Dejtingtråden nr 28

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sex är inte allt men det är ändå det som skiljer det från att var en kompis... Ja jag är inne i en bitter period just nu, hehe.
Inte nödvändigtvis. Men den diskussionen behöver vi kanske inte gå djupare in på. Ville bara flika in det. :)

Raske briller slutade raskt att höra av sig.:down: Synd, för han verkade spännande.

Jobbar vidare på att möta folk IRL och det går rätt bra. Jag upplever att Corona gjort folk mer öppna för nya bekantskaper i en av de utomhusaktiviteter jag ägnar mig åt.Det lät kryptiskt! :D Men folk efterlyser träningssällskap lite random, och jag har själv provat det. Mötte en trevlig man som jag nog ska ut med igen nästa vecka. Inte uttalat dejt såklart, men trevligt sätt att lära känna folk på lite förutsättningslöst.
 
Inte nödvändigtvis. Men den diskussionen behöver vi kanske inte gå djupare in på. Ville bara flika in det. :)
Hållet helt med. Men jag antar att det är väldigt olika för olika människor - och relationer.

R och jag konstaterade när jag var där senast att sexuell kompatibilitet förvisso är en jättebonus, men att vi ömsesidigt känner att vi vill leva ihop om vi så aldrig blir intimare än kramar i soffan. Alla är vi olika 😁
 
Gah. Jag är normalt sett en väldigt öppen person, bla för att all min personliga utveckling grundats på att andra är öppna så jag känner att jag vill ge det tillbaka i mitt liv.

Min relation med min kollega är dock inte officiell på jobbet alls ännu. Mina närmsta kollegor vet sedan 2 månader tillbaka vem jag träffar samt statusen men jag har inte berättat för någon mer ännu. Vi är inte hemliga som så men ses nästan aldrig på jobbet pga hur/var vi jobbar samt Corona.

I veckan hade vi en aktivitet intill jobbet precis efter hans arbetstid så vi sågs i entrén och drog sedan vidare medan jag snicksnackade med en kollega. Oklart vad hen tänkte. I lunchrummet benämner jag honom med namn när jag pratar med de som vet vem han är. Oklart om någon ser sambandet i namnen. Samma idag när vi hade AW. Ingen har ännu frågat men tydligen säger man (de som ej vet vem) att jag är så mycket snällare nu när jag träffat en ny pojkvän 😅 vilket def inte är sant men jag låter dem gärna tro det (eftersom sanningen är mer tragisk).

Om sanningen ska fram så träffade jag min nya psykolog häromdagen och på frågan om varför jag var där öppnade jag med "jag vill gärna behålla mitt jobb. Jag har gjort mig osams med alla mina chefer, min VD och några av mina kollegor." 😅 Psykologen kändes dock väldigt vettig och förstående och jag fick ett litet hopp om att även mina problem med nära relationer kan vara något att få hjälp med. Återstår att se vad vårt uppföljande samtal ger för remiss. Tyvärr var jag snabbt klassad som för komplicerad för att gå kvar hos hen så hoppas jag hittar någon jag instinktivt känner mig lika bekväm med och förstådd av.

Hur har ni hanterat liknande situationer? Alltså där man dejtat en person i någon typ av bekantskapskrets och till en början velat göra det lite i fred och velat hålla det lite diskret tills det blivit mer seriöst. Jag har noll intresse av att berätta för alla vem det är ens nu när vi är tillsammans men är ju fortfarande samma pratiga jävel som vill prata om honom så det har än så länge mest bara blivit att jag benämner honom med namn/som pojkvän/min kille/killen jag träffar beroende på sammanhang och tänker att får jag frågor så svarar jag lite mer ärligt än när jag ville träffa honom i fred typ.
Jag är tillsammans med en kollega. Vi är både konsulter så är uthyrda till olika ställen men har samma arbetsgivare.
Vi sa inget första månaden men när några började misstänka något och vi sprungit på en annan kollega 3ggr på luncherna så kändes det bättre att vi berättade. Så då skickade vi ett meddelande till chefen. Inom tio min hade han svarat med grattis och planerat bra aktiviteter till oss 😁😁
Sen var det straxt efter konferens i Spanien och då ville vi ju dela rum så då visste alla.

Jag har fått så sjukt många positiva kommentarer från kollegor som är glada för våran skull 🤩
 
Jag fick också upp en bekant som har sambo (har träffat sambon också). Blev väldigt förvånad. När jag sedan pratade med honom så kom vi in på att prata relationer osv. Då visade det sig iaf att han och hans partner har typ som en öppen relation, eller hur man nu ska förklara det. Det är iaf helt ok att han ligger med andra. (Och nej, jag har ingen anledning att inte tro honom).

Det var på ett sätt bra också att det blev så, för det gjorde att vi började prata mer om lite allt möjligt och började lära känna varandra mer på riktigt. Men, jag hade nog aldrig trott att de hade sådan relation annars, så jag är glad att jag inte direkt tänkte att han var en idiot utan att jag istället lät det vara och sedan fick veta hur det var.

Vi får hoppas att hon också är okej med det.

En av mina absolut närmaste fick sitt livs överraskning för ett par månader sen när hon blev kontaktad av pojkvännen till en tjej som låg med min närmastes sambo, han hade sex både med tjejen ensam och med paret och hade gjort så ett bra tag. Paret hade ett öppet förhållande och var jätteviktiga med att de som de låg med var ärliga med sina partners. Min närmaste hade inte ett öppet förhållande till sin partner och absolut ingen aning om vad han pysslade med och hon hade ingen anledning att tro att han låg runt, vilket han uppenbarligen gjorde.

Det jag alltså vill ha sagt är att vad han säger kan vara en sak men behöver nödvändigvis inte vara sant.
 
Sådana har jag också mött. Av olika anledningar som jag inte vill ta upp här så är jag dock 99,99% säker på att han jag känner talade sanning :)

Vi får hoppas det. Och enda sättet att ta reda på det är att kolla med henne.

Jag tänker att om hon är ok med det så borde ju också frågan till henne inte vara obekväm, inte för att jag tycker du ska fråga utan mest rent filosofiskt.
 
Hur har ni hanterat liknande situationer? Alltså där man dejtat en person i någon typ av bekantskapskrets och till en början velat göra det lite i fred och velat hålla det lite diskret tills det blivit mer seriöst. Jag har noll intresse av att berätta för alla vem det är ens nu när vi är tillsammans men är ju fortfarande samma pratiga jävel som vill prata om honom så det har än så länge mest bara blivit att jag benämner honom med namn/som pojkvän/min kille/killen jag träffar beroende på sammanhang och tänker att får jag frågor så svarar jag lite mer ärligt än när jag ville träffa honom i fred typ.
Jag har dejtat(och blivit ihop, och gjort slut) på jobbet. En relativt liten arbetsplats där alla känner alla. Det var jättehärligt när det gick bra och påfrestande när det inte gjorde det. Det blev kanske lite extra bökigt för oss iom att vi var på och av i flera år. Folk var himla rara och omtänksamma så det var inga problem så, men jag hade nog föredragit att ha jobbet som en fristad från förhållandet. Om jag skulle träffa nån på jobbet igen kommer jag nog försöka hålla det utanför arbetsplatsen så mycket det går. Inte typ ljuga för att hemlighålla det såklart, utan typ som du verkar göra nu :) föreställer mig att jag gjort samma om det gällt en kompiskrets eller liknande.
 
Jag är tillsammans med en kollega. Vi är både konsulter så är uthyrda till olika ställen men har samma arbetsgivare.
Vi sa inget första månaden men när några började misstänka något och vi sprungit på en annan kollega 3ggr på luncherna så kändes det bättre att vi berättade. Så då skickade vi ett meddelande till chefen. Inom tio min hade han svarat med grattis och planerat bra aktiviteter till oss 😁😁
Sen var det straxt efter konferens i Spanien och då ville vi ju dela rum så då visste alla.

Jag har fått så sjukt många positiva kommentarer från kollegor som är glada för våran skull 🤩

Vad fint! Jag har det väl lite simplare iom att vi inte alls jobbar ihop så jag behöver inte blanda in kollegor/chefer alls eg. Skönt att dina tagit det bra ❤
 
Jag har dejtat(och blivit ihop, och gjort slut) på jobbet. En relativt liten arbetsplats där alla känner alla. Det var jättehärligt när det gick bra och påfrestande när det inte gjorde det. Det blev kanske lite extra bökigt för oss iom att vi var på och av i flera år. Folk var himla rara och omtänksamma så det var inga problem så, men jag hade nog föredragit att ha jobbet som en fristad från förhållandet. Om jag skulle träffa nån på jobbet igen kommer jag nog försöka hålla det utanför arbetsplatsen så mycket det går. Inte typ ljuga för att hemlighålla det såklart, utan typ som du verkar göra nu :) föreställer mig att jag gjort samma om det gällt en kompiskrets eller liknande.

Ja det är ju enkelt för mig där iom att jag och mina närmsta kolleger som även är vänner till mig inte arbetar med min kille alls normalt sett. Jag har sällan möjlighet ens om jag velat att luncha med honom tex. För egen del har jag också bara bra erfarenheter av att träffa folk på jobbet, jag är väldigt chill med sådant och verkar bara träffa sådana personer lyckligtvis. Tycker det är ett festligt inslag i vardagen mest 😁
 
Nu har jag (som ju hade tänkt ta det lugnt med dejtandet) kanske också skaffat mig en kollegeflirt.Eller inte alls, jag vet faktiskt inte men det visar sig väl.

Vi är en stor arbetsplats där vi går om varann mycket, och igår kväll jobbade jag för första gången ihop med en kille jag tidigare bara hejat på i princip. Cool och spännande, håller som mig på med musik, och vi hade massor att snacka om. Det var inte så att jag kände nån överväldigande vibb mellan oss sådär direkt (Tror social distansering försvårar det där en del också ) men när han frågade var jag bodde och om jag bodde ihop med nån kände jag att det kanske var nån liten check om ifall jag var singel. (Jag har nog själv kört den nån gång) .

Jag skickade vänförfrågan på fb sen. Han godkände och skickade en sån där vink som jag aldrig förstått mig på. Är det meningen att man bara ska vinka tillbaks eller vill personen påbörja en konversation? Jag nöjde mig med att skriva "Godnatt!:)". Drömde i natt att han skrivit ett långt meddelande och vaknade alldeles pirrig...
Men jag vet inte om jag är intresserad på allvar, och kommer inte ta nåt initiativ utan avvaktar hur det känns nästa gång vi råkar på varann, även om det kan komma att dröja ett tag.

Har haft en del kontakt med Sp sen vi hade vårt snack. Har konstaterat att vi behöver vara ifrån varandra för att senare kunna ses som vänner, förhoppningsvis. Det har känts ledsamt och jag saknar honom men är också lättad. Vi är glada för det vi haft ihop, han säger att jag varit bra för honom även om han är ledsen nu. Han känner sig inte oärligt behandlad eller så och det är skönt.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Samhälle Here we go again ... https://svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/ordet-pulla-friar-pojke-gota-hovratt-osaker-pa-ordet
2
Svar
33
· Visningar
1 661
Senast: gulakatten
·
Kläder & Bli fin Jag behöver hjälp. Eller ja, vi. Vi ska på fest med tema Mamma Mia - here we go again. Fritt för tolkning. Allt jag vet är att jag inte...
2
Svar
34
· Visningar
2 188
Senast: Sleepan
·
  • Låst
Relationer Den förra tråden hade 2000+ inlägg och passerat 100 sidor så jag tänkte prova på att starta en ny! Dejten i helgen gick riktigt bra, nu...
99 100 101
Svar
2 004
· Visningar
183 252
Senast: Modest
·
Relationer Med risk för att framstå som småsint eller snål.. Here we go. Min mans syster har fyra barn i varierande ålder från 5 upp till 15. Vi...
3 4 5
Svar
85
· Visningar
7 434
Senast: MJLee
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Koppel som släppte
  • Oseriös avel 2023
  • Akvarietråden IV

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp