Dejtingtråden 34

[_Taggis_]

Nej, men du litar inte på män och tycker sådant här är jobbigt och väljer att bevisa att män inte går att lita på genom att umgås med en man som skriker röda flaggor i hela sitt beteende.

Man kanske har olika syften? Jag tror att människor kanske kommer till en av olika anledningar. Den här kanske inte ska lära mig att lita på relationer. Hans syfte i mitt liv kanske bara är att bli lite mer avslappnad?

Fö. Hellre att rödflaggen är tydlig än att upptäcka den efter flera år i en relation som visat sig vara nåt annat än man trodde.

 

[_Taggis_]

@_Taggis_

Jag vet ju inte om de är lika som personer men jag tycker att situationerna påminner väldigt mycket om varandra, och även till stor del hur du känner och resonerar, vad det här gör med dig liksom. Du funderar mycket över hans intentioner, hur han känner, vad han vill.

Är det inte vad den här tråden lite går ut på? Vi reflekterar och diskuterar våra respektive interaktioner med män/kvinnor? Eller har jag missuppfattat syftet?

Du säger att du får se det här som ett projekt i människokännedom. Är det inte bättre att använda erfarenheterna som du redan har från den där som du kallar Dikeskörningen och använda dig av dem i den situationen som du är nu (som är så snarlik) så att du kan bryta innan du hamnar i samma destruktiva loop? Istället för att bara köra på och sen få bekräftat att det inte är meningen att du ska vara lycklig och män är opålitliga?

Han har ju redan nästlat sig in ordentligt. Och man behöver inte vara älskarinna för att en relation ska vara destruktiv. Lex Dikeskörningen.

Det är en stor skillnad i att det aldrig kommer försöka bli nåt mellan mig och den här. Med Dikeskörningen hoppades och trodde jag på riktigt att det kunde bli vi, den första delen av vår "relation".
Och så känner jag lite spontant att ptja, det är ju inte precis så att jag hittar på att de här männen finns. De gör ju det i allra högsta grad oavsett vad jag försöker inbilla mig. Det är väl såhär människor är helt enkelt. Lite samma känsla får jag när män på jobbet bekräftat sin kvinnorsyn - det är så de fungerar oavsett vilken drömvärld jag vill tro på och leva i. Alla är inte reko. Det är väl bra att veta det så man slipper bli så chockad?

 

[Kiwifrukt]

Verkligen så!
Jag har många killkompisar, kanske framförallt på grund av mitt jaktintresse, och jag vet inte hur många gånger jag fått höra skvaller om mig själv att jag träffar den eller den, fast vi är enbart vänner. Tröttsamt!

Och folk får verkligen för sig precis vad som helst och i vilka absurda situationer som helst. Jag har jobbat på min nuvarande avdelning i två omgångar, först ett år, sen var jag tvungen att vara på en annan avdelning under ett år för att det var lättare att hålla sig kvar där, och så slutligen så har jag varit tillbaka i två år nu. När jag jobbade på den här avdelningen förra gången var vi en mycket större grupp med visstidsanställningar så på den tiden var gruppen mer heterogen både till kön, ålder och barns vara eller inte vara i gruppen. Det var en kille, som också var singel, som hängde med mig och min kvinnliga kollega. I mina ögon hängde han lika mycket med henne, det vill säga, vi var en grupp om tre. I vissa andras ögon var han och jag ett par, enbart för att vi pratade med varandra och typ åt lunch ihop?

Däremot har jag en manlig kollega nu, som jag haft kontakt med egentligen hela tiden, även under det året jag inte jobbade i deras grupp. Han fanns i utkanten av vår gruppering redan i första vändan, men eftersom gruppen var större då så var han inte alltid med oss utan hängde också med andra. Men nu när gruppen bantats ner så är det bara han och jag kvar som inte har några barn och eftersom våra andra kollegor kan bli lite.... eh.... snäva i sina samtalsämnen så har vi väldigt mycket kontakt. Han har sambo. Eftersom de andra vet att han har sambo så är det ingen som antyder något nu. Men ärligt talat umgås jag mer med denna snubben än vad jag gjorde med den första, som de var helt hundra på att jag var ihop med. Jag är dessutom inte intresserad av någon av dem på det sättet.

Men det är som att en tjej som är singel och en kille som är singel kan och får inte prata med varandra utan att de automatiskt skulle vara kära eller i alla fall vill dejta? Jag ville absolut inte ens prova att dejta den där andra snubben, han var verkligen inte min typ. Vi har ingen som helst kontakt idag, tre år efter att han slutade hos oss. Men det tror mina övriga kollegor beror på att någon av oss har nobbat den andra, förslagsvis att han nobbat mig, för jag borde enligt alla lagar som finns velat sätta klorna i honom för att kunna föröka mig fortast möjligt.

 

[Eurydome]

Är det inte vad den här tråden lite går ut på? Vi reflekterar och diskuterar våra respektive interaktioner med män/kvinnor? Eller har jag missuppfattat syftet?



Det är en stor skillnad i att det aldrig kommer försöka bli nåt mellan mig och den här. Med Dikeskörningen hoppades och trodde jag på riktigt att det kunde bli vi, den första delen av vår "relation".
Och så känner jag lite spontant att ptja, det är ju inte precis så att jag hittar på att de här männen finns. De gör ju det i allra högsta grad oavsett vad jag försöker inbilla mig. Det är väl såhär människor är helt enkelt. Lite samma känsla får jag när män på jobbet bekräftat sin kvinnorsyn - det är så de fungerar oavsett vilken drömvärld jag vill tro på och leva i. Alla är inte reko. Det är väl bra att veta det så man slipper bli så chockad?

Jo såklart det är, man får prata om vad man vill. Jag försöker inte sätta åt dig på något sätt. Och det är klart att "de här" männen finns och att alla inte är reko. Men det är verkligen inte så att människor generellt är så.

 

[cirkus]

Jag jobbar i en grupp med bara män, samtliga pratar om sina sambos/fruar/dejter. Jag vet vad de heter, även namn på barn och barnbarn. De vet vad min sambo heter och vad mina djur heter.
Partners är ju ofta en rätt stor del av livet så det blir ju himla märkligt att aldrig nämna dem

Samma här!
Fast jag tror inte att alla håller reda på vad mina 11 hästar och 7 katter heter...

 

[the_connemara]

Nej, men du litar inte på män och tycker sådant här är jobbigt och väljer att bevisa att män inte går att lita på genom att umgås med en man som skriker röda flaggor i hela sitt beteende.

Inte svar direkt till dig @Tonto.

@_Taggis_ jag både förstår alla svaren likt det ovan och dina svar. Av den förra kollegan lärde jag mig mycket även om det var fel från absoluta start. Jag upplever att vi är lite lika när du tex skriver det där med att typ öva på att vara lite avslappnad. Jag var ju/är ju inte det automatiskt med The Guy. Och jag tror jag haft mycket mer problem med vår relation (från min sida, han är nog ganska tålmodig) om jag träffat honom i tid som min förra relation (med den förra kollegan, fan vad rörigt hör jag). Den förra kollegan var ju väldigt otillgänglig och långsam, det prövade ändå mitt tålamod och bekräftelsebehov vilket jag iaf i efterhand kände var något jag behövde gå igenom. Tvingas reflektera över vad jag Faktiskt behövde i en relation vs vad som enbart var mina egna osäkerheter att ta tag i. Någon annan och en bra relation kommer inte magiskt lösa allt. Det kan man ju inse även om man inser att relationen och matchen i sig inte heller var bra och destruktiv på flera vis.

Fan vad rörigt. Jag vill dock verkligen ge en heads up på att du inte fastnar mer i att fundera över hans intentioner osv som @Eurydome så bra beskriver. Se till att behålla fokuset på dig och vad du får ut av detta och dras inte in i något självbekräftande skit som det citerade ovan ❤

 

[karamelldrottningen]

Jag har mest kvinnliga vänner men de få manliga vänner jag har pratar utan problem om sina förhållanden och barn

 

[Tonto]

Jag har mest kvinnliga vänner men de få manliga vänner jag har pratar utan problem om sina förhållanden och barn

Mina med!

 

[Kiwifrukt]

Jag har mest kvinnliga vänner men de få manliga vänner jag har pratar utan problem om sina förhållanden och barn

Det är min upplevelse också och just därför drar jag lite öronen åt mig om det är en man som jag vet lever i en relation som aldrig pratar om detta. Förutsatt att det är en person som står mig så nära att det är rimligt att han skulle prata om det, vilket jag tycker kollegor gör om man ändå har en hyfsat normal kontakt. Då tänker jag automatiskt att det är något han vill dölja.

Och jag har varit med om det. Det smarthuvudet trodde att om han inte nämnde sin sambo skulle jag inte fatta att han hade någon, när det stod på Facebook att han var tillsammans med X. (Inte en kollega men en klasskamrat.) Och ja, vi var vänner på Facebook så det var inget som jag ”snokade” för att få reda på, det framgick rätt tydligt.

 

[Regnbågen]

För en tid sedan matchade jag med en tjej på en dejtingapp, vi pratade väldigt mycket om allt mellan himmel och jord och vi sågs ett par gånger men insåg att det inte fanns någon kemi mer än vänskap. Jag har varit väldigt öppen och har berättat om att jag inte ser mig direkt som en kille innerst inne utan ser mig mer som en hen fast inne i garderoben än så att säga. Hon var väldigt uppmuntrande och stöttande, och fick mig att ta steget och faktiskt klä upp mig i "kvinnokläder" inför henne.

Vi märkte som sagt att vi inte hade någon kemi men vi har haft lite sporadisk vänskaplig kontakt. För några veckor sedan berättade hon att hon hade hamnat i en diskussion med en killkompis under en middag om könsidentiter, könsroller och kläder. Lite alkoholpåverkade råkade hon berätta om mig, om "killen som gillade tjejkläder" som hon själv uttryckte det. Hennes kompis hade blivit jättenyfiken och intresserad, och hon visade till slut bilder på mig. Och han hade sagt massa positiva komplimanger och blev mer nyfiken.

När hon berättade det blev jag lite skärrad, och nästan arg. Hon berättade att hennes kompis gärna ville chatta med mig. Jag var väldigt tveksam, men helvete, han var faktiskt snygg. Till slut lät jag henne fixa kontakt mellan mig och hennes kompis, men jag var väldigt tveksam. Det kändes så ytligt alltihop, varför ville han ha kontakt med mig, bara för jag var snygg i tjejkläder? Eller var det sexuellt att han typ tände på mig?

I vilket fall började vi snacka, och det blev djupare och längre meddelande, vi klickade skitbra. Jag fattar knappt själv vad som hänt, jag har aldrig pratat med killar förr på det här sättet, aldrig dejtat någon eller varit med någon. Och nu ska vi tydligen ses, han ska komma hit imorgon kväll. Och jag är jättenervös!
Vad ska jag fixa för käk? Vad ska jag ha på mig? Vad ska man prata om och hur fan beter man sig med en kille? Haha! Önska mig lycka till, det här kommer gå åt skogen men säkert en lärdom för livet. Kommer inte få sova en blund inatt. Kommer sluta med att jag går upp mitt i natten och börjar storstäda hela lägenheten.

 

[Nahar]

För en tid sedan matchade jag med en tjej på en dejtingapp, vi pratade väldigt mycket om allt mellan himmel och jord och vi sågs ett par gånger men insåg att det inte fanns någon kemi mer än vänskap. Jag har varit väldigt öppen och har berättat om att jag inte ser mig direkt som en kille innerst inne utan ser mig mer som en hen fast inne i garderoben än så att säga. Hon var väldigt uppmuntrande och stöttande, och fick mig att ta steget och faktiskt klä upp mig i "kvinnokläder" inför henne.

Vi märkte som sagt att vi inte hade någon kemi men vi har haft lite sporadisk vänskaplig kontakt. För några veckor sedan berättade hon att hon hade hamnat i en diskussion med en killkompis under en middag om könsidentiter, könsroller och kläder. Lite alkoholpåverkade råkade hon berätta om mig, om "killen som gillade tjejkläder" som hon själv uttryckte det. Hennes kompis hade blivit jättenyfiken och intresserad, och hon visade till slut bilder på mig. Och han hade sagt massa positiva komplimanger och blev mer nyfiken.

När hon berättade det blev jag lite skärrad, och nästan arg. Hon berättade att hennes kompis gärna ville chatta med mig. Jag var väldigt tveksam, men helvete, han var faktiskt snygg. Till slut lät jag henne fixa kontakt mellan mig och hennes kompis, men jag var väldigt tveksam. Det kändes så ytligt alltihop, varför ville han ha kontakt med mig, bara för jag var snygg i tjejkläder? Eller var det sexuellt att han typ tände på mig?

I vilket fall började vi snacka, och det blev djupare och längre meddelande, vi klickade skitbra. Jag fattar knappt själv vad som hänt, jag har aldrig pratat med killar förr på det här sättet, aldrig dejtat någon eller varit med någon. Och nu ska vi tydligen ses, han ska komma hit imorgon kväll. Och jag är jättenervös!
Vad ska jag fixa för käk? Vad ska jag ha på mig? Vad ska man prata om och hur fan beter man sig med en kille? Haha! Önska mig lycka till, det här kommer gå åt skogen men säkert en lärdom för livet. Kommer inte få sova en blund inatt. Kommer sluta med att jag går upp mitt i natten och börjar storstäda hela lägenheten.

Fixa mat som du tycker om, ha på dig något som du känner dig bekväm i, och prata om vad fan som helst Lycka till

 

[Milosari]

Konferens med exet slutade ju inte bra. Min kropp lyssnar dåligt när han är nära så det slutade med att vi somnade i samma säng.

Jag vet ju att det inte funkar på sikt så det är bara dumt. Men också så sorgligt att detta är enda personen som jag är attraherad av oavsett ilska, sorg, frustration osv. Ingen annan hat nått riktigt till stadiet där jag blir mer än irriterad innan jag gjort slut pga tappat intresse. Jag hoppas att han träffar någon ny snart så jag kan pränta in att det är slut på riktigt. Vi har haft ett bra snack efteråt och är överens om att framtiden är på varsitt håll. På sikt i alla fall.

 

[Ramona]

Konferens med exet slutade ju inte bra.

Äsch, ingen idé att klandra sig för det. Sex with an ex är lätt hänt.

 

[Milosari]

För en tid sedan matchade jag med en tjej på en dejtingapp, vi pratade väldigt mycket om allt mellan himmel och jord och vi sågs ett par gånger men insåg att det inte fanns någon kemi mer än vänskap. Jag har varit väldigt öppen och har berättat om att jag inte ser mig direkt som en kille innerst inne utan ser mig mer som en hen fast inne i garderoben än så att säga. Hon var väldigt uppmuntrande och stöttande, och fick mig att ta steget och faktiskt klä upp mig i "kvinnokläder" inför henne.

Vi märkte som sagt att vi inte hade någon kemi men vi har haft lite sporadisk vänskaplig kontakt. För några veckor sedan berättade hon att hon hade hamnat i en diskussion med en killkompis under en middag om könsidentiter, könsroller och kläder. Lite alkoholpåverkade råkade hon berätta om mig, om "killen som gillade tjejkläder" som hon själv uttryckte det. Hennes kompis hade blivit jättenyfiken och intresserad, och hon visade till slut bilder på mig. Och han hade sagt massa positiva komplimanger och blev mer nyfiken.

När hon berättade det blev jag lite skärrad, och nästan arg. Hon berättade att hennes kompis gärna ville chatta med mig. Jag var väldigt tveksam, men helvete, han var faktiskt snygg. Till slut lät jag henne fixa kontakt mellan mig och hennes kompis, men jag var väldigt tveksam. Det kändes så ytligt alltihop, varför ville han ha kontakt med mig, bara för jag var snygg i tjejkläder? Eller var det sexuellt att han typ tände på mig?

I vilket fall började vi snacka, och det blev djupare och längre meddelande, vi klickade skitbra. Jag fattar knappt själv vad som hänt, jag har aldrig pratat med killar förr på det här sättet, aldrig dejtat någon eller varit med någon. Och nu ska vi tydligen ses, han ska komma hit imorgon kväll. Och jag är jättenervös!
Vad ska jag fixa för käk? Vad ska jag ha på mig? Vad ska man prata om och hur fan beter man sig med en kille? Haha! Önska mig lycka till, det här kommer gå åt skogen men säkert en lärdom för livet. Kommer inte få sova en blund inatt. Kommer sluta med att jag går upp mitt i natten och börjar storstäda hela lägenheten.

Jag har dejtat två pers i likande situation och som dejt har det för mig varit viktigast att få ett ansikte och känsla för personen. Allt annat var oväsentligt. Den ena mötte upp som man och den andra som kvinna men det påverkade inte alls min syn på personerna. Det finns ju också en möjlighet att byta om under kvällen om du vill?

 

[Ceta]

Myskväll med kollegan igår, såg på film och pratade och hade det supermysigt Fick pratat om allt och inget, och kändes väldigt avslappnat. Första gången vi sågs utanför jobbet, så skönt att kunna prata lite mer ostört Hoppas vi kan få till en till sådan kväll tillsammans snart igen, men vi kommer ju ses på jobbet i veckan i alla fall.

 

[Fibusen]

Nu är jag på g igen! Inplanerad promenaddejt i morgon på dagen, ser verkligen fram emot det.

Kruxet är att jag är så sjukt attraherad av människan så jag knappt kan tala normalt i närheten av han. Jag blir så NERVÖS och pirrig i hela kroppen! Vi har fler planer inbokade nästa vecka, om inte det känns skit då efter i morgon. Vi har sets och pratat kortare stunder tidigare, men i morgon är första gången vi ses riktigt planerat. Jag anser att han spelar i en helt annan liga än mig, så jag hade aldrig ens försökt våga lägga in en stöt då jag trodde på fetdiss, men han tog visst tag i saken och bjöd ut mig.

Jag ska försöka bara flyta med och hoppas vi får en trevlig promenad, men det gnager hela tiden att ”han kan få något så mycket bättre, så varför vill han träffa MIG?” Sen letar man alla fel på sig själv…

Jaja, vi ska då ses i morgon sen så får vi väll se hur det känns efter det. Det ska bli riktigt roligt!

 

[zarmino]

Var på promenaddejt i söndags, vi hade inte skrivit så mkt innan, så fick en liten chock när jag dök upp och han var uppklädd! Till en promenaddejt! Han var lite speciell, men jag fick en okej känsla, och blev nyfiken på hans lägenhet, så hängde med honom hem, och ja, han var speciell, men mer i betydelsen strikt egen ordning och vad som är viktigt för honom. Det var ju inget jag skulle prioritera, men så har jag inte tänkt stt bo med honom heller! Jag frångick även mitt "inte ligga på första dejten", och det var riktigt trevligt!

 

[karamelldrottningen]

Nu är jag på g igen! Inplanerad promenaddejt i morgon på dagen, ser verkligen fram emot det.

Kruxet är att jag är så sjukt attraherad av människan så jag knappt kan tala normalt i närheten av han. Jag blir så NERVÖS och pirrig i hela kroppen! Vi har fler planer inbokade nästa vecka, om inte det känns skit då efter i morgon. Vi har sets och pratat kortare stunder tidigare, men i morgon är första gången vi ses riktigt planerat. Jag anser att han spelar i en helt annan liga än mig, så jag hade aldrig ens försökt våga lägga in en stöt då jag trodde på fetdiss, men han tog visst tag i saken och bjöd ut mig.

Jag ska försöka bara flyta med och hoppas vi får en trevlig promenad, men det gnager hela tiden att ”han kan få något så mycket bättre, så varför vill han träffa MIG?” Sen letar man alla fel på sig själv…

Jaja, vi ska då ses i morgon sen så får vi väll se hur det känns efter det. Det ska bli riktigt roligt!

Hur menar du annan liga? Din personlighet som inte matchar? Ditt utseende? Eller annat?

 

[Modest]

Jag måste nog ge mig ut på dejt snart. Ser vältränade manliga torsos på gymmet hela tiden.

 

[Kiwifrukt]

Hur menar du annan liga? Din personlighet som inte matchar? Ditt utseende? Eller annat?

Jag kan också tänka så ibland, att en kille spelar i en helt annan liga. Och för mig är det då helt och hållet utseendemässigt, att jag tycker att han är alldeles för snygg för mig. Men rationella jag vet att det förmodligen är mest i mitt eget huvud, jag har väldigt lätt för att ranka ner på mig själv och tycka att jag är apful. Så det behöver inte alls betyda att han egentligen "är snyggare".