Bukeroman nr 2 ...

Men herregud det VAR Bettan!!! :rofl:

Det är ju helt sjukt. Med tanke på att jag har typ väldens sämsta minne för namn (och mycket annat). Men namnet på galna titelförslag på ett internetforum kommer jag ihåg efter sju år. :crazy: Känner att detta inte tillför min personlighet någonting positivt alls ...
Alltså jag hade glömt. Men när du skrev Bettan misstänkte jag att jag var i högsta grad inblandad, Bettan är ett favoritnamn :D
 
Lite OT men jag hade ett föredrag om dig i skolan i början av 2000-talet.
Ska givetvis läsa den nya boken!

Men vad gulligt. :heart
Det ringde två små tjejer idag och intervjuade mig inför ett skolföredrag. Men du kanske inte var så företagsam att du ringde? (utan gick på wikipediauppgifterna ... ;) )
Det roliga var att de började med att säga att de hade försökt få tag på författaren Åsa Larsson först, men alla de testade med det namnet var fel. Men med mig fick de träff på första försöket, så då blev det jag. :)
 
Tänkte skriva nåt om "typiskt dig" och "#blåmicro men det gör jag förstås inte.
Kan du inte skriva en bok om en blå mikro när du ändå är igång? :angel:
Barnbok?

Den blå mikron är inte älskad av sin nya ägare. Den som har längtat så efter att få komma hem och har nu kommit till drömhemmet, men den nya ägaren, som den blå mikron redan älskar hejdlöst, är inte nöjd och vill DUMPA den blå mikron. Ägaren rådfrågar sina internetvänner, alla skriker DUMPA, DUMPA, DUMPA, du kan inte ha en mikro som inte ärligt redogör för sin färg!!!

Den blå mikron fattar inte vad det är för fel på den, samtidigt som den ljuvliga nya ägaren (som konstigt nog heter Klädnypa) gormar i telefonen om att hen vill bli av med den blå mikron.

Den blå mikron blir ledsen och gömmer sig i garderoben och lyckas där skava av sig lite av det blå och blir underbart vit istället. Klädnypa hittar den nu vita men tidigare blå mikron där, kärlek uppstår, ljuv musik, allt är lycka.

Sensmoral: döm inte mikron efter ytan
Glöm inte: göm boken för alla blå mikros som finns därute
Glöm inte heller: halva intäkten tillfaller Klädnypas pensionsfond
Får inte heller glömma: hålla det däringa jäkla internetforumet uppdaterat

(Puh, nu känns det som att jag också har skrivit en bok :eek: )
 
Just det här förlaget går ju emot strömmen genom att ge ut den. :)
Mitt gamla förlag Damm som gav ut den förra vuxenromanen har blivit uppköpt och "försvunnit".

Nej jag tycker också att det är konstigt. Hästsport är ju väldigt stort i Sverige så det borde väl inte vara så avskräckande att det råkar förekomma några hästar i en bok, som en del av vardagen, ens för de som INTE gillar hästar. Jag gillar inte att bli redlös, träna kampsport, putsa mina vapen eller lyssna på rap, men jag läser ändå böcker där folk ägnar sig åt sånt ... (och mycket annat)
Jag är avundsjuk på dig och de andra som tycker att det där är konstigt. Jag önskar att jag också tyckte det. Deppigt nog tycker jag - fortfarande - att det är vad man kan förvänta sig av vår onda värld.
 
Kan du inte skriva en bok om en blå mikro när du ändå är igång? :angel:
Barnbok?

Den blå mikron är inte älskad av sin nya ägare. Den som har längtat så efter att få komma hem och har nu kommit till drömhemmet, men den nya ägaren, som den blå mikron redan älskar hejdlöst, är inte nöjd och vill DUMPA den blå mikron. Ägaren rådfrågar sina internetvänner, alla skriker DUMPA, DUMPA, DUMPA, du kan inte ha en mikro som inte ärligt redogör för sin färg!!!

Den blå mikron fattar inte vad det är för fel på den, samtidigt som den ljuvliga nya ägaren (som konstigt nog heter Klädnypa) gormar i telefonen om att hen vill bli av med den blå mikron.

Den blå mikron blir ledsen och gömmer sig i garderoben och lyckas där skava av sig lite av det blå och blir underbart vit istället. Klädnypa hittar den nu vita men tidigare blå mikron där, kärlek uppstår, ljuv musik, allt är lycka.

Sensmoral: döm inte mikron efter ytan
Glöm inte: göm boken för alla blå mikros som finns därute
Glöm inte heller: halva intäkten tillfaller Klädnypas pensionsfond
Får inte heller glömma: hålla det däringa jäkla internetforumet uppdaterat

(Puh, nu känns det som att jag också har skrivit en bok :eek: )
Jag känner annars att pekboken Bettan tittar blå micro, kan bli en storsäljare bland de allra yngsta läsarna. Del två blir Bettan ARG blå micro.
 
Kan du inte skriva en bok om en blå mikro när du ändå är igång? :angel:
Barnbok?

Den blå mikron är inte älskad av sin nya ägare. Den som har längtat så efter att få komma hem och har nu kommit till drömhemmet, men den nya ägaren, som den blå mikron redan älskar hejdlöst, är inte nöjd och vill DUMPA den blå mikron. Ägaren rådfrågar sina internetvänner, alla skriker DUMPA, DUMPA, DUMPA, du kan inte ha en mikro som inte ärligt redogör för sin färg!!!

Den blå mikron fattar inte vad det är för fel på den, samtidigt som den ljuvliga nya ägaren (som konstigt nog heter Klädnypa) gormar i telefonen om att hen vill bli av med den blå mikron.

Den blå mikron blir ledsen och gömmer sig i garderoben och lyckas där skava av sig lite av det blå och blir underbart vit istället. Klädnypa hittar den nu vita men tidigare blå mikron där, kärlek uppstår, ljuv musik, allt är lycka.

Sensmoral: döm inte mikron efter ytan
Glöm inte: göm boken för alla blå mikros som finns därute
Glöm inte heller: halva intäkten tillfaller Klädnypas pensionsfond
Får inte heller glömma: hålla det däringa jäkla internetforumet uppdaterat

(Puh, nu känns det som att jag också har skrivit en bok :eek: )

Du ser vad jobbigt det är ! :D
 
Kan du inte skriva en bok om en blå mikro när du ändå är igång? :angel:
Barnbok?

Den blå mikron är inte älskad av sin nya ägare. Den som har längtat så efter att få komma hem och har nu kommit till drömhemmet, men den nya ägaren, som den blå mikron redan älskar hejdlöst, är inte nöjd och vill DUMPA den blå mikron. Ägaren rådfrågar sina internetvänner, alla skriker DUMPA, DUMPA, DUMPA, du kan inte ha en mikro som inte ärligt redogör för sin färg!!!

Den blå mikron fattar inte vad det är för fel på den, samtidigt som den ljuvliga nya ägaren (som konstigt nog heter Klädnypa) gormar i telefonen om att hen vill bli av med den blå mikron.

Den blå mikron blir ledsen och gömmer sig i garderoben och lyckas där skava av sig lite av det blå och blir underbart vit istället. Klädnypa hittar den nu vita men tidigare blå mikron där, kärlek uppstår, ljuv musik, allt är lycka.

Sensmoral: döm inte mikron efter ytan
Glöm inte: göm boken för alla blå mikros som finns därute
Glöm inte heller: halva intäkten tillfaller Klädnypas pensionsfond
Får inte heller glömma: hålla det däringa jäkla internetforumet uppdaterat

(Puh, nu känns det som att jag också har skrivit en bok :eek: )
Gillar inte storyn. :(
Blå micro är inte omtyckt av andra för att blått är FEL. När blå micro slutar med att vara sig själv och gör sig vit - så som alla andra tycker att hen borde vara - då blir hen accepterad och lycklig och...
Ser inte önskvärd sensmoral i det.
 
Jag känner annars att pekboken Bettan tittar blå micro, kan bli en storsäljare bland de allra yngsta läsarna. Del två blir Bettan ARG blå micro.

Bettans grav? (för du har väl läst klassikern Max grav, antar jag)

För övrigt är jag inte FÖRVÅNAD över att hästtjejer ses över axeln, men jag skulle så gärna vilja visa hur fel ute de är bokförlagen.
 
Men vad gulligt. :heart
Det ringde två små tjejer idag och intervjuade mig inför ett skolföredrag. Men du kanske inte var så företagsam att du ringde? (utan gick på wikipediauppgifterna ... ;) )
Det roliga var att de började med att säga att de hade försökt få tag på författaren Åsa Larsson först, men alla de testade med det namnet var fel. Men med mig fick de träff på första försöket, så då blev det jag. :)
Nej var inte företagsam då den tiden. Då var det bara att överleva som gällde ;). Och Wikipedia fanns väl knappt då ens
 
Bettans grav? (för du har väl läst klassikern Max grav, antar jag)

För övrigt är jag inte FÖRVÅNAD över att hästtjejer ses över axeln, men jag skulle så gärna vilja visa hur fel ute de är bokförlagen.
Max grav och Nussekuddens sista strid, är utmärka alster för föräldrar som saknar sagoläsningen lite (samtidigt som de så klart är glada att barnen läser själva).
 
Max grav och Nussekuddens sista strid, är utmärka alster för föräldrar som saknar sagoläsningen lite (samtidigt som de så klart är glada att barnen läser själva).

Max grav är nog den roligaste bok jag någonsin läst. Bara jag tänker på den börjar jag fnissa. Nussekuddens sista strid har jag däremot aldrig hört talas om, vilket gör mig lite stressad. Måste kolla upp, pronto.
 
Max grav är nog den roligaste bok jag någonsin läst. Bara jag tänker på den börjar jag fnissa. Nussekuddens sista strid har jag däremot aldrig hört talas om, vilket gör mig lite stressad. Måste kolla upp, pronto.
Den är superbra. Särskilt om man har läst Nussekudden 395809530 gånger. Möjligen är Max grav ändå något bättre, inte minst för att det är en upplevelse en delar med fler. Världen består av oss som har läst Max grav, och av de där andra som inte har det. En vattendelare, liksom.
 
Lite förlegade uppgifter, t.ex bor jag inte i Dalsland längre och så har jag ju skrivit rätt många fler böcker. Men namnet är ju rätt. :D

På tal om wikipedia - för några år sedan upptäckte en bekant vad som stod om mig där. Bland annat att jag äger de två största stallen i Sverige och att när något går mig emot så har jag ett motto som jag ropar högt: "I am young, wild and beautiful!!!":rofl:

Jag hoppas jag inte behöver påpeka att det där inte är sant...:D
Meeen vi vill ju att det ska vara sant! :arghh:
 
Jag läste boken igår kväll, och HERREGUD vad skönt med en bok där hästinslagen är helt normala och verkliga!!! :bow: När det alltför ofta är något i stil med "Yvonne betslade Summer Girl, hängde på sadel och remtyg och töltade ut från gårdsplanen i fyrsprång"...
 

Liknande trådar

Kultur Nej, jag har inte hunnit skriva en till, men jag funderar förstås på att göra det. :) Att jag kallat mina två romaner för "Bukeromaner"...
2
Svar
20
· Visningar
1 432
Senast: Miran
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp