Hur sjutton kom liksom Tinder och uppbrutna normer kring parbildning in i frågan om trygghet på arbets- och bostadsmarknaden?
Absolut ingenting. Men en annan reflektion kring Tinder som jag tror kan spela in i frågan om trygghet rent allmänt är hur tillgängligt det blir med dejter. Detta har såklart enorma fördelar, eftersom det ökar möjligheten att träffa kärleken för den som vill, och man får dessutom möjligheten att dejta utanför sin egen lilla sfär. Jag är såklart ett fan, eftersom jag själv träffade min fästman genom Tinder och det är ganska liten sannolikhet att våra vägar korsats på annan väg.
Men, jag kan hålla med om att man lätt kan uppleva känslan av att man blir en vara. Man åker till höger eller vänster på ett ögonblick, blir chatten inte tillräckligt intressant blir man avmatchad, går man på en dejt och inte är på topp blir man avmatchad. Det är snabba puckar, snabba bedömningar och i kombination med det stora utbudet (för många) så blir relationerna inte vårdade. Några vänner till mig har haft Tinder i ungefär 5 år nu och det börjar tära lite, att bli ratad om och om igen, söta och trevliga tjejer.
Jag tycker fördelarna överväger nackdelarna, men kan absolut se att det kan bidra till otrygghet för många.