Bortskämd unge?

[todde]

Sv: Bortskämd unge?

Jaa, det har du tamej fasen rätt i Det är många barn som är otrevliga mot sina föräldrar. Om man ska kalla det bortskämdhet eller intehar oxå en dotter som kan va otrevlig ibland. Men jag tro att idag ger vi våra barn det vi själva kanske inte kunde få när vi var små, det ta liksom allt förgivet idag. Dags för oss mammor att sätta gränser menhur lätt är det

Du har så rätt med det att vi vill ge det vi kanske inte kunne få. På det sättet målar vi kanske upp en vision att barnen ska vara tacksamma, o de tar det kanske för givet eller så är det kanske inte helt onormalt med egen ponny (välfärden har ökat).
Kanske är det för lätt att skaffa eller få egen ponny, kanske är det en del föräldrar som inte helt vet vad det innebär att barnet har en egen ponny. Detta kan ju tillsammans resultera i många konflikter mellan barn o förälder. Jag vet jag lärde mig genom den hårda vägen

 

[rocki]

Sv: Bortskämd unge?

På det sättet målar vi kanske upp en vision att barnen ska vara tacksamma, o de tar det kanske för givet eller så är det kanske inte helt onormalt med egen ponny (välfärden har ökat).

Javisst är det nog så. Själv är jag uppväxt med hästar och det är jag tacksam över. Hade 57 hästar att ta hand om efter skolan/jobbet men bara älskade det. Men därimot var det så mkt att göra på gården så allt fick man fixa själv, red till tävlingarna Min dotter fick sin första ponny när hon var 3 år. Men hon har inte tränings eller tävlingsintresset som jag hade önskat. Men hon får hållas med att få ha kul med sin ponny i skogen. Sen får jag ta och träna henne imellanåt. Men jag sluta aldrig att hoppas, en dag kanske

 

[Luxi]

Sv: Bortskämd unge?

i mitt stall är det flera barn som har sina mammor och pappor med .. dom mockar , borstar , ledar fram hästarna och när det är dags för ridning kommer ungarna ner i ridhuset , rider och ger sedan hästen till mamma/pappa igen. i stallet fräser dom och skäller på sina föräldrar så man börjar undra va som är fel .. inge kul alls att vara i stallet vissa dagar!

I sådana fall hade jag sagt som Kenneth: Sälj ungens häst!!

 

[Atoxa]

Sv: Bortskämd unge?

Ibland kan det vara svårt för barn att se vad de har. Min dotter är uppvuxen med egen ponny, det är en helt naturlig del av hennes liv. För henne var det svårt att förstå hur bra hon hade det när hon var 4-5-6 år (nu är hon 9).
Det kommer an på oss vuxna att förklara för barnen på ett sätt som de förstår.
Alla barn har inte en ponny. Vi betalar pengar för att ha ponnyn. Om vi inte har ponny skulle vi ha mer pengar och skulle kunna "... åka på solsemester... bo på hotell... köpa dyra kläder... " ta ett exempel som barnet förstår.
Det tar tid att ha ponny, om vi inte hade ponny skulle vi ha mer tid till att "...slappa... gå på badhuset.... spela spel... laga mat... städa"
Barn är dessutom bekväma. Finns det någon annan som kan göra de trista sakerna så utnyttjar de självklart möjligheten! Sen är det olika vad barnen tycker är kul, endel älskar att borsta, andra att mocka, några att fodra. Det är trixigt att höja kraven vartefter att barnet växer, en 5-åring klarar inte lika mycket som en 9-åring... men varför ska 9-åringen göra mer än femåringen?
Som ponnymamma måste man vara lika konsikvent, hård, rättvis och snäll som man är som hästägare.
Tränar man inte får man inte tävla.
Hästen kommer i första hand, man mockar och sopar, tar in hästen och borstar sedan rider man. Man klär av hästens utrustning innan man tar av sin egen.
Visst finns det enstaka tillfällen när man som mamma kan rucka på reglerna... barnet har en massa läxa att göra, mamma fixar stallet och ponnyn finns klar för ridning när läxan är klar. Eller om ungen varit sjuk och man som mamma vill minimera aktivitet och utetid för att inte sjukan kommer tillbaka...
Jag håller med om att det finns många bortskämda ponnyungar, men de jag ser på tävlingar... det kan lika gärna vara nerver och prestationsångest som spökar. Under träning och i hemmiljö så är det en annan sak.
Vissa tycker att jag är hård mot min dotter, andra tycker att hon är bortskämd så jag kanske ligger någonstans i gråzoonen.

Det är klart att det är svårt att inte ta något "som funnits jämt" för givet. Min personliga åsikt är att barn inte skall ha djur som sina egna innan de kan ta hand om dem. Man kan ju ha en ponny hemma men det bör ju vara föräldrarnas ansvar, därmed också föräldrarnas ponny. Och det borde barnet vara väldigt medveten om.

Svårt det där ... Jag vet inte men ofta tror jag att barn får saker för tidigt, för att föräldrarna så gärna vill. Barn borde givetvis få prova på sporter, och de vet i regel inte annat än det föräldrar presenterar. Men steget från att börja rida till att ha egen häst är ofta för kort.

En människa (barn eller vuxet) som är intresserad av ridning och hästar, och har viljan att ha egen häst mår inte dåligt av att längta efter det ett tag. Jag tror att om man får kämpa för en sak ett tag så uppskattar man det på ett annat sätt.

Barnens ansvarstagande skall ju vara anpassat till den ålder eller mognad som barnet befinner sig i. En 9 åring förväntas ju klara av mer än en 5 åring. Men det avgörande är ändå intresset. ÄR man intresserad av att ha en egen häst så borde man ju även vara intresserad av att sköta den. Och innan intresset finns så är det nog för tidigt att ha egen.

Menar inte att hacka på dig, utan en allmän reflektion bara ...

På vår klubb ser jag attityden på träningar och vid privatridande i ridhuset. Tävlingsnerver är ju en sak men att härja i den vardagliga träningen är en annan

 

[whitetrash]

Sv: Bortskämd unge?

Jag är en FD ponnymamma, med numera vuxna barn.

Jag håller med dig i dina tankegångar, och jag känner själv att mina barns ponnyår blev väldigt bra.

Vi hade vissa regler, där alla visste vad man skulle göra.
Tex när vi anlände till en tävlingsplats.
Jag gick och anmälde, barnen gick och kollade tidsschemat, banskiss osv.
Sedan hämtades vatten till hästarna, besiktning av dom, och sedan såg jag alltid till att barnen fick i sig näringsrik och energirik mat ordentligt!

Vid bangång diskuterade vi tillsammans fram vilka vägar, tempon och svängar som skulle göras.

Ponnyerna gjordes iordning tillsammans, allt låg i egna lådor, som barnen själva hade på sitt ansvar att plocka ihop kvällen innan. Det hände två gånger på 12 år att ngt glömts hemma - och det tycker jag bevisar att ansvar gör att barnen växer.
Visst hände det att jag kollade igenom snabbt sent på kvällen så att allt var med när de var riktigt små, men det var inte fem ggr ens som jag behövde fylla på...
Jag hade listor till varje häst, där de kunde bocka av allt som skulle med varje tävling.

På framridningen värmde vi upp ponnyerna, ingenting annat! Det dom inte kan när dom kommer till framridningen, ska dom inte lära sigg där! Träna gör man hemma...
Det är otroligt tråkigt att se (o höra) ponnyföräldrar stå och "hålla" lektion på framridningen...SUCK...ofta har de inte rätta kunskaper heller.
PÅ framridningen är man ett team, som inte stör andra utan har sina egna, genomtänkta rutiner.
Vi behövde sällan diskutera, utan jagh pekade var på bommen de skulle lägga ponnyn, och de förstod direkt. skönt att kunna spara på rösten oxå

När det var dax för att "vänta på sin tur" pratade vi sällan. jag kollade utrustningen en sista gång, sa sedan "gå in och ha skoj tillsammans", och sedan var det upp till dom vad dom gjorde av det hela.

Efter ritten får man känna av läget lite.
Om det gått bra så brukar sällan problem uppstå, men om det gått mindre bra så hade vi "time out" - allt mellan 5 minuter och en ½ timme. De behöver sin tid att fundera ¨på vad som hände egentligen... Barnen red alltid fram till mig när de funderat klart, och så diskuterade vi om det som hänt lugnt och sansat... ibland diskuterades det inte alls. Ibland i bilen hem , beroende på vad som hänt.

Jag hade egentligen bara två stora krav på mina barn under deras ponnytid:
ETT) Att de aldrig gav sig på ponnyerna på ett fult/falskt/dumt sätt... TVÅ) Att de alltid gjorde sitt bästa, sedan spelade det ingen roll om de så hamnade sist, men att ge sig och ponnyn de bästa förutsättningarna var viktigt för mig.

jag blev lite kär i dej nu...

 

[Penny]

Sv: Bortskämd unge?

Jag är också en ponnymorsa till en dotter med höga krav på sig själv.

Vi har infört följande: När hon är missnöjd med sin insats lämnar hon ponnyn till mig och går iväg för sig själv en stund. Jag är med och hjälper till med det praktiska under tävlingsdagen men är tyst på framridningen. Fungerar bra!

Hon får inte bete sig för då inför jag tävlingsförbud!

 

[rare]

Sv: Bortskämd unge?

angående tävlingshumör, kan jag nog tyvärr säga att det finns ggr då jag säkert inte uppfört mig helt exemplariskt men det har aldrig gått ut över hästen, och visst har säkert föräldrarna fått en och annan dum kommentar. men det tror jag mest har att göra med åldern, och det ledde ju till att de insåg när det var dags att lämna mig ifred ett tag. dessutom efter ett tags tävlande när man fått mer rutin och vet hur det fungerar så har ju både jag och föräldrarna förstått att oavsett hur det har gått funkar det bättre för mig att få skritta av hästen utan sällskap direkt efter avslutat program. då hinner jag få den tiden jag behövr för att inse att det faktiskt fanns nåt bra även om det kännts skit rakt igenom när jag red det.

hm det böev lite rörigt, jag hoppas ni förstår

 

[Penny]

Sv: Bortskämd unge?

Kan inte annat än att hålla med. Skolan skall skötas och det görs exemplariskt. Efter långa tävlingsdagar finns ingen ork till festande. Så jag ser min investerade tid i dottern och hennes ponny som väl investerad sådan!

 

[vilma71]

Sv: Bortskämd unge?

Kan inte annat än att hålla med. Skolan skall skötas och det görs exemplariskt. Efter långa tävlingsdagar finns ingen ork till festande. Så jag ser min investerade tid i dottern och hennes ponny som väl investerad sådan!

Precis vad jag hoppas och tror på också! Mvh Lena

 

[loch]

Sv: Bortskämd unge?

Det är klart att det är svårt att inte ta något "som funnits jämt" för givet. Min personliga åsikt är att barn inte skall ha djur som sina egna innan de kan ta hand om dem. Man kan ju ha en ponny hemma men det bör ju vara föräldrarnas ansvar, därmed också föräldrarnas ponny. Och det borde barnet vara väldigt medveten om.

Svårt det där ... Jag vet inte men ofta tror jag att barn får saker för tidigt, för att föräldrarna så gärna vill. Barn borde givetvis få prova på sporter, och de vet i regel inte annat än det föräldrar presenterar. Men steget från att börja rida till att ha egen häst är ofta för kort.

En människa (barn eller vuxet) som är intresserad av ridning och hästar, och har viljan att ha egen häst mår inte dåligt av att längta efter det ett tag. Jag tror att om man får kämpa för en sak ett tag så uppskattar man det på ett annat sätt.

Barnens ansvarstagande skall ju vara anpassat till den ålder eller mognad som barnet befinner sig i. En 9 åring förväntas ju klara av mer än en 5 åring. Men det avgörande är ändå intresset. ÄR man intresserad av att ha en egen häst så borde man ju även vara intresserad av att sköta den. Och innan intresset finns så är det nog för tidigt att ha egen.

Menar inte att hacka på dig, utan en allmän reflektion bara ...

På vår klubb ser jag attityden på träningar och vid privatridande i ridhuset. Tävlingsnerver är ju en sak men att härja i den vardagliga träningen är en annan

Dotra fick ponny när hon var 2½
Det finns tre anledningar. Jag fick aldrig någon egen ponny och har alltid älskat hästar. Vi hade möjlighet. Dotra var lite "knepig" när hon var liten... helt fixerad vid hästar. Ville bara titta på hästfilmer, älskade att borsta, städa, fixa och bara vara med hästar. Vi (jag o min man som inte är hästintresserad) ville "trubba av" hennes intresse något. Det fungerade!
När hon fick "fri tillgång" på ponny så kunde hon även intressera sig för och lära sig andra saker. Dessutom växte mitt eget hästintresse...
Hon är alltså uppvuxen med egen ponny och hennes intresse består. Det är svårt för oss föräldrar att balansera kraven och hjälpen vi ger men vi bollar regelbundet med f.f.a. "hovis" ,som känner oss väl och som själv har barn, samt även med andra för att få lite råd.

Ibland önskar jag att hon hade fått lääääängta efter en egen ponny mer, men när jag ser henne med hästarna är jag ändå glad att hon fått möjligheten att växa upp med dom, allt är så naturligt för henne i all hantering och hon ser saker så tydligt, sådant som tar många år att lära sig se! *stolt*