Jag är född -72. När jag började fyran, alltså -82, hade jag en lärare som ansåg att de och dem var förlegad svenska precis som skall, voro, dock och liknande ord. Vi fick en röd markering i kanten av texten med en påminnelse om att vi skulle skriva dom istället och det oavsett om vi hade skrivit rätt på de eller dem eller inte. Samma sak var det på gymnasiet, vi skulle skriva dom, inte de eller dem även om vi då inte fick någon röd markering i kanten av texten om de och dem hade använts rätt. Jag tror inte att jag är ensam om att ha fått lära mig så.
Det här att inte kunna skilja på de och dem är verkligen ingen ny företeelse och det är inget konstigt att inte kunna skilja på de och dem om man aldrig har fått lära sig skillnaden från början. Däremot är det min upplevelse att det numera (de senaste tio åren kanske?) är vanligare att skriva dem rakt över istället för att använda dom och kanske beror det på att många trots allt strävar efter att skriva korrekt skrivspråk istället för talspråk också blir det fel ändå.
Min hjärna får ont när det står dem istället för de och det är något jag faktiskt skäms för. Jag ogillar skarpt att min hjärna är så petimetrig att den reagerar på något så simpelt istället för att bara fortsätta läsa och se helheten. Jag vet att det beror på hjärntröttheten men det är ett störmoment ändå. Jag har överhuvudtaget svårt för att läsa något längre och framförallt en lång text utan mellanrum mellan styckena men det är ett störmoment att jag inte klarar av att ha överseende med det.
Det här att inte kunna skilja på de och dem är verkligen ingen ny företeelse och det är inget konstigt att inte kunna skilja på de och dem om man aldrig har fått lära sig skillnaden från början. Däremot är det min upplevelse att det numera (de senaste tio åren kanske?) är vanligare att skriva dem rakt över istället för att använda dom och kanske beror det på att många trots allt strävar efter att skriva korrekt skrivspråk istället för talspråk också blir det fel ändå.
Min hjärna får ont när det står dem istället för de och det är något jag faktiskt skäms för. Jag ogillar skarpt att min hjärna är så petimetrig att den reagerar på något så simpelt istället för att bara fortsätta läsa och se helheten. Jag vet att det beror på hjärntröttheten men det är ett störmoment ändå. Jag har överhuvudtaget svårt för att läsa något längre och framförallt en lång text utan mellanrum mellan styckena men det är ett störmoment att jag inte klarar av att ha överseende med det.