Covid -19 - din historia.

Nebraska

Trådstartare
Hur har ni drabbats/hanterat Covid- 19?
Jag fick Covid tidigt i våras efter ha levt mer eller mindre över ett och ett halvt år(sjuk redan innan pandemin). Blev dock inte speciellt sjuk. Har fått tre sprutor, 2 x Pfizer och Moderna. Fick mer feber av vaccin än själva sjukdomen.
Har turen att i alla fall än så länge inte haft någon nära anhörig/vän som blivit svårt sjuk eller dött av Covid -19.
 
Jag har (hittills peppar, peppar) inte drabbats alls. Eller jag har haft sjukdomen men om jag inte hade testats i smittspårning hade jag inte vetat att jag haft det. Känner inte till någon som dött eller blivit svårt sjuk heller av själva sjukdomen. Bara av vaccinet. En kollega höll på att stryka med vid första sprutan.
 
Hittills har vi klarat oss bra. Svärfar har haft covid nyligen, men klarade sig ok (fått tre doser vaccin).
Är i riskgrupp själv så i början av november hade jag fått min tredje dos. Undviker folk så gott jag kan, men jobbar på plats (inte ett jobb där jag kan jobba hemifrån).
 
Jag personligen har klarat mig från Covid 19, men flera i min närmsta familj har haft både i början och nyligen. Även en anhörig som gick bort av/med covid, hen gick bort tidigt samma år som covid började spridas på ett vårdboende. Om de var pga av covid eller med kommer vi aldrig få veta. Men hen är högst saknad av många ❤️
 
Fick covid under jul. Är dubbelvaccinerad.
Fick ont i halsen, huvudvärk. Hade feber (ca 37,5 men högre nån natt) i ca 5 dagar. Jobbig hosta i många dagar. Snuva i mitten av sjukdomsperioden. Var väldigt trött i början.

Avlidna i bekräftad covid: En väns pappa dog våren 2020.
Vet ett par personer i ca 45-50-årsåldern som också dog då.
Makens tidigare kollega (kring 60) dog sommaren 2020.

En vän är just nu gravid (slutet av graviditeten), dubbelvaccinerad. Har covid och mår väl inte toppen, bl.a andningsbesvär.

Har varit väldigt försiktig hela pandemin, distansjobbat mer eller mindre konstant.
Inte varit på några evenemang, inte varit på restaurang.
Fick sannolikt covid från en affär.
 
Jag hade covid-19 i slutet av 2020. Jag var då gravid i vecka 26. Jag blev inte speciellt sjuk och var inte speciellt orolig för mitt barns skull. Jag fick ingå i en forskningsstudie och fick göra extra tillväxtultraljud och så. Kände mig omhändertagen!

Ska boka tredje dosen Pfizer nästa vecka!
 
Jag fick Covid den 6e januari och jag var ordentligt sjuk trots 2 sprutor och att det väl troligtvis rörde sig om Omikron så utan vaccination vet jag inte om jag orkat mig igenom det hemma.
Nu såhär 1,5 vecka efter det värsta så sover jag fortfarande 11 timmar per dygn istället för de 7 som jag brukar. Jag är dessutom oerhört hjärntrött och tålamodet är tja obefintligt.

Konditionen har fått sig en rejäl törn och jag har precis börjat gå lite promenader igen. Ren konditionsträning lär få vänta ett tag till.
 
Jag har inte fått covid än dock hade dottern i början av december, men vi andra klarade oss. Trippelvaccnerad sedan ett tag då jag är i riskgrupp med nedsatt immunförsvar. Fick cancerdiagnos precis när Covid 19 drog igång och det skapade lite ensamhet när operation/vårdbesök genomfördes pga man inte fick ta med någon eller ta emot besök.

Vi känner ett antal som gått bort både gamla och medelålders.

I övrigt har det kanske varit rätt tid att vara sjuk på, mycket som jag velat gå på har ställts in men jag hade ändå inte orkat gå på pga behandling.
 
Jag hade det nu mellan jul och nyår. Jag var helt säker på att det var en vanlig förkylning och blev ganska chockad över positivt resultat. 🙈😂 Alla på jobbet har snart haft det men annars känner jag ingen som har drabbats.

Dubbelvaccinerad och tar trean 1/2.
 
Har halvt mirakulöst klarat mig utan känd infektion. Har pendlat till jobb inom vården genom hela pandemin och även lyckats klara mig undan ett utbrott bland kollegor. Vet inte hur många pcr-tester jag tagit över åren. Både smittspårning och det faktum att "förkylningssymptom" är lite av mitt normalläge. Trippelvaccinerad sen i december. Reagerade kraftigt på både AZ och Moderna och blev lätt förvånad när Pfizer (bingo i vaccin!) bara gav huvudvärk.

Bland nära och kära så har jag tack och lov enbart haft lindrigare fall. Då har de psykosociala påverkningarna av pandemin varit svårare. Vänner som kraschat in i väggar och gett upp yrkesval. En anhörig vars OCD försämrats kraftigt och andra som haft ordentliga dippar.
 
Jag blev sjuk samma dag som pandemin ”utlystes”. Inlagd två vändor, dels i den där kända försämringsrisken runt 8-10 dagar, dels en månad senare men propp i lungan och vad jag nu vet är dysautonomi; att autonoma nervsystemet som styr puls, blodtryck, cirkulation, andning, matsmältning, temperstureeglering, sömn och vakenhet etc inte funkar som det ska.

Jag hade andningssvårigheter i vila i ungefär fyra månader. Har kvar skador på lungorna. Svårt att ta hand om mig själv i ungefär 7 månader (och därefter i ärlighetens namn med möda). Nya symptom fortsätter komma, fast det snart gått två år. Nya allergier och stora begränsningar i vilken mat som går att äta utan galna hjärtrusningar och svimningar.

Jag har tur som fått träffa en av de få läkare som sedan tidigare ”kan” dysautonomi, så nu funkar jag bättre med medicinering, kompressionsstrumpbyxorsom gör att blodet inte samlas i benen (istället för i de vitala organen) när jag står, och annan egenvård. Är ”väldigt frisk och stark” nu och har denna vecka snittat 700 steg 💪om dagen vilket räcker för att få ihop livet. Dysautonomi som inte läker ut inom tre år verkar anses som livslång, så jag har lite tid på mig än.

Är otroligt tacksam att jag kan tänka och resonera på ett sätt som känns som mig själv igen och tycker jag är mindre hjärntrött men den räknas tydligen fortfarande som svår.

Fördelen är att jag inte direkt märkt av pandemin och restriktioner. De restriktioner min hälsa givit har varit tajtare. Tyvärr har jag måst flytta ifrån mitt hem pga behov av högre standard/mer självgående hus. Men det har löst sig till nu och jag hoppas nu det löser sig igen när vår hyra tyvärr chockhöjs. (Ja det går kanske att bråka/få rätt, men jag kan inte leva i en konflikthärd med den här hälsan.)

Känner personligen ingen som dött. Känner, via stödgrupper oändligt många som mår som mig eller sämre. Också dem som hämtat sig någotsånär, efter 9 mån, 18 mån. Känner sedan tidigare en person som fått kronisk sjukdom (blodcancer) efter två vändor covid (som klarade sig med hemmavård och några vändor till akuten under de akuta infektionerna), en person som efter mild akut infektion varit sjuk 10 mån, utvecklat astma och nu klarar 50% arbete hemifrån. En person som är fortsatt heltidssjukskriven 21 månader efter akut sjukdom och nu fått konstaterat att hon i samband med akuta fasen hade flera stroke.

Känner mig otroligt tacksam över ett starkt nätverk och att jag inte är typen som lägger mig platt (ni vet hästfolk…).
 
Vi fick det för 1,5 vecka sedan, trots att vi båda vuxna är dubbelvaccinerade.

Det som var allra läskigast var hur pass sjuka barnen blev. 10-åringen var värst, han fick 41,3 graders feber, hallucinerade och hade typ dödsångest vissa stunder, resten av tiden var han helt borta. Tack och lov var det över på en dag men jag hann bli riktigt rädd.

Dottern fick också hög feber och kräktes ett par gånger. Sambon fick feber och ont i kroppen, jag klarade mig från feber men fick smak- och luktbortfall och som en riktig förkylning.

Så väldigt olika symtom, men skönt att ha det avklarat på ett tag åtminstone.. 😒
 
Jag var sjuk väldigt tidigt, mars 2020, innan det gick att testa sig. Var fruktansvärt dålig men fick aldrig komma in till sjukhuset. Jag var sjuk innan de började prata om hur låg syresättning patienterna visade sig ha, så trots att jag knappt kunde gå 10 meter utan vila, nekades jag sjukvård pga inte tillräckligt hög feber (jag hade inte över 38 grader). Jag var rejält sjuk i ca 11 veckor.

Jag har fortfarande skov med hosta. Är fullvaccinerad.

Har några bekanta och vänner som förlorat familjemedlemmar, både här och i USA. Ett par nära vänner som är extremt sjuka i långtidscovid.
 
Jag har covid just nu. Jag har jobbat hemifrån hela veckan och kommer behöva vara hemma imorgon också eftersom det är 7 dagar från första symtom vilket jag hade i måndags ifall man är positiv. Jag har haft lite lätt feber, ont i halsen och lite trött, dvs som en väldigt lätt förkylning och har kunnat fungera som vanligt. Jag är dubbelvaccinerad men har inte hunnit ta dos 3 ännu. Jag har haft på känn att det är covid redan från början eftersom det inte utvecklade sig som en vanlig förkylning. Jag brukar få ont i halsen första dagen sen går det snabbt upp i bihålorna och jag blir oerhört snorig och täppt med feber. Denna gången fick jag ont i halsen och sen har det hållit i sig på ett konstant stadie hela veckan, verken bättre eller sämre. Räknar med att gå tillbaka till jobbet på tisdag.
 
Jag har inte drabbats speciellt mycket av själva sjukdomen. Då har nedstängningen av samhället varit jobbigare. Jag hade covid för över ett år sen. Väldigt milt! Varade en dag och jag jobbade (hemma) den dagen. Dottern hade det nu i december också väldigt milt! Vi upptäckte det vid smittspårning.

Jag känner ingen som blivit allvarligt sjuk av covid. Inget värre än en vanlig influensa. Oftast mildare.

Men mitt liv har ändrats mycket. Från 5 dagar/vecka på kontoret till hemmajobb. Och efter pandemin kommer vi få jobba hemifrån några dagar i veckan. Så den biten är ju positiv.

Negativt är att jag knappt träffar vännerna. Jag känner mig ibland instängd av alla nedstängningarna. Nu vill jag att det ska ta slut!
 
Hade covid innan man fick vaccinera sig i maj förra året.
Var så jäkla dålig
Värk, feber, yrsel, andfådd och gud vet vad.
Fick inte i mig vätska eller mat då jag fick flåsa efter en klunk vätska.
Kanske borde ha åkt in men de sa att jag antagligen skulle få åka hem igen efter att ha fått vätska så jag orkade inte.
Var rejält nedsatt hela sommaren och nu i höst.
Är fortfarande inte pigg, men bättre .
Nu är jag trippelvaccinerad.
 
Min yngsta dotter vaknade en morgon med 41 i temp och hade svårt att syresätta sig. Lite likt falsk kupp. Hon var nästan medvetslös den morgonen. De skickade dock ingen ambulans utan jag satte mig i bilen och åkte en timma till närmsta barnakut. Hon fick mediciner för att få ner febern och för att kunna syresätta sig. Det här var maj 2020 och jag frågade om det kunde vara corona men nej då, hon är för ”liten” och de ville inte testa henne. Så vi åkte hem.
Dagen efter kroknar jag, så tar ett test.
Mannen vaccinerar sig och får symtom, efter sprutan trodde vi.
Sen kroknar andra dottern. Jag får mitt svar samma dag, jag var positiv.
Mannen och äldsta dottern visade också positivt.

Jag var mitt i slutspurten av att skriva c-uppsats vilket inte var lätt. Jag var sängliggandes med sådan huvudvärk att jag fick synbortfall. Låg mestadels av dagen i ett mörkt rum och fick ändå blunda för att jag hade så ont.
Mannen kämpade länge med farligt hög puls. Ett tag kunde han inte ens gå 500m utan att pulsen sköt i höjden.

Jag beställde i efterhand ett antikroppstest till yngsta dottern och det visade sig att hon hade antikroppar.
I efterhand kan jag bli irriterad (kanske fel ord) på vården, vår lilla dotter hade ju corona. Och jag tänker på vad många hon kan ha smittat under vår vistelse på akuten, för att de inte ville testa henne..
 
Vi var sjuka förrförra veckan. Började med att sambon blev smittad på jobbet av en kollega. Sen blev han dålig på kvällen, typ feber och ont i huvudet. För mig kom det någon dag senare. Vi är båda vaccinerade, dock inte sonen på 6.5 år men han hade inte ett enda symptom. Alltså hade inte vi föräldrar varit sjuka hade man ju aldrig misstänkt att han hade covid. Så förstår att skiten sprids som en löpeld på skolorna. Inte alla vuxna som får symptom heller ju.

Men iaf vi hade feber, huvudvärk, hosta och snoriga. Hostan var värst, den satt så långt ner och kom i attacker. Som en jobbig influensa typ.
 
Jag har klarat mig oförskämt bra. Jag tar min tredje spruta imorgon, sambon fick den förra veckan. Vi har föräldrar i riskgrupp som har klarat sig. Nästan alla mina vänner har haft det. Har ett jobb som jag kan utföra till stor del hemifrån.

Jag har varit väldigt försiktig och undvikit att umgås med bekanta i väldigt stor utsträckning. Jag trivs väldigt bra med sambon och har helt enkelt inte varit speciellt påverkad.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
1 839
Samhälle Jag postar en ny tråd för ett inlägg som nedan bör man bemöta. Först så gav du mig en varning för att jag gav ett exakt referat av vad...
71 72 73
Svar
1 449
· Visningar
73 189
Senast: turbofling
·
Juridik & Ekonomi Hej, jag skulle behöva lite hjälp hur jag ska tänka och hantera detta... För att inte gå in på för mycket detalj om denna långa...
2
Svar
30
· Visningar
5 052
Senast: Cattis_E
·
Övr. Barn Kan någon snälla hjälpa mig att förstå, för det känns aningens oklart detta. I början av hösten var min egen BM sjukskriven och jag fick...
2
Svar
31
· Visningar
2 209
Senast: Sedna
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Artroskopi äldre häst
  • Födda 2022
  • Mängd olja och lucern

Omröstningar

Tillbaka
Upp