- Svar: 27
- Visningar: 3 935
Enligt Svensk Djursjukvårds senaste branschrapport saknas närmare 400 veterinärer i Sverige, och då främst distriktsveterinärer på mindre orter. TV4 Nyheterna tog upp ämnet på måndagen.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Det är inte speciellt svårt att komma in på veterinärprogrammet nuförtiden. Åtminstone inte på högskoleprovsresultat. Jag har själv blivit antagen men valde att tacka nej pga andra studier. Däremot så är ju lönen, arbetstiderna och den psykiska belastningen både med att avliva djur och hantera ledsna ägare knappast speciellt tilltalande för en så lång utbildning. Det finns en anledning till att självmordsfrekvensen bland veterinärer är bland de högsta sett till yrkesgrupper.Är det så oattraktivt egentligen? Känns mer som att det krävs IQ på högsta nivå för att ens söka. Lite endast människor med hög prestationsångest och mördar-disciplin göre sig besvär. Sen är det ju en fråga om de är bäst lämpade att ta hand om djur och djurägare.
Om det är ett problem med för få veterinärer får de väl skapa fler utbildningsplatser? Det är väl full antagning varje år?
Och djupintervjuer.Alltför många nya som kraschar direkt när de kommer ut i verkligheten, tyvärr.
På DV här finns sju tjänster, varav 3-4 är tillsatta.
Det gör situationen för de som jobbar oerhört tuff, med jour långt mer än vad som är rimligt.
Kanske lämplighetstest vore en bra idé, utöver betygen?
Inte förändra arbetsförhållandena då, utan istället hoppas på att det finns övermänniskor?Alltför många nya som kraschar direkt när de kommer ut i verkligheten, tyvärr.
På DV här finns sju tjänster, varav 3-4 är tillsatta.
Det gör situationen för de som jobbar oerhört tuff, med jour långt mer än vad som är rimligt.
Kanske lämplighetstest vore en bra idé, utöver betygen?
Alltför många nya som kraschar direkt när de kommer ut i verkligheten, tyvärr.
På DV här finns sju tjänster, varav 3-4 är tillsatta.
Det gör situationen för de som jobbar oerhört tuff, med jour långt mer än vad som är rimligt.
Kanske lämplighetstest vore en bra idé, utöver betygen?
Inte förändra arbetsförhållandena då, utan istället hoppas på att det finns övermänniskor?
Jag tror du har rätt till del men ett konstaterande är att otroligt många vet studenter har helt orimliga förväntningar på yrket och helt enkelt inte förstår vad det är. Väldigt få vill jobba med lantbruksdjur. Så det @Texaz är inne på är inte heller fel även om det inte är hela lösningen.
Jag tror du har rätt till del men ett konstaterande är att otroligt många vet studenter har helt orimliga förväntningar på yrket och helt enkelt inte förstår vad det är. Väldigt få vill jobba med lantbruksdjur. Så det @Texaz är inne på är inte heller fel även om det inte är hela lösningen.
Jag förstår inte riktigt hur du menar? Testa lämpligheten för svåra arbetsförhållanden?Alltför många nya som kraschar direkt när de kommer ut i verkligheten, tyvärr.
På DV här finns sju tjänster, varav 3-4 är tillsatta.
Det gör situationen för de som jobbar oerhört tuff, med jour långt mer än vad som är rimligt.
Kanske lämplighetstest vore en bra idé, utöver betygen?
Men det är knappast unikt för veterinäryrket utan gäller i princip alla brancher där det är vanligt att folk kommer direkt från gymnasiet till universitet och senare har det som första kvalificerade jobb. Har man inte flera års erfarenhet av tuffa jobb sen innan så är man lite naiv i början, det hör liksom till att vara ung. Och folk som är vana att klara av att prestera på topp mår ofta extremt dåligt av att känna att de plötsligt inte längre räcker till vilket ger arbetsgivarna inom såna brancher ett enormt ansvar.Jag tror du har rätt till del men ett konstaterande är att otroligt många vet studenter har helt orimliga förväntningar på yrket och helt enkelt inte förstår vad det är. Väldigt få vill jobba med lantbruksdjur. Så det @Texaz är inne på är inte heller fel även om det inte är hela lösningen.
Tror sådana förfaringssätt är vanliga bland annat för barnmorskor. En del Stockholms-barnmorskor som inte vill jobba på Stockholms förlossningskliniker jobbar sjok på mindre förlossningar i landet och håller där emellan t ex lite profylaxutbkldningar.Förändra arbetsförhållandena känns som prio 1. Det är generellt väldigt ambitiösa duktiga människor som läser till veterinär, har stött på ytterst få olämpliga som är utbildade i Norge/Sverige/Danmark.
I glesbygden kanske man måste titta på andra modeller för anställning istället för vanlig heltid. Akademiker är ofta tillsammans med akademiker och det finns väldigt dåligt med arbetstillfällen för ev partner i glesbygd, men många kan nog tänka sig pendla om det är fördelaktigt ledighetsmässigt och lönemässigt.
Har du själv varit vetstudent eller var har du fått den informationen ifrån?