar beskurna då det ser förjävliga ut, vilket jag påbörjat men det är ett jäkla slit så jag har inte kommit så långt. Och mitt i alltihop har jag hittat möbler som jag köpt. Det var dessa jag körde i onsdags. Sen så har jag försökt organisera och möblera mitt hem. Och mitt i alltihop har jag försökt acceptera mitt kaos men det har jag nog ändå inte gjort för jag skäms trots allt när jag släpper in folk här och hela mitt hem är ett projekt med kaos överallt. (Jag tröstar mig lite med att jag i alla fall hade nydammsuget golv i kök och vardagsrum, med nytvättad duk på köksbordet och en skål med äpplen mitt på och inget mer.)

Har jag rört ihop det igen? Slutar hjärnan att funka för att jag gör saker? Eller varför kan inte hjärnan tjänstgöra som den ska? Jag kan liksom inte lita på min skalle längre.

Visst var det tråkigt att du glömde kärran. Men gjort är gjort och misstag kan alla göra.
Du har bett om ursäkt och jag tror du kommer ta till åtgärder för att inte upprepa det.
Så slå inte på dig själv mer än nödvändigt.

Men absolut kan det vara bra att vara lite obs på om du börjar glömma mer och mer och riskerar bli sämre ang utbrändhet/depression etc nu när du ökat arbetstid etc dessutom.

Men låt inte det här misstaget sno för mycket energi av dig. Det har hänt och det var väl inte jättebra. Men det är ju inte frågan om att någon kommit till skada etc. Så försök att förlåta dig själv och släppa det.

 

[Magiana]

Visst var det tråkigt att du glömde kärran. Men gjort är gjort och misstag kan alla göra.
Du har bett om ursäkt och jag tror du kommer ta till åtgärder för att inte upprepa det.
Så slå inte på dig själv mer än nödvändigt.

Men absolut kan det vara bra att vara lite obs på om du börjar glömma mer och mer och riskerar bli sämre ang utbrändhet/depression etc nu när du ökat arbetstid etc dessutom.

Men låt inte det här misstaget sno för mycket energi av dig. Det har hänt och det var väl inte jättebra. Men det är ju inte frågan om att någon kommit till skada etc. Så försök att förlåta dig själv och släppa det.

Jo, jag kan ju inte få det ogjort. Jag tröstar mig med att ingen dog i alla fall även om det är en klen tröst.

Jag har liksom alltid varit så noga med att inte göra fel. (Farsan lärde ju mig det .) Första gången jag gjorde fel på jobbet så konstaterade min överordnade att "jaha, kunde du också göra fel?" Det var liksom inget som förekom annars. Andra gjorde fel, men inte jag.

Jag har inte gått upp på heltid än. Det gör jag nu på måndag och jag bävar för det.

 

[tuaphua]

Jo, jag kan ju inte få det ogjort. Jag tröstar mig med att ingen dog i alla fall även om det är en klen tröst.

Jag har liksom alltid varit så noga med att inte göra fel. (Farsan lärde ju mig det .) Första gången jag gjorde fel på jobbet så konstaterade min överordnade att "jaha, kunde du också göra fel?" Det var liksom inget som förekom annars. Andra gjorde fel, men inte jag.

Jag har inte gått upp på heltid än. Det gör jag nu på måndag och jag bävar för det.

Ska man se något bra med det så kan ju det faktiskt vara nyttigt för dig att "få" göra fel och inse att världen inte rämnar av såna här saker. Visst kanske någon tjurar till lite. Men det brukar gå över och lägga sig när det gäller såna här mer ofarliga misstag.

Håller tummarna för att det går bra på måndag. Förstår om du är orolig över det.

 

[aiquen]

Jag förstår hur du känner för jag hade nog kunnat känna precis likadant, men alltså shit happens. Alla kan glömma! Stort som smått.

Då tycker jag nog att det är än mer märkligt att nästa person åker hem till dig och tar släpet från din bil utan att ens ge sig till känna? Om jag tolkar rätt att det är en firma du hyr av? Det låter ju skitskumt.

 

[Magiana]

Jag förstår hur du känner för jag hade nog kunnat känna precis likadant, men alltså shit happens. Alla kan glömma! Stort som smått.

Då tycker jag nog att det är än mer märkligt att nästa person åker hem till dig och tar släpet från din bil utan att ens ge sig till känna? Om jag tolkar rätt att det är en firma du hyr av? Det låter ju skitskumt.

Släpvagnen utlånas gratis till dem som är medlemmar i Villaägarnas riksförbund. Det är alltså inte riktigt normal uthyrning. Jag tror det finns totalt 4 sådana vagnar utplacerade hos några företag på orten.

Men ja, han som hämtade vagnen knackade inte på alls. Jag får väl välja att tolka det som att han inte var tillräckligt arg då.

 

[Hippocampus]

Alla kan glömma. Det är helt mänskligt. Sluta häng upp dig på det och att aldrig låna den igen, varför inte? Sluta slå på dig hela tiden, sluta att tro att du inte duger för att du gör misstag. Gör du inga misstag har du inte gjort något...

Är du rädd för att missa lämning nästa gång, sätt mobilen på påminnelse och skriv där vad du ska göra så säger den till.

 

[Magiana]

Alla kan glömma. Det är helt mänskligt. Sluta häng upp dig på det och att aldrig låna den igen, varför inte? Sluta slå på dig hela tiden, sluta att tro att du inte duger för att du gör misstag. Gör du inga misstag har du inte gjort något...

Är du rädd för att missa lämning nästa gång, sätt mobilen på påminnelse och skriv där vad du ska göra så säger den till.

Hon som svarade i telefonen när jag ringde var ganska syrlig, ganska anklagande och snudd på otrevlig. Det var skitjobbigt.

 

[Luff]

Jag menade inte att du ÄR slarvig. Jag menade att dom som skulle haft vagnen bara tyckte att du var slarvig - inte en skurk. Att du sen glömde - det är mänskligt.

 

[nullo-modo]

Skulle själv inte klara av att ha så många projekt igång på samma gång utöver jobbet.
Kan du inte vänta med något av det tills du är klar med några av dom andra?

 

[bettysmatte]

Skulle själv inte klara av att ha så många projekt igång på samma gång utöver jobbet.
Kan du inte vänta med något av det tills du är klar med några av dom andra?

Inte jag heller. Jag blir helt matt bara av att läsa om allt....

 

[Magiana]

Skulle själv inte klara av att ha så många projekt igång på samma gång utöver jobbet.
Kan du inte vänta med något av det tills du är klar med några av dom andra?

Inte jag heller. Jag blir helt matt bara av att läsa om allt....

Det blir ofta så här för ibland blir något stående p.g.a. dåligt väder, brist på material eller brist på verktyg. Och när jag inte kan göra en sak, då gör jag något annat i stället. Och sen kommer jag till lägen då uppgifter konkurrerar med varann, då vädret blivit bättre och jag hunnit skaffa verktyg och material.

 

[Hippocampus]

Hon som svarade i telefonen när jag ringde var ganska syrlig, ganska anklagande och snudd på otrevlig. Det var skitjobbigt.

Ja men du bad om ursäkt? Sen är den saken ur världen.

 

[Magiana]

Ja men du bad om ursäkt? Sen är den saken ur världen.

Ja, men det kändes som om hon inte ville godta den utan i stället avsluta samtalet med en lite vass ton.

För mig blev det "ursäkt ej godtagen, dra åt helvete nu".

 

[Trissa]

Ja, men det kändes som om hon inte ville godta den utan i stället avsluta samtalet med en lite vass ton.

För mig blev det "ursäkt ej godtagen, dra åt helvete nu".

Men det är ju hennes problem, inte ditt!

 

[Hippocampus]

Ja, men det kändes som om hon inte ville godta den utan i stället avsluta samtalet med en lite vass ton.

För mig blev det "ursäkt ej godtagen, dra åt helvete nu".

Ja men låt henne göra det? Du kan inte lägga andras beteenden på dina axlar. Du missade, bad om ursäkt. Jag tror generellt att du verkar stanna och analysera andras beteenden, sen mår du dåligt, och alla andra har redan gått vidare... Jag har själv varit där. Men jag har övat på att släppa och nu kan jag till och med hamna i tjafs men 5 min senare ändå ”komma överrens” med personen.