Dålig uppfödning - men för livet

evis

Trådstartare
Hur påverkar det hästens hållbarhet ifall den vanvårdats under år 1-3? Alltså jag är inte så intresserad av att höra om att dålig utfodring i den här åldern ger svagare skelett etcetera - utan mer vilka personliga erfarenheter ni har själva? Vanvårdade hästar som vuxit och blivit starka hållbara hästar? Eller som blivit "trashankar"?
Kan man se HUR vanvård (dålig utfodring framförallt) av en ung häst påverkar i framtiden? Finns det forskning på detta??

Är det så att om hästen varit vanvårdad under sina första år - så är det oåterkalleligt och "omöjligt" att bygga upp senare i livet?

Vi sålde en uppfödning på våren som 1-åring. Innan dess hade han fått bra med foder och vuxit ordentligt (var omkring 148 cm när han såldes som 10 mån gammal, hade en liten mamma och mamman hade litet bakom sej, så var nog inte tänkt att bli sååå himla stor heller) och såg väldigt fin ut i hull och muskler.

Han åkte direkt från oss till ett hingstbete för islandshästar. Där blev han kvar 1 år, då lösdriftsägaren ringde oss och beklagade sej över hur den nya ägaren skött sej. Han funkade inte på lösdriften och när vi åkte för att titta så blev vi bestörta, han hade inte vuxit en cm under detta år och var tanig, benig, omusklad och hängig. Ägaren gick inte att få tag på.

Ägaren bättrade sej efter påtryckning, men hästen skickades till nästa lösdrift där förhållandena väl också var tvivelaktiga. Där blev han kvar ytterligare ett år, nu könsmogen och med en "egen flock" som gjorde att han trots bättre tillgång på foder inte växte något - han hade fullt upp med att vakta sin flock och betäcka ston :crazy:

Till slut på hösten som 3-åring togs han hem till ägaren som nu gödde upp honom så gott hon kunde. Han såg dock ganska "knepig" ut, syntes att han inte fått chans att växa som andra jämnåriga. Var fortfarande inte stor, men växte i alla fall några centimetrar - låg kanske runt 155 cm när han blev 4.

Hästen såldes sedan men efter tragik i familjen som köpt honom, så kom han tillbaka till "gamla" ägaren. Här finns han alltså idag, 6 år gammal, igen. Nu bra mycket högre, kanske över 160, men ser fortfarande valpig och lite obalanserad ut i kroppen.

Jag tycker det är en fin häst - men undrar om hur en sådan här uppväxt "färgar" en häst rent fysiskt. Han ska enligt uppgift vara svårriden men går igenom veterinärbesiktning ua så de förstår inte riktigt varför han krånglar vid ridning.
Vad tror ni?
Kan det bli en hållbar häst även av en häst som haft det såhär?
 
Sv: Dålig uppfödning - men för livet

Jag känner till en häst som var vanvårdad från födsel i ett par tre år.

Han stog inne i en box hela tiden, fick utav detta taskig exteriör eftersom att han inte kunnat röra på sig och problem med balans och traven. Tog lång tid att få honom att lära sig galoppera. Problemet var ju att han fick ont och hälta utav motion pågrund av exteriören (som viserligen kan vara medföt men troligtvis pågrund av att han inte kunnat växa på ett häsosamt sätt). Då var detta mest skogsridning elelr promendridning vad man nu vill kalla det för och hästen fick avlivas tyvär 6 år gammal för att han var slut i kroppen så som en tävlingshäst blir efter flera år utav intensiv träning å tävling.
 
Sv: Dålig uppfödning - men för livet

Funny är en individ som har tvivelaktig uppväxt...hon var mager som en skraka när hon som sjuåring kom till syrran, inte en muskel och väldigt "spetig".

Hon släpptes på bete, stora marker och fort nog började hon lägga på sig, växte, breddade sig och idag som 10 åring är hon en helt annan häst. Hon har fått tid på sig att växa i sig och den rätta träningen började jag med förra året när hon var 9 år. Styrkan kommer så sakta, balansen likaså. Jag rider henne som jag skulle ha ridit en 4-åring ungefär. Hon utvecklas och går framåt, ingen hälta (hon är barfota) eller andra skavanker har uppdagats än. Tror att man måste våga vänta in dom och ta det lugnt. Titta inte på hästens ålder utan hur den ser ut och fungerar i kroppen och begär jobb efter det.

Hoppas det går bra med er hingst.
 
Sv: Dålig uppfödning - men för livet

Den viktigaste tiden för en häst är det första året. Blir det missar då så går det inte att taigen. Speciellt viktigt är utevistelse för ett föl för att stärka skelett,leder och senor. Detta gäller från första dagen och fram till ca ett år och går aldrig att ta igen. Finns forskning som varit redovisad i Ridsport på just detta om vikten av att föl får vara ute mycket.
När det gäller utfodring så är också det första året det viktigaste. Först får ju fölet, om allt är normalt, mjölk från stoet. Sedan är det viktigt att fodret innehåller rätt sorts protein och aminosyror. Får inte fölet det så tyder forskningen på att det inte heller kan tas igen. Där emot som om en unghäst från ett år och uppåt inte får "rätt" foder så det som händer är att hästen utvecklas långsammare men tar igen det med tiden och blir precis som den skulle blivit med en bra uppväxt.

Så enligt forskningen så är det de första levnads året som är det viktigaste och som inte kan tas igen. Vilket din häst tydligen har fått enligt alla konstens regler
 
Sv: Dålig uppfödning - men för livet

Om en unghäst får för lite men i rätt balans kan tillväxten huvudsakligen tas igen senare.
PL
 
Sv: Dålig uppfödning - men för livet

När du ändå är på tråden :bow:
Men om det inte är i rätt balans?
Och hur länge kan tillväxten egentligen tas igen?
Blir hästen lika "hållbar", eller handlar det inte om hållbarhet utan om just tillväxt (den som inte fått tillräckligt blir inte lika stor som det var tänkt?)?
 
Sv: Dålig uppfödning - men för livet

Andraponnyn var ett vanvårdsfall. Köpt som tvååring hingst, då han var så mager att det bara var skinn och ben, bokstavligt talat. Aldrig verkad, full i hönsloppor, proppad med mask och helt ohanterad. EVENTUELLT hade han fått vara ute sporadiskt, men största delen (och ev hela) av uppväxten hade han stått instängd ensam i ett litet, trångt hönshus.

Han blev aldrig mer än 125 cm i mankhöjd, men hade enligt flera veterinärer troligen blivit betydligt större om han utfodrats som han skulle.

Han röntgades aldrig så jag vet inte hur skelett, tillväxtzoner etc egentligen såg ut. Han var dock hela livet frisk och sund (utom åldersrelaterad kolik på gamla dagar och det fånganfall som blev hans slut). Trots träning som i ärlighetens namn bäst kan beskrivas som ogenomtänkt och mest var dålig. Och en utfodring långt från analyser etc.

Det som han däremot alltid drogs med var en KRAFTIG övervikt. När han väl fick mat frodades han på luft i princip. Antagligen pga ett födgeni som är anledningen att han övht överlevde sina första två år (han fick i princip ingen mat alls, någon tuss då och då), eller ett födgeni som berodde på svälten. Men trots restriktiv utfodring och rejäl träning så var och förblev han fet. Han kunde vara musklad och fet eller omusklad och fet. Men alltid fet - utan undantag. Utom då naturligtvis den första tiden precis när han kommit hem och var mager som ett staket.

Han gick till himlen 28 år gammal, och innan han fick fång så var han fullständigt frisk och sund, tänderna i prima skick, rena torra ben och pigg och glad. Och fet *sucka* Men fånganfallet blev så kraftigt att det inte fanns någonting att göra och han fick somna in.

Som jmf så hans radarkompis som hade en exemplarisk uppväxt, importerades till Sverige från england som hingstämne för dyra pengar men som visade sig vara klapphingst och kastrerades. Gick ett väldigt aktivt ponnyliv och tävlade i både ponnytrav, ponnygalopp och hoppning och kom till oss som läromästare 12 år gammal (och kostade en på den tiden hutlös massa pengar) och blev kvar hos oss tills han avlivades av åldersskäl 33 år gammal, i fullt arbete fortfarande som 31-åring. Han reds ju på samma sätt som andraponnyn, och klarade det lika bra. och han hade inte en massa extrakilon att släpa på heller (Hade den ponnyn problem med vikten var det neråt istället för uppåt).

Så trots helt olika förutsättningar de första två åren i livet så tycks de klarat livet lika strålande bägge två och haft samma strålande hållbarhet bägge två. Men jag har ofta såhär i backspegeln velat sett en röntgen på benen på bägge två, av ren nyfikenhet =)


Övriga fall jag vet om tar jag helst inte här eftersom de är för lättidentifierbara.
 
Senast ändrad:
Sv: Dålig uppfödning - men för livet

Du sa ju i ditt första inlägg att du inte ville ha reda på sånt därför tog jag inte upp det! Jag kanske återkommer.
PL
 
Sv: Dålig uppfödning - men för livet

Gör gärna det, annars så kan jag gärna skapa en sådan tråd...:)
 
Sv: Dålig uppfödning - men för livet

Jag undrar när jag läst detta, hur det står till rent psykiskt?

Hämmas den den fysiska utveckligen när hästen är mentalt låst på grund av otrivsel, sorg, trauma, serparationsångest m.m?
 
Sv: Dålig uppfödning - men för livet

Det enda jag personligen vet som ger men för livet är unghästar som fötts upp med för lite eller för dålig utevistelse. Unghästar som levt de första åren ute dygnet runt blir bra och tålig aindivider.

Däremot vad gäller fodring så brukar man kunan reperea det mesta så länge den fått en jämn fodring under uppväxten, dvs jämn svält eller jämn fetma. Har den fått tex svält med näringsfattigt hö på vinern och extremt frodigt bete på sommaren så blir det mkt problem, oftast obotbara.

Egna erfarenheter, inga "bevis".
 
Sv: Dålig uppfödning - men för livet

Jag köpte en toppstammad,men mycket mager,ynklig och långhårig ettåring.Den växte ut coh blev faktiskt riktigt snygg.
Senare fick den dock ett oförklarligt hovbensbrott som aldrig läkte.Klart man funderade över om det hade med uppfödningen att göra. Nu mera köper jag i alla fall bara häst av seriösa uppfödare.
 
Sv: Dålig uppfödning - men för livet

Jo jag vet att jag skrev så men när du nu kom in i tråden - expertisen :D :bow: - så hänger jag gärna på med de frågor jag har.
Hoppas du orkar svara på frågorna.
 
Sv: Dålig uppfödning - men för livet

Jag vet inte så mycket om hur han mått egentligen, mer än att den häst som kom till ridklubben på hösten som 3-åring (stod stallad där under vintern innan han såldes) var långtifrån samma häst som vi skickat iväg på våren som 1-åring. Han var sorgsen i ögonen och hade en väldigt ynklig utstrålning :cry:

Ett jag vet är dock att han på islandshästlösdriften var mycket svår att hålla inne - kanske ett tecken på otrivsel? Hoppade ut oavsett höjd på staketen, trots att där fanns mängder med mat i hagen (stor hage med mycket gräs, dock inte särskilt näringsrikt gissar jag).

Jag skulle gärna träffa honom nu. Såg honom bara i hagen i höstas.
 
Sv: Dålig uppfödning - men för livet

Jo, den här har ju haft det "jämnjävligt" med maten, i alla fall om man tolkade hur han såg ut/växte/höll sej i hull. Växte inte ojämnt och var inte "fet" på somrarna. Somrarna som 2 och 3-åring har han nog gått på ok beten men hade fullt upp med att hålla ordning på sin flock så han såg lika mager och "jävlig" ut då.

Men han har ju ändå gått på rejäla ytor, ute dygnet runt hela tiden, i relativt stora flockar - och jag tänker också att det är positivt.
 

Liknande trådar

Anläggning står i ett dilemma, har blivit erbjudit en stallplats i ett stall som är närmare mitt hem & även har mycket positiva saker med sig men...
2
Svar
29
· Visningar
4 620
Dressyr Alla sadlar på min stora glider bak. Förra ägaren hade samma problem och han har alltid gått med en förbygel för att hålla sadlarna...
2
Svar
35
· Visningar
7 301
Senast: Fiorano
·
Ridning Jag ger snart upp, hittar aldrig en bra häst :( Det hela började med min hyrponny som jag hade under 1 år, han skulle var jättesnäll...
2
Svar
23
· Visningar
3 175
Senast: EmmaBovary
·
Hundavel & Ras Jag har en chinese crested powderpuff. Han är omplacering och kom till mig i januari, han var då 1.5 år. Han hade då, förutom...
Svar
12
· Visningar
998
Senast: russinbulle
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp