Börja förskolan, vilken ålder?

strawberrysylt

Trådstartare
Ja, vid vilken ålder har era barn börjat på förskolan och hur gick det? Kändes det lagom? Tips?
Hur mycket tid hade/har de där?
Ni som har pluttar som min nu, hur tänker ni?
Hur tänker ni om larmen om stora barngrupper osv nu?

Vi tänker att han ska börja när han är ca 2 år förhoppningsvis.
 
Vi tänker drygt 1,5 år och fått plats till det, men jag vet inte... tror att vi skolar in då, men försöker gå kortare dagar genom deltidsarbete och mor- och farföräldrar. Jag tror delar av förskolan är jättebra och nyttig, men finns nog sånt som är mindre bra. Blir beklämd av många förskolelärare som uttalar sig på sociala medier - de verkar inte alls gilla sina jobb och där vill jag ju inte lämna mitt barn, men känner flera förskolelärare som också gillar sina jobb och själva skolar in sina barn relativt tidigt. Samtidigt har vi inte skaffat barn för att lämna ifrån oss det större delen av veckan.. men vi föräldrar mår också bra av våra arbeten, så väldigt kluven.
 
Dottern började när hon var 18 månader och sonen när han var 15 månader. Det var lagom för båda, det enda kruxet var att sonen fortfarande var lite svår med fast föda så vi gav honom en flaska välling precis innan jag lämnade och direkt vid hämtning första halvåret. Annars gick allt toppen.

Vi hade inte stora barngrupper i början, dotterns grupp var 7 barn på 3 fröknar. Sonens var 6 barn på 2 fröknar. Sen under 4-6 månader senare fyllde de på grupperna till fulltaliga 15 barn på 3 fröknar.
 
Våra började nån månad innan de fyllde två. Efter förlossningen var vi hemma båda två ett par månader, sedan gick det med semestrar och varsin lång FL-period att vara hemma tills dess.
För oss var det rätt lagom att börja i den åldern, där får man ju också räkna in att killarna alltid har varandra som trygghet.
Ungefär hälften av dagarna var ungefär 8:30-15, många var 7:30-16, några var 6:30-17.

Hade det varit stora grupper på vår förskola så hade vi försökt hålla nere tiden där ännu mer på ett eller annat sätt, nu råkar vi ha en pytteliten by-förskola med två grupper. En upp till 3 år och en för 3-5. Totalt är det ett femtontal barn i varje grupp, men i praktiken med ledigheter och sjukfrånvaro är det oftast runt tio barn i varje grupp, på 2-3 väldigt bra pedagoger.
 
Vi tänker drygt 1,5 år och fått plats till det, men jag vet inte... tror att vi skolar in då, men försöker gå kortare dagar genom deltidsarbete och mor- och farföräldrar. Jag tror delar av förskolan är jättebra och nyttig, men finns nog sånt som är mindre bra. Blir beklämd av många förskolelärare som uttalar sig på sociala medier - de verkar inte alls gilla sina jobb och där vill jag ju inte lämna mitt barn, men känner flera förskolelärare som också gillar sina jobb och själva skolar in sina barn relativt tidigt. Samtidigt har vi inte skaffat barn för att lämna ifrån oss det större delen av veckan.. men vi föräldrar mår också bra av våra arbeten, så väldigt kluven.
Åh! Här kan man ställa sig i kö tidigast 4 månader innan man önskar att barnet ska börja (eller hur gammal är din förresten?).

Jomen precis, så får kanske vi också göra på sluttampen där för att det ska gå ihop, ta hjälp av mormor osv. Men hoppas det ska gå.
Precis, jag tror förskolan är bra, är nästan utbildad fsk-lärare. Men inte om det ska vara jättestora barngrupper som man hör om nu.
Så tråkigt! Usch. Nä, nog ska de va dom som gillar sitt jobb. Jag ska börja göra research när tänkte jag kring förskolorna här...
Håller med, har inte skaffat barn för att träffa honom 2 h per dag... om det går att undvika! Obs för vissa går det inte att undvika det förstår jag, men om man kan.

Dottern började när hon var 18 månader och sonen när han var 15 månader. Det var lagom för båda, det enda kruxet var att sonen fortfarande var lite svår med fast föda så vi gav honom en flaska välling precis innan jag lämnade och direkt vid hämtning första halvåret. Annars gick allt toppen.

Vi hade inte stora barngrupper i början, dotterns grupp var 7 barn på 3 fröknar. Sonens var 6 barn på 2 fröknar. Sen under 4-6 månader senare fyllde de på grupperna till fulltaliga 15 barn på 3 fröknar.
👍

Åh, det låter ju som en dröm med så små barngrupper!

Ska kontakta förskolorna här ikring och höra hur det ser ut.

Våra började nån månad innan de fyllde två. Efter förlossningen var vi hemma båda två ett par månader, sedan gick det med semestrar och varsin lång FL-period att vara hemma tills dess.
För oss var det rätt lagom att börja i den åldern, där får man ju också räkna in att killarna alltid har varandra som trygghet.
Ungefär hälften av dagarna var ungefär 8:30-15, många var 7:30-16, några var 6:30-17.

Hade det varit stora grupper på vår förskola så hade vi försökt hålla nere tiden där ännu mer på ett eller annat sätt, nu råkar vi ha en pytteliten by-förskola med två grupper. En upp till 3 år och en för 3-5. Totalt är det ett femtontal barn i varje grupp, men i praktiken med ledigheter och sjukfrånvaro är det oftast runt tio barn i varje grupp, på 2-3 väldigt bra pedagoger.

Tack, ja vi hoppas det ska gå för oss också.

Åh, så skönt!
Jag hoppas det ser likadant här och inte är så stora grupper!
 
Våra började två månader innan de fyllde två år. Vi ansökte om plats till de var 18 månader men det var i april så var svårt att få plats där vi ville ha dem, därför blev det lite förskjutet men jag är i efterhand glad för det. Det var skönt att kunna pussla ihop det lite längre så de hann bli lite äldre. De började gå vid 16 månader ungefär så kändes fortfarande rätt instabila vid 18 månader. När de väl började kändes de väldigt redo och liksom lite peppade på en annan typ av stimulans.
I början gick de till kl 15 men ganska snart märkte vi att det blev fel för dem eftersom de då precis kommit ut på gården och ville fortsätta leka så de ville inte gå hem 😅. Då ökade vi tiden till 15.30-16 vilket fungerade bra. Vi har samma tider fortfarande nu när de är fem.
 
Sonen började när han var 1 år och 1 månad bara, en liten plutt. Jag jobbade 60% så han gick väldigt korta dagar, sov dessutom 2-2,5 timmar av de 5 timmar han var där. Det gick toppen, han trivdes bra men det är ju mest barnförvaring i den åldern. Gick 3 månader där, sedan fick han ett långt sommarlov på 4 månader innan han skolades in på en ny förskola i och med att vi flyttade till hus under sommaren. Så när han började på "riktigt" var han 1 år och 9 månader. Min man jobbade då först 60%, sedan 80% och sedan 100% och sonens tider följde dem ungefär.

Vår lilla kommer skolas in i mitten på december, hon är då 1,5 år. Hon kommer hinna med 2 v inskolning sedan har hon 3 veckors jullov så det blir i mitten på januari hon börjar mer på riktigt också.

De har också små barngrupper just nu på förskolan, de gjorde om lite nu efter sommaren när många barn skulle till förskoleklass. Får se hur länge det håller i sig. Vår stora älskar förskolan, även när det har varit en större och lite stökig grupp en period.
 
Våra två började när de fyllde ett, den äldsta hade vi något kortare dagar på i början men det berodde på att jag började tidigt och slutade därmed tidigare medan sambon började senare och kunde då lämna senare. Men den yngre jobbade jag bara 4 dagar i veckan första halvåret. Sedan har de både fått gått full tid de har alltid varit bland de första på morgonen och bland de sista på kvällen (fredagar jobbade dock jag kortare tid då slutade jag vid 15). De har alltid fungerat bra och de har trivts på sina dagis. Vi har dessutom aktivt valt att inte stressa över att de får långa dagar på dagis och sett i backspegeln är det det bästa beslutet vi tagit. Men våra dagis (har provat en hel del pga flyttar) har alla utom en varit helt suveräna.
 
Äldsta barnet började när han var strax under två år.
Tvåan och trean började när de var ca 1,5 år, först kortare dagar under ett par månader.

Men känns som att det är helt omöjligt att jämföra mellan dem. Äldsta barnet är en blyg försiktig typ som än idag 10 gammal har svårt att ta plats i grupp. Det tog lång tid för honom att komma in i rutinerna på förskolan och bli helt trygg där, men så har det varit med annan än förskolan.

De yngre barnen har ju varit med på förskolan varje dag vid hämtning och lämning sen de var pyttebebisar, var massa barn som var bekanta där iom storebror och hans kompisar. Båda de yngre var på slutet av föräldraledigheten upprörda vid lämning av storebror att de inte också fick vara där och leka. Vi föräldrar var totalt överflödiga vid inskolningen redan första dagen.

I min kommun kan man ställa sig i kö när barnen föds och våra barn går på en liten förskola. De två yngre som ju då redan hade syskon på förskolan hade sina platser klara när de var typ 2-3 veckor gamla 😅
 
Min äldste började när han var ca 20 månader gammal, då kändes han väldigt redo. Lillebror började när han var drygt 16 månader, det kändes för min del som att det skulle vara lite tidigt men det var det inte. Lillebror lärde sig både gå och prata väldigt tidigt och är framåt och självständig. Han trivdes genast på förskolan, och sen är det klart att det var lättare för honom som hade sin storebror där.

Vår förskola är liten, totalt 15-20 barn och 5 i personalen. Ibland är uppdelade i två grupper.

Det hade känts tufft att lämna barn som inte kan gå själva, det underlättar verkligen förskolelivet tror jag.
 
Min äldste började när han var ca 20 månader gammal, då kändes han väldigt redo. Lillebror började när han var drygt 16 månader, det kändes för min del som att det skulle vara lite tidigt men det var det inte. Lillebror lärde sig både gå och prata väldigt tidigt och är framåt och självständig. Han trivdes genast på förskolan, och sen är det klart att det var lättare för honom som hade sin storebror där.

Vår förskola är liten, totalt 15-20 barn och 5 i personalen. Ibland är uppdelade i två grupper.

Det hade känts tufft att lämna barn som inte kan gå själva, det underlättar verkligen förskolelivet tror jag.

Det här håller jag verkligen med om! Färdigheter hos barnet känns minst lika viktiga som ålder i bedömningen om barnet är "redo". Kan man verkligen gå eller prata kan det nog bli tufft, speciellt om kompisarna kan det.

Med det sagt så är det ju självklart priviligerat att ha möjligheten att välja och detta menar jag utifrån att man just har möjligheten att välja tidpunkt.
 
Vi har precis börjat försöka räkna på hur länge vi kommer kunna vara föräldralediga. Vi vet inte riktigt när vi vill börja skola in kommande barn eftersom det är vårt första. Jag som nyss bytt jobb kommer inte kunna ta ut semesterdagar för att förlänga heller. Fördelen med den tilltänkta förskolan är att det är ett relativt litet men stabilt föräldrakooperativ där min sambo dessutom jobbar. Så vi vet att det är en bra miljö med bra personal.

Följer tråden med intresse.
 
@Imogen En del barn börjar ju prata väldigt sent, framåt 3 års ålder och kanske ännu senare. Självklart kan de börja förskolan mycket tidigare än så och klara sig toppen! De pekar på vad de vill ha och skakar på huvudet som nej och gör ljud för att göra sig förstådda. Personalen hjälper dem med olika saker och de leker med de leksaker de vill, äter självständigt det de vill. Vet faktiskt inte varför de skulle kunna prata när de börjar småbarnsavdelning? Och hur många ord?
 
Vår dotter började när hon var 1 år och 10 månader. Det var alldeles lagom. Inskolningen gick som en dröm.

Eftersom hennes pappa jobbar skift går hon väldigt olika från vecka till vecka, som minst 17,5 timme och som mest 37,5. Precis när hon började hade hennes pappa helt hopplösa skift, så då gick hon 14-17:30 tre dagar i veckan typ. Det var inte jättebra.

Har inte reagerat på att storleken på barngrupper har varit ett problem alls. Verkar som om det är många deltidsbarn för det är ofta nästan tomt efter 14-15. Ingen på hela förskolan hämtar så sent som jag, 17:30. Dottern är alltid ensam kvar då med två-tre pedagoger (men hon tycker att det är gött så jag försöker att inte ha dåligt samvete...).
 
Min dotter började när hon var drygt 1,5 men jag fick lillebror några månader senare och plockade hem henne på heltid i minst ett år till i samband med det. Vi gick och hälsade på förskolan ibland under detta år och sen började vi med 15 h när det var ca ett halvår till lillebror skulle skolas in. Han skolade i princip in sig själv och älskade förskolan. Det gjorde förvisso dottern också men mycket tack vare det upplägg hon fick.

Tur de kom i den ordning de gjorde… :)
 
Äldsta: 19 månader
Yngsta: 14 månader

Med yngsta tog helt enkelt mina dagar slut och pappan var icke-närvarande så det fanns inget att välja på. Det gick bra det med.
 
Min son började inskolning när han var 13 månader. Den pågick under ca 2 veckor, helt enligt plan, han visade snabbt att förskolan är rn utav hans favoritplatser.
Han var sedan ledig ca 4 veckor innan han började på heltid. Inget bakslag maa uppehållet.

Han går på en mindre förskola, föräldrakooperativ, med stabil personalgrupp, lagom stora barngrupper med en bra anpassning kring individer och behov.

För oss i familjen var hans, i vissa andras ögon tidiga, inskolning nästan en nödvändighet maa familjens gemensamma psykiska mående. Vi behövde få till en vardag där allas mående fick det de behövde.

Jag är otroligt nöjd med den barnomsorg vi har, och för mig känns det viktigt att ha insyn i den, vilket ett föräldrakooperativ ger möjlighet till!
 
Vi hade tänkt skola in januari 2026, dvs då dottern är 18 månader. Men så kom lillebror här nyss så nu skjuter vi på den tanken, iallafall delvis.

Funderar dock ändå på att skola in henne nån gång under våren och ta de där 15 timmarna. Och det är för hennes skull isf. Hon är ett mycket aktivt och nyfiket barn som älskar att springa in på alla lekytor i köpcentrum hon hittar, leka med andra barn osv, så för hennes skull tror jag det skulle finnas en poäng med inskolning.

Tycker hela debatten om förskola vs de som är hemma har gått lite sideways. Gillar inte när förskolepedagoger skriver i mitt tycke, nedsättande/ifrågasättande inlägg i forum med ord som "använd inte oss som avlastning", "har ni skaffat barn för att lämna bort dem?" osv. Undrar hur många föräldrar som måste skola in tidigt mår av att höra dessa ord.

Som päron gör man väl så gott man kan, men usch vad tyckanden det är åt alla håll.

I min kommun är barngrupperna inte speciellt stora. Kökspersonalen brinner för att servera god mat. Lekytorna är välskötta med undantag. Men i nuvarande klimat låter det ju som att alla förskolor är skit och alla pedagoger är missnöjda, men så är det ju faktiskt inte. Tyvärr hörs alla negativa individer och åsikter så högt.

Nu ska jag sluta ranta.
Vi får iallafall se hur vi gör med dottern, men är som sagt inne på inskolning runt 20 månader och sen är målet att vara hemma med sonen i 1,5 år, vilket innebär inskolning för honom februari/mars 2027.
 
Min dotter började förskola när hon var runt 13 månader. Vi tyckte det var viktigare att hon fick kortare dagar och veckor än att maxa tiden som hellediga hemma, så därför blev det så. Hon var lätt att skola in och med de tider hon hade då (7.15 - 14.15) så hann hon äta frukost på förskolan, delta i aktiviteterna på förmiddagen, äta lunch och sedan sova 1 - 1,5 timme och oftast satt hon i knät på någon i personalen när jag kom för att hämta eftersom hon precis vaknat från vilan. Och ibland sov hon fortfarande så att jag väckte henne när jag kom. Det funkade jättebra att ha det så och gav även utrymme för att hitta på något trevligt på eftermiddagen om vi ville det. Just i början när hon var så liten så var vi dessutom lediga onsdagar så det blev aldrig mer än två dagar i rad på förskolan. Minns inte riktigt hur länge vi hade det så, men jag gick ju successivt upp i arbetstid i takt med att hon blev äldre.
 

Liknande trådar

  • Saker på hjul och allt därtill
  • Lång bilresa
  • Småbarn, vitaminer, kosttillskott?
  • Artros i knäna vid 35 års ålder

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

  • Kattbilder #10
  • Vilket djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hur parkerar ni?
Tillbaka
Upp