Brukshund utan träning?

I mina tveksamma stunder försöker jag tänka på vad som är realistiskt att jag skulle kunna komma igång med om jag hade honom kvar..
- Träna hårt för att få honom viltren så han kan gå mer lös (det är fan mer vilt här vid min lägenhet i stan än när vi bodde på landet)
- Vänja honom vid hästarna och ha honom med i stallet och på ridturer
- Kanske något spår här och där, en gång i veckan max?

Dvs jag skulle kunna öka upp hans fysiska aktivitet och kanske få in lite mer mentalt. Men tror inte det är realistiskt att räkna med mer.
Det skulle såklart göra honom lite mer "nöjd" men är ju fortfarande inte ens i närheten av vad jag tycker att han borde få för aktivering..
Men svårt, det skulle kunna funka. Kanske inte...
 
Tycker du tar rätt beslut. Hoppas det fungerar bra för Elvis hos den andra personen.
Kanske kan du köpa en sällskapshund längre fram om det passar? Eller en RR igen?
Tack. Det är skönt att få stöd från andra när man blir lite osäker.

Det kommer nog bli oerhört tomt hemma utan Elvis.. vi får se hur det känns ang annan typ av hund i framtiden. Har svårt att se det nu, men det är ju för att jag egentligen vill ha Elvis här.
 
Såna rövhattar ska du inte lyssna på, vila trygg i beslutet att det är för att du verkligen älskar honom som du vill att han ska ha det så bra det bara går!
Så jävla taskigt :mad:

Ja en del fattar ju inte så mkt alls. Överlag märker jag att många inte förstår hur mkt en sån här hund faktiskt behöver och att det blir svårt att liksom pressa fram det när motivationen inte finns. Det är ju mer än lite tricks och långpromenader..
 
Ja en del fattar ju inte så mkt alls. Överlag märker jag att många inte förstår hur mkt en sån här hund faktiskt behöver och att det blir svårt att liksom pressa fram det när motivationen inte finns. Det är ju mer än lite tricks och långpromenader..

Verkligen.
Jag är uppväxt med brukshundar och vet hur mycket pappa slet med hundarna. På kvällar och helger, i alla väder.
Det är inget man bara gör om man inte brinner för det.
 
Verkligen.
Jag är uppväxt med brukshundar och vet hur mycket pappa slet med hundarna. På kvällar och helger, i alla väder.
Det är inget man bara gör om man inte brinner för det.
Ja. Jag har alltid tänkt att man inte ska behöva känna "nu måste jag ut och aktivera hunden" utan man ska göra det för att man själv vill. Och så skaffar man hund som matchar ens egen nivå.
En sällskapshund eller "mellanhund" kan man ju aktivera lite lättsamt för att hunden ska bli nöjd, det är inte lika krävande. Men när det handlar om minst flera gånger i veckan och aktiviteter som kräver förarens engagemang så blir det ju väldigt belastande om man inte har viljan själv.

Men fy fan så jobbigt det känns när man inte längre matchar ihop..
 
Om det är rätt matchning med "provmänniskan" så kommer alla dina tvivel försvinna när du ser hur bra det går.
När vi sålde sambons tävlingstik, hon var då 3 år och skulle bli hans stjärna så var det med en rejäl klump i magen. I dag 1,5 år senare finns inget mer självklart att hon är på rätt ställe. Dessutom har hon hunnit L-testats, utbildats till väktarhund och sprängämneshund. Snart ska de börja tävla också. Här hade hon aldrig fått visa all den potensialen och jag ryser av glädje varje gång jag ser uppdateringar på fejjan.

I fredags åkte en annan av våra unghundar på prov. Även denna var tänkt till avel och tävling här men vi kände att hon kanske inte helt passade in i vårat koncept. Frågan blev: ska vi vänta lite till, träna på och se eller omplacera?
Det blev omplacera och jäklar så bra det blev. Den människan är så klockren för henne.
Dock står sambon ännu utan tävlingshund eftersom det är hans hundar som har flyttat så han får låna min nu för hon ska ingen stanns, tror jag.
 
Om det är rätt matchning med "provmänniskan" så kommer alla dina tvivel försvinna när du ser hur bra det går.
När vi sålde sambons tävlingstik, hon var då 3 år och skulle bli hans stjärna så var det med en rejäl klump i magen. I dag 1,5 år senare finns inget mer självklart att hon är på rätt ställe. Dessutom har hon hunnit L-testats, utbildats till väktarhund och sprängämneshund. Snart ska de börja tävla också. Här hade hon aldrig fått visa all den potensialen och jag ryser av glädje varje gång jag ser uppdateringar på fejjan.

I fredags åkte en annan av våra unghundar på prov. Även denna var tänkt till avel och tävling här men vi kände att hon kanske inte helt passade in i vårat koncept. Frågan blev: ska vi vänta lite till, träna på och se eller omplacera?
Det blev omplacera och jäklar så bra det blev. Den människan är så klockren för henne.
Dock står sambon ännu utan tävlingshund eftersom det är hans hundar som har flyttat så han får låna min nu för hon ska ingen stanns, tror jag.
Ja, jag hoppas att det kommer bli bra i nya hemmet och att jag då kan känna mig lugn!
Ska köra dit honom innan midsommar.
 
Jag tror aldrig det blir bra om man tvingar sig till saker man egentligen inte vill göra, har du tappat intresset för den graden av aktivitet som passar din hund så har du ju det. Sysselsätter du honom genom att tvinga dig till saker som inte ger dig något kommer den känslan så småningom att flyttas över till hunden tror jag, och det gör ju allt bara än värre. Samma med att gå med ständigt dåligt samvete, det sliter på en år efter år. Tycker det låter som du fattat helt rätt beslut för er båda, och det är snarare ett uttryck för att du älskar honom än tvärtom.
 
Tack!
Igår fick jag en (icke-hundkunnig) kommentar "hade du verkligen älskat honom hade du väl sett till att börja träna igen?"
Den sved..

Jag tror du är helt rätt inne på att en del inte förstår hur mycket träning en sån hund kräver. Hur många understimulerade hundar med problembeteenden ser man inte liksom? Det talar ju för att det är rätt vanligt ändå att folk kan lite för lite.

Jag tror precis som redan nämts att det kan bli knasigt om man ska tvinga sig till att göra saker man tycker är för mycket/tråkigt etc.

Jag älskar tex aussie, border collie etc. Men Jag tycker inte hundträning är så roligt. Jag tycker det är kul med hästar. Och gör det i jobbet. När jag kommer hem/med mina hundar vill jag främst ha en kompis att umgås med och gå i skogen.
Därför har jag en papillon. Man kan träna det mesta om man vill. Men man måste inte en hel massa dagligen bara för att hunden ska vara nöjd.
För mig hade hunderiet inte känts kul med de krav jag hade satt på mig själv med en bruksras.
Så jag förstår dig. Och det går att ha hund på annat vis om man vill det.

Sen det där med att skuldbelägga "om du älskade".. För HUNDENS skull så kvittar det nog lika om den bor hos dig eller en annan som är vettig. De anpassar sig och kan trivas minst lika bra där.
För dig däremot kan det ju kännas hjätslitande.
Men för hundens skull gör du ett mycket fint val trots att det är tufft för dig! Det är kärlek för mig iaf!
 
Hur har det gått gör er? Uppfattar det som att du hittat ett nytt hem till honom om han ska dit i innan midsommar. Skickar många kramar till er.:):heart
 
Har inte läst hela tråden. Verkar dock som du bestämde dig för att omplacera?

Anyways så här ser jag det. Jag har skaffat en brukshund, om än inte av den mest extrema varianten kanske (fast nog verkar han ha lite ös i sig tycker jag ändå!). Jag har aldrig tänkt mig satsa på eller gå långt i nån särskild hundsport. Men jag är intresserad av olika saker som aktivitet, främst sök, spår och drag. Bara för att jag tycker det är skoj, kanske skulle jag tävla i framtiden om jag känner att jag vill.

Det som TS beskriver är nått som jag själv tänkt jag vill undvika. Hade jag haft liksom målet/kravet på mig själv att hålla på med/tävla i särskilda hundsporter är jag rädd att jag skulle kunna ledsna med tiden, och sen då? Jag tänker istället att det som egentligen behövs är aktivitet i nån/olika form(er). Om det sen är tävling i rallylydnad eller spår integrerat i skogsturerna, eller typ att söka upp de pilar jag missar tavlan med när jag är ute på ett fält o skjuter pilbåge (en annan liten hobby), tänker jag spelar egentligen ingen större roll, bara hunden är nöjd. Ibland tror jag man kanske kan bli lite låst i tänket att en hunds aktivitet är = regelrätt hundsport... Inget fel i det förstås alls, men risken kan ju även vara att man ledsnar då det kan bli mycket krav.
 
Har inte läst hela tråden. Verkar dock som du bestämde dig för att omplacera?

Anyways så här ser jag det. Jag har skaffat en brukshund, om än inte av den mest extrema varianten kanske (fast nog verkar han ha lite ös i sig tycker jag ändå!). Jag har aldrig tänkt mig satsa på eller gå långt i nån särskild hundsport. Men jag är intresserad av olika saker som aktivitet, främst sök, spår och drag. Bara för att jag tycker det är skoj, kanske skulle jag tävla i framtiden om jag känner att jag vill.

Det som TS beskriver är nått som jag själv tänkt jag vill undvika. Hade jag haft liksom målet/kravet på mig själv att hålla på med/tävla i särskilda hundsporter är jag rädd att jag skulle kunna ledsna med tiden, och sen då? Jag tänker istället att det som egentligen behövs är aktivitet i nån/olika form(er). Om det sen är tävling i rallylydnad eller spår integrerat i skogsturerna, eller typ att söka upp de pilar jag missar tavlan med när jag är ute på ett fält o skjuter pilbåge (en annan liten hobby), tänker jag spelar egentligen ingen större roll, bara hunden är nöjd. Ibland tror jag man kanske kan bli lite låst i tänket att en hunds aktivitet är = regelrätt hundsport... Inget fel i det förstås alls, men risken kan ju även vara att man ledsnar då det kan bli mycket krav.
Det beror ju på hur ens intresse ser ut. Jag har tyckt att det är vissa specifika hundsporter som varit det roliga. Jag har aldrig tyckt att det är roligt att hålla på med mindre organiserade "aktiviteter". Det behöver dessutom bli i tillräckligt hög omfattning för att räcka för hunden.
När jag nu inte vill hålla på med hundsport längre har jag då svårt att få ihop tillräckligt m aktivitet för hunden.

Det du beskriver kan man ju dessutom göra med typ vilken hund som helst. Det behöver man inte brukshund till.
 
Det beror ju på hur ens intresse ser ut. Jag har tyckt att det är vissa specifika hundsporter som varit det roliga. Jag har aldrig tyckt att det är roligt att hålla på med mindre organiserade "aktiviteter". Det behöver dessutom bli i tillräckligt hög omfattning för att räcka för hunden.
När jag nu inte vill hålla på med hundsport längre har jag då svårt att få ihop tillräckligt m aktivitet för hunden.

Det du beskriver kan man ju dessutom göra med typ vilken hund som helst. Det behöver man inte brukshund till.

Helt sant, det beror på ens intresse. Vissa vill/behöver verkligen ha det uppstyrt för att det ska funka, absolut inget som helst fel i det. Min enda poäng är att tillräcklig aktivitet inte behöver betyda att man tränar specifikt för eller tävlar i en särskild hundsport.

Hundsport kan man också göra med typ vilken hund som helst, bara på annan nivå då :) En brukshund kan ha ett superliv utan att någonsin tävla i en enda hundsport, eller ens vara på en brukshundsklubb för den delen. Om nu ägaren ser till det.
 
Min enda poäng är att tillräcklig aktivitet inte behöver betyda att man tränar specifikt för eller tävlar i en särskild hundsport.
Jag skulle säga att det beror helt och hållet på hur mycket driv det finns i hunden. För de allra flesta hundarna, absolut. För ett flertal hundar blir det dock mycket svårt att göra något tillfredsställande utan att satsa på det ordentligt (lägga ner tid och energi på att träna rejält).

De hundar som har kapacitet att gå långt(!) i vissa specifika hundsporter har det inte bara för att "de råkar tycka att det är kul", de behöver rejäla mentala utmaningar varje dag. Utmanas de inte så blir de inte så roliga att hålla på med, och det är nog mycket svårt att ge dessa hundar något utmanande om det inte är uppstyrd och planerad träning.
 
Lycka till hoppas det blir bra för dig och Elvis.
Det du beskriver och dina tankar liknar min process att sluta med häst.

Det är nio år sedan, hästen fick ett underbart liv och jag har aldrig ångrat mig, inte en enda gång.

Klart det är skillnad på en hund som man lever så nära men för hunden går det bra att byta flock. Det är inte heller något problem för en hund att inte få träna eller tävla. Men du beskriver mera en tillvaro där han hänger med, får vara med i stallet, springa efter när du rider. Där du egentligen håller på med annat.

Det kanske han skulle tycka är helt ok. Han kanske tar på sig en annan uppgift, hålla koll på katterna i stallet eller hittar folk att hänga med där. Men jag håller med @Miao om att det kunde vara värt ett försök att hitta en annan lösning. Elvis är avlad för samarbete hund-människa och det finns säkert någon som gärna tar vara på det grundjobb du har lagt ned.
 
Ja jag har hittat ett nytt hem, han ska dit och så ska vi se så allt funkar bra.
Helt sant, det beror på ens intresse. Vissa vill/behöver verkligen ha det uppstyrt för att det ska funka, absolut inget som helst fel i det. Min enda poäng är att tillräcklig aktivitet inte behöver betyda att man tränar specifikt för eller tävlar i en särskild hundsport.

Hundsport kan man också göra med typ vilken hund som helst, bara på annan nivå då :) En brukshund kan ha ett superliv utan att någonsin tävla i en enda hundsport, eller ens vara på en brukshundsklubb för den delen. Om nu ägaren ser till det.
Helt medveten om det, jag har haft brukshund i flera år och har bra koll på hur mkt som behövs.
I mitt fall hjälper det dock inte, det är inte att jag tröttnat på tävling som är problemet.
 
Lycka till hoppas det blir bra för dig och Elvis.
Det du beskriver och dina tankar liknar min process att sluta med häst.

Det är nio år sedan, hästen fick ett underbart liv och jag har aldrig ångrat mig, inte en enda gång.

Klart det är skillnad på en hund som man lever så nära men för hunden går det bra att byta flock. Det är inte heller något problem för en hund att inte få träna eller tävla. Men du beskriver mera en tillvaro där han hänger med, får vara med i stallet, springa efter när du rider. Där du egentligen håller på med annat.

Det kanske han skulle tycka är helt ok. Han kanske tar på sig en annan uppgift, hålla koll på katterna i stallet eller hittar folk att hänga med där. Men jag håller med @Miao om att det kunde vara värt ett försök att hitta en annan lösning. Elvis är avlad för samarbete hund-människa och det finns säkert någon som gärna tar vara på det grundjobb du har lagt ned.
Tack!
Jag tror att det här blir bättre såhär men det känns ju såklart väldigt tungt..
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag har lite funderingar på det här med hund. Mer och mer önskar jag att jag hade en hund i mitt liv, jag ströläser lite trådar här på...
Svar
16
· Visningar
1 471
Senast: Lingon
·
Hundträning Jag har en okastrerad hane på 2,5 år av spetsras. Just nu mår jag väldigt psykiskt dåligt, vilket delvis har med hunden att göra. Så för...
2
Svar
37
· Visningar
5 559
Senast: Kraxa
·
Hundavel & Ras Hejsan! Jag går i tankarna om att köpa hund men får inte ordning på mina tankar om vad jag vill ha riktigt. Kan ni hjälpa mig bolla...
2 3 4
Svar
68
· Visningar
10 042
Senast: inverterad
·
Hundhälsa En lång historia. Malinois hane på nu snart 2år som förra året i oktober fick svårt att gå på hårda underlag. Testade vila en vecka...
Svar
10
· Visningar
1 352

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp