Bör aborträtten begränsas? (utbruten från EU-val)

@Vogue

Hur skulle du ställa dig inför att bli tvångssteriliserad ( typ ända sättet att förhindra barn) för att du bedömdes som en olämplig förälder? Är det ett sånt samhälle du förespråkar, där någon myndighet beslutar att vissa inte borde få barn? Eĺler någon dig närstående du vet är fantastisk med barn?

Eller är det bara okej om du godkänns av kriterierna som det är okej?
 
Jag tar bara en knapp och tänker inte vara kvar för diskussion, men jag har ju jobbat på prematur/ förlossning/ gyn o barnmed o faktum är att när förståndshandikappade ( på den nivå att de själva behöver vård och tillsyn) får barn ihop, det är inte kul. För någon.

Men det försvarar ju inte att begränsa vilka som kan eller bör få barn? Det blir ju som en återgång till tvångssteriliseringar och elitsamhälle. En mycket obehaglig tanke.
 
Och jag har aldrig sagt annat heller, och självklart värnar jag om kvinnors rätt till sin kropp jag med, men jag tycker ändå som sagt man borde få reflektera och resonera kring sådant som är problematiskt och svårt, annars är ju liksom diskussionsforum helt onödiga tänker jag. Jag förstår hur du menar men är själv inte av uppfattningen att man sa tiga i hjäl problem heller. Det var inte min mening att det skulle bli så het diskussion utan jag reflekterade bara över alternativ när det redan gått för lång tid eller så på gränsen att risken är att man knappt hinner utföra abort.
Jag lämnar diskussionen nu, Ha en fin dag 😊!

Och självklart får du resonera. Jag försökte bara förklara - utifrån vad jag tror - varför du får så mycket reaktioner, trots att du egentligen inte verkar tycka så olika. Jag menar som sagt inte att vi ska vara tysta om svåra frågor, men det lät på dig som att du tyckte att du får oförtjänt mycket motreaktioner, och då försökte jag förklara vad jag tror är en anledning till det.
 
Men då åker man väl till närmsta ställe och kollar i så fall?
Det är ju detta jag menar, ska man vara förälder får man vara lite om sig och kring sig och inte bete sig som om Stockholm vore NYC liksom..

Så för att slippa en sen abort ska man resa
30-40 mil kanske 50 vad vet jag för att göra ett test i v10 som dessutom inte täcker mer än några kromosomavvikelser? Du inser att problem med fostret kan ske även senare i graviditeten?
 
Att du tycker något är bra innebär knappast att alla andra tycker samma, det finns problem kring aborter så som att vårdpersonal anser att lagen säger att de ska försöka rädda aborterade foster. Det är säkert traumatiskt för alla inblandade. Uppgiften att rädda liv krockar med uppgiften att ta liv (vilket aborter faktiskt är i någon form).

Självklart tycker folk olika om vad som är bra, men som jag förstod just den användaren som jag svarade så tycker hen (@ako) att nuvarande lagstiftning är bra som den är.

Jag tror att försök att tysta ner diskussionerna med att det är bra som det är är det som gynnar abortmotståndarna, inte att föra en öppen diskussion.

Jag vet inte var jag har förespråkat att vi inte ska tysta diskussioner om abort? Det enda jag har lyft är att man bör vara tydlig i sin diskussion och vara medveten om vilken riktning man själv drar diskussionen till, så att den blir det man menar och inte det man inte menar. Vad man själv vill får förstås var och en komma fram till själv, och det är jag övertygad om att @ako är fullt kapabel till på egen hand utan åsiktsduktatur.

Här är du direkt oförskämd även om du troligen inte noterat det själv. När du skriver " ...vi är många som värnar starkt om kvinnors rättigheter ..." så ser det ut som att du försöker framstå som den goda som kämpar mot de onda abortmotståndarna. Att den du riktar dig till inte är abortmotståndare tycks du missa totalt.

Varför är det så viktigt att polarisera debatten och att försöka framställa de som har en något avvikande åsikt som ond (här abortmotståndare)? Det är knappast konstruktivt att skapa abortmotståndare av de som egentligen är för.

Du läser ju verkligen allt som fan läser bibeln. Jag försökte ge ett perspektiv till varför jag m.fl. i en del ögon ibland kanske anses "överreagera" på uttalanden om abort, där det enskilda uttalandet inte är så farligt men som i den kontext det förekommer kan trigga en mycket starkare reaktion. Jag är personligen mycket mer oroad idag över att få behålla rätten till abort än vad jag var för 5-10 år sedan, och det gör säkert att saker/uttalanden jag inte orkade bry mig om då reagerar jag skarpare på idag.
 
Jag är personligen mycket mer oroad idag över att få behålla rätten till abort än vad jag var för 5-10 år sedan, och det gör säkert att saker/uttalanden jag inte orkade bry mig om då reagerar jag skarpare på idag.

Vad är det som gör att du är oroad över aborträttens vara nu?

Kan det vara så att det beror på att det faktiskt finns en debatt kring abort, en diskussion?

Man kan ju spekulera i att orsaken till att det dyker upp en diskussion är att det faktiskt finns olika åsikter och att de nu vågar/får föras fram i debatten?
Och man kan då spekulera i att en sådan diskussion faktiskt "tigits ihjäl" tidigare?
 
Självklart tycker folk olika om vad som är bra, men som jag förstod just den användaren som jag svarade så tycker hen (@ako) att nuvarande lagstiftning är bra som den är.



Jag vet inte var jag har förespråkat att vi inte ska tysta diskussioner om abort? Det enda jag har lyft är att man bör vara tydlig i sin diskussion och vara medveten om vilken riktning man själv drar diskussionen till, så att den blir det man menar och inte det man inte menar. Vad man själv vill får förstås var och en komma fram till själv, och det är jag övertygad om att @ako är fullt kapabel till på egen hand utan åsiktsduktatur.



Du läser ju verkligen allt som fan läser bibeln. Jag försökte ge ett perspektiv till varför jag m.fl. i en del ögon ibland kanske anses "överreagera" på uttalanden om abort, där det enskilda uttalandet inte är så farligt men som i den kontext det förekommer kan trigga en mycket starkare reaktion. Jag är personligen mycket mer oroad idag över att få behålla rätten till abort än vad jag var för 5-10 år sedan, och det gör säkert att saker/uttalanden jag inte orkade bry mig om då reagerar jag skarpare på idag.
Min eventuella överreaktion beror på att flera i diskussionen kommit med argumentet som att det är bra som det är, det behöver inte diskuteras. Jag uppfattade dessutom ditt inlägg som ett försök att tysta diskussion och inte en förklaring. Få har direkt sagt, håll käft och men det har varit många hittar om att diskussion är ovälkommen.

Varför inte diskutera ämnet istället för diskussionen?
 
Vad är det som gör att du är oroad över aborträttens vara nu?

Kan det vara så att det beror på att det faktiskt finns en debatt kring abort, en diskussion?

Man kan ju spekulera i att orsaken till att det dyker upp en diskussion är att det faktiskt finns olika åsikter och att de nu vågar/får föras fram i debatten?
Och man kan då spekulera i att en sådan diskussion faktiskt "tigits ihjäl" tidigare?

Därför att det finns starka konservativa krafter runtom i hela världen just nu som vill dra in kvinnors fri- och rättigheter. Det kan väl inte ha undgått någon vad som hänt nyligen i USA, Polen mfls bakåtsträvan och KDs röstande i EU-parlamentet.

Det finns nog ingen annan lika tydlig fråga som symboliserar samhällets förtryck mot kvinnor som abortfrågan. Där kvinnor dör, begår självmord, riskerar sina liv, stigmatiseras av förtrycket där samhällen bestämmer att det är de som har makten över kvinnans kropp.

(Det finns goda motexempel just nu, som Irland, men det är få ljusglimtar)

När man då ser samma argumentation användas direktimporterade i andra sammanhang, som här i tråden, är det inte konstigt att dessa starkt ifrågasätts. Inte tystas ned. De har säkerligen funnits här hela tiden och bara aktualiserats pga de otäcka konservativa strömningarna, därför måste vi stå upp för kvinnors rättigheter på alla plan.
 
Jag funderar lite över argumentet att kvinnan har rätt till sin kropp.

Var går gränsen, vad är min kropp? För mig är det inte självklart att ett foster i magen är en del av kroppen. Och helt självklart att ett barn eller aborterat foster är skilt från kroppen.

Det finns några här som argumenterat för helt fri abort utifrån "rätten till sin egen kropp" men när barnet väl är skilt från kroppen och är klart livskraftigt, har det inte samma rätt? Vid vilken ålder ska man börja beakta någons rätt till sin kropp? Kan man tänka sig att mamman har rätt till sin kropp och rätt till abort och barnet till sin kropp och rätt till liv? Det gör det extremt krångligt och säkert traumatiskt både för förälder och barn. Rent etiskt så drar ena aborter frågeställningen till sin spets, och det är mycket oroande tankar. Det är tankar som kan få vem som helst att må illa och tvärt vända och bli abortmotståndare. Att någon ska ha så extremt mycket rätt till sin kropp att denne förväntar sig att någon annan ska ta bort ett nästan fullgånget barn och avliva det.

Ponera att mamman bestämmer sig för en extremt sen abort, när går gränsen? När värkarna börjat eller kanske när man skär av navelsträngen? Så mamman kan ha chansen att se barnet och avgöra om hon vill ha det?

Jo jag vet att det är extremt men sannolikheten för att det inträffar är definitivt inte noll även om det är låg sannolikhet och även om man tillåter mycket sen abort måste det finnas en gräns för när abort övergår till regelrätt mord. Sista tidpunkten som logiskt är möjlig är för mig när efterbörden kommit ut. Sen måste väl barnet räknas som en egen individ eller? Man kanske inte får rätt till sin kropp/sitt liv förrän man kan uttrycka önskan om det? Men då skulle spädbarnsmord inte förekomma, har man inte rätt till sitt liv kan ingen straffas för att ha tagit det eller?

Sen @sjoberga så undrar jag fortfarande om du själv är beredd att delta i aborten och avliva barnet och hur det ska avlivas? Eller ska det bara ligga bekvämt i en säng och svälta ihjäl? Eller ska mamman själv göra det (mest rättvist i mitt tycke när det gäller extremt sena aborter? Kan du inte beskriva hur du tänkt dig extremt sena aborter, jag lovar, får man rätten så kommer det att förekomma om än i mycket låg omfattning och beslutar man om något behöver man adressera alla konsekvenser.
 
När man då ser samma argumentation användas direktimporterade i andra sammanhang, som här i tråden, är det inte konstigt att dessa starkt ifrågasätts. Inte tystas ned. De har säkerligen funnits här hela tiden och bara aktualiserats pga de otäcka konservativa strömningarna, därför måste vi stå upp för kvinnors rättigheter på alla plan.

Här kommer perfekta Sjöberga med sina och sina gelikars unika argument ingen annan har kommit på tidigare och dissar alla som inte har lika unika åsikter = alla som inte håller med. OBS ironi.

Kom igen, dags att höja nivån på diskussionen lite? Självklar har alla argument i diskussionen använts både i Sverige och utomlands. Både av extremister (vilket dina åsikter om helt för abort definitivt räknas till) och de med mer moderata åsikter. Så är det när det gäller flertalet kontroversiella ämnen, det finns i allmänhet åsikter längs hela skalan och argument sammanfaller här och där, så är det bara, det ligger i sakens natur.


När ska du börja fokusera på sakfrågan och inte hur andra diskuterar och kvaliteten på deras åsikter?
 
Jag funderar lite över argumentet att kvinnan har rätt till sin kropp.

Var går gränsen, vad är min kropp? För mig är det inte självklart att ett foster i magen är en del av kroppen. Och helt självklart att ett barn eller aborterat foster är skilt från kroppen.

Det finns några här som argumenterat för helt fri abort utifrån "rätten till sin egen kropp" men när barnet väl är skilt från kroppen och är klart livskraftigt, har det inte samma rätt? Vid vilken ålder ska man börja beakta någons rätt till sin kropp? Kan man tänka sig att mamman har rätt till sin kropp och rätt till abort och barnet till sin kropp och rätt till liv? Det gör det extremt krångligt och säkert traumatiskt både för förälder och barn. Rent etiskt så drar ena aborter frågeställningen till sin spets, och det är mycket oroande tankar. Det är tankar som kan få vem som helst att må illa och tvärt vända och bli abortmotståndare. Att någon ska ha så extremt mycket rätt till sin kropp att denne förväntar sig att någon annan ska ta bort ett nästan fullgånget barn och avliva det.

Ponera att mamman bestämmer sig för en extremt sen abort, när går gränsen? När värkarna börjat eller kanske när man skär av navelsträngen? Så mamman kan ha chansen att se barnet och avgöra om hon vill ha det?

Jo jag vet att det är extremt men sannolikheten för att det inträffar är definitivt inte noll även om det är låg sannolikhet och även om man tillåter mycket sen abort måste det finnas en gräns för när abort övergår till regelrätt mord. Sista tidpunkten som logiskt är möjlig är för mig när efterbörden kommit ut. Sen måste väl barnet räknas som en egen individ eller? Man kanske inte får rätt till sin kropp/sitt liv förrän man kan uttrycka önskan om det? Men då skulle spädbarnsmord inte förekomma, har man inte rätt till sitt liv kan ingen straffas för att ha tagit det eller?
Man kan i Sverige inte dömas för mord eller liknande på ett foster som fortfarande är inuti magen. Det ses inte som en egen individ förrän det är förlöst. Så i övrig lagstiftning verkar det ganska klart var gränsen går.
 
Man kan i Sverige inte dömas för mord eller liknande på ett foster som fortfarande är inuti magen. Det ses inte som en egen individ förrän det är förlöst. Så i övrig lagstiftning verkar det ganska klart var gränsen går.

Inte för mord kanske men om du skadar en kvinna så att hon får missfall efter att hon gått in i vecka 9 kan du dömas för vållande till annans död. Och det säger väl tillräckligt?
 
Här kommer perfekta Sjöberga med sina och sina gelikars unika argument ingen annan har kommit på tidigare och dissar alla som inte har lika unika åsikter = alla som inte håller med. OBS ironi.

Kom igen, dags att höja nivån på diskussionen lite? Självklar har alla argument i diskussionen använts både i Sverige och utomlands. Både av extremister (vilket dina åsikter om helt för abort definitivt räknas till) och de med mer moderata åsikter. Så är det när det gäller flertalet kontroversiella ämnen, det finns i allmänhet åsikter längs hela skalan och argument sammanfaller här och där, så är det bara, det ligger i sakens natur.


När ska du börja fokusera på sakfrågan och inte hur andra diskuterar och kvaliteten på deras åsikter?

Vad är perfekt? Kvalitet på åsikter?

Jag anser inte att dagens abortlagstiftning är extrem på något håll. Jag förordar ingen ändring av en väl fungerande lagstiftning, som till stora delar värnar kvinnors frihet och rätt till abort.

I de hypotetiska diskussioner som kommit upp om extremfall har jag avgivit svar på hur jag tycker att de svåra överväganden som finns att göra ska göras. På samma slags fråga, i mitt tycke mer relevant, får jag inga svar alls av dig. Bara en massa klagomål på metadiskussionen om diskussionen, det är i princip bara du som eldar den brasan istället för att diskutera, även om just denna mening utgör en pinne.

Det är ingen i tråden som förespråkar vare sig sena aborter eller aborter.

Var ska gränsen för fri abort sättas den dag medicinen kan rädda foster från sekund 2 efter befruktningen, om nu det ska tas med som ett avgörande argument för gränsen?
 
Man kan i Sverige inte dömas för mord eller liknande på ett foster som fortfarande är inuti magen. Det ses inte som en egen individ förrän det är förlöst. Så i övrig lagstiftning verkar det ganska klart var gränsen går.
Läste du inlägget? I så fall förstår jag inte hur du missade att jag avsåg livsdugliga barn utanför mammans kropp med abort mycket sent i graviditeten där man kanske redan skurit av navelsträngen och det finns konflikt med dagens lagstiftning.
 
Inte för mord kanske men om du skadar en kvinna så att hon får missfall efter att hon gått in i vecka 9 kan du dömas för vållande till annans död. Och det säger väl tillräckligt?

Nej, det är svaret på en helt annan fråga men på vissa sätt otäckt nära. Ytterligare ett sätt som någon annan försöker ta makt över en kvinnas kropp, precis som i förslagen om restriktivare aborträtt.
 
Jag funderar lite över argumentet att kvinnan har rätt till sin kropp.

Var går gränsen, vad är min kropp? För mig är det inte självklart att ett foster i magen är en del av kroppen. Och helt självklart att ett barn eller aborterat foster är skilt från kroppen.

Det finns några här som argumenterat för helt fri abort utifrån "rätten till sin egen kropp" men när barnet väl är skilt från kroppen och är klart livskraftigt, har det inte samma rätt? Vid vilken ålder ska man börja beakta någons rätt till sin kropp? Kan man tänka sig att mamman har rätt till sin kropp och rätt till abort och barnet till sin kropp och rätt till liv? Det gör det extremt krångligt och säkert traumatiskt både för förälder och barn. Rent etiskt så drar ena aborter frågeställningen till sin spets, och det är mycket oroande tankar. Det är tankar som kan få vem som helst att må illa och tvärt vända och bli abortmotståndare. Att någon ska ha så extremt mycket rätt till sin kropp att denne förväntar sig att någon annan ska ta bort ett nästan fullgånget barn och avliva det.

Ponera att mamman bestämmer sig för en extremt sen abort, när går gränsen? När värkarna börjat eller kanske när man skär av navelsträngen? Så mamman kan ha chansen att se barnet och avgöra om hon vill ha det?

Jo jag vet att det är extremt men sannolikheten för att det inträffar är definitivt inte noll även om det är låg sannolikhet och även om man tillåter mycket sen abort måste det finnas en gräns för när abort övergår till regelrätt mord. Sista tidpunkten som logiskt är möjlig är för mig när efterbörden kommit ut. Sen måste väl barnet räknas som en egen individ eller? Man kanske inte får rätt till sin kropp/sitt liv förrän man kan uttrycka önskan om det? Men då skulle spädbarnsmord inte förekomma, har man inte rätt till sitt liv kan ingen straffas för att ha tagit det eller?

Sen @sjoberga så undrar jag fortfarande om du själv är beredd att delta i aborten och avliva barnet och hur det ska avlivas? Eller ska det bara ligga bekvämt i en säng och svälta ihjäl? Eller ska mamman själv göra det (mest rättvist i mitt tycke när det gäller extremt sena aborter? Kan du inte beskriva hur du tänkt dig extremt sena aborter, jag lovar, får man rätten så kommer det att förekomma om än i mycket låg omfattning och beslutar man om något behöver man adressera alla konsekvenser.
Fast "bestämmer sig för extremt sen abort" är liksom inte möjligt. Om det inte är fara för mammans liv eller foster som inte kommer överleva förlossningen.

Edit: läste att det var vid ev helt fri abort.
Idag är det ju tack och lov inte möjligt.
 
Jag funderar lite över argumentet att kvinnan har rätt till sin kropp.

Var går gränsen, vad är min kropp? För mig är det inte självklart att ett foster i magen är en del av kroppen. Och helt självklart att ett barn eller aborterat foster är skilt från kroppen.

Det finns några här som argumenterat för helt fri abort utifrån "rätten till sin egen kropp" men när barnet väl är skilt från kroppen och är klart livskraftigt, har det inte samma rätt? Vid vilken ålder ska man börja beakta någons rätt till sin kropp? Kan man tänka sig att mamman har rätt till sin kropp och rätt till abort och barnet till sin kropp och rätt till liv? Det gör det extremt krångligt och säkert traumatiskt både för förälder och barn. Rent etiskt så drar ena aborter frågeställningen till sin spets, och det är mycket oroande tankar. Det är tankar som kan få vem som helst att må illa och tvärt vända och bli abortmotståndare. Att någon ska ha så extremt mycket rätt till sin kropp att denne förväntar sig att någon annan ska ta bort ett nästan fullgånget barn och avliva det.

Ponera att mamman bestämmer sig för en extremt sen abort, när går gränsen? När värkarna börjat eller kanske när man skär av navelsträngen? Så mamman kan ha chansen att se barnet och avgöra om hon vill ha det?

Jo jag vet att det är extremt men sannolikheten för att det inträffar är definitivt inte noll även om det är låg sannolikhet och även om man tillåter mycket sen abort måste det finnas en gräns för när abort övergår till regelrätt mord. Sista tidpunkten som logiskt är möjlig är för mig när efterbörden kommit ut. Sen måste väl barnet räknas som en egen individ eller? Man kanske inte får rätt till sin kropp/sitt liv förrän man kan uttrycka önskan om det? Men då skulle spädbarnsmord inte förekomma, har man inte rätt till sitt liv kan ingen straffas för att ha tagit det eller?

Sen @sjoberga så undrar jag fortfarande om du själv är beredd att delta i aborten och avliva barnet och hur det ska avlivas? Eller ska det bara ligga bekvämt i en säng och svälta ihjäl? Eller ska mamman själv göra det (mest rättvist i mitt tycke när det gäller extremt sena aborter? Kan du inte beskriva hur du tänkt dig extremt sena aborter, jag lovar, får man rätten så kommer det att förekomma om än i mycket låg omfattning och beslutar man om något behöver man adressera alla konsekvenser.

Rätten till den egna kroppen är inskränkt redan nu med nuvarande lagstiftning, vilket är fullt rimligt. Jag har stött på en del abortmotständare som anser att eftersom ett foster har annat DNA än kvinnan kan en kvinna inte hävda rätten till sin egen kropp.

Lagstiftningen idag är rimlig när det gäller tidsaspekten. Ett 22 veckors foster överlever inte utanför mammans livmoder. Ett friskt 22 veckors foster aborteras inte om det inte är extrema omständigheter såsom fara för moderns liv. Därför tycker i allafall jag att hypotetiska resonemang om jättesena aborter på friska foster är ointressanta.
Ett barn fött i vecka 22 överlever inte
 
Jag funderar lite över argumentet att kvinnan har rätt till sin kropp.

Var går gränsen, vad är min kropp? För mig är det inte självklart att ett foster i magen är en del av kroppen. Och helt självklart att ett barn eller aborterat foster är skilt från kroppen.

Det finns några här som argumenterat för helt fri abort utifrån "rätten till sin egen kropp" men när barnet väl är skilt från kroppen och är klart livskraftigt, har det inte samma rätt? Vid vilken ålder ska man börja beakta någons rätt till sin kropp? Kan man tänka sig att mamman har rätt till sin kropp och rätt till abort och barnet till sin kropp och rätt till liv? Det gör det extremt krångligt och säkert traumatiskt både för förälder och barn. Rent etiskt så drar ena aborter frågeställningen till sin spets, och det är mycket oroande tankar. Det är tankar som kan få vem som helst att må illa och tvärt vända och bli abortmotståndare. Att någon ska ha så extremt mycket rätt till sin kropp att denne förväntar sig att någon annan ska ta bort ett nästan fullgånget barn och avliva det.

Ponera att mamman bestämmer sig för en extremt sen abort, när går gränsen? När värkarna börjat eller kanske när man skär av navelsträngen? Så mamman kan ha chansen att se barnet och avgöra om hon vill ha det?

Jo jag vet att det är extremt men sannolikheten för att det inträffar är definitivt inte noll även om det är låg sannolikhet och även om man tillåter mycket sen abort måste det finnas en gräns för när abort övergår till regelrätt mord. Sista tidpunkten som logiskt är möjlig är för mig när efterbörden kommit ut. Sen måste väl barnet räknas som en egen individ eller? Man kanske inte får rätt till sin kropp/sitt liv förrän man kan uttrycka önskan om det? Men då skulle spädbarnsmord inte förekomma, har man inte rätt till sitt liv kan ingen straffas för att ha tagit det eller?

Sen @sjoberga så undrar jag fortfarande om du själv är beredd att delta i aborten och avliva barnet och hur det ska avlivas? Eller ska det bara ligga bekvämt i en säng och svälta ihjäl? Eller ska mamman själv göra det (mest rättvist i mitt tycke när det gäller extremt sena aborter? Kan du inte beskriva hur du tänkt dig extremt sena aborter, jag lovar, får man rätten så kommer det att förekomma om än i mycket låg omfattning och beslutar man om något behöver man adressera alla konsekvenser.

Den sista frågan : Jag är inte skolad i att vare sig göra hjärtkirurgi, aborter, galloperationer eller morfininjektioner vilket gör mig synnerligen olämplig. Om jag hade valt en karriär inom yrket, hade jag fått använda de beprövade metoder som används i olika vårdsituationer. I vårdsituationen extremt sen abort får man använda de metoder som redan etablerats för de få sena aborter som utförs redan idag.

Jag ser inte någon anledning att tro att sena aborter kommer att slentrianmässigt efterfrågas. Antalet aborter påverkas ganska lite av gällande lagstiftning, säkerheten i dem och konsekvenserna för kvinnors rättigheter påverkas mycket.

Jag stödjer för övrigt dagens lagstiftning som jag tycker fungerar alldeles utmärkt i praktiken.
 
Rätten till den egna kroppen är inskränkt redan nu med nuvarande lagstiftning, vilket är fullt rimligt. Jag har stött på en del abortmotständare som anser att eftersom ett foster har annat DNA än kvinnan kan en kvinna inte hävda rätten till sin egen kropp.

Lagstiftningen idag är rimlig när det gäller tidsaspekten. Ett 22 veckors foster överlever inte utanför mammans livmoder. Ett friskt 22 veckors foster aborteras inte om det inte är extrema omständigheter såsom fara för moderns liv. Därför tycker i allafall jag att hypotetiska resonemang om jättesena aborter på friska foster är ointressanta.
Ett barn fött i vecka 22 överlever inte

Från v 21 har barn överlevt och från och med v 23 till fullt normal livsföring.

Så vad pratar du om?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp