Byte av förnamn.

[Tonto]

Är det någon här på forumet som har bytt förnamn och kanske vill dela med sig av hur det gick? Hur fungerade det med omgivningen och var det svårt för folk att "lära om sig"?


Tanken är att byta till ett könsneutralt namn så småningom, men jag går mest och funderar på om det verkligen är värt det eller om det blir på tok för besvärligt.

 

[Sonic76]

Syrran bytte
Men.det slog aldrig igenom så även om myndighetspost mm var i det namnet så hade hon sitt gamla namn

 

[prallan]

Jag är döpt med ett dubbelman, kallades för Mia hela min uppväxt, tänkte när jag blev "vuxen" att Mia var lite löjligt så började kalla mig ett av namnen i dubbelnamnet, men det kändes aldrig Jag. Nu tänkte jag byta tillbaka till mitt dubbelnamn, har försök med att ändra mail, och alltid signera med dubbelnamnet i mail osv osv men jag har jättesvårt nu, vet inte vad jag vill bli kallad. Till nya elever säger jag tre alternativ, att de får välja, jag lyssnar på alla tre. INTE optimalt....

 

[prallan]

Mannens syster har bytt, i typ 20-års-åldern, till en variant av dopnamnet. Alla har anammat det nya.

 

[Hyacinth]

Jag har flera vänner som bytt namn, de flesta blir utan problem kallade det nya.

 

[Petruska]

Jag tycker att det verkar vara rätt smärtfritt. Jag har bekanta som har bytt namn, och folk har lärt sig fort.

För några veckor sedan var jag på ett möte där en av deltagarna var en kvinna jag träffar i jobbet då och då. Vid presentationsrundan sa hon ett annat namn än hon brukade säga förut. Jag drog helt enkelt slutsatsen att hon har bytt namn, och så såg jag till att lära mig det nya.

 

[fraggelzebra]

Jag bytte när jag var runt 20. Mitt nya förnamn är likt det jag fick av mina föräldrar, skiljer bara en bokstav. Mina föräldrar använder fortfarande mitt gamla namn, syrran ibland också. Det tycker jag är ok. Här i Tyskland får jag ständigt höra att folk tror att jag är man pga mitt förnamn, vilket var kul i början men börjar bli lite irriterande efter sex år.

 

[Teilani]

Jag tycker att det verkar vara rätt smärtfritt. Jag har bekanta som har bytt namn, och folk har lärt sig fort.

För några veckor sedan var jag på ett möte där en av deltagarna var en kvinna jag träffar i jobbet då och då. Vid presentationsrundan sa hon ett annat namn än hon brukade säga förut. Jag drog helt enkelt slutsatsen att hon har bytt namn, och så såg jag till att lära mig det nya.

Cool inställning, min första tanke hade varit ”Åh nej! Jag har kallat människan för fel namn i X antal år.” Jag har jättesvårt att komma ihåg namn generellt.

 

[EmmaBovary]

Jag tycker att det verkar vara rätt smärtfritt. Jag har bekanta som har bytt namn, och folk har lärt sig fort.

För några veckor sedan var jag på ett möte där en av deltagarna var en kvinna jag träffar i jobbet då och då. Vid presentationsrundan sa hon ett annat namn än hon brukade säga förut. Jag drog helt enkelt slutsatsen att hon har bytt namn, och så såg jag till att lära mig det nya.

I gymnasiet så hade jag en klasskamrat som bytte namn, det var inget hon annonserade i förväg utan vid någon form av upprop så svarade hon helt enkelt inte på sitt tidigare tilltalsnamn och sa istället något snäsigt om att hon hette något annat nu Det gick dock relativt problemfritt för de flesta av oss att ställa om till det nya namnet, när vi blev medvetna om det.

 

[Petruska]

Cool inställning, min första tanke hade varit ”Åh nej! Jag har kallat människan för fel namn i X antal år.” Jag har jättesvårt att komma ihåg namn generellt.

Det är inte min starka sida heller, men i just det här fallet vet jag att jag skulle ha lagt märke till det namn som är det nya, redan från början så att säga. Det var ett namn som jag hajade till lite för.

 

[gammalek]

Är det någon här på forumet som har bytt förnamn och kanske vill dela med sig av hur det gick? Hur fungerade det med omgivningen och var det svårt för folk att "lära om sig"?


Tanken är att byta till ett könsneutralt namn så småningom, men jag går mest och funderar på om det verkligen är värt det eller om det blir på tok för besvärligt.

Jag har i många år funderat på att byta mitt namn men kommit fram till att just förnamnet är så... jag. Efternamnet funderar jag fortfarande på.
Jag känner flera som har bytt förnamn och det har varit förvånansvärt lätt att lära om. Det som för mig har varit svårast är en person som har bytt namn och kön. Men det säger mer om mig än något annat. Jag blev både förvånad och besviken på mig själv.

 

[Hyacinth]

Jag har i många år funderat på att byta mitt namn men kommit fram till att just förnamnet är så... jag. Efternamnet funderar jag fortfarande på.
Jag känner flera som har bytt förnamn och det har varit förvånansvärt lätt att lära om. Det som för mig har varit svårast är en person som har bytt namn och kön. Men det säger mer om mig än något annat. Jag blev både förvånad och besviken på mig själv.

Det är enklast tycker jag.

 

[gammalek]

Det är enklast tycker jag.

Vad?

 

[Hyacinth]

Vad?

När namnbyte sker på grund av könskorrigering.
Svårast har varit en bekant som bytte från typ Sara till ett svulstigt namn för att det skulle låta snyggt.

 

[fraggelzebra]

I gymnasiet så hade jag en klasskamrat som bytte namn, det var inget hon annonserade i förväg utan vid någon form av upprop så svarade hon helt enkelt inte på sitt tidigare tilltalsnamn och sa istället något snäsigt om att hon hette något annat nu Det gick dock relativt problemfritt för de flesta av oss att ställa om till det nya namnet, när vi blev medvetna om det.

Det där hände mig också i gymnasiet, att en bytte namn och var snäsig på uppropet.

 

[gammalek]

När namnbyte sker på grund av könskorrigering.
Svårast har varit en bekant som bytte från typ Sara till ett svulstigt namn för att det skulle låta snyggt.

Det kanske var det då. För namnbytet var från enkelt till i mitt tycke pompöst.

 

[Arisj]

Bytte namn till just ett neutralt för ett par år sen, och folk i min egen ålder kallade mig det nya utan problem. Släkt och folk äldre än mig dock, de fortsatte glatt med det gamla tills jag fräste ifrån x antal gånger över hur jäkla svårt det kan vara (obs att svärandet kom efter att ett år hade passerat utan förbättring).
Det tog fyra år men nu äntligen så säger alla rätt, så räkna med att vissa kanske är rejält envisa på det.

 

[Skjøldur]

Jag fick namn efter en stackars faster som dog av TBC då hon var bara 18 år. Pappa tänkte inte på att namnet var helt ute och att jag kunde bli retad för det och mina syskon tyckte att namnet var roligt eller något sånt... Bara mamma ville ge mig ett lite modernare namn. Andra ungar retade mig för namnet, såklart, och till och med vuxna kunde le lite eller så då dom hörde det. Så därför var det första jag gjorde då jag fyllde 18, 1984, att åka buss till pastorsexpeditionen i Själevad och ansöka om att byta namn. Jag tog en kortform av mitt andranamn och behöll förstanamnet som andranamn. Reste, flyttade söderut etc. För alla nya blev jag ju mitt nya namn. Till sist hade mina föräldrar lärt sig komma ihåg det nya också.

 

[Stalone]

Både min partner och vänner har bytt namn på grund av att de är transpersoner samt i vissa fall genomgått könsbekräftande vård. Varken jag eller omgivningen har haft några större problem med att säga rätt namn. Svårare har varit i de fall då även pronomen har bytts, då har det tagit längre tid (för vissa, särskilt ur den äldre generationen) att lära sig säga rätt. Men det gäller ju bara att anstränga sig och tänka efter lite innan en pratar så säger en rätt namn och pronomen!

 

[Petruska]

Både min partner och vänner har bytt namn på grund av att de är transpersoner samt i vissa fall genomgått könsbekräftande vård. Varken jag eller omgivningen har haft några större problem med att säga rätt namn. Svårare har varit i de fall då även pronomen har bytts, då har det tagit längre tid (för vissa, särskilt ur den äldre generationen) att lära sig säga rätt. Men det gäller ju bara att anstränga sig och tänka efter lite innan en pratar så säger en rätt namn och pronomen!

Ja, på ett fånigt vis är det svårare att lära sig att säga ett nytt pronomen än ett nytt namn, tycker jag. Det gäller särskilt i det fall då jag har känt transpersonen sedan hen föddes. Och jag var vuxen redan då. Jag vet inte om det bara är vanan, eller om det är något mer som påverkar. Om det bara var vanan, borde ju namnet vara lika svårt att lära om.

Alltså, givetvis ser jag till att säga rätt när personen är närvarande, men det faller sig inte helt naturligt.

När det gäller andra personer, har det varit helt okomplicerat att lära sig att säga rätt.