Corgi-tråden!

[Fruentimber]

Jag vill ta mig tusan veta allt om de corvar som finns här på forumet, både pembroke och cardigan!
Sätt in en liten presentation vetja, så kan vi även diskutera raserna, sjukdomar/skador, ge tips, skryta lite när limporna behagar prestera and so on and so forth.

Taggar vilt de jag känner till som har corgi:
@Henbane @spaghettimonster @Dobby @Rialavargen @Jadzia @mazariin @hjarterdam @Hyacinth (om vi någon gång ska få se en bild på Rutan bör vi väl även tagga @mandalaki , Hyacinths personliga hjälpreda samt stalker). Har garanterat glömt någon och ber om ursäkt i förväg.

Komsikom även hemliga corgi-älskare som vill beundra våra fantastiska hundar! #ödmjuk

 

[Fruentimber]

Jag börjar. #övertaggad

Det här är LARS!
Eller ja, Lasse heter han egentligen, om han inte är olydig.
Lasse är min första corgi och har fått mig alldeles frälst.
Han är följsam, arbetsvillig, enkelt att ha att göra med och relativt tyst för att vara corv.
Lasse fyller två år i februari och i år siktar vi på start i nya Startklass, där vi har de flesta momenten relativt färdiga med lite småjusteringar. Förutom apporten då, som tydligen är extrem svår.
Än så länge har vi inte gjort så mycket, gått en hel del kurser och han har även varit behjälplig när jag själv intagit instruktörsrollen. Han gjorde ett trevligt MH i höstas med etta på skott. Vi har ställt ut regelbundet men än är han tunn i kroppen så det är inget vi satsar hårt på just nu.

Vi har tidigare siktat på start inom bruksspår, men vi har inte funnit motivationsknappen för fältspår ännu och därför lagt det lite på is. Däremot är jag himla sugen på att testa på sök men eftersom jag själv satsar en del på instruktörsdelen på min BK så får vi se när det blir av. Viltspår skulle vara himla roligt också!

Shoot!

 

[BornAgain]

Ej corgimänniska men intresserad av rörelsemekaniken hos kortbenta hundar.

Upplever ni som har corgi att era hundar är begränsade av sin byggnad? Är det något särskilt ni tar hänsyn till?

 

[Henbane]

Bra initiativ!

Hur gled ni andra Corgi-ägare in på rasen?

Jag har ju två Cardigan-hanar och är helfrälst. Idag kan jag faktiskt inte tänka mig någon annan ras att leva med, de är så snusförnuftiga och lätta att ha att göra med. En Corgi är fantastiskt allsidig och hänger med på allt, oavsett om det är tävlingslydnad eller bus i skogen. De är kommunikativa på ett sätt som ingen annan ras jag mött är. De förstår vad du säger, och förstår inte du vad de säger så ser de till att du gör det med gester och ljud (och tillhyggen om det behövs). En kompis som inte alls kan hund beskriver rasen som en seriefigur som det liksom sticker upp pratbubblor ur.
Jag är själv uppväxt med morsan som haft Dobermann-uppfödning och syrran som föder upp Basenji. När jag flyttat hemifrån och själv funderade på hund visste jag att jag inte ville ha brukshund. Mammas hundar förstörde ett oändligt antal leksaker och böcker för mig när jag var liten, och tonåringen i mig var trött på det eviga Dobermann-tjutandet.
Jag avgudade dock syrrans Basenjisar. Var ständig hundvakt och hjälpte till att ställa ut hennes hundar. Hade min syster varit en mer producerande uppfödare hade jag nog blivit med en sådan. Men min syster har haft 4 valpkullar på 12 år, så det har liksom inte blivit någon över.

Lärde känna min uppfödare via jobbet, och sedan gick vi kurs ihop. Träffade en hel drös utav hennes hundar och tyckte de var jättetrevliga, men jag skulle inte ha någon själv. Sedan dök Ebbot upp i bilden...

 

[Fruentimber]

@Henbane Vilken bra beskrivning av corgi!

Jag är uppväxt i sällskapshundsträsket, även om morfar har haft en del jakthundar under åren. Min mormor födde upp shih-tzu (och hennes mamma pomeranian, och hennes pappa nån ras, och hans mamma whippet och hennes pappa and so on) så det blev den självklara rasen i vår familj eftersom vi inte jagade eller gjorde något annat. Men när jag flyttade hemifrån ville jag ha en brukshund! En rolig en, sagt och gjort så köpte jag en boxer. Tyvärr blev hon inte alls som jag ville och dras med sedvanliga boxerbekymmer; hundaggressivitet, snabbt stresspåslag, dålig av/på-knapp etc. Ingen bra start på min "brukskarriär" med andra ord. Idag snart 8 år gammal är hon dessutom drabbad av elakartad cancer, men lever ut sina sista dagar sen några år tillbaka hos ett ex som älskar henne över allt annat.

Syrran och mamma fortsatte i sällskapshundsträsket och föder idag upp frallor tillsammans. Eftersom jag själv var något trött på bulldozer-mentalitet efter boxern så ta mig tusan om jag inte läste varenda rasbeskrivning som existerar på SKK. Jag hade följande kriterier:

- Liten men ändå stor (), inte för tung och inte för hög
- Ej släthår då jag inte orkar fällandet
- Ej trimras då jag inte orkar trimmandet
- Aktiv med potential för allt jag kan tänka mig hitta på
- Glad och energisk
- FRISK
- Ingen ras som fastnat i sällskapshundsträsket
- Ej heller ras som blivit uppdelad mellan show/arbete

Efter en himla massa om och men och turer med olika raser fram och tillbaka fastnade jag helt enkelt för corgi. Jag var först inte så döförtjust i de korta benen (och är väl inte det fortfarande) men det är ju den enda nackdelen! Allt annat passar som en smäck och jag fick verkligen det jag sökte, och lite till! Uppfödaren hittade jag genom corgi-gruppen på FB, det var inte alls tänkt att jag skulle ha valp därifrån eftersom alla i kullen var bokade, men eftersom jag ville träffa rasen bestämde vi träff och vi hade supertrevligt tillsammans några timmar. Vi kommer fortfarande himla bra överens och jag älskar min uppfödare! På kvällen fick jag ett mess som undrade om jag var sugen på en hanvalp eftersom ett par hade tackat nej och på den vägen är det.

 

[kolblakkur]

Följer tråden då min man älskar corgis och gärna vill ha en i framtiden

 

[Fruentimber]

Ej corgimänniska men intresserad av rörelsemekaniken hos kortbenta hundar.

Upplever ni som har corgi att era hundar är begränsade av sin byggnad? Är det något särskilt ni tar hänsyn till?

Bra fråga! Jag tar väl egentligen ingen större hänsyn till specifikt ryggen men för mig är det viktigt att de (även mina shih-tzus som ju har liknande byggnad) hålls musklade i god kondition. Lasse ska börja simma den här våren som komplement till vår andra träning. Däremot upplever jag honom absolut inte begränsad - tvärtom! Han är smidig som en bergsget och hoppar som en sådan också när vi är ute i skogen t ex. Han är en mästare på att ta sig fram.

 

[Fruentimber]

Följer tråden då min man älskar corgis och gärna vill ha en i framtiden

Kul, välkommen till corgi-träsket!

 

[Hyacinth]

Ej corgimänniska men intresserad av rörelsemekaniken hos kortbenta hundar.

Upplever ni som har corgi att era hundar är begränsade av sin byggnad? Är det något särskilt ni tar hänsyn till?

Inte ett dugg, vår dåre är galet smidig och rejsar obehindrat. Hon kan ju inte hoppa upp överallt dit hon vill, men det kan ju vara en fördel...
otroligt smidig hund!

 

[Jossan_92]

Följer tråden då min man älskar corgis och gärna vill ha en i framtiden

Jag följer av samma anledning

(Vårt liv + valp är inte lämpligt just nu men om några år så.. )

 

[Fruentimber]

Jag också

(Vårt liv + valp är inte lämpligt just nu men om några år så.. )

Välkommen att förundras och suktas!

 

[Hyacinth]

DÅREN är 8 månader och en stjärna

Hon är pratig, fullt ös, ganska tuff mentalt och vill ha sysselsättning. Mycket humör och integritet, Gud nåde den som försöker klippa klorna...
Men en snäll, tålmodig hund, vill göra rätt, är glad jämt (om man inte skäller på henne, då får man se till att bli tagen till nåder sen).
Är helnöjd och har en suverän uppfödare.
Dåren är ingen jätte, utan en nätt, smidig Cardigan.
En del tycker jag är för stora och tunga.


Jag är VÄLSIGNAD och mår apa, så vi har inte gått kurser. Vi tränar hemma och hussen tar nästan alla promenader, två kryckor och en hund som har bråttom är ingen bra kombo.

Vill absolut ha en till framöver.

 

[Jadzia]

Ej corgimänniska men intresserad av rörelsemekaniken hos kortbenta hundar.

Upplever ni som har corgi att era hundar är begränsade av sin byggnad? Är det något särskilt ni tar hänsyn till?

Min är inte begränsad alls. Hon hänger med på allt shäfern gör förutom skyddsträning. Visst, det kanske inte går i maxtempo när hon är med och cyklar eller kör drag, men det är bra fart och upp till en mil är inga problem.

Det enda jag kan komma på som är lite trist är att corgin är en dålig simmare. Flytförmågan är sisådär, så hon brukar stanna på stranden när den andra simmar ut.

 

[Henbane]

Det här är då EBBOT.
Ebbot och jag träffades när han var 6 månader gammal. Då hade jag lärt känna hans uppfödare en del, och hon tyckte väl att jag kunde ta honom på prov. De hade ursprungligen sålt honom till en dam som hörde av sig och tyckte att han var för svår för henne. De köpte tillbaka honom, och misstänkte att han bara var understimulerad hos förra ägaren, men de ville inte sätta ut honom hos vem som helst.
Jag var tveksam, för en Corgi skulle jag inte ha. "Men du kan väl passa honom när tikarna löper?", frågade hon senare. Och det gick jag med på. Sedan åkte han aldrig tillbaka.

Ebbot är nu 5 år gammal och är mattes ögonsten. Han är en väldigt självständig macho man och vet alltid bäst själv. Det är jätteskönt, då han är trygg och går att skicka in i vilka situationer som helst. Men han är också väldigt svårmotiverad i träning. Saker och ting blir tråkiga fort, för han tycker att han kan dem. Varför hålla på och traggla det när man kan göra annat?
Vi har bara visat oss i vänstervarvet, men det har gått ganska bra. Han är svensk och dansk utställningschampion. Han har genomfört BPH med typ noll förarbundenhet och kontakt (), men hög nyfikenhet och trygghet. Skottfast är han också.

 

[Henbane]

Och här har vi PODRICK.
Efter att ha blivit förälskad i Ebbot, så hörde jag av mig till uppfödaren när jag kände att det var dags för en till. Ebbots mamma (vid namn Pia) är den käckaste hund jag känner till. Hon är en total diva och en riktig personlighet. Hon har däremot gjort sitt i aveln, och en avkomma till efter henne gick inte att få. Däremot planerade de valpar på en dotter till henne, så jag väntade. Och väntade. Tiken tog ett bra tag på sig för att komma i löp.

Men det resulterade i en Podrick och ett gäng kullsyskon. Podrick köpte jag väl mest för att vänstervarva med, och med massa champions i stamtavlan och en snygg pappa så ska han väl duga till det. Men jag får kanske tänka om, han är så stencool och kontaktsökande att jag kanske vågar mig på att kravla ut på någon annan tävling också. Det bästa han vet är att roffa åt sig en pinne på promenaden och säga "titta på mig, titta på mig!"

 

[mandalaki]

DÅREN är 8 månader och en stjärna

Hon är pratig, fullt ös, ganska tuff mentalt och vill ha sysselsättning. Mycket humör och integritet, Gud nåde den som försöker klippa klorna...
Men en snäll, tålmodig hund, vill göra rätt, är glad jämt (om man inte skäller på henne, då får man se till att bli tagen till nåder sen).
Är helnöjd och har en suverän uppfödare.
Dåren är ingen jätte, utan en nätt, smidig Cardigan.
En del tycker jag är för stora och tunga.


Jag är VÄLSIGNAD och mår apa, så vi har inte gått kurser. Vi tränar hemma och hussen tar nästan alla promenader, två kryckor och en hund som har bråttom är ingen bra kombo.

Vill absolut ha en till framöver.

Mvh assistenten

 

[mandalaki]

@Henbane Ebbot!

 

[Hyacinth]

Mvh assistenten

Tack, stumpan!

 

[Henbane]

Mvh assistenten

Nämen, det ser ju nästan ut som om hon håller på att växa i de där öronen!

 

[Hyacinth]

Nämen, det ser ju nästan ut som om hon håller på att växa i de där öronen!

Jajamen! Stora dåren