Sv: Curla eller driva på?
Jag röstar för "inga måsten". Dvs att låta henne välja själv. Jag håller med Sjalen i mångt och mycket. Viktigast är att hon vet att NI tycker hon är superduktig men att hon helt väljer själv vad hon vill göra. Suget kanske kommer om hon får en chans att sakna det?
Det beror nog en hel del på barnet, dottern är väldigt försiktig när det gäller allt, hon har tränat fotboll snart ett år och de har haft små cuper där de har spelat mot andra lag, de är ett stort lag med varierande kunskap med underbara tränare som bara är ute efter att barnen ska ha det roligt men vi fick helt enkelt tvinga henne att vara med på de första cuperna för hon ville inte, var rädd att göra bort sig osv, så vi tvingade henne att vara där, hon behövde inte spela om hon inte ville men hon skulle vara med sitt lag och hejja, och efter en stund så sa hon själv till tränaren att hon ville spela. Så var det ett par gånger tills det släppte, men hade vi inte tvingat i väg henne så hade hon lagt av helt, det hon nu tycker är jätteroligt och verkligen längtar till. Och det är inte för att varken jag eller maken är särskilt fotbolls intresserade, däremot tycket jag att det är bra att hon gör något.
Hon tvekar och backar när det gäller allt, även i skolan så där har även läraren fått lov att lära sig att milt tvång krävs ibland för att hon ska göra saker, men från att knappt ens viljat vara med i pjäsen de spelade i våras så var hon på slutet den ledande personen eftersom hon växte med uppgiften och insåg att hon klarade av det, men åter igen, hade hon fått så hade hon lika gärna suttit på sidan och bara tittat på. Nu har hon upptäckt hur kul det är på scenen och har på eget bevåg bestämt att hon och en kompis ska vara med på småstjärnorna på skolan, inför alla klasser och ser fram emot det.
Så när det gäller våran dotter så har milt tvång varit tvunget för att få henne framåt, sen tror jag inte att bara beröm är rätt väg utan konstruktiv kritik fungerar väldigt bra på barn oxå, hon inser ju själv att hon missade målet tex på matchen, efteråt när man pratar och säger att hon är duktig så drar hon upp missen, alltså konstaterar vi att ja du missade målet pga att du hade för bråttom och inte tog sikte ordentligt, men passningen du gjorde till x var jättebra och försök tänk på samma sätt nästa gång du ska skjuta på mål. Och det fungera väldigt bra för då inser hon att vi tar henne på allvar, att vi kan hålla med om att vissa saker inte var bra men lyfta dem som var bra.
Sen har vi ett enormt problem med att lära henne cykla just nu, hon vågar inte lita på att hon kan och är rädd för att göra sig ialla alltså vägrar hon att försöka, och tvinga någon att cykla är ganska så omöjligt...
Men nu börjar hon verkligen vilja själv så vi hoppas på att det är nyckeln till att hon ska våga trampa på istället för att stå stilla...
