December var kaos

Den här december tänker jag gräva långt ner och aldrig mer tänka på. Vilket kaos det varit.

Först kom min bror hit. Bestämt sen i somras. Det gick inte alls bra. Han var här två dagar sen åkte han ut och fick bo hos mamma i deras husvagn. Han var på riktigt uselt humör, irriterad och deprimerad. Betedde sig som en skit mot min man och blev stressad av vårat barn. Efter att ha släppt av honom hos mamma fick jag en stressreaktion, började skaka, gråta och zoomade ut. Min man fick flera gånger hjälpa mig tillbaka. Jag var helt förstörd. Fick i princip droga mig själv med de ångestdämpande jag hade hemma och försöka sova bort ångesten och oron. Det tog några dagar innan jag var tillbaka till mitt gamla jag. Jobbet, barnet och min man hjälpte mig.

Sen blev det jul och nästa kaos inträffade. Nästa idiotiska bror. Inte min men ändå en idiot. Som förstörde julen totalt genom att supa sig dyngrak dagen innan julafton och bete sig som ett arsle.

Jag är så otroligt less på män. Less på folk som inte kan hantera bakslag och skyller allt på omgivningen.

Jag kommer aldrig släppa in min bror i mitt hem igen, och jag tänker aldrig känna skuld för att jag inte vill det. Det går inte helt enkelt. Har insett att vissa aldrig blir vuxna. Har också insett att jag aldrig kommer fira jul med någon annan än min familj, i vårat hus. Då kan bara vi förstöra den, vilket inte kommer hända, och jag slipper ha ont i magen och ha ett ledset och besviket barn hemma. Det här var droppen.

Jag var så otroligt rädd för att ptsdn kommit tillbaka. Att två år av terapi var förjäves men tack och lov har jag nuförtiden verktygen att hantera sånt här på ett annat sätt än förut. Men fy sjutton vad orolig jag varit under hela december månad. Aldrig mer!

 

[gammalek]

Den här december tänker jag gräva långt ner och aldrig mer tänka på. Vilket kaos det varit.

Först kom min bror hit. Bestämt sen i somras. Det gick inte alls bra. Han var här två dagar sen åkte han ut och fick bo hos mamma i deras husvagn. Han var på riktigt uselt humör, irriterad och deprimerad. Betedde sig som en skit mot min man och blev stressad av vårat barn. Efter att ha släppt av honom hos mamma fick jag en stressreaktion, började skaka, gråta och zoomade ut. Min man fick flera gånger hjälpa mig tillbaka. Jag var helt förstörd. Fick i princip droga mig själv med de ångestdämpande jag hade hemma och försöka sova bort ångesten och oron. Det tog några dagar innan jag var tillbaka till mitt gamla jag. Jobbet, barnet och min man hjälpte mig.

Sen blev det jul och nästa kaos inträffade. Nästa idiotiska bror. Inte min men ändå en idiot. Som förstörde julen totalt genom att supa sig dyngrak dagen innan julafton och bete sig som ett arsle.

Jag är så otroligt less på män. Less på folk som inte kan hantera bakslag och skyller allt på omgivningen.

Jag kommer aldrig släppa in min bror i mitt hem igen, och jag tänker aldrig känna skuld för att jag inte vill det. Det går inte helt enkelt. Har insett att vissa aldrig blir vuxna. Har också insett att jag aldrig kommer fira jul med någon annan än min familj, i vårat hus. Då kan bara vi förstöra den, vilket inte kommer hända, och jag slipper ha ont i magen och ha ett ledset och besviket barn hemma. Det här var droppen.

Jag var så otroligt rädd för att ptsdn kommit tillbaka. Att två år av terapi var förjäves men tack och lov har jag nuförtiden verktygen att hantera sånt här på ett annat sätt än förut. Men fy sjutton vad orolig jag varit under hela december månad. Aldrig mer!

Nu har du försökt och, tyvärr, fått erfara att det inte fungerar. Helt rätt beslut att inte fortsätta, tycker jag. Du har gjort din del, något mer kan du inte göra. De andra har ansvar för sin del. Strongt av dig! Speciellt med tanke på att du och din familj drabbats

 

[et_flickan]

Nu har du försökt och, tyvärr, fått erfara att det inte fungerar. Helt rätt beslut att inte fortsätta, tycker jag. Du har gjort din del, något mer kan du inte göra. De andra har ansvar för sin del. Strongt av dig! Speciellt med tanke på att du och din familj drabbats

Jag tror inte min bror vill komma hit något mer. Han kände sig inte välkommen sa han och han tycker inte om att jag är känslig och inte klarar av att han är på dåligt humör. Jag förstår att alla inte kan vara på bra humör jämt men att trippa runt på tå och vara rädd för att säga fel saker gör jag aldrig mer. Vad jag än sa vände han det emot mig och jag bröt ihop mer på två dagar än vad jag gjort på hela året.

Min man sa att han aldrig sett mig såhär på de här elva åren vi levt ihop.

 

[gammalek]

Jag tror inte min bror vill komma hit något mer. Han kände sig inte välkommen sa han och han tycker inte om att jag är känslig och inte klarar av att han är på dåligt humör. Jag förstår att alla inte kan vara på bra humör jämt men att trippa runt på tå och vara rädd för att säga fel saker gör jag aldrig mer. Vad jag än sa vände han det emot mig och jag bröt ihop mer på två dagar än vad jag gjort på hela året.

Min man sa att han aldrig sett mig såhär på de här elva åren vi levt ihop.

Din bror har ju fel. Du är inte känslig som inte klarar av att han är på dåligt humör. Man åker inte bort till någon och beter sig illa. Bra att du stod upp för dig själv. Han gick över gränsen, man beter sig inte så.

 

[et_flickan]

Din bror har ju fel. Du är inte känslig som inte klarar av att han är på dåligt humör. Man åker inte bort till någon och beter sig illa. Bra att du stod upp för dig själv. Han gick över gränsen, man beter sig inte så.

Precis! Jag hade dessutom sett fram emot att få umgås med honom eftersom det gick bra i somras. Allt raserades på bara några timmar, framförallt tilliten. Den är obefintlig.

Jag funderade ett tag på att konfrontera honom med det här när han åkt hem, vilket han äntligen gjort men samtidigt vet jag att jag troligen bara slösar min tid på honom. Det är inte värt det.