Definiera hälsosam

(Herregud märks det hur svårt jag har det för att lägga bort mobilen för att göra middag?? :crazy: Jag tänker sätta på musik på den så att jag inte distraheras av den svarta skärmen :cautious:)
 
En finsk/svensk (har gjort stora delar av sin forskning i Umeå, men jag har tyvärr glömt namnet vilket gör att det ser oseriöst ut) har skrivit om "popcornhjärna".
Han syftar då på de ständiga avbrotten - det kommer ett Messenger, det kommer en avisering om att något händer på något socialt medium och användarens uppmärksamhet splittras ständigt. Han menar att detta leder till strukturella förändringar i hjärnan (och som stöd för detta påstående har det gjorts funktionella radiologiska undersökningar) som alltså försämrar förmågan att läsa en lång text, eller koncentrera sig lång tid på samma sak, till förmån för att anpassa sig till de här snabba avbrotten.

Tyvärr påverkas man även indirekt (även om man slagit av alla aviseringar och inte själv begraver sig i sin mobila terminal annat än när man har ett mer genomtänkt behov). Passiv mobilskada.

När andras mobiler plingar runt borden förstör det möjligheter till många mer djuplodande konversationer och trådar som håller längre än 1 minut. Utan att jag vill det far min 80-talshjärna iväg (på den tiden en signifikant andel av påringningar innebar rapportering om riktiga o viktiga händelser) och gör en kort, men farlig, undran "'är det viktigt meddelande? har det hänt något?". Kort, kort men ack så svårt att hålla kvalitet i diskussionen.
 
Kom tänka på en annan uppgift som jag tycker är skittråkig just pga att det inte riktigt händer saker hela tiden och/eller att det är en uppgift som kräver någorlunda koncentration under en längre period.

Matlagning.
Som dessutom har ett starkt samband med hälsa. :cautious:

Jag vet inte hur vanligt fall jag är så att säga dock i jämförelse med andra i min ålder. Men jag är inte någon som spelar tv-/dataspel, ursäkta mina fördomar, så jag har ganska svårt att tänka mig att jag är unik där. Därför föredrar jag dock oftast saker som går snabbt att göra, slänga in i ugnen och kunna återgå till skärmen under tiden som det fixas. Det är ganska förskräckligt nu när jag tänker på det.

/Asko som ska nu ordna middag - men en pastasallad! :up::D

Fast matlagning kan ju göras till världens roligaste projekt med extrema timingkrav och full rulle under hela matlagningen - eller till fullständigt laid-back med en lergryta eller gryta som sköter sig själv i flera timmar. Det måste handla om intresse.

Formulerar om för att passa mig:
Därför föredrar jag dock oftast saker som är utmanande och kräver planering att göra, för att kunna helt konsumeras av matlagningen i sig och slippa alla andra avbrott en stund. Som något slags meditativ yoga.
 
Nja, det gör inte jag, jag vill ha fullt fokus på tittandet. Det är därför jag pausar tv:n varje gång jag vill kolla nätet.

Jag känner och gör likadant. Om jag ändå inte klarar att fokusera på det jag aktivt valt att konsumera via exempelvis TV så kan jag lika gärna låta bli, för både värdet och upplevelsen att göra det tappar så mycket. Förmodligen för lite simultankapacitet eller för långt krav på attention span och djup för att uppskatta ständiga avbrott.

(Nu hjälpte jag till att dra oss ännu mer OT, vilket är lite intressant i samma inlägg som man uppskattar djup i en fråga utan en massa avbrott)
 
Hmm intressant, och jag känner igen mig i det! Jag har dessutom svårt för att göra en sak i taget, jag vill gärna göra flera saker samtidigt! Speciellt på datorn - spela något, lyssna på musik eller se på program samtidigt som teven står på :cautious:
Jag har dock börjat begränsa datatiden på vissa vardagar. Så att det blir mera "bara" teven och mobilen (som visar bara en sak i taget).

Jag undrar dock vad för förmåga som förbättras av dessa avbrott. Uppenbarligen så förändras ju något till det bättre. Är det att kunna göra flera saker samtidigt kanske? Översikten?

Varför skulle det förändras till just det bättre?
All förändring är inte av godo.
Detta handlar väl om ett försök till anpassning av hjärnan, till verkligheten.
Personligen tror jag inte att detta är av godo utan jag tror att det ökar stresskänsligheten hos människor som utsätter sig (oss) för detta.
(och jo, jag tycker mycket om att läsa böcker, har inte ständig uppkoppling via varken mobil eller dator - lever behagligt nog i mobilskugga så när jag är hemma ligger mobilen oftast på köksbordet hela dagen och jag gör något annat).
 
Tyvärr påverkas man även indirekt (även om man slagit av alla aviseringar och inte själv begraver sig i sin mobila terminal annat än när man har ett mer genomtänkt behov). Passiv mobilskada.

När andras mobiler plingar runt borden förstör det möjligheter till många mer djuplodande konversationer och trådar som håller längre än 1 minut. Utan att jag vill det far min 80-talshjärna iväg (på den tiden en signifikant andel av påringningar innebar rapportering om riktiga o viktiga händelser) och gör en kort, men farlig, undran "'är det viktigt meddelande? har det hänt något?". Kort, kort men ack så svårt att hålla kvalitet i diskussionen.

Ja, det är ytterligare en del i det. Människor runt ett matbord ägnar tid åt att avbryta samtal för att kolla av en telefon. Eller blir åtminstone mentalt avbrutna även de gånger man inte faktiskt kollar.
Gräsligt oförskämt beteende mot dem man delar måltid med, faktiskt.
 
Ja, det är ytterligare en del i det. Människor runt ett matbord ägnar tid åt att avbryta samtal för att kolla av en telefon. Eller blir åtminstone mentalt avbrutna även de gånger man inte faktiskt kollar.
Gräsligt oförskämt beteende mot dem man delar måltid med, faktiskt.
Jag tänker också på stressen som man utsätts för, det kan ju vara väldigt vilosamt och återhämtande med en trevlig måltid, att kunna ventilera och bearbeta olika saker tillsammans. Också avbryts man hela tiden av den där jäkla mobilen. Gräsligt utmattande.
 
Intressanta tankar!

Om jag får komma med en egen upplevelse som jag påmindes starkt av under tiden som jag läste ditt inlägg (apropå det, jag kom även på mig själv att tappa tråden ibland och behöva börja om stycket :cautious:). Jag har alltid haft lätt för att läsa som barn och tonåring, läste böcker snabbt och hade ganska lätt för mig i skolan. Tills jag började universitetet, jag brakade närmast in i en vägg och kunde inte koncentrera mig tillräckligt för att ta mig igenom litteraturen. Det var alldeles för mycket för mig (det var dock historia så det var en hel del litteratur att läsa) och efter ha försökt så hoppade jag till slut av, och sen dess har jag tappat lusten för att läsa böcker (som tur är så läser jag en del online dock). Jag har dock alltid trott att det berodde på mig, att jag var "dum" (så att säga), glömsk osv. Men nu undrar jag om det har något med det du skrev att göra ... för som du skriver så har jag lätt för att skumma texter och få en översikt. Jag undrar om min (och andra ungas) korta koncentrationsförmåga beror på skärmtiden som du nämner. Man har blivit van vid att det händer något hela tiden och därmed har något att koncentrera sig på. Men att det också leder till att man tappar koncentrationen snabbare när det är långa "tråkiga" uppgifter.

Är född 91 förresten så jag är född i början på dataåldern så att säga.
Kanske. Jag har ju också fått svårare att läsa böcker som sagt pga internetläsning. Svårare att hålla fokus men håller på att öva upp det igen. Så det måste ju vara etter värre om man alltid haft en skärm?

Sedan kan det ju iofs ha att göra med att du hade väldigt lätt att läsa och läste böcker snabbt? Din generation hade ju så himla många bra YA böcker att läsa. För min generation tog barnböckerna helt enkelt slut och du var tvungen att gå ned i hastighet igen och läsa Sagan om Ringen och Dickens och Walter Scott runt 11-14 för att få tag i någonting att läsa, böcker skrivna för vuxna egentligen. Och där var det att man var tvungen att kämpa bortåt 100 sidor innan man "kom in i boken".

Min kusin hamnade nämligen i någonting liknande när han gick upp i gymnasiet, så jag tror att det är besvärligt att ha haft det lätt och sedan höjs allt utan en uppförsbacke eller trappa att klättra på. Flera kollegor säger också att deras barn inte vill läsa böcker som är skrivna före 1980 eller så, typ Narnia, eftersom språket är "för gammalt" och det blir svårt att förstå. Då tror jag det blir svårare sedan också eftersom "gammalt språk" kan finnas i många olika böcker. Lite rörigt men jag tror helt enkelt på trappor :D och inte för mycket skärmläsande.
 
Senast ändrad:
Kanske. Jag har ju också fått svårare att läsa böcker som sagt pga internetläsning. Svårare att hålla fokus men håller på att öva upp det igen. Så det måste ju vara etter värre om man alltid haft en skärm?

Sedan kan det ju iofs ha att göra med att du hade väldigt lätt att läsa och läste böcker snabbt? Din generation hade ju så himla många bra YA böcker att läsa. För min generation tog barnböckerna helt enkelt slut och du var tvungen att gå ned i hastighet igen och läsa Sagan om Ringen och Dickens och Walter Scott runt 11-14 för att få tag i någonting att läsa, böcker skrivna för vuxna egentligen. Och där var det att man var tvungen att kämpa bortåt 100 sidor innan man "kom in i boken".

Min kusin hamnade nämligen i någonting liknande när han gick upp i gymnasiet, så jag tror att det är besvärligt att ha haft det lätt och sedan höjs allt utan en uppförsbacke eller trappa att klättra på. Flera kollegor säger också att deras barn inte vill läsa böcker som är skrivna före 1980 eller så, typ Narnia, eftersom språket är "för gammalt" och det blir svårt att förstå. Då tror jag det blir svårare sedan också eftersom "gammalt språk" kan finnas i många olika böcker. Lite rörigt men jag tror helt enkelt på trappor :D och inte för mycket skärmläsande.
Bra inlägg!
 
En finsk/svensk (har gjort stora delar av sin forskning i Umeå, men jag har tyvärr glömt namnet vilket gör att det ser oseriöst ut) har skrivit om "popcornhjärna".
Han syftar då på de ständiga avbrotten - det kommer ett Messenger, det kommer en avisering om att något händer på något socialt medium och användarens uppmärksamhet splittras ständigt. Han menar att detta leder till strukturella förändringar i hjärnan (och som stöd för detta påstående har det gjorts funktionella radiologiska undersökningar) som alltså försämrar förmågan att läsa en lång text, eller koncentrera sig lång tid på samma sak, till förmån för att anpassa sig till de här snabba avbrotten.
Illa, jag har laddat ned en podcast från Kropp och själ om det, undrans vad de säger, jättenyfiken. (Fastnade för rubriken om popcornhjärna men hade inte hört om det)
 
Varje gång jag läser om det där så känner jag obehagligt väl igen mig. De senaste åren har jag upptäckt hur mitt uppmärksamhetsspann krympt när jag tittar på tv. Jag kan inte titta mer än 20 minuter i sträck utan att pausa för att kolla något på nätet. Jag skulle behöva en mobilfri retreat.
Ja exakt den! Det är nästan etter värre än när man läser en bok. Filmen blir lite tråkig, undrans om någonting hänt på Facebook... :cautious:
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp