Debatt: ”Utredningen vill långsiktigt minska antalet hästar”

Utredningen mot övergödning är ett statligt sätt att långsiktigt avveckla hästhållningen i Sverige. Det menar skribenten av den här debattartikeln. "Att ägna sig åt miljöfarlig verksamhet för nöjes skull, det beteendet måste ändras vilket görs bäst genom politisk styrning, skatter och avgifter," är skribentens analys.
 
Fast både kornsparven och dyngbaggarna finns där det finns växtlighet, inte i nedtrampade och leriga/jordiga rasthagar, vilket i huvudsak är där problemet finns. I gräshagar där dessa arter finns är problemet oftast mycket mindre med övergödning eftersom växtligheten kan ta upp mycket av näringen. Problemet för dessa arter är snarare att djur oftast betar på åkrar och att naturbetesmarker försvinner, där gödseln är en del av livscykeln för dyngbaggar men gödseln koppling till kornsparv kan jag inte se riktigt.
En rasthage kan mycket väl vara av betydelse för såväl olika dyngbaggar som olika fågelarter. Det beror helt på var den ligger och hur den används. Bar, söndertrampad mark anses dessutom faktiskt gynna ett antal insektsarter i så stor utsträckning att man i ett stort projekt artificiellt försökt återskapa detta i ett antal naturreservat (att sen det finns mycket att säga om genomförandet av det projektet är en annan sak)
 
Det skall också sägas att växtlighetens förmåga att fånga upp kväve och i ännu högre grad fosfor är begränsad när vi talar om små ytor. Tanken är god men i praktiken behöver det spridas ut över en mycket större areal så om det finns växtlighet eller ej i rasthagen har liten betydelse ur den synpunkten. Det har gjorts ett antal försök i samband med vattenrening som visar detta.
 
En rasthage kan mycket väl vara av betydelse för såväl olika dyngbaggar som olika fågelarter. Det beror helt på var den ligger och hur den används. Bar, söndertrampad mark anses dessutom faktiskt gynna ett antal insektsarter i så stor utsträckning att man i ett stort projekt artificiellt försökt återskapa detta i ett antal naturreservat (att sen det finns mycket att säga om genomförandet av det projektet är en annan sak)
Det är för mig lite som att jämföra äpplen och päron, i debatten kring övergödningsproblematik till följd av hästhållning. Men jag vet inte om vi har samma definition av rasthage heller. I sådana hagar som mest består av bar jord sker också en hög grad av störning och tramp och för de flesta insekter som är beroende av bar jord är det en alldeles för hög störning för att de ska kunna bo där. De gräver ju hål i marken och det är inte svårt för några hästar att förstöra de små hålen och täppa igen dem. De behöver också blomrika närliggande marker där de kan hämta sin mat. Den typ av jordblottor som behövs uppstår normalt i ängsmark som betas lagom hårt eller andra miljöer som vägbankar. Fåglar däremot och vissa dyngbaggar, visst de kan nog nyttja även rasthagar men de hotade fågelarter som är beroende av "hagmiljö" är normalt beroende av betad, ej igenvuxen gräsmark med inte för högt gräs, samt flera andra viktiga parametrar som kan vara mycket artspecifika.

Jag skulle säga att det ska väldigt mycket till för att den typen av hästhage som också bidrar till mest övergödning (för många hästar på för liten yta år efter år) ska hysa någon särskild betydelse för biologisk mångfald.
 
Det är för mig lite som att jämföra äpplen och päron, i debatten kring övergödningsproblematik till följd av hästhållning. Men jag vet inte om vi har samma definition av rasthage heller. I sådana hagar som mest består av bar jord sker också en hög grad av störning och tramp och för de flesta insekter som är beroende av bar jord är det en alldeles för hög störning för att de ska kunna bo där. De gräver ju hål i marken och det är inte svårt för några hästar att förstöra de små hålen och täppa igen dem. De behöver också blomrika närliggande marker där de kan hämta sin mat. Den typ av jordblottor som behövs uppstår normalt i ängsmark som betas lagom hårt eller andra miljöer som vägbankar. Fåglar däremot och vissa dyngbaggar, visst de kan nog nyttja även rasthagar men de hotade fågelarter som är beroende av "hagmiljö" är normalt beroende av betad, ej igenvuxen gräsmark med inte för högt gräs, samt flera andra viktiga parametrar som kan vara mycket artspecifika.

Jag skulle säga att det ska väldigt mycket till för att den typen av hästhage som också bidrar till mest övergödning (för många hästar på för liten yta år efter år) ska hysa någon särskild betydelse för biologisk mångfald.
Jag skrev att det beror på hur hagen används och var den ligger. Det är inte helt ovanligt att rasthagar enbart brukas under delar av året och står helt oanvända från sen vår till långt in på hösten under tiden hästarna går på bete. Och att den är belägen intill annan naturmiljö och kan för vissa arter vara en inte obetydlig del av denna. Så såg min fd rasthage ut liksom många andras.

När det gäller övergödning kan rasthagar bidra men även det beror helt på hur markförhållanden, närhet till vattendrag etc ser ut och för många rasthagar är den risken liten eller helt obefintlig även efter lång tids användning. Man kommer se en ansamling av näringsämnen, främst fosfor, i marken men det i sig behöver inte vara ett problem. Det är också som redan skrivit så att mockning av hagar har mindre betydelse utan det är andra faktorer som är avgörande.

Om du själv är intresserad av miljö- och naturfrågor förstår jag inte varför du argumenterar emot?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp