Dejtingtråden 33

[cirkus]

Hmm, jag hade nog backat lite om någon börjat prata om andra personer hen dejtar framför mig, iallafall i ett tidigt stadie. Menar inte att det du gör är fel, men det var ju någon här ovan som också skrev lite samma sak, att han försöker hinta om att du ska träffa andra kanske är en signal från honom att han inte är intresserad. Det blir ju samma sak fast från ditt håll då. Så behöver det naturligtvis inte vara, men det kan ju vara så att han inte tror att du är intresserad av honom när du pratar om andra. För mig (och många andra verkar det som) är det sådant man pratar om med vänner, men kanske inte direkt framför någon man är intresserad av (i ett tidigt skede). Som sagt, det gäller naturligtvis inte alla!

Det är så svårt att återge en situation i text. Hans kommentar var inte på nivån uppmuntra mig att träffa andra alls - det var snarare på nivån att jag borde tänkte på nån form av sällskap i mitt skitstora hus nu osv... Jag är faktiskt väldigt trygg i vad jag berättar och hur jag berättar det. Dessutom har just han och jag pratat väldigt mycket om vad som hänt mig och hur det har påverkat mig. Han vet. Jag är helt trygg i det. Är han inte intresserad är det inte för att jag träffar andra utan för att mitt ex är vår gemensamma chef i första hand och i andra hand för att han kämpar med en utbrändhet och har väldigt lite resurser över till så mycket annat. (jag är så jävla självgod att jag vet att han gillar mig eftersom han söker sig till mig hela tiden så det är mest troligt inte mig som person som är problemet).

En vacker dag kommer facit.

 

[the_connemara]

Skulle det funka att helt enkelt benämna honom som "kompis" eller "vän"?

I vissa fall tror jag att jag gör det faktiskt. Jag är inte så bra på vänrelationer så ibland känns det inte som att det jag vill uttrycka ryms riktigt?

Vet du, jag bestämde mig faktiskt för att testa. Jag är liksom lika anti att hela tiden omedvetet lyfta fram tvåsamheten eftersom jag vet många (inte minst i denna tråden ❤) lider av att sakna ek partner och inte trivs lika bra själva som jag normalt gör.

Jag tror det grundar sig lite i att jag har så oerhört svårt för att inte hela tiden känna att jag förmedlar en helt korrekt och rättvis beskrivning i allt jag säger/gör. Det känns liksom som en lögn att bara säga vän, för mig är en vän något helt annat (jag är inte en som vill fortsätta umgås med mina ex tex). Men för många andra människor ryms säkert mycket mer i det ordet så det är väl de facto ändå inte så fel som min hjärna säger.

Tack för du satte igång lite andra tankebanor

 

[the_connemara]

Det är så svårt att återge en situation i text. Hans kommentar var inte på nivån uppmuntra mig att träffa andra alls - det var snarare på nivån att jag borde tänkte på nån form av sällskap i mitt skitstora hus nu osv... Jag är faktiskt väldigt trygg i vad jag berättar och hur jag berättar det. Dessutom har just han och jag pratat väldigt mycket om vad som hänt mig och hur det har påverkat mig. Han vet. Jag är helt trygg i det. Är han inte intresserad är det inte för att jag träffar andra utan för att mitt ex är vår gemensamma chef i första hand och i andra hand för att han kämpar med en utbrändhet och har väldigt lite resurser över till så mycket annat. (jag är så jävla självgod att jag vet att han gillar mig eftersom han söker sig till mig hela tiden så det är mest troligt inte mig som person som är problemet).

En vacker dag kommer facit.

Det är väldigt svårt att återge situationer. Det är så många fina saker jag velat berätta om i relationen med The Guy men jag kan inte förmedla dem i text så därför är jag ganska tyst numera. Lite synd för jag blir med tiden mer och mer klar över saker jag behöver i en relation som gör att jag mår bra och som jag inte ens fattat vara möjligt innan. Inget speciellt, bara vardagsgrejer, men sådant jag ofta tycker mig höra upplevas som jag upplevt i alla mina tidigare relationer. Och som alltid bara accepteras trots irritation pga "Alla är olika" osv. Inspireras av @Bison s "enkla" förhållande men det liksom var inte möjligt för mig att förstå att det kunde vara så lätt innan jag upplevt det själv. Kan man inte föreställa sig något bättre är det lättare att bara acceptera saker som skaver tror jag.

 

[sorbifolia]

Vet du, jag bestämde mig faktiskt för att testa. Jag är liksom lika anti att hela tiden omedvetet lyfta fram tvåsamheten eftersom jag vet många (inte minst i denna tråden ❤) lider av att sakna ek partner och inte trivs lika bra själva som jag normalt gör.

Jag tror det grundar sig lite i att jag har så oerhört svårt för att inte hela tiden känna att jag förmedlar en helt korrekt och rättvis beskrivning i allt jag säger/gör. Det känns liksom som en lögn att bara säga vän, för mig är en vän något helt annat (jag är inte en som vill fortsätta umgås med mina ex tex). Men för många andra människor ryms säkert mycket mer i det ordet så det är väl de facto ändå inte så fel som min hjärna säger.

Tack för du satte igång lite andra tankebanor

Min mormor hade en manlig "vän" på sina gamla dar, efter att morfar dog, tror det var det jag relaterade det till..

Annars så är ju "partner" en term som rummer lite mera av vad ni har i eran relation, samtidigt som det är mera "neutralt" än pojkvän/dejt....

För mig låter det som att ni är väldigt tighta "friends with benefits", fast kanske ännu mera än det... kan relatera till din önskan att hitta en "korrekt" beskrivning, men tror det blir svårt...

 

[Nepenthe]

Det är väldigt svårt att återge situationer. Det är så många fina saker jag velat berätta om i relationen med The Guy men jag kan inte förmedla dem i text så därför är jag ganska tyst numera. Lite synd för jag blir med tiden mer och mer klar över saker jag behöver i en relation som gör att jag mår bra och som jag inte ens fattat vara möjligt innan. Inget speciellt, bara vardagsgrejer, men sådant jag ofta tycker mig höra upplevas som jag upplevt i alla mina tidigare relationer. Och som alltid bara accepteras trots irritation pga "Alla är olika" osv. Inspireras av @Bison s "enkla" förhållande men det liksom var inte möjligt för mig att förstå att det kunde vara så lätt innan jag upplevt det själv. Kan man inte föreställa sig något bättre är det lättare att bara acceptera saker som skaver tror jag.

Ja hade fortsatt säga hans namn
Utan epitet

 

[the_connemara]

Min mormor hade en manlig "vän" på sina gamla dar, efter att morfar dog, tror det var det jag relaterade det till..

Annars så är ju "partner" en term som rummer lite mera av vad ni har i eran relation, samtidigt som det är mera "neutralt" än pojkvän/dejt....

För mig låter det som att ni är väldigt tighta "friends with benefits", fast kanske ännu mera än det... kan relatera till din önskan att hitta en "korrekt" beskrivning, men tror det blir svårt...

Haha det är just den benämningen vi landat i båda två men inget jag heller är bekväm med att kalla det utåt för mig är liksom tryggheten och förståelsen det centrala i vår relation typ, och att det är helt baserat på ömsesidighet, finns liksom inga "krav" jag lätt känner annars.

 

[the_connemara]

Ja hade fortsatt säga hans namn
Utan epitet

Men jag tänker liksom typ i jultråden, där blir det ju helt irrelevant (och något jag inte alls vill pga identifikation) att skriva "På söndag ska jag och X åka ångtåg på Österlen ". Det känns dumt att bara prata om sig själv för mig när man är två/flera men jag ska testa att säga vän istället

 

[cambodia]

Kul att man kan ge det intrycket efter några få meddelanden Men också lite snabba ryck måste jag säga, jag hade inte tänkt flytta ihop med någon på ett bra tag så jag är inte alls där i tanken!

 

[parellikusken]

Blir ingen dejt i helgen, en har fått covid i hens kollektiv. Så trist!
Men vi pratar vidare och får ses längre fram istället.

 

[Ramona]

Kul att man kan ge det intrycket efter några få meddelanden Men också lite snabba ryck måste jag säga, jag hade inte tänkt flytta ihop med någon på ett bra tag så jag är inte alls där i tanken!

Fast samtidigt är det väl ändå lite skönt att sålla bort de man inte kan se sig ha en framtid med? Vill man vara sambo och vill man ha en tvåsamhet blir det ju svårt ifall ingen är flyttbar.

 

[cambodia]

Fast samtidigt är det väl ändå lite skönt att sålla bort de man inte kan se sig ha en framtid med? Vill man vara sambo och vill man ha en tvåsamhet blir det ju svårt ifall ingen är flyttbar.

Ja, visst är det så. Men vi hade alltså skrivit cirka 5 meddelanden till varann… men du har rätt, lika bra! Och hur som helst, hon slutade också skriva efter det där sista meddelandet

————

Laddade ner ett par dejtingappar, men fick kalla fötter och backade därifrån. Suck. Måste ju börja någonstans. Well, en annan dag kanske…

 

[Lillefrun]

Lite roligt hur man ser på förhållanden, en kompis som varit tillsammans med sin kille ca 6 veckor nu sa till varandra att dom älskade varandra innan dom ens setts och bara pratat i telefon några dagar och dom ville efter första gången dom sågs flytta ihop och gifta sig och allt vad det är. Hon sjukskriver sig varannan torsdag-fredag när det är hennes tur att hälsa på honom. Inte hållbart känns det som. Långdistans förhållande.

Vi pratade om vad jag kunde göra under tiden jag gör min mr (magnetröntgen) och bara måste ligga där still i 30-60 minuter. Hennes förslag var att jag ska tänka på mitt bröllop, var det ska vara och kläder, hur vi ska bo, våra barns namn osv. Blev helt illamående och kände att vi var på helt olika nivåer, jag vet ju inte ens om jag vill ha barn, gifta mig, bo ihop och killen har samma inställning .

Och dessutom vet jag ju inte hur vårt förhållande utvecklas. Har hängt ihop i 4 månader fast det känns längre, kan liksom inte ens se så långt fram redan. Det betyder ju inte att vi tycker mindre om varandra än vad hon och hennes kille gör. Men hon verkar tycka det. Ett par till också. Mamma förstår saker bra och tycker att mitt förhållande är jätte bra, passar mig. Får skita i allt det där snacket från andra om vad man måste göra…

Det vi har är fint och jag vill inte prata i telefon 7 timmar per dag och vill inte sitta ihop klistrade vid varandra. Vi kommer aldrig bli någon form av kärnfamilj. Så är det bara.

 

[Lillefrun]

Mitt ex från högstadiet och gymnasiet (var tillsammans 3 år) hör av sig med jämna mellanrum på Messenger, sist blev vi osams bara via meddelanden då han var så nedlåtande och dryg som man bara kan vara, men nu hörde han av sig igen idag. Frågade hur jag mår men det går inte att säga sanningen, så jag vet inte vad jag ska säga. Hitta på något och hoppa över det tråkiga, vara noga med att säga att jag har en partner iaf. Julefrid och kärlek och att allt är bra.


Orkar inte men en moralpredikan om att jag måste släppa autismen och det bipolära och ta mig i kragen, att alla har det svårt och jag inte har rätt att klaga …Fast jag inte klagat m på sin höjd sagt att jag mår lite dåligt men ingen mer sårbarhet får visas.

Han har sagt ända fram mot mina 30-31 år att han aldrig älskat någon som mig och aldrig kommer göra och att han jämför alla kvinnor med mig men att det inte finns någon som jag. Inte ens den kvinnan han har två barn med och bor med.

Så får bli ett kort och rakt svar om jag ens svarar.

 

[Lillefrun]

Haha, jag visste att det fanns en anledning att exet hörde av sig. Hans fru hade varit otrogen för 9 dagar sedan så nu mår han så dåligt och han klagade på att ta hand om barnen och hela livet. Han vill att jag ska hoppa in och rädda honom som vanligt varje gång sen jag gick i nian dvs mer än halva mitt liv.

Jag förstår att situationen är jätte hemsk och jobbig men jag är trött på att vara hans skyddsnät när allt är hemskt men däremellan hör han sällan av sig.

Självklart reagerade han på att jag träffat en kille och skrev många gånger att han hoppades att killen förstod vilken tur han hade, hur underbar jag är och att han måste fatta det eftersom han är med mig.

Till slut var jag tvungen att sova så jag skrev att jag inte kunde skriva mer. Får se hur det blir. Kommer kanske en kärleksförklaring.

 

[Ramona]

Till slut var jag tvungen att sova så jag skrev att jag inte kunde skriva mer. Får se hur det blir. Kommer kanske en kärleksförklaring.

Är han av intresse för dig på det planet?
Annars tänker jag att man faktiskt kan vara goda vänner med bra minnen, utan att det faktiskt är så att man vill ha en relation. Jag är bra vän med flera av mina ex och vi kan prata om goda stunder etc, utan att för den skull vilja bli tillsammans igen.

 

[_Taggis_]

Är han av intresse för dig på det planet?
Annars tänker jag att man faktiskt kan vara goda vänner med bra minnen, utan att det faktiskt är så att man vill ha en relation. Jag är bra vän med flera av mina ex och vi kan prata om goda stunder etc, utan att för den skull vilja bli tillsammans igen.

Samma här. Konstigt nog är relationen till de ex jag har kontakt med, bättre som vänner än det var som par. Det är ju personer jag tycker om, men inte vill leva med i en parrelation. Och det är ömsesidigt. Ffa senaste exet, honom hälsar jag på varje gång jag är i krokarna (långdistansförhållande hade vi) och jag känner inga andra vibbar än att vi är goda vänner. Det är också anledningen till at det tog slut, jag kände bara vänkänslor och ingen attraktion så ja... jag kan tänka mig att det beror mkt på hur det tog slut, huruvida man vill vara vänner eller ej. Den enda som vägrat befatta sig med mig var en som fått för sig att jag var otrogen, trist kan jag tycka att han slösade så mkt energi på nåt som aldrig var sant men det är inget jag kan göra nåt åt.

 

[Lillefrun]

Är han av intresse för dig på det planet?
Annars tänker jag att man faktiskt kan vara goda vänner med bra minnen, utan att det faktiskt är så att man vill ha en relation. Jag är bra vän med flera av mina ex och vi kan prata om goda stunder etc, utan att för den skull vilja bli tillsammans igen.

Inget intresse från min sida utom ibland när man träffas och just som du säger väcker gamla känslor till liv. Då kan det pirra till lite. I övrigt nej, inget intresse. Han var otrogen mot mig vilket gjorde att jag inte hade intresse av att ta honom tillbaka, han ljög om mycket, hela förhållandet var en bergochdalbana. Även om vi självklart hade väldigt mycket fint också.

Men hela han och hans liv är en otrolig röra på alla plan som jag inte vill bli indragen i, och sen så bor han ca 46 mil härifrån så det är svårt att bara ta en promenad eller en fika. Annars kanske kompisgrejen fungerat .

Bara det att från hans sida så har han aldrig släppt mig, alltid kommit tillbaka, alltid gjort försök, alltid sagt att han inte kan hitta någon som han kan älska lika mycket som mig. I 18 år…

 

[Mia_R]

Inget intresse från min sida utom ibland när man träffas och just som du säger väcker gamla känslor till liv. Då kan det pirra till lite. I övrigt nej, inget intresse. Han var otrogen mot mig vilket gjorde att jag inte hade intresse av att ta honom tillbaka, han ljög om mycket, hela förhållandet var en bergochdalbana. Även om vi självklart hade väldigt mycket fint också.

Men hela han och hans liv är en otrolig röra på alla plan som jag inte vill bli indragen i, och sen så bor han ca 46 mil härifrån så det är svårt att bara ta en promenad eller en fika. Annars kanske kompisgrejen fungerat .

Bara det att från hans sida så har han aldrig släppt mig, alltid kommit tillbaka, alltid gjort försök, alltid sagt att han inte kan hitta någon som han kan älska lika mycket som mig. I 18 år…

Blockera, varför ska du ha kontakt med någon som honom?

 

[Lillefrun]

Samma här. Konstigt nog är relationen till de ex jag har kontakt med, bättre som vänner än det var som par. Det är ju personer jag tycker om, men inte vill leva med i en parrelation. Och det är ömsesidigt. Ffa senaste exet, honom hälsar jag på varje gång jag är i krokarna (långdistansförhållande hade vi) och jag känner inga andra vibbar än att vi är goda vänner. Det är också anledningen till at det tog slut, jag kände bara vänkänslor och ingen attraktion så ja... jag kan tänka mig att det beror mkt på hur det tog slut, huruvida man vill vara vänner eller ej. Den enda som vägrat befatta sig med mig var en som fått för sig att jag var otrogen, trist kan jag tycka att han slösade så mkt energi på nåt som aldrig var sant men det är inget jag kan göra nåt åt.

Har också så med ett annat ex, jätte bra kompisar. Tyvärr bor han långt bort men vi ses så fort han är i stan men lite längre sen pga covid just nu.

 

[Lillefrun]

Blockera, varför ska du ha kontakt med någon som honom?

Han var blockad ett bra tag, trodde han fortfarande var det men måste ha tagit bort blockeringen. Ville inte ha kontakt med honom sen han skällde ut mig för att jag var lat och snyltare för att jag inte ryckte upp mig och tog tag i mig själv och började jobba. Får väl se om han låter mig vara nu eller typ säga god jul men annars finns det ju ingen orsak att ha kontakt med honom. Vill inte vara en vuxen mans snuttefilt.