Dagens hästtjejer jämfört med gårdagens?

Alltså det var ju lite galet förr när jag tänker tillbaka, jag levde också i stallet så mycket jag bara kunde. På ridskolan hade vi ett skötarsystem med 1:a, 2:a och 3:e skötare på varje häst. 1:a skötaren fick ha 4 dagar i veckan som hästen var ”din” att pyssla om. Som 1:a skötare ansvarade man också för utrustningen och var lite som fadder för 2:a skötaren som fick 2 dagar, och 3:e skötaren som fick en dag. Oftast uppgraderades man ju äldre man blev och ju längre man ridit, då kunde man få första tjing på en ny häst. Men nu snackar vi ändå barn runt 12 år som 1:a skötare. Vi hade också schema på helgansvar då 3-4 11/12/13-åringar skötte helt ensamma ut och insläpp, fodring, mockning, sopa stallgången mm för hela ridskolans stall! Tror man fick en uteritt i gengäld vilket var högt prisat. Det var upp i ottan att cykla till stallet halv 6. Det gjorde vi så glatt! Insläpp och utsläpp var också löst frispring på hästarna, vet inte om man gör så längre (alltså sätter upp en temporär stängselväg från/till hagarna och släpper hästarna lösa i stallet att springa själva, vid insläppet springer dom in i rätt spilta/box själva). Det kunde ju bli lite kaos.

Att leda nybörjare på lektion fick man en stämpel i ett häfte och efter 10 stämplar kunde man lösa in det för en ridlektion. Det var ju så man lyckades rida oftare en den enda ridlektionen i veckan föräldrarna betalade för.
Vid 11/12 år hittade jag också några andra hästar på en gård som jag fick rida gratis. Jag och en annan 12-årig kompis var där själva och gjorde allt för dom hästarna i gengäld för att vi fick rida dom. Vi cyklade till stallet själva och det var inte tal om att föräldrarna var inblandade på varken ridskolan eller hästgården. Vi bodde inte på landet utan cyklade 30-40 min ut ur stan (förvisso småstad) för det privilegiet.

Det var mer föräldrar inblandade på ridskolans privatstall, men det ter sig väl mer naturligt att det är större chans att dom barn/ungdomar som får egen häst har föräldrar som antingen rider/red själva eller har ett större investerat intresse i sitt barns ridning plus att det är ju ett mycket större åtagande att ge sitt barn en häst medans dom ska klara skolan också, gentemot om man ”bara” rider på ridskola.

Säkerhetstänket var inte samma, alltså vi red inte ens med säkerhetsväst när vi tränade fälttävlan (säkerhetsväst hade börjat komma lite smått bland privatryttarna men på ridskolan var det ingen som hade). Jag var barn på 90-talet alltså.

Nu har jag börjat på ridskola igen men dels är det ju coronatider och dels har jag inte varit där tillräckligt för att se om samma slags stallgäng utan föräldrar existerar där nu som när jag var liten. Men att hänga (och jobba gratis 🤪) i stallet är ju bland mina finaste minnen, och något som jag också ser som grunden i den starka arbetsintegritet jag fick med mig in i vuxenlivet också. Jag har växt upp med åsikten att stallbarn/ungdomar är tuffa personer, men nu låter det ju som det har blivit klena tag om föräldrarna gör allt. Jag har dock sett stallregler på min nya ridskola att man ska göra iordning och sadla sin egen häst, INTE ens föräldrar. Så tydligen behövdes en regel om det.
 
Kanske gammal tråd, men jag blir faktiskt väldigt ledsen när jag ser många äldre idag säga att ”dagens” ungdomar inte är av det rätta virket längre. Man måste inte ägna 10h per dag i stallet eller cykla 40 mil till stallet för att vara en ”riktig” hästmänniska eller som bevis på att man älskar hästar.

Jag tycker alldeles för många har förutfattade meningar angående en ”lat” ungdom som inte bryr sig om hästen. En stallkompis till mig älskade sin häst över allt annat men skyndade sig ofta att göra iordning för att hinna med allt då hon pluggade 3 timmar varje kväll pga svår gymnasielinje. En annan kunde inte komma lika ofta då hon inte alltid hade skjuts, bussen tog 2h enkel väg och ingick att behöva vänta på en busshållsplats med många aggressiva alkoholister i 1h. Jag själv har haft MYCKET svårt att prata med människor och därför har min mamma hjälpt mig med kommunikationen när det varit som svårast. Jag har ett par bekanta som känner en som varit cancersjuk och en med endometrios. De orkade inte göra iordning hästen själva så någon annan gjorde det åt dom. Hon med endometrios kräktes och svimmade medans föräldrarna gjorde iordning hästen. Både jag och dessa personer har uppfattas som ”lata” och oengagerade ungdomar som bara bryr sig om att rida.

Ingen har vetat om verkliga anledningen för det syns inte för dom som inte står allra närmast. Men vi alla har varit precis lika intresserad av hästen och allt runtomkring som någon annan, men det kan bli lite fel ibland om man har mycket annat att handskas med eller inte är så bra på att uttrycka sig. Så nästa gång ni ser en ”lat” ungdom tänk på att den kanske bara handskas med psykisk ohälsa, sjukdom, pressat schema eller bara annat svårt i livet som du inte har en aning om för det är extremt lätt att dölja!
 
Alltså det var ju lite galet förr när jag tänker tillbaka, jag levde också i stallet så mycket jag bara kunde. På ridskolan hade vi ett skötarsystem med 1:a, 2:a och 3:e skötare på varje häst. 1:a skötaren fick ha 4 dagar i veckan som hästen var ”din” att pyssla om. Som 1:a skötare ansvarade man också för utrustningen och var lite som fadder för 2:a skötaren som fick 2 dagar, och 3:e skötaren som fick en dag. Oftast uppgraderades man ju äldre man blev och ju längre man ridit, då kunde man få första tjing på en ny häst. Men nu snackar vi ändå barn runt 12 år som 1:a skötare. Vi hade också schema på helgansvar då 3-4 11/12/13-åringar skötte helt ensamma ut och insläpp, fodring, mockning, sopa stallgången mm för hela ridskolans stall! Tror man fick en uteritt i gengäld vilket var högt prisat. Det var upp i ottan att cykla till stallet halv 6. Det gjorde vi så glatt! Insläpp och utsläpp var också löst frispring på hästarna, vet inte om man gör så längre (alltså sätter upp en temporär stängselväg från/till hagarna och släpper hästarna lösa i stallet att springa själva, vid insläppet springer dom in i rätt spilta/box själva). Det kunde ju bli lite kaos.

Att leda nybörjare på lektion fick man en stämpel i ett häfte och efter 10 stämplar kunde man lösa in det för en ridlektion. Det var ju så man lyckades rida oftare en den enda ridlektionen i veckan föräldrarna betalade för.
Vid 11/12 år hittade jag också några andra hästar på en gård som jag fick rida gratis. Jag och en annan 12-årig kompis var där själva och gjorde allt för dom hästarna i gengäld för att vi fick rida dom. Vi cyklade till stallet själva och det var inte tal om att föräldrarna var inblandade på varken ridskolan eller hästgården. Vi bodde inte på landet utan cyklade 30-40 min ut ur stan (förvisso småstad) för det privilegiet.

Det var mer föräldrar inblandade på ridskolans privatstall, men det ter sig väl mer naturligt att det är större chans att dom barn/ungdomar som får egen häst har föräldrar som antingen rider/red själva eller har ett större investerat intresse i sitt barns ridning plus att det är ju ett mycket större åtagande att ge sitt barn en häst medans dom ska klara skolan också, gentemot om man ”bara” rider på ridskola.

Säkerhetstänket var inte samma, alltså vi red inte ens med säkerhetsväst när vi tränade fälttävlan (säkerhetsväst hade börjat komma lite smått bland privatryttarna men på ridskolan var det ingen som hade). Jag var barn på 90-talet alltså.

Nu har jag börjat på ridskola igen men dels är det ju coronatider och dels har jag inte varit där tillräckligt för att se om samma slags stallgäng utan föräldrar existerar där nu som när jag var liten. Men att hänga (och jobba gratis 🤪) i stallet är ju bland mina finaste minnen, och något som jag också ser som grunden i den starka arbetsintegritet jag fick med mig in i vuxenlivet också. Jag har växt upp med åsikten att stallbarn/ungdomar är tuffa personer, men nu låter det ju som det har blivit klena tag om föräldrarna gör allt. Jag har dock sett stallregler på min nya ridskola att man ska göra iordning och sadla sin egen häst, INTE ens föräldrar. Så tydligen behövdes en regel om det.
Exakt så var det i min barndom. Cykla 10km. Till stallet, mocks flera boxar, leda fyra hästar på nybörjarlektioner, rida ett par hästar, ta in hästar, fodra, sköta utrustning och sedan cykla hem. Nånstans däremellan åts det micropizza i något skitigt pausrum. Kallt och rått var det också.

Men fick man rida gratis så kändes det okej. Jag tror det var två timmar sammanlagt man skulle leda nybörjare så fick man en gratis ridtimme.
 
En annan skillnad från "förr i tiden" är att stallen har blivit bättre. Det behövs inte en hord med småtjejer för att ro runt en verksamhet, dessutom så skulle det nog uppmärksammas om större företag förlitade sig på arbetskraft som inte ens går i gymnasiet.

Fler och fler ställen har lösdrift, det finns ridskolor med Active Stable och så vidare.

Jag står själv just nu uppstallad i ett "gammeldags boxstall" och det tar sån tiiiiid att göra allt, tycker jag efter 7 år på olika lösdrifter. Mocka ligghall går betydligt fortare än att mocka alla enskilda boxar. Man skurar en termobar, istället för sju hinkar osv. Det här gammeldagsa stallet hade behövt en hord med småtjejer, men å andra sidan hade det kunnat hända mycket olyckor också.

Jag har haft bra erfarenhet med medryttare i mina lösdriftsstall. En 15-17 åring som var sådär "gammeldags". Kunde handskas med alla hästar, red skitbra, mockade som hon skulle. En 12-åring vars mamma följde med, båda lyssnade bra och var fina med hästarna. Jag hade inte släppt en 12-åring själv på att ta ut en storhäst från en hage med andra storhästar, eller sköta ett insläpp till boxstall.
 
Funderat lite som ”återvändare” till stallet för 5 år sedan. Barn och tonåren upp till 20 års ålder spenderades dock i stallet 24/7.

Har idag egen häst och står inackorderad. Många har medryttare på sina hästar, tjejer från 13-20 ungefär. Där trodde jag att jag skulle känna igen mig som själv var i div olika stall från 10 års ålder och bara cyklade hem för att äta och sova i princip. Stallet var min fristad, där jag bestämde själv (bortsett från hästägaren), spenderade många timmar med att bara borsta, pyssla, putsa grejer och fick ibland rida som tack för hjälpen. Red jag lektion fick jag skjuts av mina föräldrar som sedan tog en promenad annars var de helt bortkopplade, kunde kanske nån enstaka gång titta på sköthästen och senare köra foder till egna hästen.

Ser jag på dagens stalltjejer ser jag något helt annat. För det första finns alltid mamma med i stallet när dessa skall rida, ridning är absolut viktigast. Stalledräng verkar mamma vara, mamma mockar, blandar foder och gör höpåsar, bygger hinder och skrittar av hästen salt plockar fram utrustning. Mamma sköter också all form av kommunikation med hästägaren. Rätt ofta blir det lite galet då stalltjejen ifrån fått informationen av hästägaren medan mamman är den som gör ”på sitt sätt”. Samma fenomen ser jag hos tonårstjejerna som har egen häst, mamma sköter all markservice medan den tonåriga ägaren i stort sett bara rider. I stort sett är det samma fenomen med alla stalltjejerna.

Jag förundras lite över hur det ändrats. Förvisso är engagerade föräldrar bra. Samtidigt missar ju tjejerna en massa ”skötseltimmar” som ju är det man som hästägare gör. (Alla tjejer har som mål att skaffa egen häst).
Varför väljer man som förälder att både föra den oftast inte så unga tonåringens talan? Serva med all form av hästskötsel?

Jag förstår inte riktigt fenomenet? När uppstod det och vart kom det ifrån? Är stalltjejen (sån som jag själv var) som bara älskade hästarna och skötseln och spenderade all ledig tid på det utdöd?
Oklart vad det kommit ifrån? Men tror att det delvis funnits länge dock, även om det säkert inte varit lika vanligt. Helt utdöda är dock inte vi som inte har med föräldrarna. ;) Själv är jag 14 i år och cyklar till och från ridskolan allt som oftast. Då det är ett krav i den gruppen jag rider i att man har med sig någon som plockar fram och undan hindren för att lektionerna ska bli så effektiva som möjligt kommer ofta mamma eller låtsaspappa, ibland pappa, och plockar fram/undan men detta hjälper jag självklart till med när jag skrittar av hästen från marken. De stannar bara ytterst sällan under tiden jag rider. För tillfället kan jag inte ta mig till medryttarhästarna på egen hand då det är en bra bit dit, så dit får jag skjuts eller samåker med hästägaren efter att hon slutat jobbet, men jag håller på att ta AM-kort så snart kommer jag ta mig dit också på egen hand förutom när det är för halt för att köra. Men det handlar alltså om att få skjuts dit, inte att någon är med mig i stallet. Ofta mockar jag också åt ägarens andra hästar som tack för att jag får rida, mellan fyra och sju boxar beroende på vilka hästar som är inne, mockar ibland hagar och fodrar även ofta samt hjälper till med insläpp. Har två vänner som har med sig sina mammor i stallet, dock gör inte mammorna allt. De hjälps åt och mammorna är också hästintresserade. Känner dock några som gör väldigt mycket själva. :) Så det är nog väldigt olika men absolut har det blivit vanligare att mammorna följer med och sköter väldigt mycket.
 
Detta har jag oxå funderat på många gånger.

När jag började hänga i stall som 9 åringen (typ -89 😱) så hade vi inga föräldrar med oss övht.
Mina föräldrar viste knappt vad fram och bak va på en häst då.

Vi var överlyckliga bara vi fick ta in en häst eller borsta nån.
All ledig tid varan i stallet, alltså jämt.

Jag lärde mig så himla mkt där och vi hade så roligt.

Vi putsade, mockade, fixade hö etc och var lyckliga bara av att få vara där.
Det tog nog nått år innan vi ens fick skritta lite.

Då var man skötare nu för tiden är de medryttare och får man inte hoppa så vill man inte rida.
Helst även tävla.
Jag har nog inte stött på nån som är nöjd att bara borsta och skritta nån gång nuförtiden.

Och sen att föräldrar ska sköta all markservice medan deras bortskämda ungar med alla märkes kläder/utrustning får allt serverat är skrämmande!!!
 
Jag tillhör själv kategorin "övervintrad stalltjej", modell äldre.

Jag blir lite illa berörd över alla dessa "det var bättre förr".

Jag tycker inte det.

Vi gjorde, precis som alla ungdomar, lite dumheter då och då på min tid, och inte fick vi skjuts till stallet heller. Men inte älskade jag hästar mer än dagens ungdom. Jag tycker nog att vi är ganska lika, äldre och yngre hästälskare.

Numera tycker jag att föräldrar tar ett större ansvar och de tjejer och killar som verkligen, älskar hästar är likadana nu som då. Man vill vara i stallet och lära sig, och utveckla sina färdigheter.

De som får skjuts av föräldrar kan vara lika hängivna som de som får kämpa mer.

Hela diskussionen känns tråkig, tycker jag. Inget är svart eller vitt. Jag tror att de i min generation som vill berätta hur duktiga de var när de med glädje mockade 25 boxar för att skritta av favorithästen, överdriver.

Det verkar vara legitimt att alltid ge sig på den yngre generationen som lat. Så var det när jag var ung, och så verkar det vara nu. Så tråkigt- har vi verkligen inte snäppt upp oss mer?

För övrigt så tycker jag att hästvärlden är anmärkningsvärt konservativ, rent generellt.

Varför hade vi annars sett på hur unga faktiskt utnyttjas generation efter generation?

För att det är god moral att ha kämpat mer?

Ursäkta min lite vassa ton, men jag tappar lite tålamodet ibland.
 
Senast ändrad:
Jag tillhör själv kategorin "övervintrad stalltjej", modell äldre.

Jag blir lite illa berörd över alla dessa "det var bättre förr".

Jag tycker inte det.

Vi gjorde mycket dumheter på min tid, och inte fick vi skjuts till stallet heller.

Numera tycker jag att föräldrar tar ett större ansvar och de tjejer och killar som verkligen, verkligen älskar hästar är likadana nu som då.

De som får skjuts av föräldrar kan vara lika hängivna som de som får kämpa mer.

Hela diskussionen känns tråkig, tycker jag. Inget är svart eller vitt. Jag tror att de i min generation som vill berätta hur duktiga de var när de med glädje mockade 25 boxar för att skritta av favorithästen, överdriver.

Det verkar vara legitimt att alltid ge sig på den yngre generationen som lat. Så var det när jag var ung, och så verkar det vara nu. Så tråkigt- har vi verkligen inte snäppt upp oss mer?

För övrigt så tycker jag att hästvärlden är anmärkningsvärt konservativ, rent generellt.

Varför hade vi annars sett på hur unga faktiskt utnyttjas generation efter generation?

För att det är god moral att ha kämpat mer?

Ursäkta min lite vassa ton, men jag tappar lite tålamodet ibland.

Håller till hundra procent med om allt det här.

För något år sedan såg jag en annons i ett forum för medryttare sökes/finnes som var formulerad i stil med "Varför finns det inga riktiga hästälskare som bara vill hänga i stallet längre?" och där en person som driver verksamhet såg ut att vilja ha gratis stallhjälp. När jag ifrågasatte syftet fick jag världens utskällning. Jag var så okunnig och man skulle vara tacksam om man fick komma och lära sig av personen som kunde så mycket etc. Jag kanske var intresserad själv? (Eeeh nej.) Annonsen försvann dock. Har inte sett den igen.

Jag tycker det är mycket sunt att inte vilja mocka 25 boxar gratis åt någon annan. Eller ens 5.
 
Jag tillhör själv kategorin "övervintrad stalltjej", modell äldre.

Jag blir lite illa berörd över alla dessa "det var bättre förr".

Jag tycker inte det.

Vi gjorde, precis som alla ungdomar, lite dumheter då och då på min tid, och inte fick vi skjuts till stallet heller. Men inte älskade jag hästar mer än dagens ungdom. Jag tycker nog att vi är ganska lika, äldre och yngre hästälskare.

Numera tycker jag att föräldrar tar ett större ansvar och de tjejer och killar som verkligen, älskar hästar är likadana nu som då. Man vill vara i stallet och lära sig, och utveckla sina färdigheter.

De som får skjuts av föräldrar kan vara lika hängivna som de som får kämpa mer.

Hela diskussionen känns tråkig, tycker jag. Inget är svart eller vitt. Jag tror att de i min generation som vill berätta hur duktiga de var när de med glädje mockade 25 boxar för att skritta av favorithästen, överdriver.

Det verkar vara legitimt att alltid ge sig på den yngre generationen som lat. Så var det när jag var ung, och så verkar det vara nu. Så tråkigt- har vi verkligen inte snäppt upp oss mer?

För övrigt så tycker jag att hästvärlden är anmärkningsvärt konservativ, rent generellt.

Varför hade vi annars sett på hur unga faktiskt utnyttjas generation efter generation?

För att det är god moral att ha kämpat mer?

Ursäkta min lite vassa ton, men jag tappar lite tålamodet ibland.
Jag håller med. Samtidigt har något ändrats. Det syns i föreningsverksamheten. Folk är beredda att betala för tjänster (men inte så mycket att det hade funkat vitt) men ingen vill utföra dem.

Folk dyker upp på träning och tävling, på julfest och jippon, men då man söker folk som vill hjälpa till med talkojobb så är det samma åtta personer av klubbens 100 medlemmar som ställer upp.
 
Jag håller med. Samtidigt har något ändrats. Det syns i föreningsverksamheten. Folk är beredda att betala för tjänster (men inte så mycket att det hade funkat vitt) men ingen vill utföra dem.

Folk dyker upp på träning och tävling, på julfest och jippon, men då man söker folk som vill hjälpa till med talkojobb så är det samma åtta personer av klubbens 100 medlemmar som ställer upp.
Fast har du inte alltid varit så?

Möjligt att kärntruppen blivit mindre och mindre med åren, men nog var det eldsjälar förr som nu?
 
Fast har du inte alltid varit så?

Möjligt att kärntruppen blivit mindre och mindre med åren, men nog var det eldsjälar förr som nu?
Jo det har alltid varit så. Det var så när jag var barn (född -72) och det är så nu. Den lilla klicken har alltid gnällt på att ingen ställer upp men så snart någon har en idé eller vill göra på annat sätt än tidigare slås de ner under skosulorna av den lilla klicken för allt ska naturligtvis vara som de tycker.
 
Njae. Det blir färre och färre för varje år inom vår sport.
Jag var en av dom som ställde upp i klubben så mycket jag kunde. Sen fick vi ny ordförande som började köra diktatorfasoner. Satte upp folk på olika grejer som skulle göras utan att ens höra efter om personen ville/kunde. Och när man inte ville/kunde så började hon gapa om att " vi är minsann en ideell klubb och alla måste hjälpa till". Märkligt att det bara var samma personer som hela tiden hamnade på dessa attgöra-listor. Samma ordförande hälsar inte ens på sina medlemmar när dom kommer och ska hjälpa till. Bara vissa. Ordförande driver dessutom en egen klubb som hon har slagit ihop med den andra för att dom ska få tillgång till ridhuset. Sen hon blev ordförande så har klubben gått ner sig kraftigt. Tappat medlemmar. Tävlingarna är färre och inte lika populära längre. Dom lever på en tävling om året och tror att det räcker. Lägger massor med krut på den och den går knappt ihop sig längre. Ekonomin är kass. Dom hyr ut privatstallet för en skitsumma för att dom inackorderade ska sköta anläggningen, vilket dom inte gör.
När dom gamla eldsjälarna var kvar så var klubben attraktiv och hade god ekonomi. Nu är det inte mycket att hänga i julgranen.
Jag lessnade och bytte klubb
 
Tycker hela diskussionen är skitlöjlig, kanske med en bitter smak av avundsjuka. Varför skulle en hästtjej som vill tävla och har stödet av föräldrar att göra det älska hästar mindre än tjejen som sliter ut sig, cyklar tio mil till stallet och är nöjd över att borsta en häst efter att ha mockat 40 box och faktiskt blivit utnyttjad? Måste väl få finnas plats för båda utan att den ena ska få på sig att hon är curlad och inte älskar hästar lika mycket som den andra? Patetiskt.

Jag vet att det var vanligt på vår tid, men nog kan jag tycka att man är ganska ansvarslös som förälder om man låter sin unge cykla flera mil till stallet för att slita ut sig utan betalning och kanske få borsta en häst eller hantera hästar utan vuxens överseende. Det funkar kanske 99 gånger av 100. Men OM det händer något är det bra att ha någon som ringer ambulansen på plats den dagen. Som tur är har vi gått framåt. Det är inte okej idag att hänga på det sättet i de flesta stall, de stall vi har stått i har samtliga krävt 15års gräns för att vara ensam i stallet, ridskolan kräver att man vid stalltjänst på helgerna är minst två (vuxna), det är inte okej att utnyttja barn heller genom att låta dem mocka flera boxar utan att få ersättning för det, det är inte okej med svart arbetskraft och så vidare. Samhället går framåt. Älska hästar kan man göra även om man tycker det är ridningen och tävlandet som är det roligaste med hästar.
 
Jo det har alltid varit så. Det var så när jag var barn (född -72) och det är så nu. Den lilla klicken har alltid gnällt på att ingen ställer upp men så snart någon har en idé eller vill göra på annat sätt än tidigare slås de ner under skosulorna av den lilla klicken för allt ska naturligtvis vara som de tycker.
+nä @nightcrawler

Näe,så har jag inte upplevt några av de klubbarna jag är med i. Inte alls faktiskt.

Ingen gnäller alls och alla är urtrevliga och hjälpsamma. Men ingen annan orkar eller hinner och de flesta säger att de kan inte jobba som funktionär för deras hund tävlar (newsflash, alls funktionärer hundar tävlar)
 
+nä @nightcrawler

Näe,så har jag inte upplevt några av de klubbarna jag är med i. Inte alls faktiskt.

Ingen gnäller alls och alla är urtrevliga och hjälpsamma. Men ingen annan orkar eller hinner och de flesta säger att de kan inte jobba som funktionär för deras hund tävlar (newsflash, alls funktionärer hundar tävlar)
Klubben jag är med i nu är mycket trevligare och dom är bara glada om man vill hjälpa till. Alltid trevligt bemötande till skillnad från min gamla. Ångrar inte en sekund att jag bytte. Nuvarande klubb undrade till och med vad dom håller på med i den gamla klubben. Dom hade hört så mycket på omvägar och tyvärr så kunde jag bekräfta att allt stämde :( dom behandlar medlemmarna som skit när det inte passar.
 
Tycker det är en utveckling framåt med att inte ha barn som jobbar gratis/ utnyttjas och att föräldrar har koll på vad det är för vuxna och ställe deras barn håller till på.

Hade själv en släkting som på 80talet tog sig till ridskolan på egen hand längs med 70 vägen. Att ta sig till stallet blev hennes död.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Skulle behöva skriva av mig lite. Tycker det är svårt att få råd och förståelse när jag pratar om detta med människor i min närhet, då...
2
Svar
23
· Visningar
5 256
Senast: Nepenthe
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 306
Senast: jemeni
·
Anläggning Nytt användarnamn på Buke, då jag vill vara anonym och inte skriva det här under mitt vanliga användarnamn ifall någon skulle känna igen...
2
Svar
36
· Visningar
7 141
Senast: Karamello30
·
Hästmänniskan Hej allihopa! Jag är i behov av lite peppning eller delning av era erfarenheter. Jag är en 16-årig tjej som brinner för hästar. Jag har...
Svar
16
· Visningar
1 906
Senast: tuaphua
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Senast tagna bilden XV
  • Att ångra en valp

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp