Bör aborträtten begränsas? (utbruten från EU-val)

Håller dock inte med om att lagen behöver följa den medicinska utvecklingen, rimligare att den följer fostrets utveckling. Men tycker fortfarande att man i första hand bör utgå ifrån kvinnans perspektiv när det gäller abort.

Som, lite halvlångsökt, jämförelse; vi kan inte tillåta att respiratorer stängs av för folk som är 85 år gamla, för att det finns de som lever till 100. För mig är det inte saker som ska jämföras, det ena ska inte påverka det andra, och jag ser på samma sätt när det gäller abort och prematur födsel. Det är helt enkelt inte samma sak.

Jag kanske uttryckte mig lite slarvigt. Vad jag menade var att eftersom abortlagen idag är skriven som att abort inte får medges när fostret anses livsdugligt, så bör lagen ändras om v 22, pga den medicinska utvecklingen, inte längre är en rimlig gräns. Jag tar för givet att "livsdugligt" menas med medicinsk hjälp eftersom få barn skulle överleva helt utan vård långt senare än v 22. Och om man trots att barn börjar överleva i stor utsträckning tidigare än gränsen så behöver utgångspunkterna och motiven i lagen ändras om man fortfarande anser att abort ska vara möjligt tom v 22. Exempelvis att kvinnans perspektiv stärks.

Jag tycker inte abortgränsen ska sänkas, och som jag skrev innan, min uppfattning är inte att vi är där idag att gränsen är ett problem.

Jämförelsen var väl lite konstig? Det är väl inte förbjudet att försöka rädda barn i v 22 även om abort kan godkännas då?
 
Ja, idag. Ungefär, med några dagar hit eller dit.

"tyvärr" prövas ju gränserna hela tiden inom sjukvården.

Förstå mig rätt när jag skriver tyvärr - visst är det fantastiskt med framsteg. Visst är det fantastiskt om extremt tidigt födda önskade barn kan räddas och bli mer eller mindre friska.
Samtidigt som den utvecklingen gör att nuvarande abortgräns de facto blir problematisk ur etisk synpunkt.

Som jag önskar: behåll nuvarande lagstiftning, den är good enough, vad gäller aborter.
Håll tassarna borta från att försöka få tidigare prematurer än så att överleva.

Det sista - not gonna happen, tyvärr.
Håller med dig helt!
 
Håller med dig helt!
Man får helt enkelt acceptera att barn i vecka X inte räddas. Det skulle bli ett osannolikt problem om man kunde inkubera 6 veckors eller dyl. Inte bara att lägga i ett provrör och adoptera bort heller, det är nog inte varje kvinna som tycker att det är bättre för cellerna att bli adopterade till en okänd än vandra den vägen ändå 30% av cellerna gör naturligt före vecka 12, missfall.

Jag tex skulle tveka inför att skänka bort ägg ens.
 
Ja rätten till den egna kroppen är inskränkt, någonstans under graviditeten så handlar det om två kroppar, om inte annat så i sambans med födseln och då är det 2 individers rättigheter till sin kropp (sitt liv) som gör det problematiskt. Jag vet inte riktigt om vecka 22 är rimligt som bortre gräns, kanske behövs det snarare en individuell bedömning och ju senare gånget dess större krav för abort (i princip livsodugligt foster) men kanske behövs en fast gräns för att uppmuntra folk att inte vänta. Exakta veckan kan också diskuteras, mest utifrån samma argument, ju tidigare abort dess bättre och en generös abortgräns uppmuntrar åtminstone inte till tidig abort, men det kanske ställer till mer problem än det gör nytta.

Jag ser ett problem i att basera gränsen på när fostret är livsdugligt, gränsen kommer att tänjas och då är det bättre att ta fast på hur utvecklat fostret får vara utifrån etiska gränser. Om det har en chans att uppfatta något av omgivningen exempelvis - där behöver jag mer kunskap om exakt hur utvecklat fostret är vid vilken tidpunkt för att ha en åsikt. Kanske kan man behöva justera gränsen utifrån vad forskningen säger om utvecklingsstadier för att motivera det etiskt och på ett mer stabilt vis. Det gäller att ta hänsyn till fostret/barnet så väl som mamman. Ponera (helt taget ur luften) att fostret börjar känna smärta en viss vecka och ha någon slags uppfattning om omgivningen, då är det lämpligt att sätta gränsen för fri abort innan denna tidpunkten oavsett om det infaller vecka 15 eller 20. Gränsen av idag är satt med betydligt mindre kunskaper om fostret.

En sådan gräns blir mycket lättare att motivera och mer etiskt försvarbar än den idag även om gränserna skulle sammanfall.

Jag la in en länk tidigare i tråden som bland annat berörde detta:

https://www.bukefalos.se/threads/bo...as-utbruten-fran-eu-val.1481365/post-18969914
 
Måste det vara en motsättning? Kan man inte rädda de som någon vill rädda, och låta bli att rädda de andra?
Nej jag tycker inte det egentligen. Före vecka 18 eller vad det nu kan bli är det väl snarare en förhoppning om ett barn än någonting man borde rädda. Visst blir man ledsen över ett missfall i vecka 12 men det är ju bara så som världen är, det händer och det måste få hända.
 
Nej jag tycker inte det egentligen. Före vecka 18 eller vad det nu kan bli är det väl snarare en förhoppning om ett barn än någonting man borde rädda. Visst blir man ledsen över ett missfall i vecka 12 men det är ju bara så som världen är, det händer och det måste få hända.
Alla missfall behöver inte hända (misstänkt överaktivt immunförsvar som stöter ut embryon tex, eller blodproppar i moderkakan). Men det är en annan historia.
 
Håller dock inte med om att lagen behöver följa den medicinska utvecklingen, rimligare att den följer fostrets utveckling. Men tycker fortfarande att man i första hand bör utgå ifrån kvinnans perspektiv när det gäller abort.

Fast den medicintekniska utvecklingen handlar också om att vi vet mer om fostret och därmed lär oss mer och mer om fostrets utveckling.
 
Man får helt enkelt acceptera att barn i vecka X inte räddas. Det skulle bli ett osannolikt problem om man kunde inkubera 6 veckors eller dyl. Inte bara att lägga i ett provrör och adoptera bort heller, det är nog inte varje kvinna som tycker att det är bättre för cellerna att bli adopterade till en okänd än vandra den vägen ändå 30% av cellerna gör naturligt före vecka 12, missfall.

Jag tex skulle tveka inför att skänka bort ägg ens.
Förlåt, jag kanske är trög, men jag förstår inte riktigt vad det där sista har med det du skrivit att göra?
 
Men det försvarar ju inte att begränsa vilka som kan eller bör få barn? Det blir ju som en återgång till tvångssteriliseringar och elitsamhälle. En mycket obehaglig tanke.

Det var bara ett inlägg om att jo det även nu begränsar samhället vilka som kan och bör få barn.
 
Från v 21 har barn överlevt och från och med v 23 till fullt normal livsföring.

Så vad pratar du om?

Jag tror man får vara lite försiktig med att "tro" eller "veta" för mkt i den frågan, det är fortfarande inte alltid helt enkelt att i detalj veta exakt hur många dagar som har gått, säkert bättre nu än då, men flera av de för tidigt födda barnen man läser om i låga veckor har faktiskt varit äldre men väldigt små och lätta för att de är kraftigt undernärda.
Inte alla tidningar kollar korrekt källa liksom och hur ska de kunna göra det?
 
Jag tror man får vara lite försiktig med att "tro" eller "veta" för mkt i den frågan, det är fortfarande inte alltid helt enkelt att i detalj veta exakt hur många dagar som har gått, säkert bättre nu än då, men flera av de för tidigt födda barnen man läser om i låga veckor har faktiskt varit äldre men väldigt små och lätta för att de är kraftigt undernärda.
Inte alla tidningar kollar korrekt källa liksom och hur ska de kunna göra det?
Äldre? Är de inte yngre med tanke på att man räknar från den sista mensen? 🤔
 
Jag tar bara en knapp och tänker inte vara kvar för diskussion, men jag har ju jobbat på prematur/ förlossning/ gyn o barnmed o faktum är att när förståndshandikappade ( på den nivå att de själva behöver vård och tillsyn) får barn ihop, det är inte kul. För någon.
En nyfiken fråga - jag har ingen aning om vad som händer vid såna tillfällen, finns det rutiner om det händer?
 
En nyfiken fråga - jag har ingen aning om vad som händer vid såna tillfällen, finns det rutiner om det händer?

Jag vet egentligen inte så mkt, hade dock en mor som var chef för ett större boendeområde och därifrån vet jag att det var väldigt noga med preventivmedel just för att flickorna inte skulle bli gravida.

Sedan vet jag att par hade önskningar om att få barn, ibland blev de med barn, ibland fick de lov att skaffa barn , om du undrar om de fick tvångsaborteras vet jag inget om, jag har bara träffat par genom inläggningar barnmed /BB och då har det varit i samband med att de inte klarar av att sköta barnet kanske samtidigt med förkylning eller något annat, eller nyfödda då som alla andra BB mammor.

Hur det gick sedan vet jag däremot inte utom i ett fall där barnet faktiskt klassades som normalbegåvat och det var såklart kul och trevligt men medförde stora problem under uppväxten det också. Men det har väl kanske många med det blev väldigt jobbigt för barnet.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vilka poddar lyssnar du på?
  • Barn och djur
  • Vad gör vi? Del CXCIV

Hund, Katt, Andra Djur

  • Att ångra en valp
  • Uppdateringstråd 29
  • Kattsnack 10

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp