Börjar bli gammal i förtid

Jag är inte alls lika smidig längre som jag alltid har varit. Vet inte om det kan skyllas på min övervikt eller att jag helt enkelt blivit äldre och stelare. Går jag ut nu så har jag broddar på skorna och ändå går jag försiktigt. Tantvarning på det liksom. Och jag vet inte om jag skulle kunna ta mig upp på en häst längre. Och skulle jag det så skulle jag nog vara rädd för att ramla av. Tycker att åldrandet kom fort mellan 40 och 50. Tycker det inte var länge sen jag red för fullt, åkte i backen då och då, men borstade av mig och hoppade upp igen. Där är jag nog inte längre. Tycker jag fått svårare att få på mig sockorna. När jag reser mig från stolen så är jag också så mycket stelare än förut. Och något som också blivit besvärlig är faktiskt att torka sig efter nummer två på toa. Mina armar är korta och jag lyckas inte längre flexa ryggen ordentligt så jag når obehindrat. Detta innebär att jag får stretcha en del när detta moment ska utföras. Då når jag nätt och jämt. Fasar för hur det kan tänkas bli när jag blir ännu äldre. Tänk om jag kommer till stadiet då jag inte kan själv? Vad händer då? Får jag sitta i timtal på toa innan någon kommer och hjälper mig? Kan ju liksom inte schemalägga det där.

Jag börjar fundera på något kosttillskott för att bli smidigare. Vet inte riktigt vad jag ska leta efter. Och så borde jag banne mig gå ner i vikt också. Vill ha tillbaka min kropp som den var för 10 år sedan.

 

[Wille]

Fast nu vet du att det inte är kämpa du ska göra utan anpassa dig på ett snart sätt till de förutsättningar du har. Dvs. möjligheten till ett nytt angreppssätt som är mer ändamålsenligt i förhållande till dina behov.

Och du kommer att få hjälp får ex. habiliteringen. Samt att boendestödet ska kunna instrueras att bemöta dig på ett mer passande sätt.

Du har fått ny kunskap och genom den har dina chanser förbättrats, jämfört med innan. Ju mer rätt man träffar i sin problemformulering, desto bättre kan man träffa med åtgärderna.
Du har slitit på grund av att du inte vetat och jobbet utifrån en felaktig problemformulering.

Jag tvivlar. Mina startsvårigheter och svårigheter att fullfölja något lär inte ändras. Visst, jag kan köra en kvart om dagen, men det är en kamp att göra det.

Jag är lite rädd för habiliteringen faktiskt. Tror att de kommer behandla mig som mindre vetande. Kanske inte alls är så men det är det jag är rädd för. Och så tror jag att de bara kan hjälpa dem som inte är högfungerande eller kanske t.o.m. har IF.

Och boendestödet ja. Får jag ett heltidsjobb på kontorstid så blir det inget boendestöd. Det lär inte finnas något sätt för mig att slippa heltidsjobb på annat sätt än att jag själv bekostar det. Och hur ska jag då ha råd med terapi och annat som behövs?

 

[DarkInNight]

Vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Vill mest säga att jag hejjar på dig.

Och jag tror att det här nya med att fått en diagnos kan sätta igång tankar och sätta världen i gungning, dvs att det känns extra tufft och jobbigt.
Men jag tror också att efter ett tag börjar man acceptera det nya, och börjar förhålla sig till det, och att det blir lättare då.

Du har visat sån kämparvilja, den är lite på paus just nu men jag tror helt enkelt att den kommer tillbaka.

 

[Grazing]

Jag tvivlar. Mina startsvårigheter och svårigheter att fullfölja något lär inte ändras. Visst, jag kan köra en kvart om dagen, men det är en kamp att göra det.

Jag är lite rädd för habiliteringen faktiskt. Tror att de kommer behandla mig som mindre vetande. Kanske inte alls är så men det är det jag är rädd för. Och så tror jag att de bara kan hjälpa dem som inte är högfungerande eller kanske t.o.m. har IF.

Och boendestödet ja. Får jag ett heltidsjobb på kontorstid så blir det inget boendestöd. Det lär inte finnas något sätt för mig att slippa heltidsjobb på annat sätt än att jag själv bekostar det. Och hur ska jag då ha råd med terapi och annat som behövs?

Habiliteringen har tycker jag varit jättebra även ifall dom inte ansåg att jag passade in där pga för komplexa problem. Kom ihåg att dom är där för att hjälpa och se inte att den hjälpen du behöver betyder att du är mindre vetande än någon annan.

 

[Wille]

Vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Vill mest säga att jag hejjar på dig.

Och jag tror att det här nya med att fått en diagnos kan sätta igång tankar och sätta världen i gungning, dvs att det känns extra tufft och jobbigt.
Men jag tror också att efter ett tag börjar man acceptera det nya, och börjar förhålla sig till det, och att det blir lättare då.

Du har visat sån kämparvilja, den är lite på paus just nu men jag tror helt enkelt att den kommer tillbaka.

Jag vet inte var jag är längre. Jag känner mig inte autistisk, men jag har ju problem och de räckte för en diagnos. Alltså går de inte över. Sitter nu och läser boken Autisterna av Clara Törnvall, men känner inte att hon skriver om mig. Min psykolog menar att man behöver inte ha alla symptom för att få en diagnos. Det är bara vissa som är ett krav. Och diagnosen kan vara "tyst" och bara orsaka problem i vissa situationer.

Habiliteringen har tycker jag varit jättebra även ifall dom inte ansåg att jag passade in där pga för komplexa problem. Kom ihåg att dom är där för att hjälpa och se inte att den hjälpen du behöver betyder att du är mindre vetande än någon annan.

Bra att de varit bra för dig. Jag hoppas på att bli mött där jag är och inte någon annanstans. Jag skulle t.ex. bli väldigt kränkt om de försökte ge mig bildstöd på att borsta håret.

 

[Exit]

@Wille
Det låter verkligen jättejobbigt allt just nu, det lyser verkligen igenom i dina inlägg hur mycket du kämpar. Jag tänker att ibland mår man helt enkelt för dåligt för att kunna jobba för lösningar, man måste bara få sörja situationen. När du skriver om dina utmaningar och vad dina behov och önskningar är så förstår jag att det måste kännas extremt frustrerande att inget någonsin får kännas enkelt. Helt utmattad måste du ju bli! Jag har inget att skriva som kan lösa din situation men jag vill bara skriva att jag hör din uppgivenhet och hoppas verkligen att du kunde få må bättre!❤

 

[Javan]

När du läser om autism läs böcker som utgår från flickor/kvinnor och så färsk forskning som möjligt.

Det har hänt rätt mkt på den sidan och den del som utgår från män med autism stämmer väldigt dåligt på många kvinnor.

Jag tror det är och kommer bli bra men att det måste få ta tid. Jag vet att här tycker många att de får stor hjälp av habiliteringen.

Det är en hjälp i förlängningen och en förklaring varför en del saker är svårt för dig.

Jag är inte förvånad då jag tycker en hel del av det autistiska har märkts hela tiden i hur du skriver och berättar om dig och ditt liv. och jag var mer förundrad att du inte fick den diagnosen första gången.

Ta den hjälp som erbjuds! Autism ingår i LSS så du har mkt mera hjälp att tillgå nu!

 

[Wille]

När du läser om autism läs böcker som utgår från flickor/kvinnor och så färsk forskning som möjligt.

Det har hänt rätt mkt på den sidan och den del som utgår från män med autism stämmer väldigt dåligt på många kvinnor.

Jag tror det är och kommer bli bra men att det måste få ta tid. Jag vet att här tycker många att de får stor hjälp av habiliteringen.

Det är en hjälp i förlängningen och en förklaring varför en del saker är svårt för dig.

Jag är inte förvånad då jag tycker en hel del av det autistiska har märkts hela tiden i hur du skriver och berättar om dig och ditt liv. och jag var mer förundrad att du inte fick den diagnosen första gången.

Ta den hjälp som erbjuds! Autism ingår i LSS så du har mkt mera hjälp att tillgå nu!

Jag är mycket medveten om att kvinnors autism skiljer sig från männens. Boken jag håller på att läsa handlar om kvinnors autism. Och så har jag blivit tipsad om Svenny Kopp på Youtube. Lite annat också. Jag är dessutom med i en grupp på facebook som är för autistiska kvinnor.

Men jag känner mig inte så autistisk. Mycket på fb handlar om sensorisk överkänslighet och det har jag inte alls. T.ex. Jag vet heller inte vad en autistisk meltdown är. Har aldrig haft någon. Enda gången jag brunnit är när jag blev utmattad. Tycker också att jag är hyfsat flexibel.

 

[svea]

Wille, det är så sorgligt att du har det så tungt. Att få ett besked som rubbar ens världsbild är inte kul, det är något som kan leda till sorg och sorg är dränerande och krävande både fysiskt och psykiskt. Ta hand om dig och var snäll mot dig själv! Jag hoppas verkligen att du blir bra bemött på habiliteringen, men också att du fixar att ge det tid om ni inte hittar varandra på en gång. Det finns så många smarta människor med autism och du är en av dem. Jag har svårt att tro att de inte jobbat med högfungerande förut, Jag hoppas verkligen att diagnosen kan bidra till att ge dig en bättre balans i livet där du slipper lägga så mycket av din energi på att lösa basbehoven i livet och mer energi på de roliga sakerna. Du är värd det!

 

[Wille]

Wille, det är så sorgligt att du har det så tungt. Att få ett besked som rubbar ens världsbild är inte kul, det är något som kan leda till sorg och sorg är dränerande och krävande både fysiskt och psykiskt. Ta hand om dig och var snäll mot dig själv! Jag hoppas verkligen att du blir bra bemött på habiliteringen, men också att du fixar att ge det tid om ni inte hittar varandra på en gång. Det finns så många smarta människor med autism och du är en av dem. Jag har svårt att tro att de inte jobbat med högfungerande förut, Jag hoppas verkligen att diagnosen kan bidra till att ge dig en bättre balans i livet där du slipper lägga så mycket av din energi på att lösa basbehoven i livet och mer energi på de roliga sakerna. Du är värd det!

Psykologen och jag har ju pratat en hel del om autism. När vi pratat så har det kommit fram saker som aldrig kom fram på den första utredningen jag gick på. Och nu inför en den där second opinionen så var det nästan givet i förväg att den skulle leda till en diagnos. Jag visste ju om det. Men ändå. Smack! När det blev definitivt så ändrades hela min världsbild i ett slag. Jag vet inte vad jag är längre. Vad är jag och vad är autismen? Och den där kampen, blev helt meningslös då jag ändå inte kan vinna.

 

[Kirre]

Jag är mycket medveten om att kvinnors autism skiljer sig från männens. Boken jag håller på att läsa handlar om kvinnors autism. Och så har jag blivit tipsad om Svenny Kopp på Youtube. Lite annat också. Jag är dessutom med i en grupp på facebook som är för autistiska kvinnor.

Men jag känner mig inte så autistisk. Mycket på fb handlar om sensorisk överkänslighet och det har jag inte alls. T.ex. Jag vet heller inte vad en autistisk meltdown är. Har aldrig haft någon. Enda gången jag brunnit är när jag blev utmattad. Tycker också att jag är hyfsat flexibel.

Aldrig hört talas om autistisk meltdown heller men jösses vad jag kände igen mig nu när jag googlade och läste första träffen. Fick en klump i magen så nära beskrivet var det av egna upplevelser.
Tillför inget för dig men behövde få ur mig det.

 

[grodan21]

Jag är mycket medveten om att kvinnors autism skiljer sig från männens. Boken jag håller på att läsa handlar om kvinnors autism. Och så har jag blivit tipsad om Svenny Kopp på Youtube. Lite annat också. Jag är dessutom med i en grupp på facebook som är för autistiska kvinnor.

Men jag känner mig inte så autistisk. Mycket på fb handlar om sensorisk överkänslighet och det har jag inte alls. T.ex. Jag vet heller inte vad en autistisk meltdown är. Har aldrig haft någon. Enda gången jag brunnit är när jag blev utmattad. Tycker också att jag är hyfsat flexibel.

Jag känner mig inte heller speciellt autistisk, mem fick min diagnos som 13 åring. Har svårt att sålla bort ljud tex och har insett med stigande ålder att mitt största problem är det sociala spelet!

 

[skiesabove]

Jag är mycket medveten om att kvinnors autism skiljer sig från männens. Boken jag håller på att läsa handlar om kvinnors autism. Och så har jag blivit tipsad om Svenny Kopp på Youtube. Lite annat också. Jag är dessutom med i en grupp på facebook som är för autistiska kvinnor.

Men jag känner mig inte så autistisk. Mycket på fb handlar om sensorisk överkänslighet och det har jag inte alls. T.ex. Jag vet heller inte vad en autistisk meltdown är. Har aldrig haft någon. Enda gången jag brunnit är när jag blev utmattad. Tycker också att jag är hyfsat flexibel.

Har du varit med om shutdowns?

När man bara måste lägga sig under täcket och göra ingenting för att hjärnan helt lägger av. När man inte kan få fram ord ens för att den delen av hjärnan slutat funka.

 

[Wille]

Har du varit med om shutdowns?

När man bara måste lägga sig under täcket och göra ingenting för att hjärnan helt lägger av. När man inte kan få fram ord ens för att den delen av hjärnan slutat funka.

Nä, inte vad jag kan komma på.

 

[svea]

Psykologen och jag har ju pratat en hel del om autism. När vi pratat så har det kommit fram saker som aldrig kom fram på den första utredningen jag gick på. Och nu inför en den där second opinionen så var det nästan givet i förväg att den skulle leda till en diagnos. Jag visste ju om det. Men ändå. Smack! När det blev definitivt så ändrades hela min världsbild i ett slag. Jag vet inte vad jag är längre. Vad är jag och vad är autismen? Och den där kampen, blev helt meningslös då jag ändå inte kan vinna.

Jag kan tänka mig att det är jättemycket att ta in. För oss som står utanför är du Wille, varken mer eller mindre. Samma Wille idag som för två veckor sen.

 

[Wille]

Jag kan tänka mig att det är jättemycket att ta in. För oss som står utanför är du Wille, varken mer eller mindre. Samma Wille idag som för två veckor sen.

Jag trodde jag kunde vinna över svårigheterna om jag bara kämpade. Så fel jag hade.

 

[Masqueradee]

Jag trodde jag kunde vinna över svårigheterna om jag bara kämpade. Så fel jag hade.

Tror du att du kan få hjälp av psykolog (/andra instanser) att lära dig hantera svårigheterna snarare än att kämpa emot? Alla känner olika svårigheter för olika saker, och det som blir problematiskt är när allt känns lika svårt, oavsett hur mycket energi det "borde" ta. Hur mycket energi som krävs för sak x kanske är på en viss nivå på sommaren, en viss nivå på vintern. Alla måste lära sig att hantera svårigheterna och finna acceptans.
För mig är disken en sån där svårighet. Jag har bara fått acceptera att jag aldrig kommer göra det på automatik, jag kommer aldrig trivas med att göra det, kommer alltid ha en gigantisk tröskel att klättra över innan jag ställer mig och diskar. Innebär min acceptans att allt det försvinner? Nej. Absolut inte. Men jag kommer sluta piska mig själv över att jag "borde bara ställa mig och diska", vilket gör att en liten uns självhat och press försvinner.
Be om hjälp med detta. Be om hjälp att hantera att livet inte är en jävla dans på rosor hela tiden, men det finns möjlighet att sätta några (lökar? eller är det tulpaner...) som gör att du kan njuta av några rosor lite längre fram. Blev lite floskler här på slutet, men jag tror att alla kommer må mycket bättre om vi alla bara inser att allt inte löser sig på en pisskvart och att energinivåer kommer skifta över tid. Du MÅSTE låta dig landa i den här diagnosen. Diagnosen i sig kommer inte lösa dina problem här och nu, diagnosen i sig kommer aldrig lösa någonting. Men det kan finnas nycklar i diagnoser och hjälpmedel som passar som gör att du kommer hantera livet.

 

[nullo-modo]

Jag vet inte var jag är längre. Jag känner mig inte autistisk, men jag har ju problem och de räckte för en diagnos. Alltså går de inte över. Sitter nu och läser boken Autisterna av Clara Törnvall, men känner inte att hon skriver om mig. Min psykolog menar att man behöver inte ha alla symptom för att få en diagnos. Det är bara vissa som är ett krav. Och diagnosen kan vara "tyst" och bara orsaka problem i vissa situationer.


Bra att de varit bra för dig. Jag hoppas på att bli mött där jag är och inte någon annanstans. Jag skulle t.ex. bli väldigt kränkt om de försökte ge mig bildstöd på att borsta håret.

Du är samma person som du var före diagnosen, skillnaden är att nu kan du få rätt hjälp med att hantera det du tycker är svårt och jobbigt.

Kom ihåg att du har en diagnos, du är INTE din diagnos.

 

[åke]

Som kroniskt sjuk får jag helt enkelt inse att jag inte klarar allt, men jag klarar mer än förväntat. Och jag försöker att inte fastna på det jag inte klarar av utan det andra! Skulle jag fokusera på det jag vill men inte kan så hade jag hoppat från en bro

Exakt samma här. Jag försöker klara allt själv. Men det funkar inte alltid. Visst är det trist . Men så är det tyvärr.

 

[Wille]

Tror du att du kan få hjälp av psykolog (/andra instanser) att lära dig hantera svårigheterna snarare än att kämpa emot? Alla känner olika svårigheter för olika saker, och det som blir problematiskt är när allt känns lika svårt, oavsett hur mycket energi det "borde" ta. Hur mycket energi som krävs för sak x kanske är på en viss nivå på sommaren, en viss nivå på vintern. Alla måste lära sig att hantera svårigheterna och finna acceptans.
För mig är disken en sån där svårighet. Jag har bara fått acceptera att jag aldrig kommer göra det på automatik, jag kommer aldrig trivas med att göra det, kommer alltid ha en gigantisk tröskel att klättra över innan jag ställer mig och diskar. Innebär min acceptans att allt det försvinner? Nej. Absolut inte. Men jag kommer sluta piska mig själv över att jag "borde bara ställa mig och diska", vilket gör att en liten uns självhat och press försvinner.
Be om hjälp med detta. Be om hjälp att hantera att livet inte är en jävla dans på rosor hela tiden, men det finns möjlighet att sätta några (lökar? eller är det tulpaner...) som gör att du kan njuta av några rosor lite längre fram. Blev lite floskler här på slutet, men jag tror att alla kommer må mycket bättre om vi alla bara inser att allt inte löser sig på en pisskvart och att energinivåer kommer skifta över tid. Du MÅSTE låta dig landa i den här diagnosen. Diagnosen i sig kommer inte lösa dina problem här och nu, diagnosen i sig kommer aldrig lösa någonting. Men det kan finnas nycklar i diagnoser och hjälpmedel som passar som gör att du kommer hantera livet.

Jag ska träffa psykologen som gav mig diagnosen på fredag nästa vecka. Skrev bara kort på 1177 och fick en tid direkt. Går ju hos en annan psykolog nu så vet inte vad jag kan få för stöttning från allmänpsykiatrin. Eller så hamnar jag på habiliteringen bara.

Jag har faktiskt lärt mig att diska min tallrik och mina bestick efter att jag ätit. Trodde inte det förut, men det gick visst. Sen har jag annan disk som inte blir diskad, men det är en annan femma.

 

[Wille]

Du är samma person som du var före diagnosen, skillnaden är att nu kan du få rätt hjälp med att hantera det du tycker är svårt och jobbigt.

Kom ihåg att du har en diagnos, du är INTE din diagnos.

Jag vet inte skillnaden.

Och så tvivlar jag på att kunna få hjälp.