Bukefalos 26 år!

Dejtingtråden 34

Nej jag håller med. Mina föräldrar är själva uppväxta med varsitt syskon som inte kunde bete sig som barn (den ena förälderns syskon har dock skärpt sig som vuxen, den andra får man fortfarande inte säga till fast hen fyllt 50... :meh:) så jag tror att de båda två varit så vana vid att lite tassa på tå och inte reta sitt syskon i onödan att de alltid sagt till oss andra tre "bry er inte om henne, hon är sån", särskilt eftersom hon är minstingen. Det är lite som att hälla vatten på en gås, hon rättfärdigar sitt beteende med att "alla andra är idioter" vad man än säger till henne. Det smidigaste är egentligen att hålla låg profil och inte ha så mycket kontakt med henne tills den värsta hysterin avtagit. I vanliga fall när jag inte tar det riktigt lika hårt som jag gjorde just nu brukar jag bara kunna fräsa av henne och så har vi inte kontakt på ett par månader, det var mycket värre när vi bodde hemma båda två.
Är hon mån om att ha kontakt med dig? Är du viktig i hennes liv? I mitt fall är det min mamma som har svårt för det där med mitt och ditt liv. Jag har försökt alla möjliga sätt att förklara och vi har t o m gått i familjeterapi för att få ordning på hennes gränslösa beteende. Men det enda som fungerar är att jag har satt en knivskarp gräns, och när den överskrids så är jag ultrakonsekvent med att det blir paus. Om det så är mitt i maten eller om vi har rest bort tillsammans så håller jag på den gränsen. Mamma vill ju gärna fortsätta att umgås så hon har fått anpassa sig. Och det är en befrielse för mig att ÄNTLIGEN vara fri från det här oönskade intrånget i mitt liv, att mina val är mina och inte ständigt få höra om alla fel jag besitter. För mig var vändpunkten att jag fick barn och jag kände att han aldrig skulle behöva utsättas för samma behandling. Först då gick det på riktigt upp för mig att det behöver faktiskt inte jag heller. Väldigt OT nu iofs, men ett tips på vägen. Jag känner mig fortfarande lättad, och är inte alls lika känslig för de här påhoppen som ändå kommer ibland.
 
Jag förstår inte allt "tjat" ang och skaffa barn, pojkvännen och jag har ju setts i över 1 år nu.
Han är nöjd med de 2 han har sen innan då den yngsta är 7 år så är han inte så sugen på och "börja om" och jag själv vill inte ha barn heller.
Jag som faktiskt inte är så sugen på barn alls hade tyckt att det var helt optimalt att träffa någon som redan har lite större barn och som inte nödvändigtvis vill börja om, precis så som din pojkvän resonerar.
 
Jag som faktiskt inte är så sugen på barn alls hade tyckt att det var helt optimalt att träffa någon som redan har lite större barn och som inte nödvändigtvis vill börja om, precis så som din pojkvän resonerar.
Jag är lite kluven. Nu har jag provat att ha förhållande med en som inte hade barn, men som plötsligt ville flytta ihop och skaffa ett med mig. Han begrep liksom inte att det inte fanns på kartan att jag skulle BO ihop med någon som inte sonen känner så bra. Jag menar att han hade väl inte själv velat bli tvingad att bo med någon han inte kände? Så jag föredrar faktiskt att dejta andra som redan har barn, som förstår var mitt prio ligger.
 
Jag är lite kluven. Nu har jag provat att ha förhållande med en som inte hade barn, men som plötsligt ville flytta ihop och skaffa ett med mig. Han begrep liksom inte att det inte fanns på kartan att jag skulle BO ihop med någon som inte sonen känner så bra. Jag menar att han hade väl inte själv velat bli tvingad att bo med någon han inte kände? Så jag föredrar faktiskt att dejta andra som redan har barn, som förstår var mitt prio ligger.
Givetvis menar jag inte att jag bara hux flux ska flytta in till någon som har barn när barnet inte känner mig överhuvudtaget. Det får ju bli en väldigt lång lära-känna-process i så fall (som dessutom är väldigt hypotetisk eftersom den här mannen inte ens finns).

Men dels tänker jag att det finns inte speciellt många barnlösa 40-åringar i min omgivning så risken/chansen att en potentiell pojkvän redan har barn är skyhög. Och dels så väljer jag hellre det alternativet än att bli ihop med någon som inte har egna barn men kommer på efter typ en vecka att han vill ha det och han vill ha det nu.
 
Nej jag håller med. Mina föräldrar är själva uppväxta med varsitt syskon som inte kunde bete sig som barn (den ena förälderns syskon har dock skärpt sig som vuxen, den andra får man fortfarande inte säga till fast hen fyllt 50... :meh:) så jag tror att de båda två varit så vana vid att lite tassa på tå och inte reta sitt syskon i onödan att de alltid sagt till oss andra tre "bry er inte om henne, hon är sån", särskilt eftersom hon är minstingen. Det är lite som att hälla vatten på en gås, hon rättfärdigar sitt beteende med att "alla andra är idioter" vad man än säger till henne. Det smidigaste är egentligen att hålla låg profil och inte ha så mycket kontakt med henne tills den värsta hysterin avtagit. I vanliga fall när jag inte tar det riktigt lika hårt som jag gjorde just nu brukar jag bara kunna fräsa av henne och så har vi inte kontakt på ett par månader, det var mycket värre när vi bodde hemma båda två.
Du behöver så klart inte svara, men var i Sverige bor ni?? 😳
 
Jag är lite kluven. Nu har jag provat att ha förhållande med en som inte hade barn, men som plötsligt ville flytta ihop och skaffa ett med mig. Han begrep liksom inte att det inte fanns på kartan att jag skulle BO ihop med någon som inte sonen känner så bra. Jag menar att han hade väl inte själv velat bli tvingad att bo med någon han inte kände? Så jag föredrar faktiskt att dejta andra som redan har barn, som förstår var mitt prio ligger.

Jag känner som du (om jag tolkar dig rätt), att jag inte heller vill flytta ihop med någon. Det sitter otroligt långt inne eftersom jag inte skulle vilja sätta mina barn i den sitsen. Men inte alla med barn tänker ju så, jag vet flera där man flyttat ihop med den nya ganska omgående och där båda hade barn sedan tidigare. Det har inte blivit helt optimalt.
 
Jag känner som du (om jag tolkar dig rätt), att jag inte heller vill flytta ihop med någon. Det sitter otroligt långt inne eftersom jag inte skulle vilja sätta mina barn i den sitsen. Men inte alla med barn tänker ju så, jag vet flera där man flyttat ihop med den nya ganska omgående och där båda hade barn sedan tidigare. Det har inte blivit helt optimalt.
Jag kände också så, att jag inte ville tvinga min dotter att bo med någon hon inte kände. Det blev en av de saker som lades på hög och gjorde att mitt dåvarande förhållande till sist tog slut (även om det fanns fler och allvarligare orsaker). Min dåvarande partner förstod inte alls hur jag kunde se det så.
 
Du behöver så klart inte svara, men var i Sverige bor ni?? 😳
På vilket sätt har det betydelse var jag bor? Jag kommer inte svara på det men förstår verkligen inte frågan? Är gränslöst beteende och/eller eventuella diagnoser (som det förmodligen är frågan om när det gäller syskonet till min förälder som inte ens som vuxen kan ta en tillsägelse) geografiskt betingad eller hur menar du?
 
På vilket sätt har det betydelse var jag bor? Jag kommer inte svara på det men förstår verkligen inte frågan? Är gränslöst beteende och/eller eventuella diagnoser (som det förmodligen är frågan om när det gäller syskonet till min förälder som inte ens som vuxen kan ta en tillsägelse) geografiskt betingad eller hur menar du?
Nu gissar jag, men jag tror den som ställde frågan är nyfiken på om en orsak kan vara geografisk för att personen inte märker samma "kärnfamiljs-/barnhets" där personen själv bor. Jag personligen bor i Stockholm och jag har fler i min närhet som inte vill ha barn, än personer som vill ha barn. Jag har vänners vänner vilka har valt graviditet framförallt (mitt i ett uppbrott, med "vem som helst" på krogen, eller trots att förhållandet i övrigt är skit), och ingen av dem har bott i Stockholm.

Obs! Mina egna erfarenheter är alltså inte nödvändigtvis en sanning på något sätt, men en faktor (av många!!!) är geografisk plats.
 
Jag är lite kluven. Nu har jag provat att ha förhållande med en som inte hade barn, men som plötsligt ville flytta ihop och skaffa ett med mig. Han begrep liksom inte att det inte fanns på kartan att jag skulle BO ihop med någon som inte sonen känner så bra. Jag menar att han hade väl inte själv velat bli tvingad att bo med någon han inte kände? Så jag föredrar faktiskt att dejta andra som redan har barn, som förstår var mitt prio ligger.

Jag kände också så, att jag inte ville tvinga min dotter att bo med någon hon inte kände. Det blev en av de saker som lades på hög och gjorde att mitt dåvarande förhållande till sist tog slut (även om det fanns fler och allvarligare orsaker). Min dåvarande partner förstod inte alls hur jag kunde se det så.

Jag har så svårt att förstå det här. Hur kan en person inte ha någon förståelse för att ett barn oxå är en person och inte ska behövas tvingas till att bo med en för dom främling. Barn har ju noll vall att ta till om det inte fungerar för dom.
 
Nu gissar jag, men jag tror den som ställde frågan är nyfiken på om en orsak kan vara geografisk för att personen inte märker samma "kärnfamiljs-/barnhets" där personen själv bor. Jag personligen bor i Stockholm och jag har fler i min närhet som inte vill ha barn, än personer som vill ha barn. Jag har vänners vänner vilka har valt graviditet framförallt (mitt i ett uppbrott, med "vem som helst" på krogen, eller trots att förhållandet i övrigt är skit), och ingen av dem har bott i Stockholm.

Obs! Mina egna erfarenheter är alltså inte nödvändigtvis en sanning på något sätt, men en faktor (av många!!!) är geografisk plats.
Om det är så, så förstår jag tanken bakom frågan. Och ja, då har det nog viss betydelse eftersom jag är uppväxt på landsbygd där man generellt får barn tidigt. Jag ser ju skillnad bara mellan min grundskoleklass och min gymnasieklass (småstad) att från gymnasieklassen är det fortfarande fler som inte har några barn eller är gravida/väntar barn/har små barn nu medan det nästan bara är jag som inte har barn i min grundskoleklass och nästan alla barnen åtminstone går i skolan och de äldsta kör epa redan.

Det är nog absolut en bidragande orsak till min systers hets också för i hennes gamla klass har nästan alla redan barn eller lever med någon som hade barn med sig in i förhållandet, och de är 24. En av hennes klasskompisar väntar sin tredje redan. Men återigen så är det hennes skräck för att förbli barnlös som hon typ projicerar på mig. Jag bryr mig oftast inte, och egentligen inte alls om det där med just barn. Men när hon tjatar så, så väcks mina gamla känslor av att vara äcklig och värdelös och oälskbar och det är egentligen det jag tycker är så fruktansvärt jobbigt. Även om jag logiskt sett vet att det inte är så.
 
Jag har så svårt att förstå det här. Hur kan en person inte ha någon förståelse för att ett barn oxå är en person och inte ska behövas tvingas till att bo med en för dom främling. Barn har ju noll vall att ta till om det inte fungerar för dom.
Samma här. Jag har skilda föräldrar som båda två har/haft nya respektive som så småningom blivit sambos, men det har varit en lång process och vad jag kan minnas har jag aldrig känt att det gått för fort, eller att jag som barn behövt flytta ihop med någon jag inte känner.

Både jag och han jag träffar har barn. Rent känslomässigt hade vi gärna flyttat ihop imorgon, men vi är båda helt överens om att eftersom vi har barn att ta hänsyn till är det inte aktuellt på ett bra tag. Och då känner ändå barnen varandra någorlunda.
 
Detta är lite OT, hoppas det är okej, men jag undrar om man kan leta träningskompisar på Tinder? Eller kommer det tolkas som att man försöker mörka sina dejtingförsök, alternativt som att man stör de som vill dejta?
 
Det är ju att bruka en dejtingapp i ett rätt udda syfte? Eller menar du att du vill träna + dejta med nya personer?
Nej det var så jag menade, och då har jag fått svar på min fråga ☺️ Att Tinder är till för endast dejting och inte nya kontakter lite mer allmänt.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb För några år sen, var jag och några fler bussförare på en fotografering för nuvarande arbetsgivare. Bilderna skulle användas i kampanjer...
Svar
18
· Visningar
1 713
Skola & Jobb Jag har ganska nyligen bytt jobb. Båda jobben är liknande tjänster så arbetsuppgifterna är desamma. Jag bytte jobb för att få mindre...
Svar
16
· Visningar
848
Kropp & Själ Vi fortsätter att diskutera, skryta och peppa varandra när det kommer till allt från yoga och promenader till crossfit och...
98 99 100
Svar
1 988
· Visningar
40 285
IT & mobiler Jag behöver flytta sms från min gamla telefon till den nya. Hittar inget sätt att spara dem på simkortet. Laddade ner appen sms backup...
Svar
6
· Visningar
448

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Upp