Dejtingtråden 34

[Cosinus]

Måste du träffa honom? Kommer det vara andra personer där eller är det enbart ni två? Jag blir på riktigt orolig om du tänker träffa honom ensam, han känns väldigt, väldigt otrevlig och obehaglig när han inte får som han vill utifrån det du beskrivit.

Nej, vi ska inte ses. Vi har inte pratat om det något mer alls. Tänkte mest ifall han skulle få för sig att bara dyka upp. Dock har det varit rätt tyst från honom sista dagarna så jag tror inte han gör det, men det märker jag ju.

 

[strawberrysylt]

Jag tror också att om det är något som är en jättestor grej för någon (exempelvis att man vet med sig att man verkligen vill ha barn och kan inte tänka sig ett liv utan barn) så kommer man ganska snabbt välja att tacka för sig om man träffar någon som säger direkt att hen inte vill ha barn. För det är en så stor grej att man inte kommer vilja leva med någon som verkligen inte vill.

Om man däremot är mer blir det så blir det, eller det går lika bra ändå, så kanske man ändå är beredd att ge relationen en chans. Man har ju aldrig några garantier för att någon relation kommer vara för evigt, tyvärr. Jag hade personligen blivit mer skrämd av en kille som absolut vill ha barn och gärna vill ha barn ganska omgående (vilket är en överhängande risk när man kommit upp över 30 och kanske träffar killar som är några år äldre), än en som säger nej eller redan har barn och inte vill ha fler. Och då är jag inte helt anti till barn, men jag vill absolut inte ha några nu och vill inte stressa in i det heller.

Jo, precis. Jag är 35 så de flesta killar i min ålder har ju antingen barn redan eller vill ha typ nu känns det som... :P.
Jag är inte heller helt anti, men någon som vet bestämt att han gärna vill ha typ nu, då vill jag inte vara stoppkloss liksom.

Han blev väldigt, väldigt otrevlig varvat med offerkofta och smicker.

Sedan ett par dagar har jag fått något enstaka sms med normalt innehåll men jag har inte besvarat dem. Ärligt talat vet jag inte om jag ska oroa mig eller om han verkar ha släppt allt och gått vidare med livet. Det lär jag dock märka i helgen för vi hade sedan tidigare bestämt att vi skulle ses då.

Jag känner mig faktiskt lite bitter. När jag väl träffade någon som kändes så fantastisk och helt rätt, och som jag kände mig otroligt trygg med, så visade han sig vara något helt annat.

Men fy sjutton en sån obehaglig typ. Men ja, då vet du ju ännu mer att du gjorde rätt i alla fall.
Men jag tror det finns vettiga killar där ute också.

 

[AraSlei]

Han blev väldigt, väldigt otrevlig varvat med offerkofta och smicker.

Sedan ett par dagar har jag fått något enstaka sms med normalt innehåll men jag har inte besvarat dem. Ärligt talat vet jag inte om jag ska oroa mig eller om han verkar ha släppt allt och gått vidare med livet. Det lär jag dock märka i helgen för vi hade sedan tidigare bestämt att vi skulle ses då.

Jag känner mig faktiskt lite bitter. När jag väl träffade någon som kändes så fantastisk och helt rätt, och som jag kände mig otroligt trygg med, så visade han sig vara något helt annat.

fy, vilken obehaglig snubbe! Bra gjort att dumpa honom.

 

[_Taggis_]

Då måste du haft rejält oflyt. Alla mina killar har varit mer eller mindre engagerade i mitt hästeri. Det har jag som ett krav faktiskt
Nuvarande har noll intresse av hästar men trots att jag inte har egen häst utan bara jobbar extra i stall så följer han med och hjälper till med insläpp. Leder ystra unghästar och 175 + hästar utan gnäll

Ja jag har väl det. Ändå rätt så normala killar, ingen som stuckit ut åt nåt håll. Ja en möjligen men det var så längesen så det är preskriberat. De har iaf haft gemensamt att de vägrat befatta sig med mitt hästeri, typ på nivån att om de varit med (vilket knappt hänt) så har de suttit i bilen på parkeringen. Eller en som gillade att fota var snäll och kom och filmade nån träning, men tog egen bil och kom dit till passet började och åkte hem direkt efter, för han kunde inte tänka sig alls att vara där 1 timme innan och 40 min efter. Men att han ens filmade var ju stort, ingen annan har ens tänkt tanken på det... Den sista var så paniskt rädd för att bli utnyttjad så han kunde inte ens nedlåta sig till att packa en höpåse för att spara mig lite tid så vi kunde komma hem snabbare.
Det du beskriver låter för mig som en rejäl utopi

 

[Bison]

Ja jag har väl det. Ändå rätt så normala killar, ingen som stuckit ut åt nåt håll. Ja en möjligen men det var så längesen så det är preskriberat. De har iaf haft gemensamt att de vägrat befatta sig med mitt hästeri, typ på nivån att om de varit med (vilket knappt hänt) så har de suttit i bilen på parkeringen. Eller en som gillade att fota var snäll och kom och filmade nån träning, men tog egen bil och kom dit till passet började och åkte hem direkt efter, för han kunde inte tänka sig alls att vara där 1 timme innan och 40 min efter. Men att han ens filmade var ju stort, ingen annan har ens tänkt tanken på det... Den sista var så paniskt rädd för att bli utnyttjad så han kunde inte ens nedlåta sig till att packa en höpåse för att spara mig lite tid så vi kunde komma hem snabbare.
Det du beskriver låter för mig som en rejäl utopi

För mig är det självklart att man engagerar sig i varandras intressen. Det går åt bägge håll.
Eftersom häst är mer än livsstil än ett intresse hade det varit uteslutet med någon som inte bryr sig, det är ju en så stor del av mig och den jag är

 

[_Taggis_]

För mig är det självklart att man engagerar sig i varandras intressen. Det går åt bägge håll.
Eftersom häst är mer än livsstil än ett intresse hade det varit uteslutet med någon som inte bryr sig, det är ju en så stor del av mig och den jag är

Ja jag håller verkligen med dig. Men det har tydligen inte fungerat i praktiken för mig. Jag har gjort allt möjligt av fd partners intressen... släpat golfvagnar 5 timmar på tävling, hängt med och provat på diverse hobbys som klättring, paddling och sånt som är kul men som jag inte skulle gjort ensam, rest (jag ogillar generellt att resa). Men i stallet har jag alltid varit ensam. Tror helt enkelt att jag varit mer öppen för att intressera mig för nya saker än mina respektive, det har inte varit betungande för mig att delta i deras liv. Men det har helt klart inte varit den ömsesidiga inställningen.

 

[Tonto]

Ja jag har väl det. Ändå rätt så normala killar, ingen som stuckit ut åt nåt håll. Ja en möjligen men det var så längesen så det är preskriberat. De har iaf haft gemensamt att de vägrat befatta sig med mitt hästeri, typ på nivån att om de varit med (vilket knappt hänt) så har de suttit i bilen på parkeringen. Eller en som gillade att fota var snäll och kom och filmade nån träning, men tog egen bil och kom dit till passet började och åkte hem direkt efter, för han kunde inte tänka sig alls att vara där 1 timme innan och 40 min efter. Men att han ens filmade var ju stort, ingen annan har ens tänkt tanken på det... Den sista var så paniskt rädd för att bli utnyttjad så han kunde inte ens nedlåta sig till att packa en höpåse för att spara mig lite tid så vi kunde komma hem snabbare.
Det du beskriver låter för mig som en rejäl utopi

Ärligt talat så hade jag absolut inte velat lägga 2 timmar och 40 minuter på någons annans intresse. Jag skulle aldrig hänga i stallet regelbundet när det inte är mitt intresse. Förväntar mig verkligen inte att min partner ska göra den uppoffringen heller.

Eller kanske nu när jag inte jobbar, då hade det kanske varit mysigt, men typ tre timmar i sträck när man har ont om tid till sina egna intressen. Det går bort för mig.

 

[Bison]

Ja jag håller verkligen med dig. Men det har tydligen inte fungerat i praktiken för mig. Jag har gjort allt möjligt av fd partners intressen... släpat golfvagnar 5 timmar på tävling, hängt med och provat på diverse hobbys som klättring, paddling och sånt som är kul men som jag inte skulle gjort ensam, rest (jag ogillar generellt att resa). Men i stallet har jag alltid varit ensam. Tror helt enkelt att jag varit mer öppen för att intressera mig för nya saker än mina respektive, det har inte varit betungande för mig att delta i deras liv. Men det har helt klart inte varit den ömsesidiga inställningen.

Skräp mao
Men kan glädja dig med att det finns många män som engagerar sig i sin partner, det har som sagt samtliga jag träffat lite mer seriöst gjort.

 

[mysboll]

Mitt ex köpte en egen häst. Visserligen en minishettis men han skötte allt själv med honom, dock hjälpte jag till med motionen. Han hade ingen erfarenhet innan vi träffades.

 

[_Taggis_]

Ärligt talat så hade jag absolut inte velat lägga 2 timmar och 40 minuter på någons annans intresse. Jag skulle aldrig hänga i stallet regelbundet när det inte är mitt intresse. Förväntar mig verkligen inte att min partner ska göra den uppoffringen heller.

Det är nog så de sett på saken med. Jag tycker själv att det är intressant att ta del av någon annans intresse. Det gjorde mig tex inget att lägga en hel dag på att åka på golftävling, jag tyckte det var ganska trevligt att få insikt i en ny värld. Men inte gjorde jag det varje vecka precis. Jag tror att jag mest är ute efter inställningen, att vara lite intresserad av nåt som intresserar ens partner. Inte att man själv ska kopiera livsstilen. Det har jag inte tid med, att tex lägga tid på golfbanan flera dagar i veckan när jag jobbar heltid och har häst. Men att umgås där nån gång ibland i fint väder var ju bara trevligt.

Det enda intresse jag inte haft nåt som helst intresse av att delta i är dataspel. Jag har försökt få inblick i det, med två olika killar. Det är verkligen inget för mig men bevisligen för många andra.

 

[AraSlei]

Med fyra stora hundar som bor inne har en partner liksom inget val här det är svårt att ignorera och det är en livsstil mer än en hobby. Däremot skulle jag aldrig kräva att han åkte med regelbundet och var intresserad av mitt intresse, eller tar ansvar över mina djur. Men en fråga om hur träningen eller jakten har gått, eller att ställa upp att kasta lite dummiesar någon gång tycker jag är trevligt.

 

[Kiwifrukt]

Jag tycker det är en svår balansgång. Dels vill jag lite ha mitt intresse ifred och ser gärna att en partner har ett eget intresse som han utövar helt själv. Men samtidigt är mitt sätt att ha häst mer en livsstil än en hobby, jag lever med mina hästar hemma året runt, alla dagar i veckan. De ska in och ut och ha mat om det är julafton eller en vanlig tisdag i september, liksom. Det är svårt att åka iväg eftersom jag inte har någon annan som kan ta hand om dem. Jag vill absolut inte stalla in med andra heller, är så glad att jag slipper det.

Så, det jag vill ha är en förståelse. En partner som kan tänka sig att leva det här lantliga livet och kanske inte heller är speciellt sugen på att resa, för det kommer aldrig gå. Sen hade det ju varit skönt om han hade kunnat tänka sig att hjälpa till om jag skulle vara jättesjuk eller hänga med på tävling nån gång eller bara ta med shettisen när jag rider den större ponnyn så båda får motionera samtidigt men det är inget jag skulle kräva. Hade han varit intresserad av något jag tycker är aptrist (typ dataspel) är jag ju glad om jag slipper det. Sen har de flesta killar jag träffat antingen varit hockeyintresserade eller haft bilintresset som jag också har, så vi har ju haft gemensamma intressen utan att blanda in ridningen. Men på den tiden hade jag min häst installad hos någon annan också, så det blev heller inte lika påtagligt.

 

[Bison]

Jag tycker det är en svår balansgång. Dels vill jag lite ha mitt intresse ifred och ser gärna att en partner har ett eget intresse som han utövar helt själv. Men samtidigt är mitt sätt att ha häst mer en livsstil än en hobby, jag lever med mina hästar hemma året runt, alla dagar i veckan. De ska in och ut och ha mat om det är julafton eller en vanlig tisdag i september, liksom. Det är svårt att åka iväg eftersom jag inte har någon annan som kan ta hand om dem. Jag vill absolut inte stalla in med andra heller, är så glad att jag slipper det.

Så, det jag vill ha är en förståelse. En partner som kan tänka sig att leva det här lantliga livet och kanske inte heller är speciellt sugen på att resa, för det kommer aldrig gå. Sen hade det ju varit skönt om han hade kunnat tänka sig att hjälpa till om jag skulle vara jättesjuk eller hänga med på tävling nån gång eller bara ta med shettisen när jag rider den större ponnyn så båda får motionera samtidigt men det är inget jag skulle kräva. Hade han varit intresserad av något jag tycker är aptrist (typ dataspel) är jag ju glad om jag slipper det. Sen har de flesta killar jag träffat antingen varit hockeyintresserade eller haft bilintresset som jag också har, så vi har ju haft gemensamma intressen utan att blanda in ridningen. Men på den tiden hade jag min häst installad hos någon annan också, så det blev heller inte lika påtagligt.

Ja, jag vill ju absolut inte ha någon som inte har egna intressen och ska hänga med till stallet jämt. Usch och fy
Men det ska finnas ett engagemang, en förståelse och ett intresse för mig och det jag tycker är roligt.
Precis som att jag lyssnar och engagerar mig i det min sambo tycker är roligt.

 

[Tonto]

Det är nog så de sett på saken med. Jag tycker själv att det är intressant att ta del av någon annans intresse. Det gjorde mig tex inget att lägga en hel dag på att åka på golftävling, jag tyckte det var ganska trevligt att få insikt i en ny värld. Men inte gjorde jag det varje vecka precis. Jag tror att jag mest är ute efter inställningen, att vara lite intresserad av nåt som intresserar ens partner. Inte att man själv ska kopiera livsstilen. Det har jag inte tid med, att tex lägga tid på golfbanan flera dagar i veckan när jag jobbar heltid och har häst. Men att umgås där nån gång ibland i fint väder var ju bara trevligt.

Det enda intresse jag inte haft nåt som helst intresse av att delta i är dataspel. Jag har försökt få inblick i det, med två olika killar. Det är verkligen inget för mig men bevisligen för många andra.

Att hänga med någon gång ser jag inget problem i, och skulle tycka det var tråkigt om min partner inte visade något intresse alls.

(Tror dock att jag upplever att hästmänniskor gärna vill ha med sin snubbe mer än någon gång ibland. )

 

[the_connemara]

Ja, jag vill ju absolut inte ha någon som inte har egna intressen och ska hänga med till stallet jämt. Usch och fy
Men det ska finnas ett engagemang, en förståelse och ett intresse för mig och det jag tycker är roligt.
Precis som att jag lyssnar och engagerar mig i det min sambo tycker är roligt.

Precis. Så svårt är det inte om ett engagemang för den andra personen finns. The Guys första kommentar när vi fick reda på någon ny bonus på jobbet var "Det räcker precis till resten av dina träningar detta året!" när jag velade om jag skulle gå med i en ny träningsgrupp med hästen eller inte (pga rätt dyrt och fast plats).




Han har varit med mig i stallet en enda gång. Jag är kanske barnslig men tycker det är lite drygt eftersom hästen står kvar hos mitt ex Kanske hade jag tyckt det varit trevligt att få sällskap ibland annars men jag vet faktiskt inte. Jag har inte häst för att få sysslor gjorda och övar dagligen på att vara mer mentalt närvarande. Han visar mer sitt engagemang genom att förenkla min vardag i övrigt kring stallet (eller allt egentligen ) och lyssnar intresserat på allt kring det och ställer alltid egna frågor även om jag inte säger något osv.

 

[the_connemara]

Allmänt ang förhållanden så har jag också mest upplevet det som @_Taggis_ innan även om flera av dem säkert försökt visa sitt engagemang på sina egna vis. Det är så otroligt skönt att äntligen vara i en relation som inte tar någon som helst energi ifrån en genom alla de där "små" osynkade bitarna. Utan tvärtom bara gör allt lättare och trevligare och där man aldrig behöver reflektera över hur kommunikationen funkar. Tydligen kan den bara funka från dag 1

Igår var jag tex på AW och skulle ladda bilen under tiden men laddaren krånglade. Blev senare än jag trodde och jag skrev att jag behövde snabbladda lite för att slippa det dagen efter. Han frågade bara om han skulle komma ner och göra mig sällskap under tiden och när jag svarade att det inte behövdes om han kunde förbereda något hemma tills jag var klar. Är precis samma alla gånger jag kommer dit sent efter stallet eller liknande.

En enda sak har jag kommit med som önskemål i vår kommunikation efter att vi träffats i över 1 år. Dvs en väl etablerad bit vi pratar om många gånger i veckan som jag egentligen inte stört mig på utan det är så jag vet att han funkar men där jag funkar lite annorlunda. Inte en enda gång har han gjort på det viset han gjorde innan sedan jag nämnde det. Även om det bara var en liten sak så tycker jag det känns bra, jag uppfattar ofta jargongen som att "män aldrig bättrar sig" och har tidigare inte heller känt mig lyssnad på i sådana lägen medan jag själv ändrat på mig alldeles för mycket. Att båda synkas ihop för att man vill känns betydligt bättre

För ett tag sedan var hans ex på besök. Jag hade ganska mycket (men mindre än jag trodde) ångest över detta men svårt att formulera det och hade ändå snabbt bestämt mig för att det inte skulle vara en grej för mig. Att det inte alls var som flashbacks från tidigare i mitt liv osv. Det funkade ganska bra och var otroligt skönt att kunna lägga det bakom sig bara dagen efter exet åkt hem. I vanlig ordning pratade vi om det i omgångar både före o efter o både irl och i skrift blandat. Jag är så glad att det ses som ett lika legitimt sätt att snacka irl som i text och att kunna komma tillbaka till saker flera gånger utan att mötas av någon misstro. Det passar verkligen mig och är något jag ska ta med mig till andra relationer. Det är en sak jag inte upplevt innan utan då har det mer varit "NU reder vi ut detta och sedan släpper vi det". Får panik bara av tanken med alla dessa krav kring kommunikation jag upplevt tidigare.

 

[QueenLilith]

Wow. Det är sånt där jag bara hört talas om, men aldrig upplevt i praktiken. Inte för att alla pojkvänner varit negativa till mitt hästeri men det kan vara tillräckligt motigt bara att nån har inställningen om att häst är nåt som snabbt ska klaras av så man kan göra andra saker (som han vill göra). Har faktiskt aldrig haft nåt stöd från nån pojkvän. Och då menar jag inte bara stöd i form av medhjälpare i stallet (det skulle liksom aldrig ha kommit på tal med nån av dom) utan jag menar mer ett stöd i form av uppmuntran och förståelse för ens passion. Fattar inte hur svårt det kan vara att "träffa rätt" liksom

Oj! men dom finns. Min sambo är allergiker med, men följer glatt med till stallet då och då, tex senast i helgen med fika och promenerade med mig och hästen, även höll i henne så jag kunna fota han har varit med några gånger och även dagen hon kom såg han till att kunna vara på plats i stallet med mig för att filmna, för som han själv sa "det är en ny familjemedlem" Som tur är har han stort djurhjärta, fast allergi och är en riktig klippa. Även då jag va medryttare följde han med och promenerade den andra hästen i stallet bredvid för hand (super snäll häst och den jag red på kunna vara lite nervig) - fast han inte alls är hästvan.

Jag vet om vi kommer tävla och liknande kommer han finnes på plats och filma/fota, för han vet hur mycket det betyder för mig. Jag delar flera av hans intressen med, så när tiden finns spelar vi tex. datorspel ihop, målar/tecknar, spelar brädspel etc.

 

[QueenLilith]

Att hänga med någon gång ser jag inget problem i, och skulle tycka det var tråkigt om min partner inte visade något intresse alls.

(Tror dock att jag upplever att hästmänniskor gärna vill ha med sin snubbe mer än någon gång ibland. )

Hade aldrig pallat om min gubbe skulle följa med varje gång eller ens varannan eller tredje! Jag gillar att vara där själv, snacka med dom andra och sociala. Men uppskattar tillfällen då och då med sällskap. Inte ens stallägaren mand hänger i stallet jämt, det är ju hennes grej. Tycker det är det mest hälsosamma. Folk som inte kan göra något förutom med deras partner anser jag inte har ett hälsosamt förhållande

 

[Kiwifrukt]

Hade aldrig pallat om min gubbe skulle följa med varje gång eller ens varannan eller tredje! Jag gillar att vara där själv, snacka med dom andra och sociala. Men uppskattar tillfällen då och då med sällskap. Inte ens stallägaren mand hänger i stallet jämt, det är ju hennes grej. Tycker det är det mest hälsosamma. Folk som inte kan göra något förutom med deras partner anser jag inte har ett hälsosamt förhållande

Samma här. Ibland har jag min bror och hans tjej med för att de gillar min shettis, så de brukar ta med honom på en promenad när jag ändå ska rida. De har alltså valt frivilligt att följa med men är egentligen inga hästmänniskor. Jag får alltid dåligt samvete och blir stressig sen för jag är ju inte på långa vägar klar i stallet när vi ridit klart, utan ska mocka och fixa mat och sådär. Jag hade bara blivit stressad av att ha någon med som egentligen inte tycker det är så kul på regelbunden basis.

Sen är jag lite färgad av att jag stod i ett stall en gång där det var en tjej som alltid hade sin kille med sig. Hon gick alltid som ett skyggt djur i stallgången och såg livrädd ut. Jag var helt ny i stallet då och stallägaren sa bara att hon skulle flytta och hennes kille verkade kontrollerande. Visade sig sen att stallägaren hade fullständigt mobbat ut henne (gjorde sen exakt samma sak mot mig) och fått henne att inte våga åka till stallet utan att ha sin kille med sig.

 

[Wille]

Jag känner mig avundsjuk på dem som hittat en partner att dela livet med. För mig verkar det helt hopplöst. Jag matchade med en på fb idag, men han har ju liksom inga intressen. Han gillar tydligen bara att träffa vänner och se på film.

Jag vill hitta någon som gillar att odla och som är passionerad av att plantera träd.

Jag har suttit och funderat och i princip alla jag följer online men även folk irl som gör det de drömmer om och har en verksamhet, har en partner som delar deras passion. Att ha en partner verkar väldigt vitalt för att kunna förverkliga sig själv och sina idéer.

Och jag vet inte var jag ska hitta min man som vill samma sak som jag.