Dejtingtråden 22

Status
Stängd för vidare inlägg.
Börjar mer och mer fundera på om det kanske är bäst att vara singel, blir ju kvävd bara av att lyssna på personer i min närhet när det gäller deras förhållanden..!

Som nu på lunchen.. Frågar en kollega om vi ska äta lunch tillsammans, men då måste hen kolla med sin sambo om hen vill äta lunch istället. Hör att det knapprar på tangentbordet, sen ringer kollegan sambon max TRE minuter efter att meddelandet skickats och säger "hej, har du sett mitt meddelande? inte? gör det" och sen bokar de in att det ska äta lunch tillsammans, efter att kollegan även sagt "du får säga nej". Alltså jag hade blivit VANSINNIG om jag inte ens fått tre minuter på mig att svara på ett meddelande som det inte brinner kring..
Eller alla gånger jag bjudit med en annan kompis på saker, nog fasiken måste det dubbelkollas med partner/sambo innan, eller så kommer svaret "absolut, X följer också med".

MÅSTE MAN SITTA IHOP FÖR ATT MAN ÄR TILLSAMMANS!!:rage:

(ber om ursäkt för OT-rant...)
Jag är helt med på din sida. Finns inte en enda relation i min närhet som jag skulle vilja ha. Tycker de flesta verkar helt själsdödande. Jag har inget emot att man meddelar att man är sen osv - jag uppskattar det om jag är mottagaren, men det får ju inte gå till överdrift, skillnad om man blir en timme sen eller så.
 
Snart ska jag på fikadejt med en 7 år yngre förmåga. Vi har inte skrivit så mycket så att jag har fått någon känsla för honom riktigt, mer än att han skriver välformulerat och så. Vi bor i samma stad så det är enkelt att ses lite snabbt och få en känsla.

Jag har skrivit till läkaren att jag blir stressad av honom och jag tror att han förstod. Vi kommer förmodligen att boka in en dejt nr 2 men jag är egentligen osäker på om jag vill. Jag är rädd att vi tänker oss så himla olika saker kring vad en eventuell fortsättning skulle innebära. Jag får se.
 
Jag är helt med på din sida. Finns inte en enda relation i min närhet som jag skulle vilja ha. Tycker de flesta verkar helt själsdödande. Jag har inget emot att man meddelar att man är sen osv - jag uppskattar det om jag är mottagaren, men det får ju inte gå till överdrift, skillnad om man blir en timme sen eller så.

Samma här. När jag känner mig ensam och miserabel brukar jag tänka på mina vänner och bekantas relationer. Får rysningar, klappar Ruben och känner att livet är rätt okej ändå.
 
Börjar mer och mer fundera på om det kanske är bäst att vara singel, blir ju kvävd bara av att lyssna på personer i min närhet när det gäller deras förhållanden..!

Som nu på lunchen.. Frågar en kollega om vi ska äta lunch tillsammans, men då måste hen kolla med sin sambo om hen vill äta lunch istället. Hör att det knapprar på tangentbordet, sen ringer kollegan sambon max TRE minuter efter att meddelandet skickats och säger "hej, har du sett mitt meddelande? inte? gör det" och sen bokar de in att det ska äta lunch tillsammans, efter att kollegan även sagt "du får säga nej". Alltså jag hade blivit VANSINNIG om jag inte ens fått tre minuter på mig att svara på ett meddelande som det inte brinner kring..
Eller alla gånger jag bjudit med en annan kompis på saker, nog fasiken måste det dubbelkollas med partner/sambo innan, eller så kommer svaret "absolut, X följer också med".

MÅSTE MAN SITTA IHOP FÖR ATT MAN ÄR TILLSAMMANS!!:rage:

(ber om ursäkt för OT-rant...)

Just det där att ständigt höras under dagarna och alltid kolla med varandra hade jag nog tyckt varit jobbigt, är lite för självständig och behov av egentid för det.
Men dejtade ju även en kille nu under sommaren och hösten då jag aldrig blev medbjuden på något. Han hade i princip träffat alla mina vänner, samt min familj och vänner som inte bor i Stockholm (där vi bor) flera gånger. Han är från Stockholm, men ändå hade jag bara träffat någon av hans vänner och hans familj en gång. Efter att ha upplevt det, skulle jag vilja säga att för mig är det ändå värre :o.
 
En närstående till mig hade ett liknande förhållande i över ett år. Det visade sig till slut att partnern hade två samtidiga förhållanden... :banghead:

Okej det låter ju ganska ovanligt ändå. Jag tror inte att det var så i mitt fall, men vad vet man. För min del bidrog det mycket till att känslorna försvann successivt, varför ska jag dela med mig och bjuda in någon i mitt liv när han inte gör det tillbaka. Sånt brukar komma väldigt naturligt om man gillar någon tänker jag, att man vill "visa upp" för sina vänner och familj vilken bra person man träffat.
 
