Relationer Dejtingtråden 25!

Alla tar S och N sida.
Jag har förlorat så mycket vänner :(
Åh, pepp :(

Vill bara inflika lite om mina erfarenheter här.
Jag var tillsammans med en kille i 4 år, och typ alla våra vänner var gemensamma.
Han var en mansbebis, och när jag gick in i väggen höll förhållandet inte längre. Vi gjorde slut. Sa dock att han kunde bo i min lägenhet tills han hittat något nytt... 6 månader senare hade han inte gjort ansats till att hitta ett eget boende.

Just då råkade jag träffa en kille vilket jag då sa till exet. Till mig sa han att det var lugnt, till alla våra gemensamma vänner sa han att jag var otrogen och att det därför tagit slut.
En enda vän hörde av sig och frågade hur det var med mig. Ingen annan hörde av sig och jag vågade ju inte höra av mig till dem heller för jag trodde de tyckte illa om mig och tagit exets parti.

Det är typ 5 år sedan nu, och många utav dessa gamla vänner delar jag intressen med än idag. Har pushat mig själv till att ta kontakt med ett fåtal på senaste och det har varit väldigt uppskattat! Det har visat sig att de inte alls tog hans parti, eller insett att exet var en rövhatt senare, men inte vågat höra av sig till mig. Eller att de försökt höra av sig genom att typ gilla en bild på instagram eller något, och att jag inte fattat hinten...


Nu hoppas jag att det inte tar 5 år för dig innan du slutar känna dig som den ensammaste personen i hela världen. Men ibland är det ju så att folk backar av lite när en mår dåligt, för att de tror att man behöver lite space. Även om allt man vill är att umgås och känna att man har vänner kring sig.
 
Tycker inte jag gör annat än visar vad jag vill. Det är alltid jag som leder in samtalsämnet på "oss", aldrig jag som initierar sexrelaterade frågor, jag som frågar när vi ska ses osv. Får se hur det blir efter helgen när han kommer hit och vi kommer umgås utan möjlighet att ha sex med varandra.
Om du varit tydlig med vad du vill men inte får ”rätt” respons så låter det som sagt som att det kanske är läge att avsluta. Obs enbart baserat på det senaste du skrivit. :)
 

pepp

Trådstartare
Åh, pepp :(

Vill bara inflika lite om mina erfarenheter här.
Jag var tillsammans med en kille i 4 år, och typ alla våra vänner var gemensamma.
Han var en mansbebis, och när jag gick in i väggen höll förhållandet inte längre. Vi gjorde slut. Sa dock att han kunde bo i min lägenhet tills han hittat något nytt... 6 månader senare hade han inte gjort ansats till att hitta ett eget boende.

Just då råkade jag träffa en kille vilket jag då sa till exet. Till mig sa han att det var lugnt, till alla våra gemensamma vänner sa han att jag var otrogen och att det därför tagit slut.
En enda vän hörde av sig och frågade hur det var med mig. Ingen annan hörde av sig och jag vågade ju inte höra av mig till dem heller för jag trodde de tyckte illa om mig och tagit exets parti.

Det är typ 5 år sedan nu, och många utav dessa gamla vänner delar jag intressen med än idag. Har pushat mig själv till att ta kontakt med ett fåtal på senaste och det har varit väldigt uppskattat! Det har visat sig att de inte alls tog hans parti, eller insett att exet var en rövhatt senare, men inte vågat höra av sig till mig. Eller att de försökt höra av sig genom att typ gilla en bild på instagram eller något, och att jag inte fattat hinten...


Nu hoppas jag att det inte tar 5 år för dig innan du slutar känna dig som den ensammaste personen i hela världen. Men ibland är det ju så att folk backar av lite när en mår dåligt, för att de tror att man behöver lite space. Även om allt man vill är att umgås och känna att man har vänner kring sig.
Fint att du berättar :heart jag hoppas jag verkligen börjar inse mitt eget värde snart och inte släpper in fler giftiga personer i mitt liv.
 
Får du verkligen tillbaka "allt" som du ger, eller är det något som du förväntar dig att få? Jag frågar därför att om det "bara" är en förväntan, så riskerar du att bli väldigt besviken när det inte händer. Jag tror också att omgivningen (sådana personer som jag, till exempel) inte riktigt "ser" att personer som du bara ger och ger och ger och till slut tömmer sig själva, helt enkelt därför att vi som inte har den personligheten förutsätter att man sätter sina egna gränser. Och det bidrar till problemet, tänker jag.
Jag har lärt mig den hårda vägen att "aldrig ge mer än jag har råd att förlora", dvs inte tömma från det jag behöver för att klara mig och sen ha en förväntan om att nån annan ska ge tillbaka.

Allmänt:
Jag känner mig typ lika malplacerad bland innerstadsveganerna i vänsterdejtinggruppen som på hp. Det säger kanske mer om mig än jag kunnat lista ut själv, att jag är nära vän och trivs som fisken i vattnet med en dömd våldsbrottsling med antisocial personlighetsstörning :rofl:
 
Lite spin-off på ditt inlägg, menar alltså inte att skriva dig (eller någon annan) på näsan men jag känner bara att jag måste dela ett, för mig, nytt synsätt på problemet du beskriver ovan:
Istället för att lägga denna oerhört stora mängd energi på att fundera över vad någon annan vill, visa vad du vill! Dels flyttar man fokus från den andres vilja till sin egen (= mer makt över sitt eget liv) och dels blir det snabbt ganska tydligt om ens egen och den andres vilja faktiskt inte stämmer överens. Dvs man behöver inte fundera lika mycket.

Jag tycker också att det här är jättesvårt men tycker att det här med att hela tiden utgå från min egen vilja har gjort det lättare.
Oj, sån tajming att mötas av detta inlägg när jag kom hem idag. Jag skrev ju något liknande igårkväll angående mig och Sten.
Idag har jag funderat på det här att jag ibland säger att killar är svåra att förstå sig på, men det är ju bannemej mig själv jag inte förstår mig på!

Men, detta inlägg var oerhört spot on för mig;

En fundering som jag inte har belägg för men som jag ändå tänker ta upp med er, är om "givers" ofta har en dålig självbild och "överpresterar" för att bli omtyckt? Och även finner sig i att bli dåligt behandlad/inte få tillbaka lika mycket som de ger, pga att man inte tror man förtjänar bättre?
Jag känner SÅ igen mig och har ju vetat länge att det är så, men jag trodde faktiskt att jag kommit längre med det, men jag känner ju att det kommer igen nu!

Jag vågar inte visa mig sårbar utan agerar som jag tror man ska, tror inte jag är värd att lägga tid/energi på...
Jag har aldrig hört uttrycket giver, men det där stämmer in på mig.
Tyvärr, jag vill inte va sån, det känns ju som om man tvärtom blir svårare att tycka om/ha respekt för då.
 
Tog ett stort steg nu. Har raderat alla våra gemensamma vänner från Facebook och Instagram.

Skrev igår till N att han hade blomjord här och att han kunde swisha.
Inget hände, jag tog in jorden. Nyss fick jag swish, slängde bara ut påsen på gräsmattan, tror han kom cyklandes precis då.
Är så mogen :)

Skulle gått på Winnerbäck med en gemensam vän till mig, N och S. Men varit osäker om han ville efter helgen.

Han svarade att det skulle känts skumt med det som hänt i helgen.
Alla tar S och N sida.
Jag har förlorat så mycket vänner :(
Om de tar dessa idioters sida, har du inte förlorat några vänner utan sluppit undan fula ovänner. Du är en stark och underbar person och kommer hitta mycket bättre, snällare och trevliga RIKTIGA vänner :heart
 
För att gå tillbaka till dejtingtemat, så skjöt jag och Ingenjören upp dejten tills imorgon för idag är det som att himlen har öppnat sig :crazy: Och regnar det massor då så ska vi nog spela biljard istället för att hänga utomhus :D
 
Jag räknar ner timmarna till morgondagens dejt. Funderar fanimej på att gå och lägga mig nu så det blir Onsdag nångång!
Skrev detta till Musikern förut när vi messade och han längtade lika mycket. Han satt tydligen på ett möte, också tankarna någon helt annan stanns :love:
 
Jag har lärt mig den hårda vägen att "aldrig ge mer än jag har råd att förlora", dvs inte tömma från det jag behöver för att klara mig och sen ha en förväntan om att nån annan ska ge tillbaka.

Allmänt:
Jag känner mig typ lika malplacerad bland innerstadsveganerna i vänsterdejtinggruppen som på hp. Det säger kanske mer om mig än jag kunnat lista ut själv, att jag är nära vän och trivs som fisken i vattnet med en dömd våldsbrottsling med antisocial personlighetsstörning :rofl:
Min hjärna avslutade din sista mening fast om mig själv till "nära vän o trivs som fisken i vattnet med mig själv." 😂



Jag borde snart lämna denna tråd för att jag så mycket gillar min ensamhet 🙈 Är också en sådan som ger för mycket och tar för mycket ansvar och anpassar mig samtidigt som jag aldrig faktiskt gör det fullt ut. Det är bara meningslöst för ingen blir nöjd i slutändan. Fantastiskt skönt att slippa missnöjda människor genom att vara singel.
 
Lite spin-off på ditt inlägg, menar alltså inte att skriva dig (eller någon annan) på näsan men jag känner bara att jag måste dela ett, för mig, nytt synsätt på problemet du beskriver ovan:
Istället för att lägga denna oerhört stora mängd energi på att fundera över vad någon annan vill, visa vad du vill! Dels flyttar man fokus från den andres vilja till sin egen (= mer makt över sitt eget liv) och dels blir det snabbt ganska tydligt om ens egen och den andres vilja faktiskt inte stämmer överens. Dvs man behöver inte fundera lika mycket.
Å gud. Det där kan vara det bästa jag läst på länge...
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp