Covid-19 del 6

Status
Stängd för vidare inlägg.

ameo

Trådstartare
Moderator
Återupptar snacket om det lilla fula viruset och sjukdomen det orsakar... Här är min sammanfattning.
Det finns en hel del åsikter om hur Sverige tacklat smittan, men i det stora hela har det väl ändå blivit ungefär som FHM önskat - kurvan har hållits relativt platt och sjukvården har hunnit med att vårda de sjuka som behövt vården. Visst har sjukvårdspersonalen fått jobba arslet av sig, :bow::bow::bow: till alla Er som jobbar i vården! Men det har hela tiden funnits kapacitet kvar för att vårda ännu fler, om jag förstått saken rätt.
Och i hela landet ser man nu en viss minskning av sjuka, åtminstone de vårdbehövande.
Sen är det ju olyckligt att man inte lyckats hålla smittan borta från äldreboendena. (hur stor "överdödligheten" där varit lär vi väl bli varse framöver)
Att vi nu ser en minskning innebär dock inte att faran är över, utan helt enkelt att de restriktioner vi haft här ändå på något sätt har gjort det de ska - att "platta ut kurvan". Grejen är väl bara att vitsen med den platta kurvan är att det tar längre tid för viruset att skölja igenom befolkningen. Och frågan är hur länge till vi ska leva med nuvarande restriktioner.
Jag personligen tror att restriktionerna kommer vara förhållandevis oförändrade över hela sommaren.
Skolorna i vårt område förbereder sig för att kunna fortsätta med distansundervisning även till hösten, om så behövs.

Jag har make och två tonåringar som jobbar/pluggar hemifrån, de två yngre går i skolan. Jag söker fortfarande jobb. 🙄 Och väntar på besked om antagning till utbildning till hösten. Jag är den som gör merparten av våra matinköp. Och livet går sin gilla gång.

Hur har ni det?
Bensinen är många kronor billigare än på länge och inte ens det kan man utnyttja...
 
Återupptar snacket om det lilla fula viruset och sjukdomen det orsakar... Här är min sammanfattning.
Det finns en hel del åsikter om hur Sverige tacklat smittan, men i det stora hela har det väl ändå blivit ungefär som FHM önskat - kurvan har hållits relativt platt och sjukvården har hunnit med att vårda de sjuka som behövt vården. Visst har sjukvårdspersonalen fått jobba arslet av sig, :bow::bow::bow: till alla Er som jobbar i vården! Men det har hela tiden funnits kapacitet kvar för att vårda ännu fler, om jag förstått saken rätt.
Och i hela landet ser man nu en viss minskning av sjuka, åtminstone de vårdbehövande.
Sen är det ju olyckligt att man inte lyckats hålla smittan borta från äldreboendena. (hur stor "överdödligheten" där varit lär vi väl bli varse framöver)
Att vi nu ser en minskning innebär dock inte att faran är över, utan helt enkelt att de restriktioner vi haft här ändå på något sätt har gjort det de ska - att "platta ut kurvan". Grejen är väl bara att vitsen med den platta kurvan är att det tar längre tid för viruset att skölja igenom befolkningen. Och frågan är hur länge till vi ska leva med nuvarande restriktioner.
Jag personligen tror att restriktionerna kommer vara förhållandevis oförändrade över hela sommaren.
Skolorna i vårt område förbereder sig för att kunna fortsätta med distansundervisning även till hösten, om så behövs.

Jag har make och två tonåringar som jobbar/pluggar hemifrån, de två yngre går i skolan. Jag söker fortfarande jobb. 🙄 Och väntar på besked om antagning till utbildning till hösten. Jag är den som gör merparten av våra matinköp. Och livet går sin gilla gång.

Hur har ni det?
Bensinen är många kronor billigare än på länge och inte ens det kan man utnyttja...
Jag jobbar på. Delar av dagar hemifrån, men försöker vara på kontoret så mycket som möjligt. Det är lättare att jobba med dubbla skärmar. Har begränsat (nå, hyfsat iallafall) sociala kontakter förutom dom jag har på jobbet.
Bor i Kiruna och har insett att FHMs rekommendation att det är OK att åka hemifrån om man åker 1-2 h från hemorten är ett hån. Jag kommer till Gällivare, typ. I mitt vardagliga liv påverkar det inte särskilt mycket, men i hundlivet blir jag rejält begränsad eftersom SBK gått ut väldigt tydligt med att det måste hållas. Problemet är att jag kan köra nästan 5 timmar innan jag ens lämnar min hemregion... Så jag åker till min hemby (ca 3 h med bil), men får inte åka till kusten för att varken träna eller tävla hund i SBKs regi...

Jag handlar när jag behöver, men väljer aktivt småbutikerna och åker alltid och handlar på sena kvällar (läs efter 21). Det har jag iofs alltid gjort, så det är ingen skillnad. Jag hatar att trängas i butikerna helt enkelt.

Här i Norrbotten har vi idag 15 personer med Covid-19 som vårdas på sjukhus, varav 6 på IVA. Vi har inte heller haft något dödsfall pga Corona sedan 9 maj! Smittan går sakta framåt, men väldigt sakta och jag tror att om vi håller i ett tag till häruppe, så kommer vi förhoppningsvis minska ner antalet sjuka ännu mer. Vi testar fler, men har samma antal konstaterat smittade, i snitt 3-5 personer per dag. I Norrbotten bor ca 290.000 invånare, men vi har väldigt mycket yta att röra oss på!
 
Vi jobbar på som vanligt på jobbet. Jag har inte ett jobb som kan göras Hemifrån trots kontorsjobb (öppnar post, sätter in fakturor etc).

Jag har varit hemma två dagar då jag haft ont i öronen och haft lite kristallsjuka, vilket tyder på en lättare förkylning endast men har trots det stannat hemma för säkerhets skull. Det kan ha varit mitt sår i tandköttet också som liksom ”spridit” sig.
Imorgon blir det jobbet då jag varit helt frisk i tre dygn.

Vi har haft Hästträning här hemma på gården som vi har varje vår men vi var endast 10 stycken och det är samma personer som kommer varje år så vi känner varandra så pass väl allihopa och vet att alla är ärliga och bra människor så de som kände av något stannade hemma och vi satt fanimej i regn och kyla och åt ingående lunch ute. Brrr!!

Annars är skillnaden här hemma är inte astronomisk då vi i vanliga fall inte träffar så många människor. Dotter och svärson flyttade ut hit från Stockholm för några veckor sedan efter karantän.
Vi försöker tänka på viruset och att hålla oss så friska vi kan, så länge vi kan.
Vi förstår även att vi nog alla kommer att få det men träffar bara personer som är friska eller/och bara träffat friska personer i sin tur.
Givetvis finns det tysta bärare men på detta sätt har man ju minskat riskerna rejält.
 
Vi jobbar hemifrån varannan vecka. Jag tror sjukfrånvaron i vår varit lägre än den brukar vara.
I övrigt lever jag som vanligt, träffar mina föräldrar varje vecka och sällan någon annan utanför jobbet.
 
Återupptar snacket om det lilla fula viruset och sjukdomen det orsakar... Här är min sammanfattning.
Det finns en hel del åsikter om hur Sverige tacklat smittan, men i det stora hela har det väl ändå blivit ungefär som FHM önskat - kurvan har hållits relativt platt och sjukvården har hunnit med att vårda de sjuka som behövt vården. Visst har sjukvårdspersonalen fått jobba arslet av sig, :bow::bow::bow: till alla Er som jobbar i vården! Men det har hela tiden funnits kapacitet kvar för att vårda ännu fler, om jag förstått saken rätt.
Och i hela landet ser man nu en viss minskning av sjuka, åtminstone de vårdbehövande.
Sen är det ju olyckligt att man inte lyckats hålla smittan borta från äldreboendena. (hur stor "överdödligheten" där varit lär vi väl bli varse framöver)
Att vi nu ser en minskning innebär dock inte att faran är över, utan helt enkelt att de restriktioner vi haft här ändå på något sätt har gjort det de ska - att "platta ut kurvan". Grejen är väl bara att vitsen med den platta kurvan är att det tar längre tid för viruset att skölja igenom befolkningen. Och frågan är hur länge till vi ska leva med nuvarande restriktioner.
Jag personligen tror att restriktionerna kommer vara förhållandevis oförändrade över hela sommaren.
Skolorna i vårt område förbereder sig för att kunna fortsätta med distansundervisning även till hösten, om så behövs.

Jag har make och två tonåringar som jobbar/pluggar hemifrån, de två yngre går i skolan. Jag söker fortfarande jobb. 🙄 Och väntar på besked om antagning till utbildning till hösten. Jag är den som gör merparten av våra matinköp. Och livet går sin gilla gång.

Hur har ni det?
Bensinen är många kronor billigare än på länge och inte ens det kan man utnyttja...
Min sambo och jag som tävlingsdansare och spenderat många timmar i veckan på att träna, är mest för oss själva. Ibland kommer min mamma på besök och vi håller oss ifrån varann. Jag är permiterad 60% och är på kontoret 4 resp. 3 timmar varje dag. Vi går upp tidigt och powerwalkar i 45-50 min varje morgon innan arbetet. Sambo jobbar hemma full tid. Så när jag kommer hem tidigt på förmiddagen målar jag på vårt hus. Vi försöker handla på icke populära tider och det har funkat bra. Jag har inte följt medias rapportering eftersom jag ändå genom jobbet får ta del av nuläget.
Jag börjar ändå känna en viss oro över att inte ( vad jag vet iaf.) varit sjuk . Tänk om viruset dyker upp i en ännu aggressivare form, innan man haft den första och fått lite antikroppar...
Jag känner inte en enda person eller hört om någon avlägsen som insjuknat i convid 19. Och när jag säger det så har ingen sagt att de känner någon . Det pågår en pandemi men ingen känner någon som är eller har varit sjuk.
 
Min sambo och jag som tävlingsdansare och spenderat många timmar i veckan på att träna, är mest för oss själva. Ibland kommer min mamma på besök och vi håller oss ifrån varann. Jag är permiterad 60% och är på kontoret 4 resp. 3 timmar varje dag. Vi går upp tidigt och powerwalkar i 45-50 min varje morgon innan arbetet. Sambo jobbar hemma full tid. Så när jag kommer hem tidigt på förmiddagen målar jag på vårt hus. Vi försöker handla på icke populära tider och det har funkat bra. Jag har inte följt medias rapportering eftersom jag ändå genom jobbet får ta del av nuläget.
Jag börjar ändå känna en viss oro över att inte ( vad jag vet iaf.) varit sjuk . Tänk om viruset dyker upp i en ännu aggressivare form, innan man haft den första och fått lite antikroppar...
Jag känner inte en enda person eller hört om någon avlägsen som insjuknat i convid 19. Och när jag säger det så har ingen sagt att de känner någon . Det pågår en pandemi men ingen känner någon som är eller har varit sjuk.

Jag känner en handfull i min närhet (mer exakt 4 stycken) som varit ordentligt sjuka (andningssvårigheter, hosta, feber, total orkeslöshet i veckor - som de aldrig upplevt i en influensa förut, men ej under sjukhusvård och därmed ej konstaterad COVID-19 eller avskriven covid-19) Flera av dem sjuka innan det påstods att vi hade allmän smittspridning. Yngsta 23 år och äldsta 43 år.
 
Min sambo och jag som tävlingsdansare och spenderat många timmar i veckan på att träna, är mest för oss själva. Ibland kommer min mamma på besök och vi håller oss ifrån varann. Jag är permiterad 60% och är på kontoret 4 resp. 3 timmar varje dag. Vi går upp tidigt och powerwalkar i 45-50 min varje morgon innan arbetet. Sambo jobbar hemma full tid. Så när jag kommer hem tidigt på förmiddagen målar jag på vårt hus. Vi försöker handla på icke populära tider och det har funkat bra. Jag har inte följt medias rapportering eftersom jag ändå genom jobbet får ta del av nuläget.
Jag börjar ändå känna en viss oro över att inte ( vad jag vet iaf.) varit sjuk . Tänk om viruset dyker upp i en ännu aggressivare form, innan man haft den första och fått lite antikroppar...
Jag känner inte en enda person eller hört om någon avlägsen som insjuknat i convid 19. Och när jag säger det så har ingen sagt att de känner någon . Det pågår en pandemi men ingen känner någon som är eller har varit sjuk.
Jag bor i Stockholm och känner många som blivit sjuka. Vissa har varit jättedåliga med andningssvårigheter och vissa har bara haft lättare symptom men som stämmer mer in på Covid-19. Vet en, medelålders vältränad man, som avlidit efter en tids intensivvård. Jag tycker dock det är konstigt att jag själv inte blivit sjuk än för jag har träffat folk som ett par dagar senare insjuknat i bekräftad covid-19.
 
-Livet går sin gilla gång, min sambo jobbar som vanligt, jag studerar som vanligt fast helt på distans sedan 2 månader. De förbereder inför hösten att fortsätta lägga allt på distans via zoom.
Annars så handlar vi som vanligt 1-2 gånger i veckan, försöker välja tider då det är lugnt.
-Hästarna tävlar och tränar som vanligt, men visst är de hårda restriktioner vilka som släpps in på stallbacken.
-Vi har ett konstaterat dödsfall av Covid19 i familjen, hen bodde på äldreboende i Stockholmsområdet. Visst var de tufft då hen inte hade några större problem med hälsan förövrigt och inte speciellt hög ålder men kunde inte bo kvar hemma helt enkelt. Så här i efter hand undrar man ju så klart om de hade kunnat undvikas om hen bott hemma fortfarande men de får vi ju aldrig veta.
 
Jag känner en handfull i min närhet (mer exakt 4 stycken) som varit ordentligt sjuka (andningssvårigheter, hosta, feber, total orkeslöshet i veckor - som de aldrig upplevt i en influensa
Men det är ju bara ett antagande? Jag själv hade över två månader lång envis seg hosta( jag som typ Max har lite influnesakänning i kroppen i något dygn vartannat år). Detta var i nov- dec och Jan 2020. Har inte slagit mig alls att det skulle kunna ha varit convid 19. Känner du någon med konstaterad convid 19? Eller som dött ?
 
Jag bor i Stockholm och känner många som blivit sjuka. Vissa har varit jättedåliga med andningssvårigheter och vissa har bara haft lättare symptom men som stämmer mer in på Covid-19. Vet en, medelålders vältränad man, som avlidit efter en tids intensivvård. Jag tycker dock det är konstigt att jag själv inte blivit sjuk än för jag har träffat folk som ett par dagar senare insjuknat i bekräftad covid-19.
Ja Stockholmsborna är hårt drabbade. Har en brorsa som bor där med rätt stort umgänge, han känner ingen i sin omgivning som är konstaterad. En polare som och så är stockholmare kunde inte heller komma på någon som är konstaterad.
 
Ja Stockholmsborna är hårt drabbade. Har en brorsa som bor där med rätt stort umgänge, han känner ingen i sin omgivning som är konstaterad. En polare som och så är stockholmare kunde inte heller komma på någon som är konstaterad.
Fast det är väl inte så konstigt iom den låga provtagningen. Är kriteriet konstaterat smittad så förstår jag att så få känner någon som haft det.
 
Men det är ju bara ett antagande? Jag själv hade över två månader lång envis seg hosta( jag som typ Max har lite influnesakänning i kroppen i något dygn vartannat år). Detta var i nov- dec och Jan 2020. Har inte slagit mig alls att det skulle kunna ha varit convid 19. Känner du någon med konstaterad convid 19? Eller som dött ?

Svar nej, på sista frågorna. Jag känner ingen som fått ett Covid-19 test utfört på sig. Inte ens de som kom från sportlov i Italien respektive Österrike, varav ena är en av dem som blev sjuka på det beskrivna sättet. Sjukvården ville inte ha in för provtagning, av förståeliga skäl.

Njae, det är inte ett antagande. Det är ett konstaterande, att det var en sjukdom som ingen av de drabbade varit i närheten av förut. Antagandet är endast att jag tycker att det är berättigat att undra om det kan ha varit Covid-19 och att det finns en påtaglig sannolikhet att det var just det. Det som har varit utmärkande i mina öron och ögon (men som också kan ha andra orsaker) är den totala orkeslösheten under flera veckor, med svårigheter att andas och liksom få kroppen att göra saker alls. Men jag har såklart begränsad kunskap och erfarenhet om andra eventuella sjukdomar som grasserat under februari och mars.
 
Ja Stockholmsborna är hårt drabbade. Har en brorsa som bor där med rätt stort umgänge, han känner ingen i sin omgivning som är konstaterad. En polare som och så är stockholmare kunde inte heller komma på någon som är konstaterad.
Jag vet (minst) 3 st som fått det konstaterat och sen har de ju smittat ner sina familjer.
 
Mycoplasma förekom ovanligt mycket denna vinter. Exakt samma symptom som covid med långdragna förlopp, rethosta, feber osv men oftast behöver man inte sjukhusvård.

Samma effekt på syresättning och möjlighet att alls gå i en enda trappa utan att känna sig som man sprungit ett maratonlopp? (nyfiken)
 
Mitt liv är nästan precis som vanligt. Enda skillnaden är handspriten i bilen som används efter handling och att dottern inte har kunnat åka hem och hälsa på. Jag kan inte åka någonstans pga sjukdom ändå och träffar i min vardag ingen mer än sambon när han är hemma från Norge varannan vecka.

En kompis till sambon som bor i närheten har haft konstaterad covid och hen smittade i sin tur sina barn och deras partners. Allihop är friska igen nu.
 
Tre kollegor har varit hemma i veckor med samma symtom. Långvarig feber, hosta, andningsvårigheter, tappat lukt och smak. Alla är tack och lov nu friska och åter i arbete. Ingen har behövt vårdas på sjukhus men alla behövt läkarkontakt. Ingen av dom har därför provtagits men eftersom symtomen och förloppet stämmer väl överens med covid-19, och även läkare bekräftat misstanke så finns det liksom ingen anledning att tro att det skulle vara något annat.
Två andra kollegor har sannolikt också haft det, men mildare varianter med bara en veckas sjukdom.

Ingen i min familj eller sambons familj har varit sjuka.
Jag gymmar och handlar som vanligt och går på restaurang men håller avstånd och handlar det mesta online. Har i princip slutat åka kollektivt, tar bil eller cykel istället.
Närkontakt med mina kollegor är oundvikligt på min arbetsplats och jag träffar dagligen utomstående på min arbetsplats. Så är väldigt utsatt egentligen.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Att ångra en valp
  • Uppdateringstråd 29
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp