Relationer Dejtingtråden nr 28

  • Trådstartare Raderad medlem 94602
  • Startdatum
Långt inlägg. Men känns som att jag kan få lite reflektioner härifrån tråden där det finns folk inom samma "bransch" så att säga. :p

I lördags spenderade jag hela dagen med en kille jag träffar. Shopping och senare glass dejt i värmen. :love:
Tyvärr behövde han åka hemåt åt kvällningen men vi kommer ses igen om några veckor igen om allt blir som planerat.

Inatt kunde jag inte sluta fundera över dagen som var. Tyvärr känns det som att jag har fastnat i det sociala. Jag blir fåordig och tyst och börjar tvivla på mig själv. Jag vill kunna vara lika öppen och pratsam som med mitt ex eller med bästa kompisen, men har svårt för att ta mig dit med nuvarande dejt.

Denna Coronaisolering gör inte saken bättre. Tidigare kunde jag hålla efter att prata med folk på jobbet men nu är jag mestadels hemma och även jobbar hemifrån tillsvidare, känns det som att jag tappar för mycket för varje dag som går.

Jag har svårt med att lita på folk och att öppna upp mig innan jag känner mig trygg med personen, och det tar sin (långa) tid, det vet jag sen tidigare. Mycket pga tidigare dåliga erfarenheter.

Ju mer jag umgås med någon ju lättare blir det. Jag är dock orolig för att han till slut inte vill fortsätta ses mer pga hur jag är.


Inatt dikterade jag ihop ett meddelande i huvudet där jag tänkte skriva att det känns bra att umgås med honom men att jag behöver tid och ses mer för att lära känna och öppna upp mig mer.

Det kanske är fel väg att gå, jag kanske "skrämmer" bort han istället? Samtidigt tror jag det är lättare att ta upp det den vägen än ansikte mot ansikte så att säga...
Jag tycker inte alls att det är konstigt om du berättar hur du känner, tvärtom tror jag att det är en jättebra idé. Förutom att det är bra för dig själv att vara ärlig så tror jag att du sätter standarden för er framtida kommunikation och kanske gör det lättare att ta upp saker framöver, både bra och dåliga sådana.
 
Tror att jag har liten självförtroende kris och misslyckande känslor. GK sa att hon var trött och ville inte prata. hoppas att det är så annars vet jag inte.
Hon kanske tycker det är jobbigt att du verkar väldigt på. Försök slappna av och låta henne komma till dig (bildligt talat alltså). Det är jobbigt att bli jagad och att förklara om man inte känner för något just den dagen.
Hon gillar dig ju uppenbarligen eftersom ni fortsätter ses, försök slappna av och tänk så istället för att stressa på.
 
Hon kanske tycker det är jobbigt att du verkar väldigt på. Försök slappna av och låta henne komma till dig (bildligt talat alltså). Det är jobbigt att bli jagad och att förklara om man inte känner för något just den dagen.
Hon gillar dig ju uppenbarligen eftersom ni fortsätter ses, försök slappna av och tänk så istället för att stressa på.
Jag försöker att inte vara intensiv men hon ringer/messar mig mer än vad jag gör.
Just för att jag sa att jag har alltid tid för att ta hennes samtal och hon har inte alltid tid med mig. Men jag svarar alltid.
 
Dök upp en annons på en lägenhet i mitt fb-flöde, blev så intresserad att jag ringde värden och sen skickade en ansökan.
Sen skrev jag till V och frågade om han ville flytta ihop, han trodde väl jag slagit i huvudet för han ringde upp direkt och frågade vad jag menade men fick ett självklart ja på frågan 😁

Jag har varit extremt anti men nu känns det bara så rätt och självklart. Bara det att han självmant hänger upp handdukarna kant i kant. Det brukar vara det som stör mig mest, folks bristande intresse för ordning och reda. Jag vägrar plocka efter någon annan eller bli en tjatig, sur jävel.
Så mycket enklare när det sker helt naturligt.
Jag är absolut ingen übermensch, tvärtom så är jag disträ och kan glömma saker. V fixar utan gnäll vilket gör mig mycket mer förlåtande om han skulle glömma något någon gång.

Men men, vi får se om lägenheten är så bra som den låter. Jag älskar verkligen min lägenhet jag bor i nu så det krävs något alldeles extra för att jag ska vilja flytta och klämma ihop oss på mina 50 kvm kommer icke på fråga, då är det bra som det är nu.
Oj, jag var tvungen att dubbelkolla så att det verkligen var du som skrivit inlägget :rofl: Hoppas att allt går bra!

Själv har jag råkat säga till unga klättraren att det är helt ok att han har extranyckeln till morsans lägenhet när jag är lägenhetsvakt och bor där några veckor i juli. Han bor dock bara 1 1/2km bort så det är ju lätt för honom att gå hem om vi inte orkar med varandra.

Kändes mest bara enklast så eftersom vi ändå umgås hela tiden. Men, även han är sådär enkel. Utan att jag bett honom så tömmer han diskmaskinen hos mig, han sopsorterade direkt när han såg att jag gjorde det, håller inte på och rotar runt bland mina saker, fattar att vara noga med handtvätt och allt annat som jag tycker hör till vettigt "ta hand om sig-grejer" men som många män jag träffat slarvat med. Han är fortsatt superduktig med hundarna och beter sig alltid(!) respektfullt och bra mot mig, minns även smådetaljer jag berättat för honom om vad jag tycker om olika saker osv. Mycket märkligt allting, men så länge det fungerar är jag glad.
 
Oj, jag var tvungen att dubbelkolla så att det verkligen var du som skrivit inlägget :rofl: Hoppas att allt går bra!

Själv har jag råkat säga till unga klättraren att det är helt ok att han har extranyckeln till morsans lägenhet när jag är lägenhetsvakt och bor där några veckor i juli. Han bor dock bara 1 1/2km bort så det är ju lätt för honom att gå hem om vi inte orkar med varandra.

Kändes mest bara enklast så eftersom vi ändå umgås hela tiden. Men, även han är sådär enkel. Utan att jag bett honom så tömmer han diskmaskinen hos mig, han sopsorterade direkt när han såg att jag gjorde det, håller inte på och rotar runt bland mina saker, fattar att vara noga med handtvätt och allt annat som jag tycker hör till vettigt "ta hand om sig-grejer" men som många män jag träffat slarvat med. Han är fortsatt superduktig med hundarna och beter sig alltid(!) respektfullt och bra mot mig, minns även smådetaljer jag berättat för honom om vad jag tycker om olika saker osv. Mycket märkligt allting, men så länge det fungerar är jag glad.
Hur länge har ni träffats nu? Det låter väldigt fint allt :)
 
Oj, jag var tvungen att dubbelkolla så att det verkligen var du som skrivit inlägget :rofl: Hoppas att allt går bra!

Själv har jag råkat säga till unga klättraren att det är helt ok att han har extranyckeln till morsans lägenhet när jag är lägenhetsvakt och bor där några veckor i juli. Han bor dock bara 1 1/2km bort så det är ju lätt för honom att gå hem om vi inte orkar med varandra.

Kändes mest bara enklast så eftersom vi ändå umgås hela tiden. Men, även han är sådär enkel. Utan att jag bett honom så tömmer han diskmaskinen hos mig, han sopsorterade direkt när han såg att jag gjorde det, håller inte på och rotar runt bland mina saker, fattar att vara noga med handtvätt och allt annat som jag tycker hör till vettigt "ta hand om sig-grejer" men som många män jag träffat slarvat med. Han är fortsatt superduktig med hundarna och beter sig alltid(!) respektfullt och bra mot mig, minns även smådetaljer jag berättat för honom om vad jag tycker om olika saker osv. Mycket märkligt allting, men så länge det fungerar är jag glad.
Haha 😁
Det har hänt förr att jag ändrat uppfattning över en natt 😅

Lägenheten är perfekt bortsett den lilla detaljen att man inte får ha djur 😒
Med tanke på hur kräsen jag är lär det dröja år och dar innan något dyker upp.
Krav på charmigt hus, få lägenheter, inget trapphus, ingen gemensam tvättstuga, balkong eller uteplats, högt till tak, fina fönster, stort kök osv osv osv.
Konmer få bo kvar här tills jag dör 😂

Så härligt med den unga 😍
När allt bara är sådär enkelt och självklart är livet väldigt trevligt!
 
@Tranan Bara andas. Nu är ju alla olika, men tappa inte dig själv bara för att du vill finnas till för henne hela tiden. Det är inte negativt att ibland ha lite egentid oavsett anledning. Det betyder ju inte att ni tycker mindre om varandra eller är att du blir en sämre person för att ni inte har daglig kontakt jämt.

Du känner ju GK bäst, men jag hade inte bara uppfattat det som romantiskt om någon tex körde 60 mil för att leverera blommor (utan att ge sig till känna) när jag var sjuk och sagt att jag inte orkade träffas, eller alltid var stand by när jag kontaktade dem. Det kan ju ge intryck av ett väldigt osunt beroende och att för mycket av tillvaron fokuseras på den andra personen och relationen. Det gränsar till dyrkan och det är ju inte nödvändigtvis så sunt. Ni ska ju komplettera varandra och berika varandras liv, inte VARA varandras liv. Det kan vara jättefint att känna sig behövd, men det kan vara en tung börda att uppfatta det som att man är någons allt.

Fundera på om du kan försöka se situationen utifrån, hon gillar dig uppenbarligen och vill vara med dig så försök känna dig trygg i det och att inte noja om ni inte hörs konstant.

Men jag tycker att det är väldigt roligt att ni verkar ha hittat tillbaka till varandra! :)
 
@Avalbane för mig är det inte ett alternativ att inte berätta kanske inte ordagrant men åtm att jag tycker vissa saker är jobbiga. För då blir det bara tusen gånger värre och går käpprätt åt helvete direkt för mig. Jag tycker inte det vore konstigt alls av dig att berätta, hur vet du bara bäst själv utifrån dig själv och er kommunikation. Själv har jag (vilket nog framgått i tråden 😅) mycket lättare för att först skriva ner något sakligt vad som är viktigt för mig och att sedan prata utifrån det.
Jag brukar försöka skriva ner och efter att läst igenom det hela fått en annan syn på saken och då brukar det oftast kännas bättre. Ska försöka ta upp det nästa gång vi ses, "tyvärr" brukar vi ha fullt upp med annat då och mycket som jag tänkt ta upp "försvinner" då det känns så bra just här och nu. Sen kan jag komma på det när jag är ensam igen, på gott och ont.

Jag har blivit väldigt inspirerad av att läsa dina och många andras inlägg genom åren. Har gett mig en annan syn på saker och ting samt insett att alla kan ha saker dom jobbar med på olika plan och att det inte bara är jag.


Jag känner igen mig!
Dels i att jobba hemifrån kanske inte direkt gör mig bättre på det sociala och i att det tar tag att öppna upp sig och känna sig bekväm.
Jag tycker ju det är få gånger jag känner mig så bedömd över hur jag är som person än när man dejtar någon. Tänker jag på det kan jag verkligen få komplex för hur jag är, men jag tror ändå på att man måste visa vem man är och det är bättre att säga att du behöver mer tid, bekräftelse eller vad man nu känner, för det är ju faktiskt så man är.
Precis sådär känner jag och tänker, att jag blir bedömd och ser mycket negativt hos mig själv, tänk vad, tänk om. Vad ska han tycka? Mycket för att han är äldre och med mer erfarenhet i livet.

Med exet var vi lika bortkomna båda två och det kändes som att vi var på samma plan i det hela och det blev som det blev utan något direkt "dejtande".
Sen att detta är första personen jag riktigt "dejtar", så tror jag mycket ligger i att jag helt enkelt inte kommit in i det hela ännu.

Vilket fall pratade jag med en kompis om det hela och fick då höra att om han nu skulle ha något problem med mig så skulle han ha sagt något tidigare och vi hade då inte fortsatts träffats helt enkelt. Ligger något i det och fick mig på andra tankar helt klart.
Behöver nog bara känna lite positiv bekräftelse och så tror jag saker löser sig på ett eller annat vis i slutändan. :)
 
Och jag är förvirrad... Pirrig... Och ja, jag vet inte! :confused::o:p:bump:O_o:banana::nailbiting::rofl:
Åh gud, minns ni detta? 🙈😂 Med risk för ett lååååångt inlägg....🙈 Men jag måste ventilera!!!!

Började år 2002, träffade en kille som jag började umgås mer och mer med. Jag var absolut kär, men jag trodde inte då att han kände något sånt alls för mig, vi var kompisar liksom! Umgicks nästan varenda dag, lagade mat tillsammans och eftersom jag då var 16 år och bodde hemma, och han var 18 och hade både lägenhet, körkort och bil så var jag där ”jämt” och han körde mig dit jag behövde. Vi kunde se film hela nätterna, sen satt vi på balkongen och bara pratade bort flera timmar. Ibland tog vi bilen och bara körde, helt utan att ha något må

Eftersom jag var för feg då att säga något om vad jag kände så blev det aldrig något mer än att vi umgicks så här i 2 år. Han behövde sen flytta för jobb och jag skaffade en kille.

Efter ca två år så kom han tillbaka. Och killen jag då levde med var hemsk! Som en del vet så blev jag brutalt misshandlad, både psykiskt och fysiskt av honom, och min fina vän hade ju fattat att det var något fel eftersom jag ringde mer och mer sällan, och svarade mer sällan på hans samtal. Min vän, vi kan kalla han -02, ville så gärna ses på en fika någon dag och visa sin lägenhet, och tillslut så gick jag med på det. Väl där när vi ses så frågar han hur jag mår egentligen för han känner inte igen mig, men ”allt är bra”.... Vi hördes sen sporadiskt till och från fram tills en kväll när jag hade varit ut på krogen med exet och han FLIPPAR totalt när vi ska gå hem. Slår, kastar omkull mig, och skriker på mig. Tillslut kommer det folk runt hörnet och han drar. Jag får panik och vet inte vart jag ska ta vägen och den enda jag kommer på att ringa är -02, och han är där på mindre än 3 minuter. Den natten/morgonen berättar jag ALLT, hur jag haft och har det och han är väll på vippen att åka dit och slå ihjäl exet, men jag lovar -02 att jag ska lämna exet, och han säger att jag är välkommen att vi hos honom tills jag kommit på fötter.

Och, som många vet så är det inte lätt att lämna ett förhållande där partnern är en misshandlare, så jag blev kvar, rädd för vad som skulle hända så blockerar jag -02 ett tag, efter att ha skickat sms då och då om att jag mår bra men behöver landa själv, ifred, och att han inte ska ta åt sig så dröjer det igen.

Går ca 1 år och -02 är i mina tankar hela tiden, kanske inte längre direkt kärlek, men en trygghet, och en vän, och tillslut så bestämmer jag mig för att höra av mig till honom. Han blir jätteglad och vi börjar prata mer och mer. Jag lever fortfarande med exet men då han nu också blivit alkoholist så är det ännu värre, inte längre samma psykiska, men desto mer fysisk misshandel. Jag har nu bestämt mig för att jag måste bort, och -02 är beredd att ta sitt pick och pack och följa med vart som helst bara han vet att jag kommer därifrån.

En kort stund senare spårar det ur fullständigt hemma med exet och han höll på att slå ihjäl mig. Jag drar då hem till mamma och kontaktar -02 dagen efter, han säger att han ska höra av sig snart, och efter 20 minuter så ringer han upp mig, då har han fått låna sin kompis lägenhet då kompisen kunde bo hos tjejen ett tag, och sa till mig att nu bor vi där tills du är okej. Att exet aldrig någonsin skulle kunna lista ut var vi var eftersom vi var hos en kompis till -02.

-02 tog hand om mig konstant i nästan 2 veckor, lagade mat, handlade, såg till att jag duschade, tröstade när jag grät, lyssnade om och om och om igen. När jag vaknade på natten i panik så satt han med mig tills jag somnade om igen. Han var verkligen ALLT man bara kan drömma om i en vän!

Tiden gick och jag flyttade hem till mamma tills jag ordnat ett jobb, då delade jag och en annan kompis på en lägenhet några månader, sen träffade jag en ny kille. Jag var väldigt klar med från början om hur mycket -02 betydde för mig, och det var aldrig några problem. När man hade levt som jag hade levt så är man LIVRÄDD att göra sin parter svartsjuk om vi säger så... Men jag och nya killen hade det jättebra, och -02 träffade tjej och fick barn, och jag fick också barn med min. Vi pratade ofta och om mycket, ventilerade när vi behövde, och sa alltid att ”det är bara att höra av sig när som helst, över vad som helst, jag finns här” och alltid ett ”jag vet” som svar.

Efter några år började det knaka i fogarna för -02 och vi pratade mycket, som vänner. Några år senare när han kommit på fötter igen så var det min tur, vilket slutade med skilsmässa och år av depression, men med -02 kunde jag alltid prata med. Han är den som vet mer om mig än vad jag vet själv. Jag har nu varit singel ett bra tag, och jag blir superlätt trängd och får panik och har ett SJUUUUUKT behov av egentid. Och -02 har alltid skrattat åt mig när jag ringt och klagat på att jag ”varit på en dejt och nu slutar han inte höra av sig” eller när jag haft mina korta vändor i något förhållande för att sen ringa i panik över att ”han bara dök upp utan att höra av sig, jag ville ju vara i fred”. Så, han vet allt, verkligen ALLT!

Och, tillbaka till nutid när jag postade detta ovanför...-02 körde hem mig efter en utgång. Jag var lite lätt berusad och babblade på en hel del, sen kom vi fram till att vi aldrig hade festat tillsammans, knappt sett varandra onyktra trots att vi känt varandra i 18 år! Sen kläcker jag ur mig nånting och säger ”då när jag var så jävla kär i dig!” och han kör nästan av vägen! 🙈 Där och då i bilresan hem kom vi ju på att vi båda varit i princip dödskära i varandra, sen väl hemma hos mig så kliver vi ur bilen och jag får en låååååång megakram, och vi står så hur länge som helst. Sen tackar jag för skjutsen och går in och han åker hem. Får sen en snap ”Fan vad fin du är!”

Sen har det rullat på sen dess, vi har pratat som vanligt, kompisaktigt, och jag har absolut känt pirr i kroppen IGEN, så här 18 år senare...

Nu i helgen blev det en helt spontan liten fest här hemma och han dök upp, vi satt och drack några stycken och hade skitkul, och -02 skulle sova kvar, vilket inte alls är något konstigt, vi har delat säng måååånga ggr utan något mer än så.

Vi ligger och pratar lite och sen frågar han hur det går med tinder, sa att jag har raderat det för lääängesen för jag orkar inte med några karlar, då skrattar han och säger ”varför är jag inte förvånad, du kommer sluta som en crazy doglady!” Svarar då ”Ja, det är väll inte så illa pinkat, hellre massa hundar än nån kille som man bara stör sig på hela tiden! Den enda jag skulle stå ut med att vara med är nog dig” och skrattar till. Då kollar han jätteseriöst på mig helt plötsligt och frågar ”varför är du inte med mig då?” 🙈🙈🙈 Jag fick ett zoo i magen, fick panik, samtidigt som jag ville sjunka igenom golvet, samtidigt som hela jag ville dansa runt, och ja, alla känslor överallt!

Skrattade bort det lite med ”ja, varför inte?!” sen somnade vi strax efter. Dagen efter var vi riktigt klena bägge två och låg mest i soffan och tittade på film, och jag låg med mitt huvud i hans knä som vanligt, sen plötsligt så började vi hålla handen ett tag! Till kvällen när han skulle dra sig hemåt så kramades vi hejdå sen fick jag en puss på kinden, och DET händer aldrig! Kramas är inget konstigt alls i våran värld, men puss på kinden?!

Hur som, nu är han iväg på jobb i 3 veckor, och jag tog modet till mig att skriva att jag saknade han. 🙈 Fick ett ”och jag dig! ❤” tillbaka. Skrev även att jag menade det jag sa, att är det någon som jag skulle stå ut med så är det han, och han svarade att det var fint sagt och att han alltid varit svag för mig och att han tycker väldigt mycket om mig och att han skulle lätt kunna ”stå ut” med mig med! Sen skrev vi ett tag och jag nämnde även att jag är LIVRÄDD att vi ska dra igång något som sen skiter sig, sen har vi kastat 18 års vänskap åt helvete, men han menade på att det finns ingenting som någonsin kan ta död på våran vänskap, vad som än blir. Sen skojade han om att det var väll lika bra att sätta fart så vi lär känna varandra ordentligt innan jag fyller 40! 😂😂😂

Det har vi sagt hela livet, är vi singlar båda två när jag är 40 så gifter vi oss! 😂😂😂😂 Med glimten i ögat över alla problem vi haft i våra liv. Han skojade också om att han får väll vara nöjd om jag vill ses några ggr per år! 🙈🤣😂 Han vet som sagt ALLT om mig, hur anti jag är, hur mycket jag tycker om att vara själv osv osv...

Såååå, nu vänder jag mig i panik till er! Kan man få ett fungerande förhållande med en man känner innan och utan, med en som är ens absoluta bästa vän, och en dom verkligen vet ALLT om ens liv?! (och tvärt om då!)

Jag vet inte alls vart vi står eller vad som händer och sker, om vi bara är som vanligt, fast jag tolkar det annorlunda just nu?! Väldigt förvirrande och pirrigt är det då!

Nu är han som sagt iväg på jobb igen och är inte hemma på några veckor, men vi har sagt att vi ska hitta på något då iallafall. 🙈
 

Hästfolk

Häst

Hästavel och Grenar

Allmänt

  • Vad gör vi? Del CXII

Fritid

Barn

Hund

Katt

Andra Djur

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

  • Följare?
Upp