Böjning av tredje-fjärde halskotan?

[josse]

Nu vet jag att detta inte är en specifik islandshästfråga, men här brukar det bli en del intressanta engegerade svar. Frågar man på barrock eller dressyr känns det ibland som om mina frågor är för elementära, så snälla moderator låt den vara kvar, en studn i alla fall .

Har läst en del på olika hemsidor om detta med bakom hand eller den sk rollkuren. Där understyks att hästen vid samling kommer att böja sej med nackkotan som högsta punkt på halsen, och att om det är tredje -fjärde kotan som är högts så går hästen bakom hand och man har inte längre ngn sammanknytning mellan bakdel och framdel. Jag har försått att vid samling så höjs lkisom hela framdelen, för att hästen belastar bakdelen mera.
Nu till den egentliga frågan:
men...när man strävar efter eftergift och framåt nedåt för att bygga överlinjen, är det då fel om nacken inte längre är högsta punkten? Det ser ju ut som om Pållan verkligen sträcker ut halsen så att den blir längre, men vete sjutton om nacken är högsta punkten, det blir den vid hlavhalter då hon verkligen börjar att trampa under sej mera, men det orkar hon ju inte så måmga steg åt gången...
Förstår ngn min frågeställning?

 

[Djurjouren]

Nu ställer du komplicerade frågor, halskotor är en bökig sak. Man rider ju bakifrån och fram vilket iinebär att när baken är bra så blir halsen bra av sig själv. Vägen till målet är inte samma sak som målet så det är helt korrekt att din häst bara kan gå med hög nacke en liten stund. Man ska aldrig nånsin ändra vinkeln mellan huvud och hals varken upp eller ner(dvs bända, böja, såga etc) utan böjjen ( målet) ska komma sig av att hästen är så satt och så stark bak att ryggen tar med sig manken och halsen upp i en böj. När man sitter till en häst på ett speciellt sätt så får man svaret om var just den hästen är i sin utbildningsgrad, hur stark den är just nu. Oftast är det mkt svagare än man tror. Nacken blir då väldigt låg och okunniga som tittar kan ibland felaktigt tycka att hästen i den låga formen går bakom hand men om man studerar så kan man se att vinkeln mellan hals och ganash är likadan som när hästen står med huvudet rakt upp. Om man låter hästen gå lång och låg och rider den där så reser den sig upp av sig själv efter ett ett tag och då blir kotorna rätt av sig själv.Det finsn dock många varianter av lång och låg, vissa är bra men de flesta är dåliga och på bogarna. Korrekt lång och låg känns som att sitta på en makaron :-) ryggen är hög och baken är satt och nacken rundad, hästen känns tjock.
Det tar lång tid att komma fram till målet och prioritering ett är inte 3je nackkotan även om det är det enda folk tjatar om. Börja på den bakersta kotan och när den är rätt så gå vidare till nästa. 7:nde t.ex ska inte vara böjd utan alltid vara mittelmellan händerna. Nr 6 kan jag inte så mkt om men 5:te är intressant och där har de flesta islänningar problem ( vet ej varför) och låsningar. När man arbetat sig fram dit så börjar det knaka och spraka och hästen blir bara så himla snabbt bättre och mer högrest. Nån som vet var alla dessa låsningar i 5:te komer sig av vad gäller islänningar?
Man kan "tänja ut"( fel ord för det men jag hittade inget bättre) halskotorna och göra dessa lite friare genom en speciell handteknik som är svår att lära men mkt effektiv. Man ber hästen om bettkontakt genom att stänga handen så att tygeln blir en cm kortare. När hästen tar kontakt så ger man eftergift på ca 1 mm var 3-4 sekund och detta gör man växelvis på höger och vänster tygel och när hästen accepterat detta så gör man bägge samtidigt och då blir hästen VÄLDANs trevlig att sitta på. En massa spänningar släpper och man får den där äkta nakböjjen och sattheten och noll gram i handen och en otränad häst orkar detta i några steg sen kolllapsar den . Det är ett milt sätt att vänja en unghäst vid samling men man får inte göra det för länge då det är så jobbigt.
Nu skrev jag lite mer än du frågade om men jag tänkte att du kanske tycker att sånt här är intressant.

 

[josse]

Det är bra att du skriver mer än jag frågar
Det är svårt detta med nackkotor, och jag vet att böjen på nacken ska komma sig automatiskt pga att bakdelsaktiviteten ökar och bäckenet på hästen vinklar sig framåt mmmm.
Men...jag tycker att det är svårt att titta på vinklingen av bäckenet, OK när hästen verkligen bär stor del av vikten bak, så syns det tydligt, men när den börjar att bära lite mer, så kan det vara svårare. Det är väl därför som man stirrar på nacken (även svårt att se bäckenet när man sitter på hästen ).

Men om man nu tittar på nacken så menar du att man kan titta på avståndet mellan ganach och hals. Är det det som menas att hästen sas "hänger med huvudet rakt ned från nackkotan" (utan spänning)?

För att ge exempel på vad jag menar så tar jag min Pålla som exempel, så kanske jag kan få lite mer konkreta svar på mina virriga funderingar

Pållan på helt lång fri tygel: Mkt skjutkraft, trampar långt fram men inte långt under mot mitten. Lång låg form, nosen ngt framför lodplan, ren fyrtakt.

När man tar lätt kontakt med tygeln utan att göra halvhalter eller driva, utan "bara sitter" : Då böjer hon på hela halsen i en jämn båge, nosen lite framför lodplan, ingen speciellt hög resning i nacken som högsta punkt, utan snarare hela mittenpartiet på halsen som högsta punkt. Ingen speciell bärighet på bakdelen. Ren fyrtakt, bra framåt anda.

Samma tygelfattning som ovan, men mer drivning och halvhalter, alternativt öpnna. Mer krav att hon ska börja bromsa upp och trampa med mer energi på stället i stället för att gå på framåt. Då kan två (eller fler)saker hända.

1. Hon vill springa i väg framåt och lyssnar inte på förhållningar. Alternativt stannar och börjar backa eller gå åt sidan. Kör upphuvudet och/eller biter fast i bettet. Blir passaktig.
2. Hon sänker tempot, ryggen blir bredare, hon blir lätt att förflytta, och lätt i munnen. Det känns bra! Men hon får ingen direkt resning i halsen.

Vid punkt 2. undrar jag kan det vara att hon går bakom hand eller är det då hon börjar bli lösgjord (och jobba med överlinjen), och första steget mot samling ?

Nu vet jag att det är svårt att säga när du inte har sett henne/oss, men har du ngn refelktion ?

 

[Djurjouren]

Det är som sagt var helt omöjligt att säga utan att ha sett din häst. Det finns tusentals sätt att känna och se.

Ja, det är det som menas med att huvudet hänger från halsen utan spänning och avstånden mellan hals och ganash är ett bra ställe att titta.
Generllt sätt så kan en häst fuska på alla upptänkliga vis så man kan aldrig ge ett skolboksexempel över nätet, men oftast är det så i början av utbildningsstadiet på en grön häst att den när den bär har korta steg och går sakta.
Svingar den in bakbenet till ryttarens fot så att hela benet ser rakt ut så är det förviiso undertrampat men oftast utan bäcken.
En häst som jobbar fnyser, frustar, tuggar, känns vinglig ( i början) och går sakta.När man släpper den genom att minska hjälperna så söker den sig alltid framåt nedåt , oftast lite obalanserat på en grön häst. Söker den sig framåt uppåt eller nånsannanstans när man ger efter så bar den inte.
Halsen är en dålig måttstock att mäta böjning på då de flesta hästar är böjda enbart i halsen. Om man börjar med att böjja halsen ( jag snackar sidled nu) så kan hästen för det mesta inte bära så bra, den blir satt i obalans. Om man börjar bakifrån utifrån med att böjja länden och försöker hålla halsen helt rak så kommer man snart att känna att den ena skinkan ( inner) lyfts en aning ur sadeln, och att det känns som att man är på väg att glida utåt och att hästen släpper efter på innertygel. Man ser halsen böjning ytterst svagt, men hästen börjar kännas som ett gummiband i ryggen.Så om du ser en jämn båge i halsen så är det oftast fel om din häst inte är mkt välutbildad och böjbar. Det ser mer ut som en nästan rak hals där man bara anar att huvudet tittar inåt.
Men en välutbildad häst kan man förståss böjja mkt mer.

Böjjen på halsen ( nu menar jag "gå på tygeln böjjen") som blir när du tar tyglarna är obedömbara utan att ha sett hästen. en häst kan fuska precis hur mkt som helst med sin hals, det är därför det är så tacksamt att använda inspänningar, det ser bra ut i halsen ..............
Man måste bedömma resten för när hästen gör rätt med kroppen så gör halsen det också.
Om hon går bakom hand? Det är möjligt att hon gör det.det är vanligt men inte obotbart. Gör dock inte misstaget att driva bort det med skänklarna.
Nu blev du jätteklok va? :-)
Det enda konkreta tips du kan få är m.a.o. att kolla om hon söker sig framåt nedåt efter en övning.
När man jobbar med bärighet så ska man skifta mellan hög form och lång och låg, i början innebär det tex att man ber om bärighet i kanske 7-8 steg och sen låter den länga sig och gå så ett halvt varv på volten och byter varv och 5 bäriga steg till och byter varv lång och låg o.s.v.
ett eveighetsjobb kan tyckas men om man går så här sakta fram så når man mkt snabbare till att hästen orkar bära mer.
När man sen kräver mer så är det hur tramsigt det än kan låta möjligt att man i skritt( efter uppvärmning förståss) rider kanske 2 varv på ett fyrkantigt spår med 8 PERFEKTA hörnpasseringar 8 perfekta halter och 8 perfekta igångsättningar och kanske några halva steg på nån sida och några steg sluta på en annan att man totalt kör slut på sin häst. Den stånkar, stönar, pustar flåsar och blir svettig och helt slutkörd. Detta för att hästen har lärt sig att allt jobb man kräver är kort och intensivt och den blir då mkt villig att ge ALLT när ryttaren ber om det. När man nått hit är dte kul för man känner hur hästenn utvecklas efter varenda pass man tränar och hur alla gångarter blir bättre och bättre alldelles grattis och detta torts att man tränat den 10 minuter om dan ( plus uppvärmning, i mitt fall busiga galopper och klättring på väg till ridhuset och övärldens bästa tölt på väg ifrån ridhuset).

 

[josse]

Jo, visst är det svårt....
Testade i går med att föra fram händerna mot bettet när vi ridit öppna och hon följde med nedåt, så jag tror inte att hon hon gick bakom hand då ialla fall...upplevde också att hon var mjukare efter "gymnastiken" och fick bättre takt i både tölt, trav och galopp, så då har den ju fått avsedd effekt. Har pararellt med gymnastiken börjat rida mer fartlek för att få upp framåtandan mer , och det ger en häst som svarar mkt bättre på hjälperna. Min Pålla hamnar ju mer på bakdelen när hon tänker galopp...även om man inte kan kalla att hon samlar sej. Det talas ju i bland så negativt om skjutkraften, och att det bara är bärkraft som gäller för samling. Jag vill slå ett slag för skjutkraft och framåtanda, som man sedan kan omvandla till bärkraft efter bästa förmåga Nu kom jag lite från ämnet!

 

[Balderum]

Då har vi samma problem, din häst liknar min pålla. fast min går inte bakåt, utan åt sidorna eller på två spår.

Tyvärr har jag inget tränare till henne, bara till pållen. de två är som två helt olika personligheter o rids så olika.

Dock har jag fått några råd, och det är OK i början, att hon länger halsen framåt neråt o LUGNAR sej. Sedan försöker jag jobba, mest i öppna och på åttvolter för att få upp huvudet i en mer acceptabel form då ncken är högsta punkten.

När hon länger huvudet o jag samlar försiktigt, ser det faxist ut som rollkuren. Dock går hon inte under hand. Jag gör så här, för att hon ska kunna länga steget o gå LUGNT. det är så mycket spring i henne, helt enkelt full race i allt som ska göras. Hon måste lära sej gå i långsamt tempo o acceptera att jag håller i tyglarna, får fram mina tygeltag. Att hon tar emot drivningen. Lirkar o böjer o leker för att hon inte ska bita fast i bettet.

Så rakt fram - det är då det blir svårast, då går hon på 2 spår för att smita o biter än mer, slår med huvudet o ser ibland ut som en stjärnkikare. Men jag driver, pratar, lugnar o lättar o tar igen. Det har funkat, stannar emellanåt, väntar på eftergift, fram igen o så håller vi på. Just huvudplaceringen är inte så viktig just nu, utan att hon verkligen accepterar o jobbar o lyssnar o inte stressar upp sej.

Dock, när jag tränar på marken o med träns ber henne böja huvudet är jag noga att det blir ett "veck" mellan ganaschen o halsen. Då ska böjnngen vara rätt gjord.

Lena

 

[josse]

Min instruktör red Pållan i går och upplevde samma sak, nämligen när hon krävde mer samling, så vill hon grisepassa i väg, och när inte det tilläts, så började hon backa, och nästan resa sig, men hon lyckades få igenom och sedan töltade pållan med samling. Nu ska ju tilläggas att min intruktör är mkt duktig och snabb att ge efter och inte ge efter, i rätt ögonblick. Det jag är rädd för när min Pålla börjar backa är att det är jag som är för hård i handen, nu visar det sej att det är för att det är så jobbigt att gå i form. Visst ska man alltid gå till sej själv och se om man gör fel, men i bland så kan det vara hästen som också är lite istadig och inte kommit på att det kan var bekvämt att slappna av och ge efter. Eller kanske inte förstår att man både kan gå framåt och samtidigt ha eftergift. Men det gäller ju att man är snabb med hjälperna. och visa vägen. Det är så kul nu när min instruktör red pållan för första gången på ca ett år, och kan känna att allt har gått framåt. Nu är det att börja jobba vidare, som gäller, med intruktörshjälp. Skitkul. Måste verkligen poängtera vikten av en bra intruktör. Sist räckte det med ett par lektioner med denna intruktör för att bryta grisepass till hyfsad tölt takt, och nu räcker det med ett par råd och tips för att gå vidare, det händer verkligen saker, och man förstår varför det händer ! Att jämföras med vissa intruktörer där ridningen går bakåt . Kom från ämnet jag vet

 

[Balderum]

Jo, ofta, när hästen "bråkar" - särskilt om det är en unghäst eller en otränad, är ju för att den inte orkar.

Den har inte styrka nog för att göra som vi vill. O smiter åt alla håll o kanter.

Det är ju saker vi MÅSTE komma ihåg oxå, när vi ställer krav. Skjutkraft har väl alla hästar, men bärkraft är mycket jobbigt!

Lena

 

[josse]

Jo, det där att ställa lagom mkt krav är ju viktigt men ack så svårt . Men ngn gång så måste man ju öka kraven annars så kör man ju fast i samma stadie.