Dejtingtråden 22

[Bison]

Jag sov hos L i natt och det var bra. Vi ska prova att ha det så ett tag. Jag sover där när jag har övernattning, klassiskt netflix and chill utan krav eller förväntningar på mer.
Är överens om att vara ärliga med om vi träffar någon annan så ingen ska känna sig lurad eller besviken.

 

[Petruska]

Nu har jag skrivit till läkaren att jag inte vill ses mer och han blev ledsen.
Jag är så velig, vi har ju haft trevligt när vi har träffats och så. Om han hade kunnat tänka sig att träffas bara förutsättningslöst, på riktigt, så hade jag kunnat träffa honom igen. Men vi pratar inte riktigt samma språk där.

Och så är det ju det här med vem JAG vill träffa. Vem JAG attraheras av. Jag vet verkligen inte.

Som ett exempel:
När vi gick upp på morgonen efter första dejten, när det råkade bli så att jag sov över hos honom, så frågade jag lite skämtsamt "Vad vad det som hände här då egentligen?" Han svarade att vi blev så sugna på varandra att vi inte kunde hålla händerna i styr. Min inre reaktion var förvåning, för jag hade då inte haft alls några problem att hålla händerna i styr om han inte hade initierat något. Jag skulle inte ha tänkt i banor att jag var sugen på honom, men jag blir liksom smickrad/attraherad av när någon vill ha mig (inom vissa gränser naturligtvis, jag måste tycka att personen är okej).

Är det bra att jag låter det vara så, att jag flyter med liksom? Jag tycker ju inte att det är otrevligt. Eller borde jag, för min egen skull framåt, tänka mer noga vem jag verkligen attraheras av osv?
Gud så utvecklande och invecklande det här är

Jag ser inga problem med att du flyter med, förutsatt att du mår mer bra än dåligt av det. Men jag ser STORA seriösa djävla problem med att han låter sina känslor tala för er båda två och säger vad NI kände när det var HAN som kände!!

 

[SaraXX]

Jag ser inga problem med att du flyter med, förutsatt att du mår mer bra än dåligt av det. Men jag ser STORA seriösa djävla problem med att han låter sina känslor tala för er båda två och säger vad NI kände när det var HAN som kände!!

Ja. Det är väl just det. Han har förutsatt att vi känner lika. Om lite av varje.
Jag har ju samtidigt inte sagt rakt ut allting där jag inte tycker samma, men jag tycker var inte riktigt beredd på det hastiga tempot.

 

[Petruska]

Ja. Det är väl just det. Han har förutsatt att vi känner lika. Om lite av varje.
Jag har ju samtidigt inte sagt rakt ut allting där jag inte tycker samma, men jag tycker var inte riktigt beredd på det hastiga tempot.

Om du vill protestera när han säger vad du känner, är en annan fråga. Men det faktum att han anser sig veta vad du känner ger mig klåda i hårbotten!

 

[mandalaki]

Jag ser inga problem med att du flyter med, förutsatt att du mår mer bra än dåligt av det. Men jag ser STORA seriösa djävla problem med att han låter sina känslor tala för er båda två och säger vad NI kände när det var HAN som kände!!

Jag håller med om det. Å andra sidan: om han hade sagt "Jag blev så sugen på dig att jag inte kunde hålla händerna i styr" - då hade det ju varit sex utan samtycke.

@SaraXX Jag tror jag tänker att din fråga - Vad var det som hände? - är så där typiskt tjejigt fiskande. Jag reagerar ofta på det i den här tråden. Tjejer talar inte om vad de själva känner utan vill först fiska fram ett uttalande från honom. Och jag brukar tänka Men är det viktiga vad han känner, inte vad du känner?

(Tycker dock att den där karln verkar trist och alldeles för snabb i tanken så jag förstår att du inte är handlöst förälskad)

 

[Petruska]

Jag håller med om det. Å andra sidan: om han hade sagt "Jag blev så sugen på dig att jag inte kunde hålla händerna i styr" - då hade det ju varit sex utan samtycke.

@SaraXX Jag tror jag tänker att din fråga - Vad var det som hände? - är så där typiskt tjejigt fiskande. Jag reagerar ofta på det i den här tråden. Tjejer talar inte om vad de själva känner utan vill först fiska fram ett uttalande från honom. Och jag brukar tänka Men är det viktiga vad han känner, inte vad du känner?

(Tycker dock att den där karln verkar trist och alldeles för snabb i tanken så jag förstår att du inte är handlöst förälskad)

Noga räknat var det väl sex utan att han kollade av samtycket verbalt. (Om än det inte är läge att släpa honom inför rätta här. Vad jag förstår fick han adekvat svar på sina närmanden, det blev inte sex med en person som "fryser" eller något sådant.)

Han hade ju kunnat svara att han var så förtjust i henne att han testade lite och att han uppfattade sig få positivt svar genom hennes handlingar - under någon formulering. Men det att han förgivettog att hans känslor gällde även för henne - för mig är det en sorts övergrepp (mentalt övergrepp snarare än sexuellt).

Sen tänker jag att båda rätt framgångsrikt spelar könsrollsspel här. Hon frågar vad som hände. Han svarar, utan att darra på manschetterna, för dem båda.

Om det här inte var ditt liv, @SaraXX , utan tex en film som jag skrev manus till, så hade jag skrivit att du tog upp tråden där: "Vadå VI inte kunde hålla händerna i styr? Hur vet du vad jag kände? Vad bygger du det på?" I min film blir det ert första riktiga samtal med varandra. I verkligheten tror jag mest att han inte fattar.

Om du förstår hur jag menar? Jag hoppas verkligen att du inte tar illa vid dig av det jag skriver?

 

[mandalaki]

Noga räknat var det väl sex utan att han kollade av samtycket verbalt. (Om än det inte är läge att släpa honom inför rätta här. Vad jag förstår fick han adekvat svar på sina närmanden, det blev inte sex med en person som "fryser" eller något sådant.)

Han hade ju kunnat svara att han var så förtjust i henne att han testade lite och att han uppfattade sig få positivt svar genom hennes handlingar - under någon formulering. Men det att han förgivettog att hans känslor gällde även för henne - för mig är det en sorts övergrepp (mentalt övergrepp snarare än sexuellt).

Sen tänker jag att båda rätt framgångsrikt spelar könsrollsspel här. Hon frågar vad som hände. Han svarar, utan att darra på manschetterna, för dem båda.

Om det här inte var ditt liv, @SaraXX , utan tex en film som jag skrev manus till, så hade jag skrivit att du tog upp tråden där: "Vadå VI inte kunde hålla händerna i styr? Hur vet du vad jag kände? Vad bygger du det på?" I min film blir det ert första riktiga samtal med varandra. I verkligheten tror jag mest att han inte fattar.

Om du förstår hur jag menar? Jag hoppas verkligen att du inte tar illa vid dig av det jag skriver?

Ja visst, jag håller naturligtvis med om allt. Jag var bara tvungen att skriva ner den där funderingen.

Och båda spelar könsrollsspel, absolut! Det är nog därför alltihop skaver för mig.

 

[Milosari]

@Petruska och @mandalaki Jag har kommit på mig själv med att säga "vad hände?" vid ett antal tillfällen i mitt liv, men faktiskt aldrig upplevt det som en del av ett könsrollspel. Det är enligt mig hans svar som ställer till det, inte hennes fråga. Det normala svaret är något i stil med "jag vet inte!/ja fa fan hände egentligen", och sen resonerar man tillsammans. Han tuffar på i bästa mainsplainingstil och förklarar för henne hur DE tänkte och vad som hände, som om hon inte var där.

Jag har sällan en plan, och när jag har en så kan jag inte hålla mig till den. Så min fråga är egentligen "är vi på samma plan här/var det lika spontant för dig som för mig?".

 

[Milosari]

Nu har jag skrivit till läkaren att jag inte vill ses mer och han blev ledsen.
Jag är så velig, vi har ju haft trevligt när vi har träffats och så. Om han hade kunnat tänka sig att träffas bara förutsättningslöst, på riktigt, så hade jag kunnat träffa honom igen. Men vi pratar inte riktigt samma språk där.

Och så är det ju det här med vem JAG vill träffa. Vem JAG attraheras av. Jag vet verkligen inte.

Som ett exempel:
När vi gick upp på morgonen efter första dejten, när det råkade bli så att jag sov över hos honom, så frågade jag lite skämtsamt "Vad vad det som hände här då egentligen?" Han svarade att vi blev så sugna på varandra att vi inte kunde hålla händerna i styr. Min inre reaktion var förvåning, för jag hade då inte haft alls några problem att hålla händerna i styr om han inte hade initierat något. Jag skulle inte ha tänkt i banor att jag var sugen på honom, men jag blir liksom smickrad/attraherad av när någon vill ha mig (inom vissa gränser naturligtvis, jag måste tycka att personen är okej).

Är det bra att jag låter det vara så, att jag flyter med liksom? Jag tycker ju inte att det är otrevligt. Eller borde jag, för min egen skull framåt, tänka mer noga vem jag verkligen attraheras av osv?
Gud så utvecklande och invecklande det här är

Nej varför ska man alltid tycka exakt lika mycket om varandra? Så länge han fick dig att må bra, och så länge du var helt ärlig med allt så är det väl bara att tuta och köra? Eller ja om han inte hade varit så märklig då vill säga .

 

[SaraXX]

Jag uppfattade inte min fråga alls som något könsrollspel faktiskt. Det var inte oj vad hände, tihi. Här har vi ju snarast varit tvärtom, där jag har varit rätt kylig och kortfattad medan han har velat mysa, skickat pussar, velat ha försäkringar om diverse osv. Det var ju inte en fråga där jag faktiskt undrade, jag skämtade, var kanske snarast raljant, under tiden han tittade beundrande på mig medan jag i yrvaket, naket tillstånd med begränsad framgång försökte ta mig upp ur vattensängen.

Och han fick en fysisk försäkran om samtycke, det var det ingen tvekan om.

 

[durachiny]

Könsrollspelet är att det hela tiden är mannen som förväntas göra något och du väntar. Om du ville varför var det då han som initierade? Var det han som messade dig först? Han som såg till att det blev träff? Alla såna steg där det är mannen som förväntas eller förhoppas agera blir en del av klassiska könsroller.

 

[SaraXX]

Könsrollspelet är att det hela tiden är mannen som förväntas göra något och du väntar. Om du ville varför var det då han som initierade? Var det han som messade dig först? Han som såg till att det blev träff? Alla såna steg där det är mannen som förväntas eller förhoppas agera blir en del av klassiska könsroller.

Jag kunde tänka mig träff när han föreslog det men det hade inte gjort så mycket om det inte blev något. Samma med sex egentligen. Vi träffades samma dag som vi började skriva. Det var inte så att jag väntade och hoppades. Det är ganska vanligt att det är jag som föreslår träff. På tinder är det vanligast att jag skriver först. Inte på HP, där är det sånt konstant flöde så jag hinner knappt kolla igenom de som inte skriver.

 

[durachiny]

Jag kunde tänka mig träff när han föreslog det men det hade inte gjort så mycket om det inte blev något. Samma med sex egentligen. Vi träffades samma dag som vi började skriva. Det var inte så att jag väntade och hoppades. Det är ganska vanligt att det är jag som föreslår träff. På tinder är det vanligast att jag skriver först. Inte på HP, där är det sånt konstant flöde så jag hinner knappt kolla igenom de som inte skriver.

Precis men just att det hade inte hänt om han inte hade frågat är delvis en bidragande anledning till varför många är så idiotiskt på och då inte heller så konstigt att det sammanfaller med varför han även nu senare var "väldigt på". Det är väldigt ofta så "urvalet" av personer som träffas sker, det är killen som har varit drivande och "på" då är det inte så konstigt att det senare även visar sig att killen även är "för på" och sen väljer man att se det som "alla män är på visst sätt" när urvalet sker på just ett visst sätt (sista delen inte riktat specifikt mot dig utan mot fenomenet).

 

[SaraXX]

Precis men just att det hade inte hänt om han inte hade frågat är delvis en bidragande anledning till varför många är så idiotiskt på och då inte heller så konstigt att det sammanfaller med varför han även nu senare var "väldigt på". Det är väldigt ofta så "urvalet" av personer som träffas sker, det är killen som har varit drivande och "på" då är det inte så konstigt att det senare även visar sig att killen även är "för på" och sen väljer man att se det som "alla män är på visst sätt" när urvalet sker på just ett visst sätt (sista delen inte riktat specifikt mot dig utan mot fenomenet).

Jag har ju dock inte sett det som att alla män är så här. Jag har bara mött två.

 

[Petruska]

Nåväl, mitt stora problem med din berättelse, @SaraXX är att han berättar för dig vad du känner. Det är ett gräsligt könsrollsspel från hans sida. Men hade varit gräsligt även utan könsrollsspel.

 

[SaraXX]

Nåväl, mitt stora problem med din berättelse, @SaraXX är att han berättar för dig vad du känner. Det är ett gräsligt könsrollsspel från hans sida. Men hade varit gräsligt även utan könsrollsspel.

Ja.

 

[Milosari]

Könsrollspelet är att det hela tiden är mannen som förväntas göra något och du väntar. Om du ville varför var det då han som initierade? Var det han som messade dig först? Han som såg till att det blev träff? Alla såna steg där det är mannen som förväntas eller förhoppas agera blir en del av klassiska könsroller.

Han ville uppenbarligen mer än vad hon ville. Det kan ju förekomma som fenomen även utan att man blandar in könsroller.

 

[durachiny]

Han ville uppenbarligen mer än vad hon ville. Det kan ju förekomma som fenomen även utan att man blandar in könsroller.

Ja det kan det men det blir inte annorlunda än andra könsrolls eller normativa fenomen där man kan anse sig råka tycka om precis det som är i linje med vad som förväntas.

Det jag poängterade var att jag är inte förvånad av att man oftare råkar ut för personer som är för på om anledningen till att man träffas är just för att den andra personen är mer på och drivande.

 

[ekra]

Ja. Det är väl just det. Han har förutsatt att vi känner lika. Om lite av varje.
Jag har ju samtidigt inte sagt rakt ut allting där jag inte tycker samma, men jag tycker var inte riktigt beredd på det hastiga tempot.

Jag har i princip avskrivit min dejt av samma anledning, jag upplevde att han tänkte för långt fram och inte verkade tillräckligt uppmärksam på mitt kroppsspråk eller generellt på min inställning/öppenhet/intimzon.

Efter dejt ett sa han IRL att han skulle ta bort sina konton på dejtingsidorna.

På dejt två kom han alldeles för nära genom att först stryka undan mitt hår bakom örat på ett sätt som gjorde att jag faktiskt frös och ”duckade”, vilket han märkte, och backade lite och vi pratade lite om att jag var stressad och spänd. Kort efter klämde han istället på mina axlar och gav lite spontanmassage. Vilket jag försökte känna mig avspänd med eftersom jag egentligen gillar massage och tänkte att det ska jag väl tåla! Och tyckte att han var väldigt hövlig och hänsynsfull efter det och vi skildes åt med en försiktig kram. Men min kropp sa att kroppskontakt utöver kramen inte riktigt var vad den hade lust med tillsammans med honom. Hjärnan är inte heller hångelsugen. Den är mest glad att ha klarat av att ta sig ut på dejt igen.

Dejt tre höll han sig mestadels på lagom avstånd men tog vid ett tillfälle tag om båda mina händer för att värma dem när jag sa att det var lite kallt. Och jag blev spänd såklart men försökte motarbeta känslan.

Jag gillar inte att jag känner mig så obekväm med att han tar på mig. Men jag gillar ju heller inte att han inte läser mig så bra.

Vi har pratat i skrift efter dejterna, men efter att jag sagt att jag bara vill umgås ”vänskapligt” öppnade han sig lite mer och berättade om att han drömmer om familj osv. Och hur vi skulle kunna ha det tillsammans... (Men då fick jag ju definitivt panik).

Nåväl, han vet var jag står, och jag har sagt att jag bara vill ses som vänner om vi skall ses igen. Och sen har vi inte hörts på ett par dagar, så jag hoppas att han inte ligger i mörkret och sörjer. För han är väldigt sympatisk, och vi har haft väldigt bra diskussioner och i stort sett jättetrevliga dejter, men bara inte rätt för mig. Jag kan inte forcera ”tolerans för närhet,” det brukar komma efter att jag lärt känna personen bättre. Jag vill inte ses jätteintensivt i lära känna fasen, eller höras varenda dag. Och jag är ganska säker på att jag inte vill ha egna barn.

Jag insåg också en annan sak, och det är att jag skulle må bra av att bygga upp mitt sociala nätverk mer. Och att jag egentligen känner mer för det än att dejta främlingar. En baksida med nätdejting tycker jag är att det förväntas bli relativt sett snabba framsteg. Och det kan vara lite besvärligt att komma ifrån med nätdejting som utgångspunkt.

 

[Elektronen]

Jag har i princip avskrivit min dejt av samma anledning, jag upplevde att han tänkte för långt fram och inte verkade tillräckligt uppmärksam på mitt kroppsspråk eller generellt på min inställning/öppenhet/intimzon.

Efter dejt ett sa han IRL att han skulle ta bort sina konton på dejtingsidorna.

På dejt två kom han alldeles för nära genom att först stryka undan mitt hår bakom örat på ett sätt som gjorde att jag faktiskt frös och ”duckade”, vilket han märkte, och backade lite och vi pratade lite om att jag var stressad och spänd. Kort efter klämde han istället på mina axlar och gav lite spontanmassage. Vilket jag försökte känna mig avspänd med eftersom jag egentligen gillar massage och tänkte att det ska jag väl tåla! Och tyckte att han var väldigt hövlig och hänsynsfull efter det och vi skildes åt med en försiktig kram. Men min kropp sa att kroppskontakt utöver kramen inte riktigt var vad den hade lust med tillsammans med honom. Hjärnan är inte heller hångelsugen. Den är mest glad att ha klarat av att ta sig ut på dejt igen.

Dejt tre höll han sig mestadels på lagom avstånd men tog vid ett tillfälle tag om båda mina händer för att värma dem när jag sa att det var lite kallt. Och jag blev spänd såklart men försökte motarbeta känslan.

Jag gillar inte att jag känner mig så obekväm med att han tar på mig. Men jag gillar ju heller inte att han inte läser mig så bra.

Vi har pratat i skrift efter dejterna, men efter att jag sagt att jag bara vill umgås ”vänskapligt” öppnade han sig lite mer och berättade om att han drömmer om familj osv. Och hur vi skulle kunna ha det tillsammans... (Men då fick jag ju definitivt panik).

Nåväl, han vet var jag står, och jag har sagt att jag bara vill ses som vänner om vi skall ses igen. Och sen har vi inte hörts på ett par dagar, så jag hoppas att han inte ligger i mörkret och sörjer. För han är väldigt sympatisk, och vi har haft väldigt bra diskussioner och i stort sett jättetrevliga dejter, men bara inte rätt för mig. Jag kan inte forcera ”tolerans för närhet,” det brukar komma efter att jag lärt känna personen bättre. Jag vill inte ses jätteintensivt i lära känna fasen, eller höras varenda dag. Och jag är ganska säker på att jag inte vill ha egna barn.

Jag insåg också en annan sak, och det är att jag skulle må bra av att bygga upp mitt sociala nätverk mer. Och att jag egentligen känner mer för det än att dejta främlingar. En baksida med nätdejting tycker jag är att det förväntas bli relativt sett snabba framsteg. Och det kan vara lite besvärligt att komma ifrån med nätdejting som utgångspunkt.

Också varit med om att jag känt mig väldigt obekväm med att någon rört mig (inte på ett direkt olämpligt sätt) men som i att lägga armen runt axlarna när man går. Jag känner mig nästan lite fasthållen som att jag inte får springa iväg. Sa dock till en kille en gång när han lagt armen om mig när vi gick, att det kändes obekvämt att jag inte är så mycket för kroppskontakt, vilket väl iof är sant. Kommer dock inte ihåg hur han reagerade.

Jag tror egentligen inte att det är deras syfte. Men att visa kroppskontakt är ju ett väldigt tydligt tecken att visa att man gillar någon, skulle jag säga iaf.
Märker ju själv att jag har en tendens att ta mer på killar då (i mitt fall gäller det väl en lätt beröring på axeln eller armen), och jag kan tänka att "tänk om han nu känner som jag gjort, när jag tyckt att vissa killar varit närgångna "