Dejtingtråden 33

Status
Stängd för vidare inlägg.
Efter ett på tok för långt förhållande är jag sedan 8 månader officiellt singel. Var, delvis tack vare Buke, på gång att skilja mig för flera år sedan men gav relationen några chanser till.

Jag har nu dejtat väldigt intensivt under dessa månader och blir lite förvånad över hur snabbt nyhetens behag går över. Jag tyckte verkligen att det var jätteroligt att träffa nya människor men det där intresset dog snabbt. Tycker ni att det är roligt att dejta?

Jag förstår heller inte hur det kan vara så svårt. Jag trodde att det svåraste skulle vara att hitta någon man tyckte om och att resten skulle lösa sig, men uppenbarligen inte.

Jag har hunnit med att dejta en yngling, en pensionär (sade sig vara aningen yngre 😅), en präst som visade sig vara gift och hade en urusel kvinnosyn, fler upptagna män, män som blir för intensiva direkt, en på tok för välbärgad man, en man som inte kunde prata om annat än att han kom från en kungaätt och dessutom var han både osäker och på tok för intensiv för mig, en helt vansinnigt snygg men sjukt tråkig man, en medelålders man som såg väldigt bra ut men där det var uppenbart att alla hans foton och filmer han skickade enbart var tagna för att han älskade att se sig själv och såklart männen som älskar att oombedda recensera en.

Ett axplock: jag är tydligen ”en Dr Jekyll and Mr Hyde”, jag är ”väldigt snygg men kan inte spela x”, jag är ”kravkänslig” och jag ”vägrar att anpassa mig efter vad män attraheras av”. Just det, jag låter enbart andra bestämma när jag har bestämt att det är okej. 😂

När jag väl tyckte att det klickade med en väldigt genuin och jättefin man som jag definitivt hade kunnat tänka mig att träffa igen blev jag naturligtvis ghostad. Jag tröstar mig med att det kan berott på att han fick vansinnigt mycket på jobbet i samma veva som vi sågs. Annars har jag helt tappat känslan för när någon gillar en eller inte.

Jag hoppas på att få dela många erfarenheter och pepp med er i tråden.
Om någon har förslag på någon mer fin kategori av män som jag inte har hunnit att testa än, tar jag tacksamt emot dessa.
Åh vilken underbar sammanfattning av dejtinglivet! Jag har också dejtat rätt intensivt i perioder men nu var det länge sen. En ledsnar efter ett tag kände jag i alla fall. Det där roliga med att träffa nya människor blev mer som anställningsintervjuer med sökanden med fel profil för jobbet till slut typ 🙈

Har varit på två dejter nu den senaste månaden. Trevliga men bara just det. Inget klick alls för mig. Ska på dejt på torsdag dock, med en kille jag messade med ganska mycket i somras men då bestämde jag mig för att jag inte orkade dejta och la ner Tinder. Men vi hittade varandra igen nu på nyårsafton. Vi får se om det bara är trevligt det med eller om det kan bli något mer. Han verkar väldigt rolig i alla fall, och snygg 🤩
 
Jag hittar inte ens folk att prata med men göra jag det så blir det inget. En föreslog att vi skulle träffas hos honom när vi bara växlat några meningar. Eftersom jag inte tyckte det var en bra idé så föreslog jag att träffas på stan i stället. Sen försvann han. Nästa person frågade jag om hans musikintresse. Vips, var han också borta.

Så jag kommer nog aldrig ens till skott med att träffa någon på riktigt. Tror inte nätdejtning är min grej.
Förstår dig. Det där är så tröttsamt. Jag orkar nästan inte engagera mig för att försöka föra en konversation längre. Minsta tendens till att inte vilja hjälpa till att förs konversationen framåt så avmatchar jag.
 
Efter ett på tok för långt förhållande är jag sedan 8 månader officiellt singel. Var, delvis tack vare Buke, på gång att skilja mig för flera år sedan men gav relationen några chanser till.

Jag har nu dejtat väldigt intensivt under dessa månader och blir lite förvånad över hur snabbt nyhetens behag går över. Jag tyckte verkligen att det var jätteroligt att träffa nya människor men det där intresset dog snabbt. Tycker ni att det är roligt att dejta?

Jag förstår heller inte hur det kan vara så svårt. Jag trodde att det svåraste skulle vara att hitta någon man tyckte om och att resten skulle lösa sig, men uppenbarligen inte.

Jag har hunnit med att dejta en yngling, en pensionär (sade sig vara aningen yngre 😅), en präst som visade sig vara gift och hade en urusel kvinnosyn, fler upptagna män, män som blir för intensiva direkt, en på tok för välbärgad man, en man som inte kunde prata om annat än att han kom från en kungaätt och dessutom var han både osäker och på tok för intensiv för mig, en helt vansinnigt snygg men sjukt tråkig man, en medelålders man som såg väldigt bra ut men där det var uppenbart att alla hans foton och filmer han skickade enbart var tagna för att han älskade att se sig själv och såklart männen som älskar att oombedda recensera en.

Ett axplock: jag är tydligen ”en Dr Jekyll and Mr Hyde”, jag är ”väldigt snygg men kan inte spela x”, jag är ”kravkänslig” och jag ”vägrar att anpassa mig efter vad män attraheras av”. Just det, jag låter enbart andra bestämma när jag har bestämt att det är okej. 😂

När jag väl tyckte att det klickade med en väldigt genuin och jättefin man som jag definitivt hade kunnat tänka mig att träffa igen blev jag naturligtvis ghostad. Jag tröstar mig med att det kan berott på att han fick vansinnigt mycket på jobbet i samma veva som vi sågs. Annars har jag helt tappat känslan för när någon gillar en eller inte.

Jag hoppas på att få dela många erfarenheter och pepp med er i tråden.
Om någon har förslag på någon mer fin kategori av män som jag inte har hunnit att testa än, tar jag tacksamt emot dessa.
Vad menas med kan inte spela x?

Är singel, var mer redo att dejta när jag kom ut ur förhållandet än vad jag är nu. Har under min semester nu under julen fått inse att jag fortfarande har långt kvar tills jag mår bra. Även om jag mår sjukt mycke bättre än för ett år sedan. Har just nu när jag e ledig en varannan dag funkar, varannan dag blir det knappt något att äta å vill typ knappt existera utanför soffan.
 
Åh vilken underbar sammanfattning av dejtinglivet! Jag har också dejtat rätt intensivt i perioder men nu var det länge sen. En ledsnar efter ett tag kände jag i alla fall. Det där roliga med att träffa nya människor blev mer som anställningsintervjuer med sökanden med fel profil för jobbet till slut typ 🙈

Har varit på två dejter nu den senaste månaden. Trevliga men bara just det. Inget klick alls för mig. Ska på dejt på torsdag dock, med en kille jag messade med ganska mycket i somras men då bestämde jag mig för att jag inte orkade dejta och la ner Tinder. Men vi hittade varandra igen nu på nyårsafton. Vi får se om det bara är trevligt det med eller om det kan bli något mer. Han verkar väldigt rolig i alla fall, och snygg 🤩
Men måste det verkligen klicka direkt? Räcker det inte med att någon är trevlig?

För mig personligen tror jag inte på något klick utan på att det i så fall får växa fram.
 
Åh vilken underbar sammanfattning av dejtinglivet! Jag har också dejtat rätt intensivt i perioder men nu var det länge sen. En ledsnar efter ett tag kände jag i alla fall. Det där roliga med att träffa nya människor blev mer som anställningsintervjuer med sökanden med fel profil för jobbet till slut typ 🙈

Har varit på två dejter nu den senaste månaden. Trevliga men bara just det. Inget klick alls för mig. Ska på dejt på torsdag dock, med en kille jag messade med ganska mycket i somras men då bestämde jag mig för att jag inte orkade dejta och la ner Tinder. Men vi hittade varandra igen nu på nyårsafton. Vi får se om det bara är trevligt det med eller om det kan bli något mer. Han verkar väldigt rolig i alla fall, och snygg 🤩
Anställningsintervjuer - ja, verkligen! 😆 Jag är riktigt, riktigt leds på det där. Man tappar rätt fort det där genuina, humoristiska och nyfikna. Det blev ganska fort så att jag började kopiera mina frågor för att jag inte orkade skriva på nytt. Redan där tappar man faktiskt lite av intresset, känner jag. 😅

Rolig och snygg låter toppen! 👌
 
Men måste det verkligen klicka direkt? Räcker det inte med att någon är trevlig?

För mig personligen tror jag inte på något klick utan på att det i så fall får växa fram.
För mig måste det det. Jag vet att det aldrig blir något mer om jag inte känner nåt slags klick eller wow på första dejten. Men så är det såklart inte för alla utan för en del (kanske de flesta) så är det något som växer fram, precis som du skriver.
 
Vad menas med kan inte spela x?

Är singel, var mer redo att dejta när jag kom ut ur förhållandet än vad jag är nu. Har under min semester nu under julen fått inse att jag fortfarande har långt kvar tills jag mår bra. Även om jag mår sjukt mycke bättre än för ett år sedan. Har just nu när jag e ledig en varannan dag funkar, varannan dag blir det knappt något att äta å vill typ knappt existera utanför soffan.
Jaha, x var mer för att jag inte ville skriva ut exakt vilken sport han tyckte att jag var usel på. Vi kombinerade spel och dejt.

Trist, men härligt att du känner att du börjar må bättre.
 
För mig måste det det. Jag vet att det aldrig blir något mer om jag inte känner nåt slags klick eller wow på första dejten. Men så är det såklart inte för alla utan för en del (kanske de flesta) så är det något som växer fram, precis som du skriver.
Samma här. Hade aldrig känt något wow första gången, men en av mina dejter, som jag från början hade tänkt ställa in, var ett riktigt wow. Jag blev väldigt bortskämd med hur det ska kännas efter det så ett ”trevligt” vet jag nu att det aldrig kommer att räcka.
 
Anställningsintervjuer - ja, verkligen! 😆 Jag är riktigt, riktigt leds på det där. Man tappar rätt fort det där genuina, humoristiska och nyfikna. Det blev ganska fort så att jag började kopiera mina frågor för att jag inte orkade skriva på nytt. Redan där tappar man faktiskt lite av intresset, känner jag. 😅

Rolig och snygg låter toppen! 👌
Ja precis. När det blev så kände jag att jag skulle dra ner på dejtandet 🙈 men det är sjukt svårt att selektera tycker jag.
 
Här har det efter en låååång rad av ointeressanta matcher/dejtar blivit så att jag numera träffat hela TVÅ snygga killar som verkar relativt vettiga/schyssta, OCH är interesserade av mig! Så nu har jag istället dilemmat att jag troligen måste välja mellan dom... :p Ser dock ingen av dom som en framtidig livspartner, men känner mest för att bara dejta och ha kul ett tag nu, och "läka ihop" efter allting med DB...

Var ute med Skatteverks-killen igen i mellandagarna, han är trevlig men jag känner inte att vi har jättemycket gemensamt. Men han verkar pepp på att ses igen snart, så får försöka hitta på något där vi kanske kan lära känna lite andra sidor av varandra, har hittils bara vandrat runt i stan och druckit te/kaffe och pratat...

Sedan så träffade jag en ny, 3-barns pappa (tonåringar) igår, som jag klickade rätt bra med liksom "energimässigt", han kändes som en positiv person som kan få mig att må bra. Men kanske lite omogen i sitt tankesätt ang. en del saker, inte så djup och reflekterat som jag gillar... Blir nog en till dejt med honom med, och prata lite mera...
 
Jag avskyr att dejta, det tar bara energi och slutar alltid dåligt. Därför har jag gett upp :D

🙃🙃
Screenshot_20220102-165740_Instagram.jpg
 
Haha, laddade ner dejtingappen på skoj för jag vet inte hur jag vill ha det men roligt att svajpa runt även om jag egentligen inte vill ha ett nytt förhållande än och nu när jag mår rätt risigt orkar jag inte men vem dyker upp nästan direkt bland dom i min kategori? Jo exet så klart, han verkar satsa på nytt igen eller så är han ute sen tidigare och inte tagit bort profilen.

Spännande att han dök upp så tidigt i flödet. Nu blir jag ju nyfiken på om han är ute och letar. Men nåja, det berör ju inte mig alls. Fördelen med att vara deprimerad är att man är så bortdomnad i huvudet att inget riktigt når in till en så jag känner lite vilsenhet för nu får jag byta livsstil eftersom jag umgåtts så mycket med killen men känner inte så mycket mer än så faktiskt. En viss lättnad för jag är så ledsen och trött och vill inte göra något och nu har jag ännu ett problem mindre som kräver tid och energi.
 
Men måste det verkligen klicka direkt? Räcker det inte med att någon är trevlig?

För mig personligen tror jag inte på något klick utan på att det i så fall får växa fram.
Beror väl på i vilket syfte man träffar folk/dejtar tänker jag.

Finns inget klick/nyfikenhet/attraktion/pirr/intresse/what ever man kallar det, så kommer det inte sen heller för min del och i fråga om vänskap spelar det ingen roll, men söker man något mer än så, så bör det finnas mer än att det är trevligt.
Trevligt för mig i såna sammanhang är att det är rätt tamt och helt okej, men inget mer än så.
 
Men har man en fru/sambo och kanske till och med barn med denna bör man väl vara mer försiktig? Eller är man beredd på att förlora alltihop för att få ligga lite?
Ja. Svar helt enkelt ja. Såna personer har ett beroende inne i kroppen på samma sätt som en alkoholist. Det byggas på och sedan så gör dom så. Enkelt förklaring. Första gången är det svåraste. Sedan är det spänning, adrenalin och att dom går igång på det. Vissa av dom kan ha skuldkänslor medans andra inte bryr sig ett piss. Har träffat på den sortens som jag skulle kalla för sociopater, ingen empati för hur detes beteende påverkar andra eller deres fru/barn, men extremt bra på att ljuga och fejka emotionella utbrott. Om man är någorlunda normal i huvudet så kan man inte förstå så på hur vissa gör sån skit. Dom har kommit undan med det många gånger med, så då blir dom kaxiga. Lite som med vissa seriemördare man ser i dokumentär.
 
Kommer med ett litet instick här, som mångårig läsare. Jag skriver inte så mycket här på forumet, och har dessutom inte varit singel någon längre period, så aldrig skrivit i tråden tidigare.

MEN jag älskar personers olika åsikter om det så kallade "klicket" och att läsa era tankar om det här i tråden!

Mitt senaste exempel är att jag var singel efter en mångårig relation och skulle bege mig ut på Tindermarknaden för att lista ut vad jag egentligen ville ha hos en partner. Tindrandet inleddes efter kanske 2-3 månader som singel och jag var öppen för att träffa en variation på människor för att hitta "rätt". Gick på en första dejt som var bra men utan wow-faktor. Ledde till ligg och sedan sågs vi en helg till innan jag åkte på jobbresa + semester i tre veckor. Ingen av oss såg det som något mer än en fling, det var ju min första riktiga dejt sedan mitt tidigare förhållande och han var också mitt i att hitta sig själv och testa dejtingvattnet i stan. Att vara ifrån varandra tre veckor och chatta intensivt ledde dock till att vi insåg att vi saknade varandra och att vi ville börja ses som något mer än en lös fling, och nu sitter jag här, gravid i vecka 14, 2 år senare med någon som jag älskar otroligt högt och som känns som en sjävklar del av mitt liv 🤷‍♀️

Tycker det är superspännande att läsa om hur andra fungerar. Ett tag när jag var yngre tänkte jag att jag kanske "gjort fel" eller missat något, för visst har det stormat känslomässigt när jag träffat vissa personer, men det har absolut inte varit någon korrelation mellan klick och någon jag kommit till att älska och vill dela mitt liv med, för min del. Jag har helt enkelt insett att jag inte är en klickperson, utan ger det hellre lite tid och låter saker gro i lugn och ro för att lista ut om det är en livspartner eller ett ligg (eller en nitlott) :)
 
Kommer med ett litet instick här, som mångårig läsare. Jag skriver inte så mycket här på forumet, och har dessutom inte varit singel någon längre period, så aldrig skrivit i tråden tidigare.

MEN jag älskar personers olika åsikter om det så kallade "klicket" och att läsa era tankar om det här i tråden!

Mitt senaste exempel är att jag var singel efter en mångårig relation och skulle bege mig ut på Tindermarknaden för att lista ut vad jag egentligen ville ha hos en partner. Tindrandet inleddes efter kanske 2-3 månader som singel och jag var öppen för att träffa en variation på människor för att hitta "rätt". Gick på en första dejt som var bra men utan wow-faktor. Ledde till ligg och sedan sågs vi en helg till innan jag åkte på jobbresa + semester i tre veckor. Ingen av oss såg det som något mer än en fling, det var ju min första riktiga dejt sedan mitt tidigare förhållande och han var också mitt i att hitta sig själv och testa dejtingvattnet i stan. Att vara ifrån varandra tre veckor och chatta intensivt ledde dock till att vi insåg att vi saknade varandra och att vi ville börja ses som något mer än en lös fling, och nu sitter jag här, gravid i vecka 14, 2 år senare med någon som jag älskar otroligt högt och som känns som en sjävklar del av mitt liv 🤷‍♀️

Tycker det är superspännande att läsa om hur andra fungerar. Ett tag när jag var yngre tänkte jag att jag kanske "gjort fel" eller missat något, för visst har det stormat känslomässigt när jag träffat vissa personer, men det har absolut inte varit någon korrelation mellan klick och någon jag kommit till att älska och vill dela mitt liv med, för min del. Jag har helt enkelt insett att jag inte är en klickperson, utan ger det hellre lite tid och låter saker gro i lugn och ro för att lista ut om det är en livspartner eller ett ligg (eller en nitlott) :)
Jag har en väldigt liknande upplevelse. Träffade min sambo (eller fästman om man nu ska vara noga, hatar dock det ordet på svenska!) kvällen innan han skulle iväg på en tre veckor lång jobbresa vilket följdes av en två veckor lång semesterresa för min del. Vi träffades alltså en kväll och sen inte igen på fem veckor. Själva kvällen vi träffades minns jag som trevlig, men jag kan inte påstå att det sa klick någonstans (vet inte om jag nånsin varit med om att det gjort det faktiskt, så jag är nog inte heller "en klickperson") utan jag var lite sådär ljummet inställd till det hela. Han var charmig och intressant, men jag var långt ifrån övertygad. Men ja, under de fem veckors chattande som följde blev jag alltmer säker på honom och om ett halvår ska vi gifta oss :D
 
Jag var pa dejt igar - med en dansk snubbe (!), och det var en helt ok trevlig dejt, men har inget vidare intresse av att ses igen.
Ska pa en annan forsta dejt igen ikvall dock - startar det nya aret med tempo!

Jag hanger nog inte direkt upp mig pa ett "klick" direkt - jag tycker inte det finns sa mycket att vinna i att overanalysera de tidiga stadium av att lara kanna nagon, just for att det finns sa mycket man inte vet, och att forsoka klura ut om man ar kompatibel for att leva sitt liv tillsammans efter typ tre dejter kanns ju helt hopplost.
Min mattstock ar istallet helt enkelt "vill jag traffa denna personen igen", och ta det hela "dejt for dejt" istallet.

Som med dansken igar - en del positivt - ingen dansk brytning (!), trevlig energi och social, och vi pratade om hans maraton, lite om mitt hastande och resande, vi bada har ett gemensamt intresse av larande och "theory of learning" (han borjade springa maraton i 2018 och siktar nu pa OS kval. Han jobbade i bar och resturangvarlden, och nar lockdown hande sa omutbildade han sig till dataanalytiker osv), men dar var tillrackligt som gav mig "varningsflaggor" (lite starkt ord kanske), han verkade lite egenkar och verkade inte riktigt ha den dar basen av att ha landat och vara helt trygg med sig sjalv, och sen verkade han ha en ganska onyanserad politisk uppfattning, sa i summa summarum, inget intresse att utforska vidare, men en helt ok dejt.
 
Heh, jag skulle ju inte dejta men så dök det upp en kille som bor där jag växte upp och aldrig egentligen ville flytta ifrån och han är djurskötare och har många egna djur bland annat två quarterhästar och han verkar så oerhört mysig av vad man kan läsa, slängde iväg ett svar och nu hoppas jag på någon sorts kommunikation. Om inte för en relation så för något positivt i mitt liv, lite spänning med chattandet och att kaaaanske ses om det klickar. Vore ju i alla fall den mest perfekta matchningen hittills.
 
Jag har en väldigt liknande upplevelse. Träffade min sambo (eller fästman om man nu ska vara noga, hatar dock det ordet på svenska!) kvällen innan han skulle iväg på en tre veckor lång jobbresa vilket följdes av en två veckor lång semesterresa för min del. Vi träffades alltså en kväll och sen inte igen på fem veckor. Själva kvällen vi träffades minns jag som trevlig, men jag kan inte påstå att det sa klick någonstans (vet inte om jag nånsin varit med om att det gjort det faktiskt, så jag är nog inte heller "en klickperson") utan jag var lite sådär ljummet inställd till det hela. Han var charmig och intressant, men jag var långt ifrån övertygad. Men ja, under de fem veckors chattande som följde blev jag alltmer säker på honom och om ett halvår ska vi gifta oss :D
Och även jag har liknande upplevelse!

Första jag träffade efter skilsmässa blev ett sånt där galet passionerat wow-möte från första stund. Vi träffades på krogen, han var dörrvakt.. Vi satt typ ihop från dag 1 och jag levde på rosa moln i typ 2 månader tills jag plötsligt blev ghostad strax efter att han kallat mig hans tjej inför sina vänner. 😏

Efter detta var jag ju helt paj. Efter ett tag började jag skriva med en kille på tinder, vi klickade verkligen i text men bodde typ 20 mil ifrån varann så skrev bara. Träffades till slut efter några månaders skrivande. Inget wow alls! Han såg helt okej ut och vi klickade ju bra som vänner (och i sängen.. ) men inga känslor alls. Dessa växte dock fram, de fick hjälp av olika anledningar länga vägen. Efter 1,5 års typ KK-relation blev vi ihop och nu ytterligare 5 år senare är vi förlovade och jag är gravid i v. 35. Den där himlastormande förälskelsen uteblev ju, men vi har sån kärlek och respekt för varann och kan inte tänka mig livet utan honom. :heart
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer För att det är kul med uppdateringar och diskussioner även om man inte längre kvalar in i dejtingtråden.
2 3
Svar
57
· Visningar
6 234
  • Artikel
Hästnyheter Han har jobbat i thaikök, sportbutiker, cykelaffärer – och som hästskötare. Nu gör Leon Hallén, 33, ny karriär. För Expressen berättar...
Svar
0
· Visningar
79
Senast: Gunnar
·
  • Artikel
Hästnyheter Årets sista start. Då skrev Sandra Eriksson, 33, travhistoria. Fyra V75-segrar samma dag. – Så skönt, jag har funderat på att sluta...
Svar
0
· Visningar
275
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp