Dagens hästtjejer jämfört med gårdagens?

[ponyplutt]

Du låter väldigt generaliserande tycker jag.
Jag baserar överlag både där stallet för jag är nu, ridklubben, vänner och bekanta mm. I vårt stall är det både medryttartjejer och unga hästägare som har mamma som servar med att skötsel utom ett fåtal, vilket jag skrivit innan. Så vart du får att jag skriver ”alla hästjejer” vet jag inte då jag även skrivit om minst en som inte är så.

Tror inte heller det skulle vara varken roligare eller tråkigare i stallet jag är i. Är ju själv där 6-7 dagar i veckan och fixar allt själv. Däremot finns inte ett koppel av tonårstjejer utom den dagen det är hoppträning om man är typen som tycker jämngammalt sällskap är viktigt.

Tror i övrigt att väldigt få har som mål att rida internationellt, däremot trodde jag kärlek till hästen/djuret var stor hos de flesta som befinner sig i ett stall. Men tydligt är ju att det inte är så utan att det är enbart ridningen som är viktig hos väldigt många.

Jag känner igen mig och har som du också en sorts saknad efter de som var/är som jag själv, där kärleken till hästen är det som driver. Det är väl främst det inlägget handlar om från början, inte sakfrågan om huruvida mammor är med istallet eller hur gamla barnen är. Har egna hästar och är fortfarande likadan som förr, jag kan inte slita mig från dessa underbara djur! Jag älskar att rida men närvaron och kommunikationen är viktigast. Och vi är alla olika förstås men kan verkligen sakna någon som känner som jag, har faktiskt inte träffat någon än i alla stall jag varit i. Men det kanske är oss det är fel på, Emine?

 

[Emine]

Jag känner igen mig och har som du också en sorts saknad efter de som var/är som jag själv, där kärleken till hästen är det som driver. Det är väl främst det inlägget handlar om från början, inte sakfrågan om huruvida mammor är med istallet eller hur gamla barnen är. Har egna hästar och är fortfarande likadan som förr, jag kan inte slita mig från dessa underbara djur! Jag älskar att rida men närvaron och kommunikationen är viktigast. Och vi är alla olika förstås men kan verkligen sakna någon som känner som jag, har faktiskt inte träffat någon än i alla stall jag varit i. Men det kanske är oss det är fel på, Emine?

Exakt så, även om jag har med gällande mammor och vad som till synes blivit väldigt osjälvständiga ungdomar så är det just kärleken till hästen jag efterfrågar. Att njuta av hästen som individ, rykta, mysa och ta tid med. Inte en sak som snabbt skall ”klaras av” så fort det går.

Jag kan fortfarande som vuxen stå länge och rykta på gången, frisera, pusta hans saker medan han står brevid och småprata, ta en promenad. Precis som jag gjorde förr med andras hästar och nu min egen. Sen visst är det brått vissa dagar. Men hade jag tex haft en medryttarhäst 1-2 gånger i veckan hade jag verkligen försökt njuta av mina stalldagar och umgänget med hästen. Inte bara borsta av snabbt rida, borsta av och ut i hagen medan nån annan fick göra det trista.

Känner mig också ”fel” i de sammanhangen då mycket verkar gå på tid och hästen bara är en sak som skall ”avklaras”. Inte en individ, vän och ”lagkamrat”.

 

[Elo]

Jag kan fortfarande som vuxen stå länge och rykta på gången, frisera, pusta hans saker medan han står brevid och småprata, ta en promenad. Precis som jag gjorde förr med andras hästar och nu min egen. Sen visst är det brått vissa dagar. Men hade jag tex haft en medryttarhäst 1-2 gånger i veckan hade jag verkligen försökt njuta av mina stalldagar och umgänget med hästen. Inte bara borsta av snabbt rida, borsta av och ut i hagen medan nån annan fick göra det trista.

Men det kanske beror på hästen också? alla hästar uppskattar definitivt inte att "gosa" eller stå på gången särskilt länge.

Min första häst, Tant, på henne gällde att göra iordning så fort som möjligt. Hon hade stor integritet och älskade att jobba men sket fullständigt i människor resten av tiden. Min andra häst, Fröken, avskydde att bli borstad. Där borstade jag också så fort och lite som möjligt för att hon inte tyckte om det. Min nuvarande är väldigt ung och älskar att bli borstad, men orkar bara i några minuter.

Det känns som att du hakat upp dig lite på detta med att "gosa" som att det är något värt i sig. Men är det verkligen det? Jag hänger gärna länge i stallet, och pysslar med småsaker, men hästen har det bättre om den är i frihet och slipper vara "fast" bara för min skull.

 

[TinyWiny]

Men det kanske beror på hästen också? alla hästar uppskattar definitivt inte att "gosa" eller stå på gången särskilt länge.

Min första häst, Tant, på henne gällde att göra iordning så fort som möjligt. Hon hade stor integritet och älskade att jobba men sket fullständigt i människor resten av tiden. Min andra häst, Fröken, avskydde att bli borstad. Där borstade jag också så fort och lite som möjligt för att hon inte tyckte om det. Min nuvarande är väldigt ung och älskar att bli borstad, men orkar bara i några minuter.

Det känns som att du hakat upp dig lite på detta med att "gosa" som att det är något värt i sig. Men är det verkligen det? Jag hänger gärna länge i stallet, och pysslar med småsaker, men hästen har det bättre om den är i frihet och slipper vara "fast" bara för min skull.

Exakt! Jag skulle aldrig låta mina hästar stå på gången när jag putsade. Det hade jag faktiskt sett som rent av elakt. Hästen får knappast ut något av det. Däremot kan jag gå ut och pussa mina hästar i hagen bara för att och jag skulle aldrig fodra utan att också pussa och klappa dem, då hade jag haft två hästar som vände sig bort från hö´t och sett ut som frågetecken, som undrat varför de inte fick sitt gos. Samma när de tas in och ut, utan gos när det brukar vara gos blir de väldigt fundersamma för det är vad just mina hästar är vana vid. Jag skulle heller aldrig pussa mina hästar på samma ställe. De har båda varit tydliga med var de vill bli pussade, den ena bakom vänster öra alternativt på vänster ganasch och den andra på sidan av mulen alternativt på mulen.

Jag ser det vardagliga pratet och goset som så mycket viktigare än att ha hästen ståendes på gången utan mening för hästen.

 

[Emine]

Men det kanske beror på hästen också? alla hästar uppskattar definitivt inte att "gosa" eller stå på gången särskilt länge.

Min första häst, Tant, på henne gällde att göra iordning så fort som möjligt. Hon hade stor integritet och älskade att jobba men sket fullständigt i människor resten av tiden. Min andra häst, Fröken, avskydde att bli borstad. Där borstade jag också så fort och lite som möjligt för att hon inte tyckte om det. Min nuvarande är väldigt ung och älskar att bli borstad, men orkar bara i några minuter.

Det känns som att du hakat upp dig lite på detta med att "gosa" som att det är något värt i sig. Men är det verkligen det? Jag hänger gärna länge i stallet, och pysslar med småsaker, men hästen har det bättre om den är i frihet och slipper vara "fast" bara för min skull.

Nu drar du det ju till ytterligheter, rykta hästen, pyssla, putsa, vad som helst…

Klart umgänget med hästen är viktigt, oavsett om man klappar, kliar, pratar med den eller vad som helst. Sen om man kallar det gosa, umgås, lära känna hästen eller vad som helst är upp till var och en.

 

[Emine]

Exakt! Jag skulle aldrig låta mina hästar stå på gången när jag putsade. Det hade jag faktiskt sett som rent av elakt. Hästen får knappast ut något av det. Däremot kan jag gå ut och pussa mina hästar i hagen bara för att och jag skulle aldrig fodra utan att också pussa och klappa dem, då hade jag haft två hästar som vände sig bort från hö´t och sett ut som frågetecken, som undrat varför de inte fick sitt gos. Samma när de tas in och ut, utan gos när det brukar vara gos blir de väldigt fundersamma för det är vad just mina hästar är vana vid. Jag skulle heller aldrig pussa mina hästar på samma ställe. De har båda varit tydliga med var de vill bli pussade, den ena bakom vänster öra alternativt på vänster ganasch och den andra på sidan av mulen alternativt på mulen.

Jag ser det vardagliga pratet och goset som så mycket viktigare än att ha hästen ståendes på gången utan mening för hästen.

Det är väl upp till var och en, min älskar att stå i gången medan jag grejar med honom eller saker omkring. Så inte speciellt elakt, alla hästar är individer.

Dock tror jag få hästar tycker det är supertrevligt med 30 sek rykt, bli sadlad- 30 sek skötsel och sen ut i hagen eller in i boxen.

Kalla det gos, pusskalas, samtalsstund eller vad som helst. Alla är individer och gillar olika saker.

Nu trivs min på gången och älskar att stå där när jag grejar och småpratar hellre än att stå i boxen, så det gör vi. Varför skulle det vara elakt så länge man gör det hästen tycker om och trivs med?

 

[Elo]

Dock tror jag få hästar tycker det är supertrevligt med 30 sek rykt, bli sadlad- 30 sek skötsel och sen ut i hagen eller in i boxen.

För att det är din upplevelse. Jag tror att hästen mycket hellre går ut i hagen för att äta och gnabbas med kompisen eller in boxen för att äta och gnabbas med kompisen än att stå still med mig.

Sen gör jag mer som @TinyWiny, dvs jag erbjuder gos om jag är i hagen och fyller på vatten, tittar över staketet eller så.

 

[TinyWiny]

Du låter väldigt generaliserande tycker jag.
Jag baserar överlag både där stallet för jag är nu, ridklubben, vänner och bekanta mm. I vårt stall är det både medryttartjejer och unga hästägare som har mamma som servar med att skötsel utom ett fåtal, vilket jag skrivit innan. Så vart du får att jag skriver ”alla hästjejer” vet jag inte då jag även skrivit om minst en som inte är så.

Tror inte heller det skulle vara varken roligare eller tråkigare i stallet jag är i. Är ju själv där 6-7 dagar i veckan och fixar allt själv. Däremot finns inte ett koppel av tonårstjejer utom den dagen det är hoppträning om man är typen som tycker jämngammalt sällskap är viktigt.

Tror i övrigt att väldigt få har som mål att rida internationellt, däremot trodde jag kärlek till hästen/djuret var stor hos de flesta som befinner sig i ett stall. Men tydligt är ju att det inte är så utan att det är enbart ridningen som är viktig hos väldigt många.

Jag tycker att det är du som generaliserar faktiskt. Att alla inte gör och tycker som du är inget konstigt och inget nytt. Att människor med ett visst intresse har enormt olika teorier, tycke och smak är välkänt oavsett om det handlar om hästar, cyklar, motorcyklar, hundar, katter eller vad som för att inte tala om på vilket sätt intresset uttrycker sig. För endel är hästarna allt, för andra är resorna allt, för någon annan är bilarna allt också har vi alla de som visserligen tycker hästar, bilar, hundar eller att resa kan vara trevligt men det är inget som de skulle lägga all sin tid, all sin energi och alla sina pengar på, som de skulle läsa på om, gå utbildningar eller annat för att lära sig mer om och sedan har vi alla de som pendlar mitt emellan. Vi har de som kanske tycker att det kan vara intressant att vara med när hovslagaren kommer och som frågar för att lära sig och de som vill veta vad hästen faktiskt behöver för att må bra men som kanske inte har ett så brinnande intresse att de läser på själva, läser den senaste forskningen och har stenkoll på milligrammet vad hästen behöver också har vi de som egentligen vet men som tycker att det är jobbigt, dyrt, krångligt eller något annat att ge hästen det. Kanske för att de har andra intressen som de prioriterar högre. Vi är olika och vi pysslar med hästar av vitt skilda orsaker och sålänge hästarna får det de faktiskt behöver så tycker jag faktiskt att det är okej.

 

[Emine]

Jag tycker att det är du som generaliserar faktiskt. Att alla inte gör och tycker som du är inget konstigt och inget nytt. Att människor med ett visst intresse har enormt olika teorier, tycke och smak är välkänt oavsett om det handlar om hästar, cyklar, motorcyklar, hundar, katter eller vad som för att inte tala om på vilket sätt intresset uttrycker sig. För endel är hästarna allt, för andra är resorna allt, för någon annan är bilarna allt också har vi alla de som visserligen tycker hästar, bilar, hundar eller att resa kan vara trevligt men det är inget som de skulle lägga all sin tid, all sin energi och alla sina pengar på, som de skulle läsa på om, gå utbildningar eller annat för att lära sig mer om och sedan har vi alla de som pendlar mitt emellan. Vi har de som kanske tycker att det kan vara intressant att vara med när hovslagaren kommer och som frågar för att lära sig och de som vill veta vad hästen faktiskt behöver för att må bra men som kanske inte har ett så brinnande intresse att de läser på själva, läser den senaste forskningen och har stenkoll på milligrammet vad hästen behöver också har vi de som egentligen vet men som tycker att det är jobbigt, dyrt, krångligt eller något annat att ge hästen det. Kanske för att de har andra intressen som de prioriterar högre. Vi är olika och vi pysslar med hästar av vitt skilda orsaker och sålänge hästarna får det de faktiskt behöver så tycker jag faktiskt att det är okej.

Klart vi alla är olika, själv tycker jag dock det är en sorglig utveckling. Att varje dag stressa i stallet, låta nån annan fixa och aldrig ”se hästen”.

Det kan jag väl få tycka?

 

[Emine]

För att det är din upplevelse. Jag tror att hästen mycket hellre går ut i hagen för att äta och gnabbas med kompisen eller in boxen för att äta och gnabbas med kompisen än att stå still med mig.

Sen gör jag mer som @TinyWiny, dvs jag erbjuder gos om jag är i hagen och fyller på vatten, tittar över staketet eller så.

Ja, då ungås du ju med hästen? Så vad är problemet? Så länge man umgås med den?
Alla hästar är hör och häpna individer. Men de flesta hästar gillar att umgås med sin människa på ett eller annat sätt. Inte bara vara ”rid och tävlingsredskap”.

 

[Elo]

Ja, då ungås du ju med hästen? Så vad är problemet? Så länge man umgås med den?
Alla hästar är hör och häpna individer. Men de flesta hästar gillar att umgås med sin människa på ett eller annat sätt. Inte bara vara ”rid och tävlingsredskap”.

Jag skrev erbjöd. De två första hästarna jag hade tog ALDRIG upp erbjudandet. De hade det bättre själva, även om de tyckte det var roligt att ridas/att jobba så var inte 'gos' eller 'umgås' något de tyckte var särskilt värdefullt eller nödvändigt. Och jag är så pass inkännande (hoppas jag) att jag respekterade det.

Att borsta Fröken på 3 min hade inte med att jag hade bråttom att göra, utan för att hon verkligen HATDE att bli borstad. Det skulle verkligen inte ha varit umgänge, å hennes sida, att bli tvingad att genomlida en 30min rykt.

När min häst inte aktivt tränas så föredrar jag att den får vara häst. Inte gosedjur.

 

[Emine]

Jag skrev erbjöd. De två första hästarna jag hade tog ALDRIG upp erbjudandet. De hade det bättre själva, även om de tyckte det var roligt att ridas/att jobba så var inte 'gos' eller 'umgås' något de tyckte var särskilt värdefullt eller nödvändigt. Och jag är så pass inkännande (hoppas jag) att jag respekterade det.

Att borsta Fröken på 3 min hade inte med att jag hade bråttom att göra, utan för att hon verkligen HATDE att bli borstad. Det skulle verkligen inte ha varit umgänge, å hennes sida, att bli tvingad att genomlida en 30min rykt.

När min häst inte aktivt tränas så föredrar jag att den får vara häst. Inte gosedjur.

Fast nu pratar vi inte om just dina hästar, kanske inte min heller som är supersocial. Men ”normal hästen”,med flesta hästar gillar att umgås med sin människa på ett eller annat sätt.

 

[Elo]

Fast nu pratar vi inte om just dina hästar, kanske inte min heller som är supersocial. Men ”normal hästen”,med flesta hästar gillar att umgås med sin människa på ett eller annat sätt.

Hur avgör man det?

I stallet jag har min häst har vi ca 20 hästar. Av dem är kanske 2 intresserade av människor i allmänhet och även de 2 hänger hellre med kompis i hagen än med människor. De får helt enkelt mer ut av andra hästar än människor och det tycker inte jag är särskilt konstigt.

 

[Emine]

Hur avgör man det?

I stallet jag har min häst har vi ca 20 hästar. Av dem är kanske 2 intresserade av människor i allmänhet och även de 2 hänger hellre med kompis i hagen än med människor. De får helt enkelt mer ut av andra hästar än människor och det tycker inte jag är särskilt konstigt.

Klart hästen oftast väljer sin kompis. Men världen är inte svartvit, de flesta gillar umgänge med människor också…om
Man erbjuder dem något de gillar.

 

[TinyWiny]

Klart vi alla är olika, själv tycker jag dock det är en sorglig utveckling. Att varje dag stressa i stallet, låta nån annan fixa och aldrig ”se hästen”.

Det kan jag väl få tycka?

Visst kan du få tycka det. Personligen skulle jag aldrig kunna tänka mig att ha häst på annat sätt än hemma i mitt eget stall utan några andra hästar än mina egna och jag skulle aldrig vilja att någon annan tar ut och in, fodrar, mockar, tar av och på täcken osv. osv. för det vill jag göra själv. Jag vill inte vara beroende av att någon annan tar hem vettigt foder för det vill jag kunna välja helt fritt precis som jag vill skicka in höanalys själv bara för att veta att provet är korrekt taget så att analysen stämmer med det parti jag har så att jag kan räkna ut och ge dem exakt vad som behöver tillföras av makro och mikromineraler, att kvoterna blir rätt och att de får tillräckligt med aminosyror. Jag vill inte att någon annan ska bestämma när mina hästar ska gå ut och in eller att de ska tvingas stå i boxen 12 timmar/dygn eller mer för jag vill kunna lyssna på mina hästar och deras behov och att de själva kan bestämma när de vill gå in på kvällen eller om de vill vara ute (jag har lösdrift med). Jag vill alltid kunna se mina hästar när jag tittar ut genom fönstret (alternativt går ut om de är i den hagen som inte är närmast huset) och jag vill känna dem så väl att jag på flera hundra meters håll kan avgöra om något inte står rätt bara genom att se deras kroppsspråk. Jag vill att mina hästar ska veta att de alltid alltid kan lita på mig och att de springer mot mig när de blir skrämda för att jag är deras trygghet istället för åt motsatt håll. Jag vill att förtroendekapitalet är så stort att trots att jag kan behöva göra saker de tycker är jobbiga som att veterinären kommer t ex. så ska de ändå kunna lita på att det jag gör är för deras eget bästa och att jag alltid gör vad jag kan för att hjälpa dem igenom jobbiga saker. Jag skulle aldrig rida mina hästar med spö eller sporrar och jag rider mina hästar till ungefär 95% med sitsen och absolut inga hårda tygeltag och jag skulle aldrig tvinga mig på dem eller tvinga dem till något som inte är ett måste som veterinären typ vare sig från marken eller från ryggen och jag strävar alltid efter att de ska tycka att det är lika roligt som jag vad gäller både ridningen och övrigt umgänge. Mina hästar är mina vänner och jag är aldrig tuff eller hård mot mina vänner. Jag är tydlig och konsekvent och jag lyssnar och respekterar och jag önskar detsamma tillbaka och det får jag från mina hästar. Det är mitt sätt att ha häst. Att ha sin häst installad på fullinackordering och att bara åka dit och rida och vara i stallet några timmar per dag är inte fel. Det är bara ett annat sätt att ha häst. Det är ingen utveckling att folk inte grejar så mycket mer än rider för så har det alltid varit.

 

[Emine]

Visst kan du få tycka det. Personligen skulle jag aldrig kunna tänka mig att ha häst på annat sätt än hemma i mitt eget stall utan några andra hästar än mina egna och jag skulle aldrig vilja att någon annan tar ut och in, fodrar, mockar, tar av och på täcken osv. osv. för det vill jag göra själv. Jag vill inte vara beroende av att någon annan tar hem vettigt foder för det vill jag kunna välja helt fritt precis som jag vill skicka in höanalys själv bara för att veta att provet är korrekt taget så att analysen stämmer med det parti jag har så att jag kan räkna ut och ge dem exakt vad som behöver tillföras av makro och mikromineraler, att kvoterna blir rätt och att de får tillräckligt med aminosyror. Jag vill inte att någon annan ska bestämma när mina hästar ska gå ut och in eller att de ska tvingas stå i boxen 12 timmar/dygn eller mer för jag vill kunna lyssna på mina hästar och deras behov och att de själva kan bestämma när de vill gå in på kvällen eller om de vill vara ute (jag har lösdrift med). Jag vill alltid kunna se mina hästar när jag tittar ut genom fönstret (alternativt går ut om de är i den hagen som inte är närmast huset) och jag vill känna dem så väl att jag på flera hundra meters håll kan avgöra om något inte står rätt bara genom att se deras kroppsspråk. Jag vill att mina hästar ska veta att de alltid alltid kan lita på mig och att de springer mot mig när de blir skrämda för att jag är deras trygghet istället för åt motsatt håll. Jag vill att förtroendekapitalet är så stort att trots att jag kan behöva göra saker de tycker är jobbiga som att veterinären kommer t ex. så ska de ändå kunna lita på att det jag gör är för deras eget bästa och att jag alltid gör vad jag kan för att hjälpa dem igenom jobbiga saker. Jag skulle aldrig rida mina hästar med spö eller sporrar och jag rider mina hästar till ungefär 95% med sitsen och absolut inga hårda tygeltag och jag skulle aldrig tvinga mig på dem eller tvinga dem till något som inte är ett måste som veterinären typ vare sig från marken eller från ryggen och jag strävar alltid efter att de ska tycka att det är lika roligt som jag vad gäller både ridningen och övrigt umgänge. Mina hästar är mina vänner och jag är aldrig tuff eller hård mot mina vänner. Jag är tydlig och konsekvent och jag lyssnar och respekterar och jag önskar detsamma tillbaka och det får jag från mina hästar. Det är mitt sätt att ha häst. Att ha sin häst installad på fullinackordering och att bara åka dit och rida och vara i stallet några timmar per dag är inte fel. Det är bara ett annat sätt att ha häst. Det är ingen utveckling att folk inte grejar så mycket mer än rider för så har det alltid varit.

Låter som rena drömmen att bo så. Jag hade gärna haft hästarna utanför knuten och skött allt. Tyvärr har jag inte möjlighet till det. Dock tycker jag du tar upp mycket i hur du tänker som jag gillar, även om jag inte kan träffa min häst 4 gånger per da

Dock som sagt upplever iaf fenomenet som större idag och främst hos yngre att man bara rider och lämpar över tråkgörat på andra. Även om det säkert fanns då med.
Nu skall det gå fort och det jag ser är stallfixet framför allt mammornas arena. ”Tanterna” åtminstone hos oss brukar lägga tid på hästen de flesta dagarna i veckan med vissa undantag.

 

[TinyWiny]

Låter som rena drömmen att bo så. Jag hade gärna haft hästarna utanför knuten och skött allt. Tyvärr har jag inte möjlighet till det. Dock tycker jag du tar upp mycket i hur du tänker som jag gillar, även om jag inte kan träffa min häst 4 gånger per da

Dock som sagt upplever iaf fenomenet som större idag och främst hos yngre att man bara rider och lämpar över tråkgörat på andra. Även om det säkert fanns då med.
Nu skall det gå fort och det jag ser är stallfixet framför allt mammornas arena. ”Tanterna” åtminstone hos oss brukar lägga tid på hästen de flesta dagarna i veckan med vissa undantag.

Det är det och jag är tacksam varje dag för att jag kan bo såhär. Hade jag inte det så hade jag inte haft häst för min hästhållning är inget jag kan kompromissa med och ändå må bra.

Jag jobbade på ridskola i slutet av 90-talet och början av 00-talet. Då var det endel som gjorde precis så och det klagades högljutt över att de som hade privathästar var tvungna att ha stalltjänst någon gång per år. När det infördes att privathästägarna fick väga upp tre höpåsar till sin häst varje dag gick många i taket för då skulle de ju behöva åka ut varje dag!!! Att behöva mocka till sin häst gjordes enbart av de som inte hade råd att betala för helinackordering och det var väldigt ofta som det var mammorna som stod för markservicen även i stallet. Det var de som mockade, vägde hö, putsade utrustning och häst och skrittade fram hästen (läs ledde hästen i 20 minuter före och efter passet) och skälldes ut när något var "fel" medans tonåringen enbart red.

Endel föräldrar krävde att hästarna skulle vara klara när barnet skulle rida lektion och att skriva ut att det var teorilektioner nästa gång gjorde att ingen kom (eller jo, vi hade ett ihärdigt gäng på kanske ett tjugo-trettiotal som kom ändå, det var de som älskade hästarna till vansinne och som var i stallet nästan varje dag bara för att få borsta men utslaget på en vecka blev det såklart många tomma platser). Skrevs det inte ut fick vi ta emot en heldel utskällningar för då hade ju folk åkt dit "i onödan" och det var ofta som folk ansåg att de skulle ha pengarna tillbaka för teorilektionerna eftersom de ansåg att det inte var några riktiga lektioner. Det här var alltså för 20 år sedan.

Jag tycker också att synen på hästen som ett rent tävlingsredskap är sorglig och jag kan verkligen inte förstå varför man inte vill skapa det fantastiska band man faktiskt kan med hästen men faktum är att även om jag vill tro att mina hästar mår väl av att de är så älskade som de är så kanske den rena tävlingshästen som aldrig får någon kärlek mår lika bra bara hen får det en häst måste ha för att må väl, dvs. rörelse, bra och rätt foder tillräckligt ofta, bra ytor att röra sig på och bra hästkompisar även om det helt går emot min syn på hästhållning.

 

[Emine]

Det är det och jag är tacksam varje dag för att jag kan bo såhär. Hade jag inte det så hade jag inte haft häst för min hästhållning är inget jag kan kompromissa med och ändå må bra.

Jag jobbade på ridskola i slutet av 90-talet och början av 00-talet. Då var det endel som gjorde precis så och det klagades högljutt över att de som hade privathästar var tvungna att ha stalltjänst någon gång per år. När det infördes att privathästägarna fick väga upp tre höpåsar till sin häst varje dag gick många i taket för då skulle de ju behöva åka ut varje dag!!! Att behöva mocka till sin häst gjordes enbart av de som inte hade råd att betala för helinackordering och det var väldigt ofta som det var mammorna som stod för markservicen även i stallet. Det var de som mockade, vägde hö, putsade utrustning och häst och skrittade fram hästen (läs ledde hästen i 20 minuter före och efter passet) och skälldes ut när något var "fel" medans tonåringen enbart red.

Endel föräldrar krävde att hästarna skulle vara klara när barnet skulle rida lektion och att skriva ut att det var teorilektioner nästa gång gjorde att ingen kom (eller jo, vi hade ett ihärdigt gäng på kanske ett tjugo-trettiotal som kom ändå, det var de som älskade hästarna till vansinne och som var i stallet nästan varje dag bara för att få borsta men utslaget på en vecka blev det såklart många tomma platser). Skrevs det inte ut fick vi ta emot en heldel utskällningar för då hade ju folk åkt dit "i onödan" och det var ofta som folk ansåg att de skulle ha pengarna tillbaka för teorilektionerna eftersom de ansåg att det inte var några riktiga lektioner. Det här var alltså för 20 år sedan.

Jag tycker också att synen på hästen som ett rent tävlingsredskap är sorglig och jag kan verkligen inte förstå varför man inte vill skapa det fantastiska band man faktiskt kan med hästen men faktum är att även om jag vill tro att mina hästar mår väl av att de är så älskade som de är så kanske den rena tävlingshästen som aldrig får någon kärlek mår lika bra bara hen får det en häst måste ha för att må väl, dvs. rörelse, bra och rätt foder tillräckligt ofta, bra ytor att röra sig på och bra hästkompisar även om det helt går emot min syn på hästhållning.

Det förstår jag att du är.

En del saker får man ju göra avkall på som inackorderad och det är inte helt enkelt att hitta något som uppfyller exakt det man vill ha. Vi väntar på stallplats på ett vad jag tycker så nära perfekt man kan komma. Att tycka det är katastrof att väga höpåsar och sånt förstår jag mig inte på. Personligen hade helackordering inte passat mig, då jag tidigare haft hästen hemma och tycker det hör till. Dessutom är jag för mycket kontrollfreak tror jag och vill att det ska vara på mitt sätt för min häst

Personligen vill jag ju göra allt men insett att utsläpp och lunch kan jag just nu inte rodda själv på vardagar. Är nog den enda som inte klagar över insläppen och utsläppen på helgerna utan tycker det är mysigt.

Det du tar upp ang teori när något min tränare som också jobbar på ridskola tar upp nu också. Att ungarna för föräldrarna (som för talan) inte är intresserade av teori utan vill ha valuta för sina pengar dvs ridning. Hon tycker det blivit värre under de 20 år hon jobbat.

Där håller jag med dig, den synen är sorglig. Sedan om hästarna lider av det är ju svårt att säga. Jag vill också precis som du beskrev i tidigare inlägg vara den hästen tyr sig till när den blir rädd, vill kunna ha det bandet och förtroendet att hästen litar på mig vid otäcka situationer. Många i synnerhet veterinärer har påtalat när de kommit ut att ”förvisso är din yngst men uppför sig bäst av alla” vilket jag ju hoppas en del kommer från att han är mycket och rätt hanterad.

Sedan i grunden klarar sig ju hästar fint utan människor, men nu har vi dem ju och vi har dem till ett syfte.

Tycker bara mentaliteten är supertrist. Speciellt de dagar vi har hoppträning och alla morsor mockar och donar. Barnet borstar lite pliktskyldigt, slänger på sadeln… rider och sen lämpar hästen på mamman, som spolar av och så in i boxen medan ryttaren pillar på telefonen och vill hem. Där varken mamma eller dotter ens ger hästen en klapp. Utom en fd medryttare som var väldigt noga och man såg henne verkligen suga ut så mycket det gick från sina stalldagar. Föräldrarna fick snällt vänta, helst utanför t.o.m.

Vad hästarna tycker är ju svårt att veta, men riktigt tråkigt ser det ut. Och definitivt en inställning mina egna barn blivit av med snabbt om det skulle uppstå. Men jag skulle gissa att även hästar kanske har känslor såpass att de känner av om ryttaren/skötaren tycker om dem/uppskattar dem jämfört med de som inte gör det. Vad det ger för bild av hur man bemöter/hanterar levande individer känns också märkligt. Det är ju trots allt en levande och kännande individ, även om det är en häst med allt det innebär.


De tävlingshästar jag sett som tävlat högre klasser tycker jag är väldigt ompysslade, kanske inte av ryttaren men skötaren. Men det finns säkert variationer.

 

[warg]

Det jag tycker är sorgligt är att en sån som jag var som tonåring inte skulle ha en chans att få hålla på med hästar idag. Jag hade helt ointresserade föräldrar men tack vare att jag gärna jobbade och tog ansvar och hade folk omkring mig som inte krävde att jag skulle ha en förälder i hasorna utan lät mig ta ansvar kunde jag ändå hålla på med hästar och lära mig mycket.

 

[TinyWiny]

Det förstår jag att du är.

En del saker får man ju göra avkall på som inackorderad och det är inte helt enkelt att hitta något som uppfyller exakt det man vill ha. Vi väntar på stallplats på ett vad jag tycker så nära perfekt man kan komma. Att tycka det är katastrof att väga höpåsar och sånt förstår jag mig inte på. Personligen hade helackordering inte passat mig, då jag tidigare haft hästen hemma och tycker det hör till. Dessutom är jag för mycket kontrollfreak tror jag och vill att det ska vara på mitt sätt för min häst

Personligen vill jag ju göra allt men insett att utsläpp och lunch kan jag just nu inte rodda själv på vardagar. Är nog den enda som inte klagar över insläppen och utsläppen på helgerna utan tycker det är mysigt.

Det du tar upp ang teori när något min tränare som också jobbar på ridskola tar upp nu också. Att ungarna för föräldrarna (som för talan) inte är intresserade av teori utan vill ha valuta för sina pengar dvs ridning. Hon tycker det blivit värre under de 20 år hon jobbat.

Där håller jag med dig, den synen är sorglig. Sedan om hästarna lider av det är ju svårt att säga. Jag vill också precis som du beskrev i tidigare inlägg vara den hästen tyr sig till när den blir rädd, vill kunna ha det bandet och förtroendet att hästen litar på mig vid otäcka situationer. Många i synnerhet veterinärer har påtalat när de kommit ut att ”förvisso är din yngst men uppför sig bäst av alla” vilket jag ju hoppas en del kommer från att han är mycket och rätt hanterad.

Sedan i grunden klarar sig ju hästar fint utan människor, men nu har vi dem ju och vi har dem till ett syfte.

Tycker bara mentaliteten är supertrist. Speciellt de dagar vi har hoppträning och alla morsor mockar och donar. Barnet borstar lite pliktskyldigt, slänger på sadeln… rider och sen lämpar hästen på mamman, som spolar av och så in i boxen medan ryttaren pillar på telefonen och vill hem. Där varken mamma eller dotter ens ger hästen en klapp. Utom en fd medryttare som var väldigt noga och man såg henne verkligen suga ut så mycket det gick från sina stalldagar. Föräldrarna fick snällt vänta, helst utanför t.o.m.

Vad hästarna tycker är ju svårt att veta, men riktigt tråkigt ser det ut. Och definitivt en inställning mina egna barn blivit av med snabbt om det skulle uppstå. Men jag skulle gissa att även hästar kanske har känslor såpass att de känner av om ryttaren/skötaren tycker om dem/uppskattar dem jämfört med de som inte gör det. Vad det ger för bild av hur man bemöter/hanterar levande individer känns också märkligt. Det är ju trots allt en levande och kännande individ, även om det är en häst med allt det innebär.


De tävlingshästar jag sett som tävlat högre klasser tycker jag är väldigt ompysslade, kanske inte av ryttaren men skötaren. Men det finns säkert variationer.

Precis. Jag har jobbat för länge i stora stall för att ens kunna tänka mig att ha mina hästar inackorderade. Fullkomligt arbetsskadad Jag har också ett enormt kontrollbehov och jag vill inte missa den där lilla förändringen i hur hästen har ätit, druckit, bajsat eller rört sig under natten som kan indikera att något inte är bra. Det är väldigt olika hur det är både på olika ställen och hur människor är. Jag minns ju när jag var liten (född -72) hur olika mina kompisar var som var hästintresserade. Ingen av dem kunde tänka sig att cykla iväg någonstans utan det skulle isåfall vara att rida hos närmsta grannen eller liknande.

Jag hade en medryttare på prov som var sådär. Hon borstade lite pliktskyldigt sålänge jag borstade (vi red ihop) men när vi hade ridit så ville hon bara hem. Sa sådär dröjande, är det något du vill ha hjälp med eller kan jag åka? Utrustningen var fortfarande framme och inget annat var klart heller men jag vill inte ha sådana i mitt stall så jag sa att visst åk du och avslutade det samarbetet. Bara att hon frågade om jag ville ha hjälp med något när hon inte hade tagit hand om den delen som borde vara självklar även om man bara har gått på ridskola, hänga in sadeln, skölja bettet och liknande gjorde mig bara så trött.

Vi hade en häst på delfoder innan vi skaffade egna jag och dottern och då mockade jag ofta medans hon borstade om hon skulle rida. Inte för att hon inte ville utan för att kunna hålla värmen själv Men hade hon krävt det, börjat gapa och skrika eller liknande så hade jag lagt ner det hela. Hon visste att det är ett privilegie och dem ska man vara rädd om.

Min dotter hade inte alls samma intresse som jag som barn/tonåring utan hade flera intressen som tävlade om hennes tid och uppmärksamhet. Det var helt okej för mig sålänge hennes häst mådde väl och blev väl omhändertagen men hon hade aldrig som jag gjorde som barn cyklat 1 mil enkel väg för att få umgås med hästar. Hon älskade att ha egen häst med allt det innebar och vi delade på sysslorna. Men, hon skulle aldrig ha egen häst nu som vuxen och hon sa ganska tidigt att om hon skulle ha häst som vuxen så ville hon stå inackorderad och kunna köpa till tjänster just eftersom hon kände att den mesta tiden gick till allt runt omkring istället för till umgänget med hästen och det är ju inte heller fel att känna så.

Mitt lilla bonusbarnbarn 9 år gammal frågar alltid om vi kan "greja med hästarna" när hon kommer hit. Hon menar då inte att hon vill rida bara utan hon vill mocka (även om jag redan har mockat så ska hon kolla om det kanske finns något jag har missat ), fylla på vatten och allt det där runt omkring. Att bara stå med pannan mot hästens nosrygg och bara mysa och så har det varit sedan hon var liten. För henne är inte ridningen det viktigaste utan allt runt omkring även om lyckan är total bara hon får rida barbacka hem från betet.

Ja jag tror också att hästarna känner så. Att de liksom en katt som blir rädd har en armhåla att gömma sig i även hos människan. Jag tänkte på det i morse när min ena häst som vanligt gnäggade så det hörs över hela bygden så snart han hörde min röst det måste ju betyda mer än att han bara är hungrig för han gör aldrig så de få gånger någon annan fodrar (tänk när jag ligger på sjukhus). Min andra stämmer in men mer hummande så hon hörs inte till grannarna För mig är ju det där särskilda bandet något som ger mig en levnadskick varenda gång och det är något jag verkligen inte vill vara utan.