Hundavel&Ras Clumber spaniel

astrolindgren

Trådstartare
Hundköp ligger långt i framtiden för mig just nu men jag kan inte hålla mig från att kika på raser ändå. Vet att rasen är relativt liten i Sverige, men finns det någon här som har den? Kikar även lite på Sussex men den är ju ännu mer obskyr.
Hur ser hälsan ut? Ser många showavlade som ser ut som riktiga fläskberg med platt nos och rynkor överallt, samtidigt som mer sportiga individer också verkar finnas? Hur är mentaliteten? Vill uppfödare att man tävlar?

Har fastnat för delvis storleken, att den är i princip en stor hund med korta ben. Tyckte från början att det helt ärligt var en ganska ful hund, men då tittade jag på de brittiska utställningshundarna som verkar vara ganska förstörda.
Jag jagar inte men skulle vilja spåra med min framtida hund. Bor och kommer bo i lägenhet. Sambon är inte alls hundvan, men jag har haft familjehundar och jobbar med hundar av alla storlekar och temperament.
Är väldigt intresserad av spaniels men har inte alls lust med en flamsig welsh typ.

Vet nog inte ens vad min fråga är men jag känner mig lite lost. Är det en ras som är värd att titta på?
 
Hundköp ligger långt i framtiden för mig just nu men jag kan inte hålla mig från att kika på raser ändå. Vet att rasen är relativt liten i Sverige, men finns det någon här som har den? Kikar även lite på Sussex men den är ju ännu mer obskyr.
Hur ser hälsan ut? Ser många showavlade som ser ut som riktiga fläskberg med platt nos och rynkor överallt, samtidigt som mer sportiga individer också verkar finnas? Hur är mentaliteten? Vill uppfödare att man tävlar?

Har fastnat för delvis storleken, att den är i princip en stor hund med korta ben. Tyckte från början att det helt ärligt var en ganska ful hund, men då tittade jag på de brittiska utställningshundarna som verkar vara ganska förstörda.
Jag jagar inte men skulle vilja spåra med min framtida hund. Bor och kommer bo i lägenhet. Sambon är inte alls hundvan, men jag har haft familjehundar och jobbar med hundar av alla storlekar och temperament.
Är väldigt intresserad av spaniels men har inte alls lust med en flamsig welsh typ.

Vet nog inte ens vad min fråga är men jag känner mig lite lost. Är det en ras som är värd att titta på?
Om du vill ha klippkort hos veterinären är den nog en ras för dig.
Annars kika på någon av de andra spanielraserna om det är spanielutseendet/mentaliteten du fastnat för. Den är ju inte direkt liten, tvärtom är den oftast några centimeter högre och definitivt tyngre än de vanligare Welsh och engelsk springer spaniel. Är det en mindre hund du är ute efter skulle jag rekommendera en engelsk cocker spaniel. Även Field Spaniel skulle jag kolla upp om jag var ute efter något mer ovanligt.
 

astrolindgren

Trådstartare
Om du vill ha klippkort hos veterinären är den nog en ras för dig.
Annars kika på någon av de andra spanielraserna om det är spanielutseendet/mentaliteten du fastnat för. Den är ju inte direkt liten, tvärtom är den oftast några centimeter högre och definitivt tyngre än de vanligare Welsh och engelsk springer spaniel. Är det en mindre hund du är ute efter skulle jag rekommendera en engelsk cocker spaniel. Även Field Spaniel skulle jag kolla upp om jag var ute efter något mer ovanligt.
Misstänkte att veterinärbesöken kan bli många... Field spaniel har jag faktiskt inte kikat på men den var himla snygg, som en sportigare Sussex nästan. Cocker är jag inte helt emot men lutar mer åt jaktcocker i så fall, dock verkar de jag träffat vara relativt hyperaktiva (sen om det är pga ägaren eller aveln kan jag inte avgöra). Storleken är egentligen mindre viktig men söker nog något med lite mer substans ;)
Tack för tipset, ska läsa vidare om Field!
 
Clumber spaniel är en av få raser där SKK har godkänt utparning med annan ras pga extrem ohälsa. Det i sig säger något tycker jag, det krävs extremt mycket för att SKK ska godkänna något sådant. Sedan tror jag tyvärr inte att det skedde i tillräckligt stor omfattning för att det skulle vända skutan.
 
Om du inte vill ha flams och mest vill ha en lagom aktiv hund att spåra lite med, kanske det skulle vara läge med något annat än en spaniel då? För i så fall skulle det finnas betydligt fler raser att välja mellan. Vad är det med spaniels som du gillar som du gärna vill ha i din kommande hund? Vilken storlek tänker du dig?

Jag har bara sett en clumber, men den var STOR. Herregud vilken giganthund det kändes som. Både welsh springer spaniel och cocker spaniel har jag hängt med ganska mycket och de var plutthundar i jämförelse, framförallt cockrarna.
 

astrolindgren

Trådstartare
Om du inte vill ha flams och mest vill ha en lagom aktiv hund att spåra lite med, kanske det skulle vara läge med något annat än en spaniel då? För i så fall skulle det finnas betydligt fler raser att välja mellan. Vad är det med spaniels som du gillar som du gärna vill ha i din kommande hund? Vilken storlek tänker du dig?

Jag har bara sett en clumber, men den var STOR. Herregud vilken giganthund det kändes som. Både welsh springer spaniel och cocker spaniel har jag hängt med ganska mycket och de var plutthundar i jämförelse, framförallt cockrarna.
Lite flamsighet kan man alltid leva med, men de welshar jag har träffat har mest varit förvuxna valpar fram till ca 2 års ålder, dvs högst två tassar på marken åt gången och rallylek inne och ute. Unga pudlar, springers, cockers och till och med terriers har verkat oerhört lugna i jämförelse.

Helt ärligt var det från början utseendet hos spaniels jag föll för först, men efter att ha jobbat med några olika varianter har jag mer och mer uppskattat hur lojala och trevliga de är när man lär känna dem. Svårt att förklara egentligen.
Min tanke är egentligen inte så mycket vad jag ska få ut av hunden, utan vad hunden kan få ut av mig, dvs vill den spåra så ska den få spåra, vill den apportera så ska den få göra det och så vidare. Letar efter en hund med relativt inriktad avel där den kan få en tydlig uppgift. Älskar pudlar men för mig känns de för generella när det gäller aktivering, om du förstår vad jag menar?

Ska vi vara helt ärliga kommer det troligtvis sluta med att jag har en golden eller mellanpudel, men jag känner att jag ändå vill kika runt på lite mer "spännande" raser? Storleken är av mindre betydelse så länge det inte är mindre än 5 kg eller typ Leonberger.
 
Lite flamsighet kan man alltid leva med, men de welshar jag har träffat har mest varit förvuxna valpar fram till ca 2 års ålder, dvs högst två tassar på marken åt gången och rallylek inne och ute. Unga pudlar, springers, cockers och till och med terriers har verkat oerhört lugna i jämförelse.

Helt ärligt var det från början utseendet hos spaniels jag föll för först, men efter att ha jobbat med några olika varianter har jag mer och mer uppskattat hur lojala och trevliga de är när man lär känna dem. Svårt att förklara egentligen.
Min tanke är egentligen inte så mycket vad jag ska få ut av hunden, utan vad hunden kan få ut av mig, dvs vill den spåra så ska den få spåra, vill den apportera så ska den få göra det och så vidare. Letar efter en hund med relativt inriktad avel där den kan få en tydlig uppgift. Älskar pudlar men för mig känns de för generella när det gäller aktivering, om du förstår vad jag menar?

Ska vi vara helt ärliga kommer det troligtvis sluta med att jag har en golden eller mellanpudel, men jag känner att jag ändå vill kika runt på lite mer "spännande" raser? Storleken är av mindre betydelse så länge det inte är mindre än 5 kg eller typ Leonberger.
Jag föredrar helt klart den engelska springern framför welshen, har samma erfarenhet som du och även pratat med en del ägare. Har bland annat två olika kollegor som har eller haft Welsh och inte kommer ha en till.
Särskilt jaktspringer faller mig i smaken då jag ogillar de tunga öronen på den ”vanliga” varianten men då bör man även lägga in åtminstone jaktapporteringsträning utöver spårandet. Har enbart träffat trevliga jaktspringers :)
 

astrolindgren

Trådstartare
Jag föredrar helt klart den engelska springern framför welshen, har samma erfarenhet som du och även pratat med en del ägare. Har bland annat två olika kollegor som har eller haft Welsh och inte kommer ha en till.
Särskilt jaktspringer faller mig i smaken då jag ogillar de tunga öronen på den ”vanliga” varianten men då bör man även lägga in åtminstone jaktapporteringsträning utöver spårandet. Har enbart träffat trevliga jaktspringers :)
Engelsk springer har jag helt ärligt knappt tittat på just eftersom jag upplever dem som "en stabbig welsh", men då har jag bara träffat två stycken som dessutom var sällskapshundar. Jaktspringern var ju mycket mer intressant, ska läsa vidare. Tack igen för tips!
 
@astrolindgren
Jaktvarianterna av både cocker och springer är i regel arbetsnarkomaner av rang, och behöver framförallt få använda näsan mycket och få tömma ur kroppen rejält. Apporteringsträning absolut, men en spaniels uppgift är framförallt att gå hårt och intensivt i marken, för att få fåglarna att trycka tills de är i princip på dem och därmed lyfter dem. Därför är de också sådana i typen - intensiva med mycket fart och energi, men mjuka och föriga eftersom de ska sluta när det roliga egentligen börjar. De går inte alls att jämföra med en Clumber i sätt eller mentalitet.
Apporteringen är egentligen sekundär, på många jakter apporterar en spaniel aldrig om det finns retrievers med.
 

astrolindgren

Trådstartare
@astrolindgren
Jaktvarianterna av både cocker och springer är i regel arbetsnarkomaner av rang, och behöver framförallt få använda näsan mycket och få tömma ur kroppen rejält. Apporteringsträning absolut, men en spaniels uppgift är framförallt att gå hårt och intensivt i marken, för att få fåglarna att trycka tills de är i princip på dem och därmed lyfter dem. Därför är de också sådana i typen - intensiva med mycket fart och energi, men mjuka och föriga eftersom de ska sluta när det roliga egentligen börjar. De går inte alls att jämföra med en Clumber i sätt eller mentalitet.
Apporteringen är egentligen sekundär, på många jakter apporterar en spaniel aldrig om det finns retrievers med.
Jaktockers är ju de enda jag har träffat och ser vad du menar. Förig hund som spårar järnet är inte alls något problem OM det finns av/på. Att ha en specifik uppgift är nästan mer positivt än att hunden behöver göra tre/fyra uppgifter för att vara tillfredsställd.
Det jag fastnade för med Clumber (och Sussex) är dock lite träskalligheten och "sävligheten" generellt, det kan bli fart när det verkligen behövs typ.
 
Clumber spaniel är en av få raser där SKK har godkänt utparning med annan ras pga extrem ohälsa. Det i sig säger något tycker jag, det krävs extremt mycket för att SKK ska godkänna något sådant. Sedan tror jag tyvärr inte att det skedde i tillräckligt stor omfattning för att det skulle vända skutan.
Anledningen till korsparning var för att öka den genetiska variationen i en liten ras, vilket man också lyckades med.
 
Jag tycker att om du vill ha mer information om clumber spaniel så är rasklubben en bra plats att börja på. När det gäller mer udda raser så finns alltid många åsikter, mer eller mindre baserade på rena rykten och andra-/tredjehandsuppgifter. Bättre att inhämta information från de som har stor erfarenhet av rasen och kan berätta om både bra och mindre bra saker samt om rasen motsvarar dina förväntningar.
Vad jag vet så finns ingen indelning i showavel och jaktavel i rasen (det är egentligen bara inom cocker och springer den indelningen finns och det är sedan långt tillbaka, alltså inget nytt). Välj inte den tyngsta valpen i kullen om du vill ha en lättare typ. Nästan alla uppfödare får emellanåt fram lite olika typer i kullarna (speciellt idag när avel i mångt och mycket fokuserar mer på så låg släktskapsgrad som möjligt än på annat).
Jag har alltid tyckt att clumber spabiel är en trevlig hund att titta på, men jag är ingen spanielmänniska, så jag när ingen önskan om att äga denna ras.
 
Jaktockers är ju de enda jag har träffat och ser vad du menar. Förig hund som spårar järnet är inte alls något problem OM det finns av/på. Att ha en specifik uppgift är nästan mer positivt än att hunden behöver göra tre/fyra uppgifter för att vara tillfredsställd.
Det jag fastnade för med Clumber (och Sussex) är dock lite träskalligheten och "sävligheten" generellt, det kan bli fart när det verkligen behövs typ.
Man ska också vara medveten om att de i regel är väldigt mjuka, särskilt cockrarna 😊

Jag skulle nog säga att varken cockers eller springers har en träskallighet eller sävlighet, snarare tvärtom. De är rappa, kvicktänkta och intensiva i allt de gör. Har inte alltid en naturlig av/på-knapp och det är som sagt vanligt att de är väldigt mjuka kombinerat med stor jaktlust vilket kan göra dem svårförda.
Deras jaktliga arbete är ju inte främst att spåra utan att söka och virvla runt i terrängen. De tar så klart löpor i det arbetet också, men mycket av effektiviteten i en spaniel sitter i den höga och intensiva farten. Eftersom detta är en hög prio i avelsarbetet är det ofta som av-på-knappen får stryka lite på foten.

Jag älskar spaniels, och nästa hund blir nog en cocker :) springersen är oftare mer jämna jaktligt, men de där små cockersen är så sjukt fräcka när de susar fram i terrängen och sedan släpar hem fasantuppar större än dem själva.

Jag har kursat med en del Clumbers, och de är verkligen en total motsats till en jaktspaniel.
 
Anledningen till korsparning var för att öka den genetiska variationen i en liten ras, vilket man också lyckades med.
De gjorde endast en utparning och endast få valpar (två om jag minns rätt) gick vidare i avel. Det är inget ”livsräddande” utparningsprogram. Föder själv upp en kattras där utparningar ”räddade” rasen men det gjordes i en helt annan omfattning än i clumbern. Detta var för 15-20 år sedan och vi parar fortfarande ut, om än i mkt mindre i fattning.
 
Man ska också vara medveten om att de i regel är väldigt mjuka, särskilt cockrarna 😊

Jag skulle nog säga att varken cockers eller springers har en träskallighet eller sävlighet, snarare tvärtom. De är rappa, kvicktänkta och intensiva i allt de gör. Har inte alltid en naturlig av/på-knapp och det är som sagt vanligt att de är väldigt mjuka kombinerat med stor jaktlust vilket kan göra dem svårförda.
Deras jaktliga arbete är ju inte främst att spåra utan att söka och virvla runt i terrängen. De tar så klart löpor i det arbetet också, men mycket av effektiviteten i en spaniel sitter i den höga och intensiva farten. Eftersom detta är en hög prio i avelsarbetet är det ofta som av-på-knappen får stryka lite på foten.

Jag älskar spaniels, och nästa hund blir nog en cocker :) springersen är oftare mer jämna jaktligt, men de där små cockersen är så sjukt fräcka när de susar fram i terrängen och sedan släpar hem fasantuppar större än dem själva.

Jag har kursat med en del Clumbers, och de är verkligen en total motsats till en jaktspaniel.
Det där virvlandet känner jag så väl igen! Jäklar vad det virvlades runt och det i en jäkla fart, i början när min kompis skulle lära in vittringen (Lydnad) på hennes Jaktspringer :laugh: Pinnarna flög åt alla håll! Just den hunden har en helt otrolig av-och-på knapp Dock och det dom har fått jobba mest på i lydnaden är just hans mjuka, undergivna sida. Han tar lätt åt sig om det blir tokigt eller min kompis låter det minsta lite irriterad på rösten. Det enda han vill är att göra sin förare nöjd och jag har aldrig sett honom bli uttröttad, inte ens på det hon visat från deras jaktträningar.
 
Det där virvlandet känner jag så väl igen! Jäklar vad det virvlades runt och det i en jäkla fart, i början när min kompis skulle lära in vittringen (Lydnad) på hennes Jaktspringer :laugh: Pinnarna flög åt alla håll! Just den hunden har en helt otrolig av-och-på knapp Dock och det dom har fått jobba mest på i lydnaden är just hans mjuka, undergivna sida. Han tar lätt åt sig om det blir tokigt eller min kompis låter det minsta lite irriterad på rösten. Det enda han vill är att göra sin förare nöjd och jag har aldrig sett honom bli uttröttad, inte ens på det hon visat från deras jaktträningar.
Jag bara älskar det där virvlandet alltså :love: helt galna :D

Härligt med av-knappen! I alla fall min uppfattning är att det är vanligt att de brister där annars 😊
Ja, de kan verkligen vara sjukt mjuka. Min kompis hade en tik som kastade sig på rygg för allt, om det så bara var att hon ökade på stegen lite för att det typ brände vid på spisen. Har din kompis hittat ett sätt att jobba igenom det?
Tror inte en jaktspaniel har förmågan att känna trötthet :D
 

astrolindgren

Trådstartare
Man ska också vara medveten om att de i regel är väldigt mjuka, särskilt cockrarna 😊

Jag skulle nog säga att varken cockers eller springers har en träskallighet eller sävlighet, snarare tvärtom. De är rappa, kvicktänkta och intensiva i allt de gör. Har inte alltid en naturlig av/på-knapp och det är som sagt vanligt att de är väldigt mjuka kombinerat med stor jaktlust vilket kan göra dem svårförda.
Deras jaktliga arbete är ju inte främst att spåra utan att söka och virvla runt i terrängen. De tar så klart löpor i det arbetet också, men mycket av effektiviteten i en spaniel sitter i den höga och intensiva farten. Eftersom detta är en hög prio i avelsarbetet är det ofta som av-på-knappen får stryka lite på foten.

Jag älskar spaniels, och nästa hund blir nog en cocker :) springersen är oftare mer jämna jaktligt, men de där små cockersen är så sjukt fräcka när de susar fram i terrängen och sedan släpar hem fasantuppar större än dem själva.

Jag har kursat med en del Clumbers, och de är verkligen en total motsats till en jaktspaniel.
Ja det är nog lite därför jag inte kikat så mycket på cocker och springer utan mer Clumber/Sussex. Mjuka taggade hundar är kul men som du säger saknar de ju "träskallen" som jag på något sätt lärt mig att tycka om! Är betydligt mer förtjust i att klura ut hur jag ska motivera en "seg" hund än att försöka dämpa en total virvelvind för det mesta. Ska försöka träffa lite fields och se om jag klickar med dem eller om de är för "welshaktiga" ;)
 

Hästfolk, Häst, Avel, Grenar

Allmänt, Fritid, Barn

  • Vad gör vi? Del CXIX

Hund, Katt, Andra Djur

  • Oseriös avel 2019

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Upp