Ja, när någon är mager av andra skäl än anorexi, verkar det bli så. Mina referenser är då sjuka i aids samt undernärda människor i tv-nyheter o dyl, från svältkatastrofer.
En del som varit anorektiska sedan tidig tonår har inte kommit i puberteten än pga långvarig svält. Eller bara blivit begränsade i tillväxt om näringstillförseln varit sådär länge..
Det vet jag.
Att titta på folk gör väl alla och det säger jag inte något om, självklart tittar folk om man inte ser "normal" ut oavsett varför man inte ser "normal" ut. Dock kan folk hålla åsikter och kommentarer för sig själva. Det är inte mer okej att säga till en mager att den är mager än att säga till en med väldig fetma att den är tjock. Det finns liksom inget positivt i det. Att fokusera på utseendet hjälper inte.
Jag tycker det är intressant det som du skriver här, och att det är något man borde ta fasta på i behandlingen. Jag vet ju inte i vilken utsträckning det är möjligt att undvika, men det låter ju onekligen som ett stort misstag att människor med just detta problem ska leva så nära inpå varandra och påverka varandra som du skriver.En sak som spelar in i det ni kallar "normalisering" av tillståndet är att det blivit normalt för mig att umgås med och leva med andra sjuka. Jag har varit sjuk i 13 år, gått i dagvård 10 gånger vilket blir flera år sammanlagt vilket motsvarar ungefär 3- 4 år. Jag har varit på behandlingshem 3 gånger vilket också blir ett par år. På dessa platser är normen att vara underviktig, först är alla som kommer dit väldigt sjuka, på behandlingshemmet går ju alla upp i vikt eftersom det är slutenvård så man ser ju folk i alla stadier (i dagvård händer inte lika mycket med folk eftersom det inte är lika kontrollerade former) och det tillkommer hela tiden nya sjuka och att gå upp till normalvikt tar ju ett tag. Så ja, mina senaste 11 år har magra kroppar, sjuka kroppar varit det normala för mig. Att jag dessutom varit underviktig själv i 11 av mina 13 år som sjuk spelar också in. Det har varit lite olika grader av undervikt men jag har bara varit normalviktig ett par månader då jag var på behandlingshemmet och hann liksom aldrig vänja mig vid den kroppen. Det är inte normalt för andra men för mig är det tyvärr så. Sorgligt men sant
En sak som spelar in i det ni kallar "normalisering" av tillståndet är att det blivit normalt för mig att umgås med och leva med andra sjuka. Jag har varit sjuk i 13 år, gått i dagvård 10 gånger vilket blir flera år sammanlagt vilket motsvarar ungefär 3- 4 år. Jag har varit på behandlingshem 3 gånger vilket också blir ett par år. På dessa platser är normen att vara underviktig, först är alla som kommer dit väldigt sjuka, på behandlingshemmet går ju alla upp i vikt eftersom det är slutenvård så man ser ju folk i alla stadier (i dagvård händer inte lika mycket med folk eftersom det inte är lika kontrollerade former) och det tillkommer hela tiden nya sjuka och att gå upp till normalvikt tar ju ett tag. Så ja, mina senaste 11 år har magra kroppar, sjuka kroppar varit det normala för mig. Att jag dessutom varit underviktig själv i 11 av mina 13 år som sjuk spelar också in. Det har varit lite olika grader av undervikt men jag har bara varit normalviktig ett par månader då jag var på behandlingshemmet och hann liksom aldrig vänja mig vid den kroppen. Det är inte normalt för andra men för mig är det tyvärr så. Sorgligt men sant
Det låter inte som @Qelina är i form för att ha ett fysiskt arbete.
Det märks att du inte har läst tråden. Du underskattar gravt hur sjuk TS är.
En svårt sjuk anorektiker kan dö av hjärtsvikt om den anstränger sig fysikt. Vid långvarig undervikt tar organen skada, hjärtat påverkas kraftigt och man kan också få benskörhet vilket ger extremt otäcka benbrott av små fall eller liknande.
Förstår du att du ganska tydligt visar hur oerhört sjuk du är och att du har varit det länge?
Bättre hålla tyst om man har noll koll, särskilt när det är på områden så svåra som detta!
Men varför så hård ton? Det hon skrev var superkorkat ja, men hon ville ju bara väl. Det är ett öppet forum alla får skriva. Alla är inte som du experter på anorexia. Om du tror att TS triggas av tråden får du väl be Gunnar ta bort den.
Jag är trött på välmenade men potentiellt farliga råd. Jag tycker vem som helst borde förstå att man inte ”tipsar” hur som helst. Jag skulle själv aldrig gå in och kasta ur mig ”tips” i en tråd om en dödlig sjukdom där jag själv har noll koll.