Okej det låter ju ganska ovanligt ändå. Jag tror inte att det var så i mitt fall, men vad vet man. För min del bidrog det mycket till att känslorna försvann successivt, varför ska jag dela med mig och bjuda in någon i mitt liv när han inte gör det tillbaka. Sånt brukar komma väldigt naturligt om man gillar någon tänker jag, att man vill "visa upp" för sina vänner och familj vilken bra person man träffat.
Om han inte skäms för familjen? Det har jag råkat ut för. Men där fick jag träffa vännerna i alla fall.
 
Om han inte skäms för familjen? Det har jag råkat ut för. Men där fick jag träffa vännerna i alla fall.
Ja jag vet att han och hans pappa hade lite ansträngd relation så då kan jag förstå om man inte träffar den personen. Men vänner är ju sällan ett problem. Misstänker man ju snarare att det är mig han skäms för isf. Men han hade aldrig haft något direkt förhållande , tror det kan förklara varför han var dålig på såna bitar.
 
Samma här. När jag känner mig ensam och miserabel brukar jag tänka på mina vänner och bekantas relationer. Får rysningar, klappar Ruben och känner att livet är rätt okej ändå.
Precis så gör jag också. I min bekantskapskrets har jag EN vän som verkar ha en riktigt trevlig och bra relation med sin sambo. De verkar vara otroligt avslappnade med varandra, lita fullt ut på varandra, peppar och stöttar varandra, gör saker ihop men inte så att de sitter ihop hela tiden. Övriga vänner pratar om hur de känner sig begränsade av sina relationer, pratar irritera och ofta om "odugliga" sambos som inte hjälper till i hemmet osv. Jag vägrar ha det så.
 
Jag svarade såhär
Nejdå :). Jag kan erbjuda en påse hundhår till en rimlig penning. Det finns svarta eller bruna hår, eller en noga utvald blandning av dessa. Personligen så tycker jag nog att blandningen håller högst kvalitet, men du avgör naturligtvis själv vad du vill ha.
 
Och jag tjurar 😒 jag hade bästa idéen idag, men lyckades inte få igenom den...

Gick och köpte mitt favoritspel idag - carcassonne - och tänkte då lite fint bjuda in kollegan på en spelkväll. Meeen självfallet dyker en annan kollega upp just då och vi pratar på allmänt om spel. Och sen rusade jag iväg på 2h möte, och sen hem... Utan att få frågat honom 😒

Men, jag fick veta att han gillar att spela, gillar strategispel, haft spelkvällar med kompisarna förr (innan värden skaffade flickvän 😛).

Hade jag bara vetat var hans intresse gällande mig var så hade jag inte haft några problem att fråga honom nu, men... Eftersom jag inte vet det blir jag väldigt avvaktande och vill inte vara för på 🙄
Gaaah! Varför är vi kollegor? Allt hade ju varit mycket lättare om vi inte varit det 😁
 
Jag svarade såhär
Nejdå :). Jag kan erbjuda en påse hundhår till en rimlig penning. Det finns svarta eller bruna hår, eller en noga utvald blandning av dessa. Personligen så tycker jag nog att blandningen håller högst kvalitet, men du avgör naturligtvis själv vad du vill ha.
Bäst 😂
 
Just det där att ständigt höras under dagarna och alltid kolla med varandra hade jag nog tyckt varit jobbigt, är lite för självständig och behov av egentid för det.
Men dejtade ju även en kille nu under sommaren och hösten då jag aldrig blev medbjuden på något. Han hade i princip träffat alla mina vänner, samt min familj och vänner som inte bor i Stockholm (där vi bor) flera gånger. Han är från Stockholm, men ändå hade jag bara träffat någon av hans vänner och hans familj en gång. Efter att ha upplevt det, skulle jag vilja säga att för mig är det ändå värre :o.
Min senaste relation var sån. Jag träffade hans barn 1 gång. I övrigt ingen familj och typ inga vänner annat än de vi sprang på, på stan. Jag funderade emellanåt om han skämdes för mig eller om han hade någon annan relation vid sidan av.. men det var verkligen hemskt att känna sig så utesluten ur någons liv. Men samtidigt skulle han ha stenkoll på mig och jag vågade knappt åka och träna i slutet för att slippa förhör och sura miner..
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Skola & Jobb Mitt barn har fått jobb på ett kafé/restaurang som inte har något kollektivavtal. Jag vill, såklart, att han ska vara ordentligt...
Svar
2
· Visningar
304
Senast: VLMF
·
Relationer Jag går och funderar och undrar lite om det finns roliga solskenshistorier om relationer som återuppstått? Jag har tex ett ex sen...
2
Svar
22
· Visningar
1 700
Senast: lingonben
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
17 031
Senast: Whoever
·
Tjatter Välkomna till leken “skyll er själva som ger mig ideer”. Då jag just nu är lite upptagen blir det inga roliga teman eller uppdateringar...
40 41 42
Svar
827
· Visningar
10 002
Senast: Niyama
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp