Hundhälsa Bristande mentalitet, resursförsvar

Nej, det är sant, men hur skulle jag kunnat välja att göra annorlunda?

Det fanns ju heller ingen anledning att "läxa upp".
Du håller din hund ifrån valpar i fortsättningen, inget mer med det. Skett är skett och en valp med vettigt psyke kommer inte få men för livet av detta.
 
Jag är av åsikten att en normalfuntad, normalstabil hund attackerar inte valpar (eller andra hundar för den delen) helt oprovocerat. Och det helt oavsett om de gillar/ogillar valpar.

En hund som gör så, har andra problem och de problemen kan vara brister i mentalitet, nån form av resursförsvar, smärta eller något helt annat och det är -enligt mig- av vikt att utröna vad som ligger bakom ett sådan beteende och se vad som går att göra åt det, om något.
Jag håller helt med. Min erfarenhet är också att en normal hund vet att en valp är en valp och anfaller den inte. Däremot kan de ge valpen en åthutning för att lära den hur man uppför sig t.ex. ta inte mitt ben, bit mig inte, sluta du är skitjobbig. Men en normal hund gör det på ett schysst sätt. En del hundar är för snälla, inte bra att låta valpar leka för mycket med såna hundar för det är bra att de blir åthutade och får lära sig hur man beter sig och inte beter sig. Men det är stor skillnad på en åthutning/uppfostring och på ett anfall med syfte att skada/döda.

Hade jag haft hund och den faktiskt hade anfallit en valp hade den aldrig fått träffa en valp igen. Jag hade inte velat riskera att den skadade en valp. Trist och begränsande men i mina ögon nödvändigt.
 
Jag håller helt med. Min erfarenhet är också att en normal hund vet att en valp är en valp och anfaller den inte. Däremot kan de ge valpen en åthutning för att lära den hur man uppför sig t.ex. ta inte mitt ben, bit mig inte, sluta du är skitjobbig. Men en normal hund gör det på ett schysst sätt. En del hundar är för snälla, inte bra att låta valpar leka för mycket med såna hundar för det är bra att de blir åthutade och får lära sig hur man beter sig och inte beter sig. Men det är stor skillnad på en åthutning/uppfostring och på ett anfall med syfte att skada/döda.

Hade jag haft hund och den faktiskt hade anfallit en valp hade den aldrig fått träffa en valp igen. Jag hade inte velat riskera att den skadade en valp. Trist och begränsande men i mina ögon nödvändigt.
Nu är ju alla hundar olika vissa är för snälla mot valpar vissa är perfekta och vissa är för hårda och det behöver inte vara något fel i övrigt på hunden.
 
Nu är ju alla hundar olika vissa är för snälla mot valpar vissa är perfekta och vissa är för hårda och det behöver inte vara något fel i övrigt på hunden.
Nu förstår jag inte riktigt vad du skrev då meningen var rätt rörig. Men jag anser att en hund som faktiskt anfaller en valp i syfte att skada/döda inte bör träffa valpar igen. Och jag anser också att det är något som inte stämmer med den hundens mentalitet. Det är inte normalt att en vuxen hund vill skada/döda en valp. Sen betyder inte det är det är en hund man inte kan ha roligt med och träna med men man måste ha det i tankarna hela tiden så den inte får en chans att skada en annan hund.
 
Nu förstår jag inte riktigt vad du skrev då meningen var rätt rörig. Men jag anser att en hund som faktiskt anfaller en valp i syfte att skada/döda inte bör träffa valpar igen. Och jag anser också att det är något som inte stämmer med den hundens mentalitet. Det är inte normalt att en vuxen hund vill skada/döda en valp. Sen betyder inte det är det är en hund man inte kan ha roligt med och träna med men man måste ha det i tankarna hela tiden så den inte får en chans att skada en annan hund.
Ett utfall är absolut inte likställt med att skada eller döda? Det kan vara precis som det låter bara, ett utfall och ett tydligt markerande mot valpen att ”dig gillar jag inte och håll dig borta från mig”. TS stoppade sin hund, så ingen vet om det bara var ett utfall eller om hunden verkligen gick in för att skada (eller döda för den delen, vilket är väldigt ovanligt för en sheltie).
Jag hade inte brytt mig så mycket i TS ställe. Hållit hunden kort och under uppsikt om den behöver vara i närheten av valpen och bett valpens ägare se till att den inte går fram till min hund för att undvika nya utfall.
Min ena hund gillar absolut inte alls valpar och visar det tydligt, hon säger till högt och ljudligt med hela kroppen (ibland definitivt för mycket) men har aldrig någonsin försökt bitas. Hon skulle definitivt kunna göra utfall mot en valp om den kommer för nära. Har trots det haft tre valpkullar själv och bott ihop med otaliga valpar, inga har fått några som helst men av det.
 
Min äldsta hund är 10 år, går inte ihop med alla vuxna hundar men med en del. Låter honom därför bara träffa hundar han känner eller under trygga förhållanden. Tror han trivs bäst med att inte utsättas för stressen med att träffa alla hundar vi möter på promenader. Han var trygg och gillade alla hundar tills han hade blivit jagad och slitit sig ur kopplet två gånger under hans första år. Han blev väldigt påverkad av det, blev så rädd för alla hundar. Han började göra utfall i kopplet och säga ifrån rejält när han var lös så pass att jag tyckte det var obehagligt och jag kunde lätt koppla det till attackerna från dom vuxna hundarna. Eftersom hundmöten bara stressar honom tar jag bort det momentet. Han går nu förbi andra hundar utan rädsla i dom flesta fallen men jag har fått jobba hårt med det. För honom satte det sig. Men han är en väldigt känslig och försiktig hund. I allt.

Men han är dum snäll mot valpar. Min unghund styr och ställer, tar hans leksaker och ben och han kan i princip låta unghunden ta ett ben ur munnen på honom. Dom leker väldigt mycket och där säger han ifrån när unghunden blir för tuff. Jag har fått gå in och hjälpa till med lite gränser och uppfostran som vid matsituationer och träning och uppmärksamhet. Men ofta är det även gamlingen som bjuder in till lek och han uppskattar sin nytillkomna vän förutom den första månaden med valpen då gamlingen fick en depressions liknande reaktion.

Jag skulle inte ge upp drömmen om en valp till om jag vore du, med rätt introduktion och förutsättningar så tror jag inte det är omöjligt. Kanske är ni inte mogna för en valp nu men din hund kan ju mogna och utvecklas och du kan lära känna honom ännu bättre.
 
Ett utfall är absolut inte likställt med att skada eller döda? Det kan vara precis som det låter bara, ett utfall och ett tydligt markerande mot valpen att ”dig gillar jag inte och håll dig borta från mig”. TS stoppade sin hund, så ingen vet om det bara var ett utfall eller om hunden verkligen gick in för att skada (eller döda för den delen, vilket är väldigt ovanligt för en sheltie).
Jag hade inte brytt mig så mycket i TS ställe. Hållit hunden kort och under uppsikt om den behöver vara i närheten av valpen och bett valpens ägare se till att den inte går fram till min hund för att undvika nya utfall.
Min ena hund gillar absolut inte alls valpar och visar det tydligt, hon säger till högt och ljudligt med hela kroppen (ibland definitivt för mycket) men har aldrig någonsin försökt bitas. Hon skulle definitivt kunna göra utfall mot en valp om den kommer för nära. Har trots det haft tre valpkullar själv och bott ihop med otaliga valpar, inga har fått några som helst men av det.
Det har jag inte heller sagt att det var. Exakt vad det var kan ingen som inte var där bedöma. Jag skrev bara var jag anser om en som anfaller en valp med avsikt att skada. Inte att TS hund gjorde det.
 
Nä, det har jag förstått att du inte tycker. Och jag håller inte alls med. Blir valpen rejält skrämd under socialiseringsfasen, eller senare med, kan det i mina ögon påverka ett långt ta framöver. Även om den är normalt stabil.
Ja uppmanar du ägaren att börja dalta så..
 
Det har jag inte heller sagt att det var. Exakt vad det var kan ingen som inte var där bedöma. Jag skrev bara var jag anser om en som anfaller en valp med avsikt att skada. Inte att TS hund gjorde det.
Blir ju dock ganska irrelevant vad du anser om det eftersom ingen vet om TS hund gjorde det med den avsikten, troligtvis markerade TS hund bara.
Jag hade i TS fall inte dragit några stora växlar pga detta och absolut planerat för en egen valp men självklart sett till att både den äldre hunden och valpen får en bra introduktion till varandra under övervakning. Även min surkärring tinar upp efter ett tag och kan leva utan problem ihop med valpar trots att hon bokstavligt hatar dom i början.
 
Jag hade inte varit så orolig för att skaffa en valp @Takire, men däremot inte låtit honom hälsa på främmande valpar mer än nödvändigt :)
Kanske har han lite brister i sin mentalitet, eller så hände något som du inte märkte just då. Jag tänker att om det är brister i mentaliteten så kommer du märka fler saker framöver, och förhoppningsvis hitta verktyg för att jobba med det och hjälpa honom igenom situationerna.
 
Med mina hundar har jag upplevt att rasen på valpen har stor betydelse för hur väl de interagerar med den. Valpar av samma ras eller liknande ras går i princip alltid bra. Men mot valpar av mer annorlunda raser kan de vara grinigare ibland. Jag antar att språket är mer lika i samma eller liknande raser.
 

Takire

Trådstartare
Frej träffade valpen igen igår, på en mycket mer neutral plats med gott om utrymme. Även en till hund plus dennes husse var med.

Frej valde att hålla sig på kanske 20 meters avstånd. Valpen var ändå nyfiken och kom fram och Frej försökte ignorera den (tittade bort, började gå iväg). När valpen ändå sökte mer kontakt sa Frej ifrån med en fräsning och "bitmarkering" i luftenöver valpens rygg varpå valpen lyssnade omedelbart och rullade undan och Frej gick iväg. Här såg jag inget hemskt, bara tydligt hundspråk.

Eftersom vi har anledning att vilja umgås tillsammans utan att någon ska behöva lämna hunden hemma så kommer vi nog ses i små doser ute, där Frej får så mycket utrymme han behöver. När valpen vuxit upp kan vi med lite tur träffas även hemma hos varandra, det får tiden utvisa.

I situationen jag beskrev i trådstarten kände sig Frej antagligen väldigt trängd fastän jag inte förstod det. Det var nog lite mycket på en gång, vilket en annan hund kanske hade klarat av, men som inte fungerade för min känslige kille.

Innan vi nu lät hundarna träffas igen hade jag funderat massor på hur Frej beter sig runt andra hundar och vid hundmöten, och de gånger han blivit sur är just när det inte finns ordentligt med utrymme. Hans förstahandsval är helt klart att gå iväg.
 
Frej träffade valpen igen igår, på en mycket mer neutral plats med gott om utrymme. Även en till hund plus dennes husse var med.

Frej valde att hålla sig på kanske 20 meters avstånd. Valpen var ändå nyfiken och kom fram och Frej försökte ignorera den (tittade bort, började gå iväg). När valpen ändå sökte mer kontakt sa Frej ifrån med en fräsning och "bitmarkering" i luftenöver valpens rygg varpå valpen lyssnade omedelbart och rullade undan och Frej gick iväg. Här såg jag inget hemskt, bara tydligt hundspråk.

Eftersom vi har anledning att vilja umgås tillsammans utan att någon ska behöva lämna hunden hemma så kommer vi nog ses i små doser ute, där Frej får så mycket utrymme han behöver. När valpen vuxit upp kan vi med lite tur träffas även hemma hos varandra, det får tiden utvisa.

I situationen jag beskrev i trådstarten kände sig Frej antagligen väldigt trängd fastän jag inte förstod det. Det var nog lite mycket på en gång, vilket en annan hund kanske hade klarat av, men som inte fungerade för min känslige kille.

Innan vi nu lät hundarna träffas igen hade jag funderat massor på hur Frej beter sig runt andra hundar och vid hundmöten, och de gånger han blivit sur är just när det inte finns ordentligt med utrymme. Hans förstahandsval är helt klart att gå iväg.
Ja vi var ett par stycken som hävdade att din hund är normal 😅
 

Hästfolk

Häst

Hästavel och Grenar

  • Betäckningar 2020

Fritid

Barn

  • Vinterföräldrar 2019/2020

Hund

  • Valpvedermödor

Katt

  • Kattsnack #7

Andra Djur

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

  • Följare?
Upp