Blivit sparkad av häst

R

Raderad medlem 142593

Hej!

Detta är mitt första inlägg jag gör här.
Idag hände det något, vilket är att jag blev sparkad av en kompis' häst.
Hästen det gäller är en häst som gått i hagen bredvid min ponnnys hage. Dessa har även ridits ihop, stått bredvid varandra vid bom (för sadling) och har alltid fungerat bra ihop. Nu under sommaren har de inte träffat varandra annat än sporadiskt.
Det hela gick till som så att vännen kom med sin häst till det stall jag och min mamma har våra två ponnysar under sommaren. Vi skulle alla tre rida ut tillsammans.
När hon (vännen) kommer med sin häst går hon först fram till mammas ponny och låter dem hälsa (vilket är helt ok, då ponnyn är skyddad i sin box) men sedan går vännen fram till min ponny. V, som vi kan kalla honom, står på stallgången uppbunden i grimma. Givetvis så slår hästen med hovarna i stallgången och jag känner oro att V inte kommer undan om något skulle hända. Men det går bra.
Här vill jag tillägga att vännen även är stallägaren vi står hos om vinterhalvåret och att denna är väldigt hästvan och duktig (eller ja, var det fram tills idag i mina ögon). Men med denna häst verkar hon helt glömma grundläggande säkerhetsaspekter och tror att hästen aldrig skulle göra något. Bör tilläggas att varken jag eller mor min litar på denna häst, då vi uppfattar den som virrig och oberäknelig. Den är snäll, men som sagt svår att lita på.
Tillbaka till saken: vi tränsar och gör oss klara att gå ut. Istället för att vänta på att jag blir klar och kan gå ut först (så att hästen slipper gå förbi mellan ponnysarna) så väljer vännen att göra just det. Hon blir klar innan oss och börjar gå mot stalldörren. Sedan stannar hon till mellan min ponny och mors ponny. Min ponny, V, blir frestad att nosa på hästen, men som tur är kan jag ta bort hans huvud innan han kommer åt. Både jag och ponnyn befinner oss då i utsatt läge för hästens bakdel. Men det går bra tack vare att jag är snabb att dra bort V's mule.
Vi går ut allihopa. Vännen sitter upp först vid stallet. Jag och mamma hjälps åt med en grind vi ska öppna för att komma ut från stallområdet.
Väl ute har vi en pall vi ska använda för att sitta upp (både jag och mor är lite kortare och har D-ponnys)
Min mamma reagerar på att vännen rider nära med sin häst och pekar menande i riktningen vi ska rida mot. Och säger "vi ska rida ditåt". Vännen låter sin häst stå kvar nära våra.
Vi befinner oss på en grusväg med staket på ena sidan och åker på andra sidan.
Jag är den som ska hoppa upp först och blir tvungen att ta mig till pallen. Jag står egentligen nära pallen, men behöver vända för att kunna hoppa upp på vänster sida av hästen.
Vännen har inte flyttat på sig, så jag försöker att vända så smalt jag kan för att det ska gå bra. När jag försiktigt vänder mig om hamnar jag emellan hästen och min ponny (oundvikligt när vännen inte har flyttat sig) . Pallen kan vi inte flytta, då den annars står mitt i vägen och hindrar för bilister som är boende vid den vägen.
Då hör jag ett skri och känner plötslig smärta på vänster skinka. Det gör så ont så jag vet inte var jag ska ta vägen.
Hästen har då sparkat tre gånger bakut, med båda bakhovarna, kunde mor min se. Det såg så illa ut att hon inte kunde avgöra om något av mina ben åkte eller om ryggraden åkte. Men som tur är har jag en ganska stor rumpa som skyddar bra. Rider även med väst, dock skyddar ju den inte från allt har jag märkt..
Efter sparken är jag oförmögen att leda min egen ponny till stallet. Mamma tar både min och sin ponny. Säger då uttryckligen till vännen (som fortfarande sitter på sin häst) att hon (mor min) går först med ponnysarna. Vännen säger "okej" men rider ändå upp bredvid. Tillräckligt nära för att mammas ponny ska bli förbannad och markera (enbart med slickade öron, inget sparkande).
Jag haltar efter medan de går mot stallet. Mamma går snabbt för att hålla undan våra ponnysar (det dyrbaraste vi har) på säkert avstånd från hästen.
Tillbaka på stallbacken frågar vännen om jag ändå inte kan rida en liten sväng ändå. När jag säger nej funderar hon på om hon ska låna ridbanan. Men hästens ena bakskydd har snurrat sig och måste rättas till. Hon ber mig rätta till det och jag försöker. Jag kan knappt böja mig ner (läs: kan inte böja mig ner) och hästen dansar runt och är påtagligt orolig. Jag säger då att det går inte, benskydder kommer jag inte åt.
Först då sitter hon av och vi går alla in i stallet.
När vännen har lastat och åkt kommer mor fram till mig.
"jag kokar av ilska, ska du veta" säger hon.
Då inser jag att jag befunnit mig i ordentlig fara och även att min vän som jag känt i tre år (och sett upp till) har varit så obrydd kring vad som hände. Jag känner att jag blivit utsatt för något som är så totalt meningslöst och hade kunnat undvikas så lätt. Om hon bara hade haft sin häst på avstånd från våra så hade detta aldrig hänt. Istället placerade hon sin häst flera gånger på sådant sätt att det bådade för olycka.
Jag känner mig så ledsen, besviken och uppgiven.... Vännen har alltid varit den jag sett upp till, hon har alltid varit så klok. Men så blir hon som förbytt när hon hanterar sin nuvarande häst och säkerhet verkar då vara längst ner på priolistan.
Jag och ponnysarna blev utsatta för fara vilket så lätt hade kunnat undvikas. Jag är dock glad att sparken träffade mig och inte min ponny.
Väl hemma ringde jag till previa för sjukanmälan (fösta jobbdagen imorgon efter semestern, vilken slutar idag)
Previa hänvisade mig direkt ner till akuten för kontroll. Väl där konstaterades enbart en rejäl lårkaka (vilket är jättelättande att höra, då det var bästa scenario)
MEN ingen mer ridning på ett par veckor och smärta i flera dagar. Jag kan inte ens köra bil i detta läge. Så nu känner jag mig väldigt nere.
Ville bara skriva av mig. Ursäkta för lååååångt inlägg!
 
