Jag har haft min häst i två år nu. Han är världens snällaste och verkligen min bästa vän. Vi brukade hoppa förut och det gick väldigt bra men inte på senaste tiden.
Jag ska ta allt från början. Jag blev fodervärd på en D Ponny januari 2021. Jag visste inte så mycket om honom förutom att han är irländsk import född 2018. Mycket var skumt med hans dokument, bland annat står han som 148 i mätinyget vilken han verkligen inte är, snarare runt 155. Sen står han också som sto? Jag skulle egentligen ha honom i 6 månader så jag när jag red första gången och jag tyckte han var svår så tänkte jag att det inte spelade så stor roll.
6 månader senare var vi inte redo att lämna tillbaka honom och köpte honom istället.
Jag går andra året på ett ridgymnasium nu, och inte för att låta så men jag rider bra. I stort sett alla andra hästar jag rider jobbar rätt på tygeln, men inte min egna häst. Jag har hela tiden tänkt att det kommer komma. Men med tränare som inte har kunnat rida honom rätt och tränare som rent ut sagt att jag måste ha en annan häst. Han är den abslout snällaste hästen jag träffat. Har under våra två år tilsammans aldrig lagt öronen bakåt åt någon människa. Jag tänkte att dedär med formen skulle komma och att det inte var någon stress så vi hopptränade mycket. Vi hopptränade upp till 115 ungefär tills jag av en slump får reda på att han har haft en senskada för några år sen som jag inte visste om, som ägaren också påstår sig inte vetat om. Jag fick reda på det av en tjej som red honom på ridskolan han stog på kort efter importeras till sverige. Jag blir såklart rädd och arg och bestämmer mig för att sluta hoppträna. Under samma period var jag med om en hoppolycka med en annan häst så jag kände inte så mycket sug till att hoppa överhuvud taget. Så vi började träna belöningsbaserat och red mycket western ridning samt halsring och liknande.
Sen fick jag en ny dressyr tränare (vill nämna att jag tränat dressyr under denna tid som mest två gånger i veckan utan större framgång). Jag såg inte meningen i att ha skarpa inspänningar och graman och den nya tränare hade precis samma tankar. Vi bestämde oss för att hon skulle börja rida hästen en gång i veckan och hon sa rätt ut att denhär hästen inte tar några hjälper rätt. Så hon rider in honom på nytt och efter några månader så går han jätte bra med henne (ungefär LA:1 nivå). Och då tänker jag dumt nog att kanske var det inte jag som var problemet utan att han var det. Men nu när vi tagit upp dressyren igen så känns de sämre än någonsin. Inget går som jag vill och jag hittar ingen motivation. Jag snackar mer än två år av dressyrträningar och jag får inte hösten att gå på tygeln ens någon del av passet. Den ända han går rätt med är denhär nya tränaren. Och nu när vi inte längre hoppar och jag börjar ge upp på dressyren så börjar mitt ridintressera sjunka.
Vi köpte en till häst, en dressyrponny som inte kunde hoppa. Vi har hoppat in henne och det går bra i dressyren för mig med henne men kommer ändå på migsjälv med att jag gillar inte andra hästar på samma sett som jag gillar min valack. Jag blir så glad av att vara med honom men det är delvis pågrund av honom jag inte tycker det är lika kul o rida längre. Borde jag sälja min hjärtehäst? Blir så otroligt ledsen bara av tanken, jag tycker det är roligt att träna belöningsbaserat och att rida ut i halsring men jag vill mer. Jag vill tävla, helst med honom men den framtiden ser mörk ut. Jag önskar jag gillade stoet på samma sett men jag kan verkligen inte få en connection med den hästen, så det har slutat med att min lillasyster rider den istället och dom två funkar bra ihop.
Jag älskar min häst men känner att jag konstant skäms när jag rider honom och att jag vill mer. Finns det något hopp att min ridning äntligen ska förbättras eller kommer han hinna bli pensionär innan jag ens är värdig nog att kunna rida honom? Känns också så sjukt svårt att sälja för vill inte att han ska bli en hopphäst oavsett om han hoppar på varje hinder man styr på oavsett höjd. Dom ända som kan rida honom på rätt sett är antagligen otroligt duktiga ryttare men han har inte så flashiga steg direkt så någon dressyrkarriär har han inte heller. Förlåt för lång text behövde bara prata av mig
Jag ska ta allt från början. Jag blev fodervärd på en D Ponny januari 2021. Jag visste inte så mycket om honom förutom att han är irländsk import född 2018. Mycket var skumt med hans dokument, bland annat står han som 148 i mätinyget vilken han verkligen inte är, snarare runt 155. Sen står han också som sto? Jag skulle egentligen ha honom i 6 månader så jag när jag red första gången och jag tyckte han var svår så tänkte jag att det inte spelade så stor roll.
6 månader senare var vi inte redo att lämna tillbaka honom och köpte honom istället.
Jag går andra året på ett ridgymnasium nu, och inte för att låta så men jag rider bra. I stort sett alla andra hästar jag rider jobbar rätt på tygeln, men inte min egna häst. Jag har hela tiden tänkt att det kommer komma. Men med tränare som inte har kunnat rida honom rätt och tränare som rent ut sagt att jag måste ha en annan häst. Han är den abslout snällaste hästen jag träffat. Har under våra två år tilsammans aldrig lagt öronen bakåt åt någon människa. Jag tänkte att dedär med formen skulle komma och att det inte var någon stress så vi hopptränade mycket. Vi hopptränade upp till 115 ungefär tills jag av en slump får reda på att han har haft en senskada för några år sen som jag inte visste om, som ägaren också påstår sig inte vetat om. Jag fick reda på det av en tjej som red honom på ridskolan han stog på kort efter importeras till sverige. Jag blir såklart rädd och arg och bestämmer mig för att sluta hoppträna. Under samma period var jag med om en hoppolycka med en annan häst så jag kände inte så mycket sug till att hoppa överhuvud taget. Så vi började träna belöningsbaserat och red mycket western ridning samt halsring och liknande.
Sen fick jag en ny dressyr tränare (vill nämna att jag tränat dressyr under denna tid som mest två gånger i veckan utan större framgång). Jag såg inte meningen i att ha skarpa inspänningar och graman och den nya tränare hade precis samma tankar. Vi bestämde oss för att hon skulle börja rida hästen en gång i veckan och hon sa rätt ut att denhär hästen inte tar några hjälper rätt. Så hon rider in honom på nytt och efter några månader så går han jätte bra med henne (ungefär LA:1 nivå). Och då tänker jag dumt nog att kanske var det inte jag som var problemet utan att han var det. Men nu när vi tagit upp dressyren igen så känns de sämre än någonsin. Inget går som jag vill och jag hittar ingen motivation. Jag snackar mer än två år av dressyrträningar och jag får inte hösten att gå på tygeln ens någon del av passet. Den ända han går rätt med är denhär nya tränaren. Och nu när vi inte längre hoppar och jag börjar ge upp på dressyren så börjar mitt ridintressera sjunka.
Vi köpte en till häst, en dressyrponny som inte kunde hoppa. Vi har hoppat in henne och det går bra i dressyren för mig med henne men kommer ändå på migsjälv med att jag gillar inte andra hästar på samma sett som jag gillar min valack. Jag blir så glad av att vara med honom men det är delvis pågrund av honom jag inte tycker det är lika kul o rida längre. Borde jag sälja min hjärtehäst? Blir så otroligt ledsen bara av tanken, jag tycker det är roligt att träna belöningsbaserat och att rida ut i halsring men jag vill mer. Jag vill tävla, helst med honom men den framtiden ser mörk ut. Jag önskar jag gillade stoet på samma sett men jag kan verkligen inte få en connection med den hästen, så det har slutat med att min lillasyster rider den istället och dom två funkar bra ihop.
Jag älskar min häst men känner att jag konstant skäms när jag rider honom och att jag vill mer. Finns det något hopp att min ridning äntligen ska förbättras eller kommer han hinna bli pensionär innan jag ens är värdig nog att kunna rida honom? Känns också så sjukt svårt att sälja för vill inte att han ska bli en hopphäst oavsett om han hoppar på varje hinder man styr på oavsett höjd. Dom ända som kan rida honom på rätt sett är antagligen otroligt duktiga ryttare men han har inte så flashiga steg direkt så någon dressyrkarriär har han inte heller. Förlåt för lång text behövde bara prata av mig
