Dagens hästtjejer jämfört med gårdagens?

[Emine]

Jag brukar säga att det finns få hästmänniskor idag men många människor med häst. Så är det i mitt stall. Finns inget intresse av något annat än ridning. Om inte någon säger till så får hästarna inga mineraler, inga saltstenar, inga täcken på eller täcken av (dvs hästarna kan gå med 200 g täcken en solig vårdag i 20 graders värme eller så kan det frysa så de skakar, om ingen säger till de att täcke bör läggas på eller tas av händer inget), de kan inget om foder, sjukdomar, avmaskning, de är inte i stallet om de inte kan rida. Så fort ridningen är klar sticker de därifrån, det tar med att skritta fram eller av ingår inte heller..

Såna ägare har vi ett par också. Det är sorgligt att se. Och blir hästen halt dessutom behöver man inte ens åka ut, bara ställa den där några månader med fullskötsel.

Tror jag är en av få där jag står nu som vill ha koll, och ordning och planering och faktiskt VILL träffa min häst- inte bara slarvrida och stå på gången och prata.

 

[quarterranchen]

Härligt att höra att de finns kvar, det glädjer mig.

Visst är det bra om föräldrarna är med när det gäller yngre ungdomar och barn och hästen är en nyfunnen bekantskap. Men är man 17 år borde man kunna borsta världens coolaste häst ensam utan mamma tex. Det jag reagerar på är inte föräldranärvaron i sig utan mammorna som gör all markservice inkl sköter allt prat medan dottern ifråga bara rider och knappt sköter av hästen efteråt.

Vi har en sån vuxen i stallet, inte kul att se alls. När jag var barn och gick på ridskola pratade man mycket om att tex rykta 20 minuter på varje sida varje dag. Väldigt sällan jag ser det idag vare sig hos barn eller vuxna.

Ja, det klart att man borde kunna ta väldigt stort ansvar över skötseln när man är 17år, det håller jag med om, dessutom om de har tillgång till bra och trygga hästar. Ska man bara ägna sig åt ridning är det nästan bättre att enbart gå på ridskola, då får man borsta av hästen, rida och lite teori på en bestämd tid, sedan åker man hem. Att göra så med en egen häst eller medryttarhäst kan bli dumt när barnet står med egen häst som vuxen och inte är beredd på hur mycket arbete mamma alltid har lagt ner i stallet.

När jag var i den åldern trodde både jag och de flesta av mina kompisar att vi kunde mer än vad vi kunde, hästarna vi hade var inte så trygga och utbildade jämfört med vad jag känner till idag. Just det tycker jag mig fortfarande se, att många har för svåra, för outbildade eller för otrygga hästar och det är där jag menar att det kan bli farligt. Jag ser dock en hel del vuxna i farliga situationer med för svåra hästar också.

Ja, det här med att rykta har jag funderat mycket på, det är en sådan sak som jag tycker har dött ut i alldeles för stor utsträckning (i alla åldersgrupper).

 

[Emine]

Efter att ha sett detta nu i minst 10 år så vet jag nu att mammorna är de som vill komma ut till stallet med sin unge för att dom vill komma utanför dörrarna efter jobbet. Många har kontorsjobb eller andra inomhusjobb och tycker det är skönt och avkopplande att mocka, göra hö osv, gärna promenera med när ungen rider ut. Detta gör ju att dom ändå hinner få kväll eftersom dom inte är så länge i stallet. Så många gör det för sin egen skull och inte för att curla (även om det indirekt blir så).

Så kan det ju vara, i vissa fall känns det dock som att mamma är mer för att vara i stallet än barnet/ungdomen ifråga.

 

[Summerwind]

Och jag undrar hur de dedikerade mammorna har lärt sig det de har gjort? De blev nog inte curlade.

 

[Emine]

Ja, det klart att man borde kunna ta väldigt stort ansvar över skötseln när man är 17år, det håller jag med om, dessutom om de har tillgång till bra och trygga hästar. Ska man bara ägna sig åt ridning är det nästan bättre att enbart gå på ridskola, då får man borsta av hästen, rida och lite teori på en bestämd tid, sedan åker man hem. Att göra så med en egen häst eller medryttarhäst kan bli dumt när barnet står med egen häst som vuxen och inte är beredd på hur mycket arbete mamma alltid har lagt ner i stallet.

När jag var i den åldern trodde både jag och de flesta av mina kompisar att vi kunde mer än vad vi kunde, hästarna vi hade var inte så trygga och utbildade jämfört med vad jag känner till idag. Just det tycker jag mig fortfarande se, att många har för svåra, för outbildade eller för otrygga hästar och det är där jag menar att det kan bli farligt. Jag ser dock en hel del vuxna i farliga situationer med för svåra hästar också.

Ja, det här med att rykta har jag funderat mycket på, det är en sådan sak som jag tycker har dött ut i alldeles för stor utsträckning (i alla åldersgrupper).

Absolut är ridskola bättre om det bara är rida man vill göra. Där slipper man ju stalltjänsten om man inte gärna vill själv.

En fd medryttare med överengagerad mamma höll på att ta knäcken på mig ”min dotter vill inte rida ut, hon tycker det är tråkigt, ”min dotter rider de svåraste hästarna på ridskolan”, ”min dotter tycker din häst är stark, får hon byta bett” osv osv. Ofta frågade tjejen (17 år) om det var nåt speciellt, skrev jag att ”han har ett sår, så om du vill tvätta det vore det bra”… men sen görs det inte för mamma har ju tagit hand om hästen. Då blir jag lite matt.
Min häst är supersnäll i det mesta, någon ”dårpippi” hade jag inte vågat sätta en ung medryttare på. Dock ser man ju även de som gör det. Själv är jag som ägare gärna med i början för att se hur det funkar. Men vet även de som tycker att ”tuta och kör”.

Jag ser nog hos oss mer hästägare som tagit sig vatten över huvudet i val av häst. Ägare som inte kan uppfostra den, och man får absolut inte säga till hästen bara mata godis

Visst tyckte man sig kunna mer än vad man kunde som ung. Ibland var det ren tur att inget värre hände än blåa tår. Sen gick jag dock på hästgymnasium och fick erkänna att ”allt kunde jag. Däremot minns jag att det som vuxna sa gällande sina hästar var lag för mig.

 

[Emine]

Och jag undrar hur de dedikerade mammorna har lärt sig det de har gjort? De blev nog inte curlade.

Bra fråga. De jag sett har varit bra mycket mer engagerade och vetgiriga än döttrarna ifråga. Utom familjen som glatt traskade runt med 5 småungar ute hos de stökiga unghästarna på betet

 

[Kiwifrukt]

Samtidigt, när jag gick på ridskola (1996-2007 så det är ett tag sen) hade vi ett gäng tjejer som hade mammor som var extremt intresserade, själva red i en seniorgrupp och satt i styrelsen och sådär. De ungarna behövde aldrig vara med och leda nybörjarna, de behövde aldrig ha stalltjänst för mammorna gjorde det åt dem, de fick alltid välja häst först för annars började de gråta och sen kom mamman rusande och började mala om att deras unge minsann skulle få välja bästa ponnyn när det var tävling, typ. Jag som hade egen ponny hemma brydde mig inte jättemycket, men det fanns andra barn som aldrig fick rida sin favorit och alltid fick göra slavgörat.

Jag började rida med vuxna redan i åttan, jag pallade inte med intrigerna i ponnygrupperna. Så visst fanns det redan på den tiden.

 

[Sryoqwe]

Jag är för att föräldern/någon annan är med vid ridning och till viss del även hantering. Hur trygg, snäll och välutbildad hästen än är och ungdommen noggrann kommer man inte undan att det är djur på flera hundra kilo och saker kan hända. Framför allt när det handlar om hästar man inte känner väl (jag har haft min ena i mer än ett år och först nu börjar jag känna mig säker på hur han reagerar vid olika situationer).
Min mamma är nästan alltid med vid ridning då jag inte vill rida själv av ovan nämnda anledningar. Under uppstallningstiden blir det ofta att hon gör någonting undertiden som jag fixar med hästarna, enbart då hon vill hem snabbare. Mocka får hon inte då hon slarvar. Om det passar åker hon och handlar under tiden som jag mockar/borstar, men det blir ett väldigt åkande om hon ska åka hem under tiden jag mockar. Och visst händer det att jag cyklar till stallet (betydligt mer ofta nu under sommaren), men jag tycker inte att det känns vettigt att cykla en mil på obelyst trafikerad isgata som det ofta är.

Jag äe femton år nu och kommer antagligen fortsätta vilja ha någon runtom i stallet vid ridning även som vuxen. Förhoppningsvis i ett lite större stall där det oftast är någon så att man inte behöver dra med någon annan. Jag är inte bekväm med att rida utan att någon annan vet om det och har lite koll.


Jag har också en kompis som bor på gård med fyra hästar, en av dem är hennes och resten föräldrarnas. Hon gör allt i stallet själv. Det betyder dock inte att hon är så engagerad i hästarna och hon går gärna in och spelar när hon är färdig. Det ska borstas och sadlas snabbt så att det går att rida, sen borstas det av snabbt. Precis på samma sätt som en bekant, 50+. Det beteendet är vad jag sett inte bundet till åldern.

 

[Emine]

Jag är för att föräldern/någon annan är med vid ridning och till viss del även hantering. Hur trygg, snäll och välutbildad hästen än är och ungdommen noggrann kommer man inte undan att det är djur på flera hundra kilo och saker kan hända. Framför allt när det handlar om hästar man inte känner väl (jag har haft min ena i mer än ett år och först nu börjar jag känna mig säker på hur han reagerar vid olika situationer).
Min mamma är nästan alltid med vid ridning då jag inte vill rida själv av ovan nämnda anledningar. Under uppstallningstiden blir det ofta att hon gör någonting undertiden som jag fixar med hästarna, enbart då hon vill hem snabbare. Mocka får hon inte då hon slarvar. Om det passar åker hon och handlar under tiden som jag mockar/borstar, men det blir ett väldigt åkande om hon ska åka hem under tiden jag mockar. Och visst händer det att jag cyklar till stallet (betydligt mer ofta nu under sommaren), men jag tycker inte att det känns vettigt att cykla en mil på obelyst trafikerad isgata som det ofta är.

Jag äe femton år nu och kommer antagligen fortsätta vilja ha någon runtom i stallet vid ridning även som vuxen. Förhoppningsvis i ett lite större stall där det oftast är någon så att man inte behöver dra med någon annan. Jag är inte bekväm med att rida utan att någon annan vet om det och har lite koll.


Jag har också en kompis som bor på gård med fyra hästar, en av dem är hennes och resten föräldrarnas. Hon gör allt i stallet själv. Det betyder dock inte att hon är så engagerad i hästarna och hon går gärna in och spelar när hon är färdig. Det ska borstas och sadlas snabbt så att det går att rida, sen borstas det av snabbt. Precis på samma sätt som en bekant, 50+. Det beteendet är vad jag sett inte bundet till åldern.

Fast att vara närvarande i sig är ju inte riktigt det tråden handlar om. Och din mamma verkar ju inte heller vara den som står med färdigfixat stall och sadlad häst åt dig heller varje dag. Det är en viss skillnad.

Hos oss finns dock alltid någon vuxen i stallet så ingen medryttare är ensam om de inte kommer väldigt märkliga tider. Där blir det snarare trångt med en mamma på släp också

 

[Emine]

Samtidigt, när jag gick på ridskola (1996-2007 så det är ett tag sen) hade vi ett gäng tjejer som hade mammor som var extremt intresserade, själva red i en seniorgrupp och satt i styrelsen och sådär. De ungarna behövde aldrig vara med och leda nybörjarna, de behövde aldrig ha stalltjänst för mammorna gjorde det åt dem, de fick alltid välja häst först för annars började de gråta och sen kom mamman rusande och började mala om att deras unge minsann skulle få välja bästa ponnyn när det var tävling, typ. Jag som hade egen ponny hemma brydde mig inte jättemycket, men det fanns andra barn som aldrig fick rida sin favorit och alltid fick göra slavgörat.

Jag började rida med vuxna redan i åttan, jag pallade inte med intrigerna i ponnygrupperna. Så visst fanns det redan på den tiden.

Euuw, sånt fanns på min tid också 80-90 tal när jag red på ridskola. Hade som andra hästar på fritiden samt senare en egen så brydde mig inte heller. Däremot hade jag många kompisar som hängde på ridskola så jag känner igen fenomenet. Idag verkar det ju som det förbättrats mycket på ridskolorna. Däremot minns jag att den jobbiga mamman jag beskrivit ovan berättat att hon minsann sagt ifrån när dottern fick ”fel häst” på nån hoppkurs för den var kass och dottern skulle aldrig lära sig nåt på den ändå

 

[MiniLi]

Efter att ha sett detta nu i minst 10 år så vet jag nu att mammorna är de som vill komma ut till stallet med sin unge för att dom vill komma utanför dörrarna efter jobbet. Många har kontorsjobb eller andra inomhusjobb och tycker det är skönt och avkopplande att mocka, göra hö osv, gärna promenera med när ungen rider ut. Detta gör ju att dom ändå hinner få kväll eftersom dom inte är så länge i stallet. Så många gör det för sin egen skull och inte för att curla (även om det indirekt blir så).

Det är min bild också. Och jag kan inte se att det är något fel med det..

 

[MiniLi]

Man kan ha häst på olika sätt och sålänge hästen sköts så tycker jag att det är ok. Det spelar knappast hästen någon roll om det är tonåringen, föräldern eller personal som mockar och sadlar?

 

[fio]

Jag äe femton år nu

Vaaa? Det trodde jag aldrig

 

[em-pirre]

Vaaa? Det trodde jag aldrig

Inte jag heller!

 

[Speedway]

Tänker att föräldrarna kanske servar medan barnet rider som en form av tidseffektivitet.

Det där känner jag igen från mitt stall. Det finns fler barn i dessa familjer som inte är hästintresserade och som också har hobbies som ska hinnas med så därför är tidseffektiviteten viktig till vardags.

 

[Emine]

Man kan ha häst på olika sätt och sålänge hästen sköts så tycker jag att det är ok. Det spelar knappast hästen någon roll om det är tonåringen, föräldern eller personal som mockar och sadlar?

Jo, när föräldern inte är det minsta hästkunnig och skall fixa åt tonåringens medryttarhäst. Då blir det knas

 

[MiniLi]

Jo, när föräldern inte är det minsta hästkunnig och skall fixa åt tonåringens medryttarhäst. Då blir det knas

Där har man ju som hästägare ett ansvar när man väljer medryttare.

 

[Emine]

Där har man ju som hästägare ett ansvar när man väljer medryttare.

”Medryttare sökes utan okunnig mamma som ska hjälpa till”

 

[LiviaFilippa]

Vad jag verkar ”tro” ? Jag utgår från det jag ser.

Jag pratar heller inte om de som äger sina hästar och där mamma hjälper till. Utan de oftast medryttare där mamma gör allt medan barnet ifråga får hästen sadlad och klar varje gång. Och aldrig skulle befatta sig med att göra de ”tråkiga” sakerna.

Jag tror inte alla de äldre stalltjejerna (övre tonåren) är extremt blyga, det är inte de de visar utan de är ganska kavata. En däremot pratar aldrig så länge mamma är med och tar över såväl hästskötsel som prat men är man ensam med henne öppnar hon upp.
Har svårt att tro att alla 5 är extremt blyga eller har sociala svårigheter. Är man dessutom i stort sett myndig känns det lite udda att ha mamma med varje gång som curlar (då handlar det inte om skjuts).

Och det du tar upp kring dig och din mamma ser jag som normalt ”hjälpa till/hjälpas åt” vilket tråden inte handlade om. Jag uppfattar inte att det enda du gör i stallet är att rida och sen kasta över resten på mamma.

Det du verkar utgå från eller som jag uppfattar din text är att du har egna ponnyer som du/din mamma är engagerade i. Vilket ju är en annan sak än att vara medryttare 1-2 gånger i veckan.

Det jag heller knappt ser i vårt stall är engagemanget från ungdomen i hästen. Att rykta, mysa och bara umgås med hästen… det är ”tråkiga” saker och sånt man hastar över fort. Själva hästen tycks vara ointressant för dessa utan det är bara ridningen som är intressant. För blir medryttarhästen halt så sägs den upp ganska raskt.

Finns dock en 13 åring som förvisso har föräldrarna med men som verkar superfin. Gosar länge med hästen på sina dagar, fixar det mesta själv utom saker hon inte når. Mamma och pappa får på nåder göra vissa saker (ganska kavat tjej ). Det märks så tydligt på henne att dagarna med den hästen är de bästa. Aldrig sett henne lämpa över allt på föräldrarna, hasta över med en snabb avborstning och sen åka. Ska jag någon gång ha medryttare så skulle det vara någon som hon. Som förutom ridningen verkligen tycks älska hästen och allt omkring.

Det lät av det du skrev som att du trodde att alla hästtjejer nu är såna som dom i ditt stall. Så jag ville säga att det finns såna nu också som älskar allt med hästarna som inte bara vill rida. Men det verkar som du bara menar dom som är medryttare men det kan ju vara att dom är medryttare för dom inte har tid med en egen häst eller inte är SÅ intresserade liksom. Inget fel med det isåfall heller tycker jag. Dom som är så kommer nog inte komma så långt i sin ridning heller om dom inte är så intresserade men alla har kanske inte som mål att rida internationellt heller. Utan dom kanske är jättenöjda att rida två dagar i veckan och mamman kanske tycker det är mysigt att sköta allt. Men jag tycker mer det låter som det är så i just stallet du är i kanske för av alla jag känner i min ålder som håller på med hästar så är det flest som vill göra allt i stallet också. Vet tillexempel vissa som är på ridskolan som inte har egen häst men kanske är medryttare eller skötare på ridskolehäst bara men dom är där nästan varje dag och gör alla möjliga saker. Men det KAN ju också vara att just stallet du är i kanske inte är så kul för dom liksom. Menar inte att det är dåligt eller nåt men på vissa ställen så är det ibland att det inte är så kul att bara vara där liksom och då kanske man verkar som man inte är så intresserad fast man egentligen kanske är det men bara inte trivs i just själva det stallet. Alltså jag menar inte typ att de vuxna skulle vara taskiga eller att stallet är dåligt eller nåt sånt men ibland är det bara den känslan liksom.

 

[Emine]

Det lät av det du skrev som att du trodde att alla hästtjejer nu är såna som dom i ditt stall. Så jag ville säga att det finns såna nu också som älskar allt med hästarna som inte bara vill rida. Men det verkar som du bara menar dom som är medryttare men det kan ju vara att dom är medryttare för dom inte har tid med en egen häst eller inte är SÅ intresserade liksom. Inget fel med det isåfall heller tycker jag. Dom som är så kommer nog inte komma så långt i sin ridning heller om dom inte är så intresserade men alla har kanske inte som mål att rida internationellt heller. Utan dom kanske är jättenöjda att rida två dagar i veckan och mamman kanske tycker det är mysigt att sköta allt. Men jag tycker mer det låter som det är så i just stallet du är i kanske för av alla jag känner i min ålder som håller på med hästar så är det flest som vill göra allt i stallet också. Vet tillexempel vissa som är på ridskolan som inte har egen häst men kanske är medryttare eller skötare på ridskolehäst bara men dom är där nästan varje dag och gör alla möjliga saker. Men det KAN ju också vara att just stallet du är i kanske inte är så kul för dom liksom. Menar inte att det är dåligt eller nåt men på vissa ställen så är det ibland att det inte är så kul att bara vara där liksom och då kanske man verkar som man inte är så intresserad fast man egentligen kanske är det men bara inte trivs i just själva det stallet. Alltså jag menar inte typ att de vuxna skulle vara taskiga eller att stallet är dåligt eller nåt sånt men ibland är det bara den känslan liksom.

Du låter väldigt generaliserande tycker jag.
Jag baserar överlag både där stallet för jag är nu, ridklubben, vänner och bekanta mm. I vårt stall är det både medryttartjejer och unga hästägare som har mamma som servar med att skötsel utom ett fåtal, vilket jag skrivit innan. Så vart du får att jag skriver ”alla hästjejer” vet jag inte då jag även skrivit om minst en som inte är så.

Tror inte heller det skulle vara varken roligare eller tråkigare i stallet jag är i. Är ju själv där 6-7 dagar i veckan och fixar allt själv. Däremot finns inte ett koppel av tonårstjejer utom den dagen det är hoppträning om man är typen som tycker jämngammalt sällskap är viktigt.

Tror i övrigt att väldigt få har som mål att rida internationellt, däremot trodde jag kärlek till hästen/djuret var stor hos de flesta som befinner sig i ett stall. Men tydligt är ju att det inte är så utan att det är enbart ridningen som är viktig hos väldigt många.