Tråkigt med olyckan.
Vilket jag anser att det är just i detta fallet, en olycka.
Ni kunde alla agerat annorlunda i situationen.
Skönt att det gick förhållandevis bra med er alla, om du hamnar i en liknande sits fler gånger så var inte rädd för att säga ifrån att du inte vill att hon har sin häst så nära.
 
Skönt att det gick bra! Jag utgår aldrig från att folk har koll på sina hästar, jag är väldigt tydlig med vilka regler som gäller och vilka avstånd som ska hållas. Nästa gång kanske både du och din mamma säger ifrån direkt, så farliga situationer aldrig uppstår. Krya på dig!
 
Både du och din mor borde sagt ifrån direkt till vännen att hålla undan hästen. Det ska inte behövas med hästvant folk, men hon kan ha haft tankarna på helt annat håll och varit tillfälligt ur balans av orsaker vi inte vet något om, men när andra inte tänker på säkerheten ska ni säga ifrån för er egen och hästarnas skull.

Skönt att det inte blev värre, det gör jäkligt ont att bli sparkad sådär och lårkakor kan vara besvärliga, kolla om du kan få hjälp av sjukgymnast för att läka ihop på bästa sätt så du inte får problem sedan.
 
Skulle personligen aldrig stå s där nära med en häst som kan sparka. Bad hon ens om ursäkt?
Nästa gång säg ifrån på en gång. Förstår inte ens varför hon skulle klämma in sig i stallet till å börja med. Vid pallen kan hon haft tankarna i det blå men då får man säga till själv så man inte utsätter sig själv för fara.
 
Hej!

Detta är mitt första inlägg jag gör här.
Idag hände det något, vilket är att jag blev sparkad av en kompis' häst.
Hästen det gäller är en häst som gått i hagen bredvid min ponnnys hage. Dessa har även ridits ihop, stått bredvid varandra vid bom (för sadling) och har alltid fungerat bra ihop. Nu under sommaren har de inte träffat varandra annat än sporadiskt.
Det hela gick till som så att vännen kom med sin häst till det stall jag och min mamma har våra två ponnysar under sommaren. Vi skulle alla tre rida ut tillsammans.
När hon (vännen) kommer med sin häst går hon först fram till mammas ponny och låter dem hälsa (vilket är helt ok, då ponnyn är skyddad i sin box) men sedan går vännen fram till min ponny. V, som vi kan kalla honom, står på stallgången uppbunden i grimma. Givetvis så slår hästen med hovarna i stallgången och jag känner oro att V inte kommer undan om något skulle hända. Men det går bra.
Här vill jag tillägga att vännen även är stallägaren vi står hos om vinterhalvåret och att denna är väldigt hästvan och duktig (eller ja, var det fram tills idag i mina ögon). Men med denna häst verkar hon helt glömma grundläggande säkerhetsaspekter och tror att hästen aldrig skulle göra något. Bör tilläggas att varken jag eller mor min litar på denna häst, då vi uppfattar den som virrig och oberäknelig. Den är snäll, men som sagt svår att lita på.
Tillbaka till saken: vi tränsar och gör oss klara att gå ut. Istället för att vänta på att jag blir klar och kan gå ut först (så att hästen slipper gå förbi mellan ponnysarna) så väljer vännen att göra just det. Hon blir klar innan oss och börjar gå mot stalldörren. Sedan stannar hon till mellan min ponny och mors ponny. Min ponny, V, blir frestad att nosa på hästen, men som tur är kan jag ta bort hans huvud innan han kommer åt. Både jag och ponnyn befinner oss då i utsatt läge för hästens bakdel. Men det går bra tack vare att jag är snabb att dra bort V's mule.
Vi går ut allihopa. Vännen sitter upp först vid stallet. Jag och mamma hjälps åt med en grind vi ska öppna för att komma ut från stallområdet.
Väl ute har vi en pall vi ska använda för att sitta upp (både jag och mor är lite kortare och har D-ponnys)
Min mamma reagerar på att vännen rider nära med sin häst och pekar menande i riktningen vi ska rida mot. Och säger "vi ska rida ditåt". Vännen låter sin häst stå kvar nära våra.
Vi befinner oss på en grusväg med staket på ena sidan och åker på andra sidan.
Jag är den som ska hoppa upp först och blir tvungen att ta mig till pallen. Jag står egentligen nära pallen, men behöver vända för att kunna hoppa upp på vänster sida av hästen.
Vännen har inte flyttat på sig, så jag försöker att vända så smalt jag kan för att det ska gå bra. När jag försiktigt vänder mig om hamnar jag emellan hästen och min ponny (oundvikligt när vännen inte har flyttat sig) . Pallen kan vi inte flytta, då den annars står mitt i vägen och hindrar för bilister som är boende vid den vägen.
Då hör jag ett skri och känner plötslig smärta på vänster skinka. Det gör så ont så jag vet inte var jag ska ta vägen.
Hästen har då sparkat tre gånger bakut, med båda bakhovarna, kunde mor min se. Det såg så illa ut att hon inte kunde avgöra om något av mina ben åkte eller om ryggraden åkte. Men som tur är har jag en ganska stor rumpa som skyddar bra. Rider även med väst, dock skyddar ju den inte från allt har jag märkt..
Efter sparken är jag oförmögen att leda min egen ponny till stallet. Mamma tar både min och sin ponny. Säger då uttryckligen till vännen (som fortfarande sitter på sin häst) att hon (mor min) går först med ponnysarna. Vännen säger "okej" men rider ändå upp bredvid. Tillräckligt nära för att mammas ponny ska bli förbannad och markera (enbart med slickade öron, inget sparkande).
Jag haltar efter medan de går mot stallet. Mamma går snabbt för att hålla undan våra ponnysar (det dyrbaraste vi har) på säkert avstånd från hästen.
Tillbaka på stallbacken frågar vännen om jag ändå inte kan rida en liten sväng ändå. När jag säger nej funderar hon på om hon ska låna ridbanan. Men hästens ena bakskydd har snurrat sig och måste rättas till. Hon ber mig rätta till det och jag försöker. Jag kan knappt böja mig ner (läs: kan inte böja mig ner) och hästen dansar runt och är påtagligt orolig. Jag säger då att det går inte, benskydder kommer jag inte åt.
Först då sitter hon av och vi går alla in i stallet.
När vännen har lastat och åkt kommer mor fram till mig.
"jag kokar av ilska, ska du veta" säger hon.
Då inser jag att jag befunnit mig i ordentlig fara och även att min vän som jag känt i tre år (och sett upp till) har varit så obrydd kring vad som hände. Jag känner att jag blivit utsatt för något som är så totalt meningslöst och hade kunnat undvikas så lätt. Om hon bara hade haft sin häst på avstånd från våra så hade detta aldrig hänt. Istället placerade hon sin häst flera gånger på sådant sätt att det bådade för olycka.
Jag känner mig så ledsen, besviken och uppgiven.... Vännen har alltid varit den jag sett upp till, hon har alltid varit så klok. Men så blir hon som förbytt när hon hanterar sin nuvarande häst och säkerhet verkar då vara längst ner på priolistan.
Jag och ponnysarna blev utsatta för fara vilket så lätt hade kunnat undvikas. Jag är dock glad att sparken träffade mig och inte min ponny.
Väl hemma ringde jag till previa för sjukanmälan (fösta jobbdagen imorgon efter semestern, vilken slutar idag)
Previa hänvisade mig direkt ner till akuten för kontroll. Väl där konstaterades enbart en rejäl lårkaka (vilket är jättelättande att höra, då det var bästa scenario)
MEN ingen mer ridning på ett par veckor och smärta i flera dagar. Jag kan inte ens köra bil i detta läge. Så nu känner jag mig väldigt nere.
Ville bara skriva av mig. Ursäkta för lååååångt inlägg!

Helt seriöst! Inte OK någonstans.

Det fanns flera situationer då ordentlig fara kunde uppstått som ni kunde undvika. Du borde ta ett snack med din vän och prata om säkerhet ifall ni ska hantera hästar ihop igen, avstånd speciellt...

Tänk så hade du inte haft säkerhetsväst och fått ryggen bruten i två delar?
 
Helt seriöst! Inte OK någonstans.

Det fanns flera situationer då ordentlig fara kunde uppstått som ni kunde undvika. Du borde ta ett snack med din vän och prata om säkerhet ifall ni ska hantera hästar ihop igen, avstånd speciellt...

Tänk så hade du inte haft säkerhetsväst och fått ryggen bruten i två delar?
Det är tre personer närvarande, allt kan inte vara ens fel.
 
Tycker det ser ut som 3 personer som inte tänker på säkerheten, alternativ en som inte kan läsa häst och två som väntar på smällen eller tre som inte bryr sig utan väljer att vänta in smällen. Hade någon brytt sig så hade den personen öppnat truten.

Rider då och då ut med andra som inte tillhör stallet (har ju bara mina hemma så rider jag ut med någon så kommer dom från ett annat stall) och är någon osäker på någons häst så ber den personen att den andra ryttaren flyttar på sin häst och lika självklart är det att säga till om jag sitter på min som kan kicka i galoppen om han är pigg att jag rider sist och ber andra hålla avstånd.
 
Så himla tråkigt :( Hoppas att du läker ihop snabbt!

Det är inte alltid så lätt att säga ifrån och särskilt inte när det är en människa man ser upp till och som tidigare visat att hen tänker klokt. I den bästa av världar skulle ni ju sagt ifrån när hen hade huvudet under armen men nu blev det inte så.

Att människor utsätter sin häst för situationer hästen inte kan hantera är tyvärr inte ovanligt. Vad det beror på kan vara lika olika som människorna som utsätter hästen för det hela. Ibland handlar det om okunskap, ibland om att hen inte tänker och ibland att hen inte har förmågan att tänka några steg längre och faktiskt inte förutser vad som kan hända pga det hen gör och ibland en tanke om att det nog går, att inget kommer hända, man hoppas på turen helt enkelt.

I mina ögon var det fullkomligt onödigt att hästarna skulle hälsa på varandra överhuvudtaget. Det är en fullkomligt onödig riskfylld situation och ett avstånd skulle självklart hållits så att hästarna aldrig varken kunde komma åt varandra eller irritera varandra och det oavsett hur väl de känner varandra. Ni skulle ju rida, det var inte hästarna som skulle socialisera med varandra. Oavsett så är det alltid så tråkigt och onödigt när något väl händer och det är lätt att vara efterklok. Jag ser faktiskt inte det som hände som en olycka utan som något som var väntat och jag undrar vad hon menade med att hon var så arg? Var hon arg på dig för att du inte kunde rida eller på sig själv för att hon utsatt er för fara? På hästen som svarade på den trängda situationen med att sparka?

Jag red förr med en sådan där person som ständigt satte sina hästar i skiten på alla möjliga sätt och då bland annat det här med att tränga in dem alldeles för nära mina hästar och jag bemötte det med att glatt säga att nu får du flytta din häst för jag behöver lite svängrum. Hon var van vid en häst som aldrig rörde en fena enligt henne men hade även en häst som alltid sparkade först och frågade sedan. Den första hästen var en sådan där typisk häst som styrde andra genom att vinkla sitt öra men det såg inte hon utan tyckte att mina hästar var dumma som backade direkt hennes häst bad dem. Hon varnade aldrig andra för den hästen som sparkade åt alla håll heller. Hon var både okunnig och hoppades på turen och det ledde till att jag slutade rida med henne. Det var helt enkelt för farligt.

De man rider med måste ha huvudet med sig såpass att de inte gör sådana där dumma grejer och utsätter andra för fara. Mitt tips är helt enkelt att inte rida med henne mer. Du hade en enorm tur att det inte blev värre än vad det blev. Att umgås med hästar är farligt nog ändå utan människor som har huvudet under armen.
 
Jag förstår om du är förbannad på din vän, och hon har inte uppträtt särskilt schyst, men att lasta henne för vad du väljer att göra är heller inte okej, ni gör alla tre fel. Jag hoppas du är okej och inte fick någon allvarlig skada.

Tänk alltid på säkerheten i fortsättningen, om någon inte vill flytta sin häst så du får plats så vänta eller säg till igen istället för att chansa och sitta upp. Likaså om någon kommer för nära eller tränger sig emellan. Stoppa dem eller flytta på din häst. Säkerheten är viktigare än vem som har rätt.

Och ber någon dig om att justera utrustning så säg nej om det inte går att göra på ett säkert vis och framförallt om du redan är skadad och inte har full rörlighet. Din kompis kanske inte ens noterat att du blivit träffad.
 
Livet har lärt mig att man måste tänka åt andra. Man måste se till att andra omkring en beter sig vettigt och gör de inte det måste man säga till. Att det finns de som blir sura eller stötta över det får man försöka bortse ifrån. Det finns förvånansvärt många som blir kränkta över att andra tänker att deras häst kan uppträda negativt. Hade själv en häst som var bakskygg och kunde sparkas, därför frågar jag om hästar jag inte känner kan sparkas. Förvånansvärt många blir kränkta över frågan.

Om du ska rida med henne något mera tycker jag att du får ta upp att hon får hålla ordentligt avstånd så att det inte händer igen, strunta i om hon blir sur utan tala om att du inte vill vara med om samma sak igen och att om hon vill rida med dig är det villkoret. Och du får se till att hela tiden hålla vettigt avstånd till henne och säga till om hon kommer för nära.
 
Jag tycker ofta att man får säga till andra om olika säkerhetsaspekter, man kan nog inte räkna med att andra tänker på samma saker som en själv även om det hade varit önskvärt.
I framtiden så får du vara tydlig, inte bara hinta eller liknande utan säg rakt ut hur du vill ha det.
"Kan du gå en bit bort från pallen så att jag får plats att sitta upp utan att det blir trångt?"
"Jag vill inte att du tar in hästen i stallet, kan ni vänta på stallplan?"
Osv.
 
Det är tre personer närvarande, allt kan inte vara ens fel.

Jag var nog lite trött när jag skrev, jag menade inte att det var TS fel, och trodde inte det skulle uppfattas så.

Jag blev främst irriterad på vännen som inte verkade bry sig om att TS blev sparkad. Sen ville jag få ut att kommunikation är viktigt och att de borde prata om säkerhet ifall de ska ses igen. TS måste våga berätta när det inte känns OK, och kompisen måste bli mer medveten om säkerhetsrisker (och att det inte är så jäkla kul att bli sparkad av en häst!)

...
 
Jag var nog lite trött när jag skrev, jag menade inte att det var TS fel, och trodde inte det skulle uppfattas så.

Jag blev främst irriterad på vännen som inte verkade bry sig om att TS blev sparkad. Sen ville jag få ut att kommunikation är viktigt och att de borde prata om säkerhet ifall de ska ses igen. TS måste våga berätta när det inte känns OK, och kompisen måste bli mer medveten om säkerhetsrisker (och att det inte är så jäkla kul att bli sparkad av en häst!)

...
Jag menade att det inte bara var stolpskottet till kompis som gjorde fel.
 
Det är skittråkigt, verkligen. Men din kompis kan inte läsa tankar utan man har ansvar att uttala sitt behov av utrymme även om man kan önska att det går under sunt förnuft. Det låter som att du och din mamma behöver sitta ner med denna personen och lägga fram hur ni upplever situationerna som du har gjort i detta inlägg. Vissa har ett tunnelseende när det gäller säkerhetsaspekter och då får de ta sina egna konsekvenser för det men det är ett problem när det går ut över andra.

Jag är väldigt noga med att hålla avstånd/undan sparkradie speciellt under sommartider då diverse kryp kan bita hästen och världens snällaste levande död-häst kan kicka bakut p.g.a detta. Men jag vet fler som skiter i detta så det handlar mycket om egna upplevelser.
 
Hej!

Detta är mitt första inlägg jag gör här.
Idag hände det något, vilket är att jag blev sparkad av en kompis' häst.
Hästen det gäller är en häst som gått i hagen bredvid min ponnnys hage. Dessa har även ridits ihop, stått bredvid varandra vid bom (för sadling) och har alltid fungerat bra ihop. Nu under sommaren har de inte träffat varandra annat än sporadiskt.
Det hela gick till som så att vännen kom med sin häst till det stall jag och min mamma har våra två ponnysar under sommaren. Vi skulle alla tre rida ut tillsammans.
När hon (vännen) kommer med sin häst går hon först fram till mammas ponny och låter dem hälsa (vilket är helt ok, då ponnyn är skyddad i sin box) men sedan går vännen fram till min ponny. V, som vi kan kalla honom, står på stallgången uppbunden i grimma. Givetvis så slår hästen med hovarna i stallgången och jag känner oro att V inte kommer undan om något skulle hända. Men det går bra.
Här vill jag tillägga att vännen även är stallägaren vi står hos om vinterhalvåret och att denna är väldigt hästvan och duktig (eller ja, var det fram tills idag i mina ögon). Men med denna häst verkar hon helt glömma grundläggande säkerhetsaspekter och tror att hästen aldrig skulle göra något. Bör tilläggas att varken jag eller mor min litar på denna häst, då vi uppfattar den som virrig och oberäknelig. Den är snäll, men som sagt svår att lita på.
Tillbaka till saken: vi tränsar och gör oss klara att gå ut. Istället för att vänta på att jag blir klar och kan gå ut först (så att hästen slipper gå förbi mellan ponnysarna) så väljer vännen att göra just det. Hon blir klar innan oss och börjar gå mot stalldörren. Sedan stannar hon till mellan min ponny och mors ponny. Min ponny, V, blir frestad att nosa på hästen, men som tur är kan jag ta bort hans huvud innan han kommer åt. Både jag och ponnyn befinner oss då i utsatt läge för hästens bakdel. Men det går bra tack vare att jag är snabb att dra bort V's mule.
Vi går ut allihopa. Vännen sitter upp först vid stallet. Jag och mamma hjälps åt med en grind vi ska öppna för att komma ut från stallområdet.
Väl ute har vi en pall vi ska använda för att sitta upp (både jag och mor är lite kortare och har D-ponnys)
Min mamma reagerar på att vännen rider nära med sin häst och pekar menande i riktningen vi ska rida mot. Och säger "vi ska rida ditåt". Vännen låter sin häst stå kvar nära våra.
Vi befinner oss på en grusväg med staket på ena sidan och åker på andra sidan.
Jag är den som ska hoppa upp först och blir tvungen att ta mig till pallen. Jag står egentligen nära pallen, men behöver vända för att kunna hoppa upp på vänster sida av hästen.
Vännen har inte flyttat på sig, så jag försöker att vända så smalt jag kan för att det ska gå bra. När jag försiktigt vänder mig om hamnar jag emellan hästen och min ponny (oundvikligt när vännen inte har flyttat sig) . Pallen kan vi inte flytta, då den annars står mitt i vägen och hindrar för bilister som är boende vid den vägen.
Då hör jag ett skri och känner plötslig smärta på vänster skinka. Det gör så ont så jag vet inte var jag ska ta vägen.
Hästen har då sparkat tre gånger bakut, med båda bakhovarna, kunde mor min se. Det såg så illa ut att hon inte kunde avgöra om något av mina ben åkte eller om ryggraden åkte. Men som tur är har jag en ganska stor rumpa som skyddar bra. Rider även med väst, dock skyddar ju den inte från allt har jag märkt..
Efter sparken är jag oförmögen att leda min egen ponny till stallet. Mamma tar både min och sin ponny. Säger då uttryckligen till vännen (som fortfarande sitter på sin häst) att hon (mor min) går först med ponnysarna. Vännen säger "okej" men rider ändå upp bredvid. Tillräckligt nära för att mammas ponny ska bli förbannad och markera (enbart med slickade öron, inget sparkande).
Jag haltar efter medan de går mot stallet. Mamma går snabbt för att hålla undan våra ponnysar (det dyrbaraste vi har) på säkert avstånd från hästen.
Tillbaka på stallbacken frågar vännen om jag ändå inte kan rida en liten sväng ändå. När jag säger nej funderar hon på om hon ska låna ridbanan. Men hästens ena bakskydd har snurrat sig och måste rättas till. Hon ber mig rätta till det och jag försöker. Jag kan knappt böja mig ner (läs: kan inte böja mig ner) och hästen dansar runt och är påtagligt orolig. Jag säger då att det går inte, benskydder kommer jag inte åt.
Först då sitter hon av och vi går alla in i stallet.
När vännen har lastat och åkt kommer mor fram till mig.
"jag kokar av ilska, ska du veta" säger hon.
Då inser jag att jag befunnit mig i ordentlig fara och även att min vän som jag känt i tre år (och sett upp till) har varit så obrydd kring vad som hände. Jag känner att jag blivit utsatt för något som är så totalt meningslöst och hade kunnat undvikas så lätt. Om hon bara hade haft sin häst på avstånd från våra så hade detta aldrig hänt. Istället placerade hon sin häst flera gånger på sådant sätt att det bådade för olycka.
Jag känner mig så ledsen, besviken och uppgiven.... Vännen har alltid varit den jag sett upp till, hon har alltid varit så klok. Men så blir hon som förbytt när hon hanterar sin nuvarande häst och säkerhet verkar då vara längst ner på priolistan.
Jag och ponnysarna blev utsatta för fara vilket så lätt hade kunnat undvikas. Jag är dock glad att sparken träffade mig och inte min ponny.
Väl hemma ringde jag till previa för sjukanmälan (fösta jobbdagen imorgon efter semestern, vilken slutar idag)
Previa hänvisade mig direkt ner till akuten för kontroll. Väl där konstaterades enbart en rejäl lårkaka (vilket är jättelättande att höra, då det var bästa scenario)
MEN ingen mer ridning på ett par veckor och smärta i flera dagar. Jag kan inte ens köra bil i detta läge. Så nu känner jag mig väldigt nere.
Ville bara skriva av mig. Ursäkta för lååååångt inlägg!
Alla gånger ni tänkte att hen gjorde fel borde ni sagt till och varit tydliga. Är du snäll och håller avstånd mot min häst, här du snäll och flyttar din häst osv. Kommunicera, förvänta dig inte att den andra ska förstå eller räkna ut eller tänka själv. Säg till!
 
Tack för era krya-på-dig önskningar. Jag har alltid ansett att hon har haft 100% koll. Igår kom det som en chock. Inget förlåt än så länge från vännen.
Kommer att prata om det, men man vill inte starta ett gräl av misstag då det är stallägaren det gäller. Vi är sen tidigare väldigt goda vänner och kommunikationen har alltid fungerat bra tidigare.
Ska fundera på hur jag ska lägga fram detta.
Tack än en gång och ta hand om er!
 
Tack för era krya-på-dig önskningar. Jag har alltid ansett att hon har haft 100% koll. Igår kom det som en chock. Inget förlåt än så länge från vännen.
Kommer att prata om det, men man vill inte starta ett gräl av misstag då det är stallägaren det gäller. Vi är sen tidigare väldigt goda vänner och kommunikationen har alltid fungerat bra tidigare.
Ska fundera på hur jag ska lägga fram detta.
Tack än en gång och ta hand om er!
Du behöver ju inte göra en grej av det. Säg ifrån istället nästa gång direkt i situationen.
 
Tack för era krya-på-dig önskningar. Jag har alltid ansett att hon har haft 100% koll. Igår kom det som en chock. Inget förlåt än så länge från vännen.
Kommer att prata om det, men man vill inte starta ett gräl av misstag då det är stallägaren det gäller. Vi är sen tidigare väldigt goda vänner och kommunikationen har alltid fungerat bra tidigare.
Ska fundera på hur jag ska lägga fram detta.
Tack än en gång och ta hand om er!
Om det är någon som du tycker har koll annars så går mina misstankar till att något inte står rätt till hos din bekanta.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Har legat vaken i minst 1,5 timme i sängen. Min son på 7 månader har vaknat till några gånger och sökt närhet. Ammar fortfarande lite...
Svar
5
· Visningar
1 432
Senast: Hedinn
·
  • Låst
Hästhantering Jag har två döttrar som tävlar och tränar sina ponnyer i hoppning, vilket kräver en del resande med häst. En av våra ponnyer hatar att...
Svar
9
· Visningar
1 543
Senast: Gunnar
·
Hästmänniskan Jag har haft min häst i många år och utbildat den själv med hjälp av tränare. Älskar hästen över allt annat och har ridit den tusentals...
Svar
17
· Visningar
2 829
Senast: Solstig
·
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 047

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp