Dejtingtråden nr 28

Status
Stängd för vidare inlägg.
Långt inlägg. Men känns som att jag kan få lite reflektioner härifrån tråden där det finns folk inom samma "bransch" så att säga. :p

I lördags spenderade jag hela dagen med en kille jag träffar. Shopping och senare glass dejt i värmen. :love:
Tyvärr behövde han åka hemåt åt kvällningen men vi kommer ses igen om några veckor igen om allt blir som planerat.

Inatt kunde jag inte sluta fundera över dagen som var. Tyvärr känns det som att jag har fastnat i det sociala. Jag blir fåordig och tyst och börjar tvivla på mig själv. Jag vill kunna vara lika öppen och pratsam som med mitt ex eller med bästa kompisen, men har svårt för att ta mig dit med nuvarande dejt.

Denna Coronaisolering gör inte saken bättre. Tidigare kunde jag hålla efter att prata med folk på jobbet men nu är jag mestadels hemma och även jobbar hemifrån tillsvidare, känns det som att jag tappar för mycket för varje dag som går.

Jag har svårt med att lita på folk och att öppna upp mig innan jag känner mig trygg med personen, och det tar sin (långa) tid, det vet jag sen tidigare. Mycket pga tidigare dåliga erfarenheter.

Ju mer jag umgås med någon ju lättare blir det. Jag är dock orolig för att han till slut inte vill fortsätta ses mer pga hur jag är.


Inatt dikterade jag ihop ett meddelande i huvudet där jag tänkte skriva att det känns bra att umgås med honom men att jag behöver tid och ses mer för att lära känna och öppna upp mig mer.

Det kanske är fel väg att gå, jag kanske "skrämmer" bort han istället? Samtidigt tror jag det är lättare att ta upp det den vägen än ansikte mot ansikte så att säga...
 
Långt inlägg. Men känns som att jag kan få lite reflektioner härifrån tråden där det finns folk inom samma "bransch" så att säga. :p

I lördags spenderade jag hela dagen med en kille jag träffar. Shopping och senare glass dejt i värmen. :love:
Tyvärr behövde han åka hemåt åt kvällningen men vi kommer ses igen om några veckor igen om allt blir som planerat.

Inatt kunde jag inte sluta fundera över dagen som var. Tyvärr känns det som att jag har fastnat i det sociala. Jag blir fåordig och tyst och börjar tvivla på mig själv. Jag vill kunna vara lika öppen och pratsam som med mitt ex eller med bästa kompisen, men har svårt för att ta mig dit med nuvarande dejt.

Denna Coronaisolering gör inte saken bättre. Tidigare kunde jag hålla efter att prata med folk på jobbet men nu är jag mestadels hemma och även jobbar hemifrån tillsvidare, känns det som att jag tappar för mycket för varje dag som går.

Jag har svårt med att lita på folk och att öppna upp mig innan jag känner mig trygg med personen, och det tar sin (långa) tid, det vet jag sen tidigare. Mycket pga tidigare dåliga erfarenheter.

Ju mer jag umgås med någon ju lättare blir det. Jag är dock orolig för att han till slut inte vill fortsätta ses mer pga hur jag är.


Inatt dikterade jag ihop ett meddelande i huvudet där jag tänkte skriva att det känns bra att umgås med honom men att jag behöver tid och ses mer för att lära känna och öppna upp mig mer.

Det kanske är fel väg att gå, jag kanske "skrämmer" bort han istället? Samtidigt tror jag det är lättare att ta upp det den vägen än ansikte mot ansikte så att säga...
Behöver du mer tid så behöver du mer tid, och är han inte beredd att investera det i dig så kan det vara värt att gå vidare. Du måste få känna dig trygg i en relation.
 
@Avalbane för mig är det inte ett alternativ att inte berätta kanske inte ordagrant men åtm att jag tycker vissa saker är jobbiga. För då blir det bara tusen gånger värre och går käpprätt åt helvete direkt för mig. Jag tycker inte det vore konstigt alls av dig att berätta, hur vet du bara bäst själv utifrån dig själv och er kommunikation. Själv har jag (vilket nog framgått i tråden 😅) mycket lättare för att först skriva ner något sakligt vad som är viktigt för mig och att sedan prata utifrån det.
 
Alltså... vem är det jag träffat egentligen...
20200629_181602.jpg
 
Träffade kollegan igår. Känner mig så jäkla nöjd med mig själv och det är en läskig ny känsla som jag fan ska omfamna till 200 % 💥 För prick 7 månader sedan (insåg jag när jag skrev datumet på jobbet 😁) skickade jag det där första sms:et.

Jag upplever att jag under denna tiden blivit tryggare i att känna efter vad jag faktiskt vill och att uttrycka det istället för att vara bara fokusera på att försöka förstå vad den andre vill hela tiden. Att ta de diskussionerna som är viktiga för mig även om jag fortfarande är livrädd för att andra ska bli sura på mig. Att vara mer öppen med vad jag inte är bekväm med och inte känna skuld över att jag inte är enkel och okomplicerad. Inte vara så jävla pleaseande hela tiden utan mer rak och faktiskt stå upp för mig själv mera. Det har gjort att jag nu känner mig jäkligt fri, även i relation till en annan människa. Det känns nice!

Sedan verkar jag ha fått panikångest på köpet men det ska väl gå att ordna det också hoppas jag 😅
 
Långt inlägg. Men känns som att jag kan få lite reflektioner härifrån tråden där det finns folk inom samma "bransch" så att säga. :p

I lördags spenderade jag hela dagen med en kille jag träffar. Shopping och senare glass dejt i värmen. :love:
Tyvärr behövde han åka hemåt åt kvällningen men vi kommer ses igen om några veckor igen om allt blir som planerat.

Inatt kunde jag inte sluta fundera över dagen som var. Tyvärr känns det som att jag har fastnat i det sociala. Jag blir fåordig och tyst och börjar tvivla på mig själv. Jag vill kunna vara lika öppen och pratsam som med mitt ex eller med bästa kompisen, men har svårt för att ta mig dit med nuvarande dejt.

Denna Coronaisolering gör inte saken bättre. Tidigare kunde jag hålla efter att prata med folk på jobbet men nu är jag mestadels hemma och även jobbar hemifrån tillsvidare, känns det som att jag tappar för mycket för varje dag som går.

Jag har svårt med att lita på folk och att öppna upp mig innan jag känner mig trygg med personen, och det tar sin (långa) tid, det vet jag sen tidigare. Mycket pga tidigare dåliga erfarenheter.

Ju mer jag umgås med någon ju lättare blir det. Jag är dock orolig för att han till slut inte vill fortsätta ses mer pga hur jag är.


Inatt dikterade jag ihop ett meddelande i huvudet där jag tänkte skriva att det känns bra att umgås med honom men att jag behöver tid och ses mer för att lära känna och öppna upp mig mer.

Det kanske är fel väg att gå, jag kanske "skrämmer" bort han istället? Samtidigt tror jag det är lättare att ta upp det den vägen än ansikte mot ansikte så att säga...
Jag känner igen mig!
Dels i att jobba hemifrån kanske inte direkt gör mig bättre på det sociala och i att det tar tag att öppna upp sig och känna sig bekväm.
Jag tycker ju det är få gånger jag känner mig så bedömd över hur jag är som person än när man dejtar någon. Tänker jag på det kan jag verkligen få komplex för hur jag är, men jag tror ändå på att man måste visa vem man är och det är bättre att säga att du behöver mer tid, bekräftelse eller vad man nu känner, för det är ju faktiskt så man är.
 
Dök upp en annons på en lägenhet i mitt fb-flöde, blev så intresserad att jag ringde värden och sen skickade en ansökan.
Sen skrev jag till V och frågade om han ville flytta ihop, han trodde väl jag slagit i huvudet för han ringde upp direkt och frågade vad jag menade men fick ett självklart ja på frågan 😁

Jag har varit extremt anti men nu känns det bara så rätt och självklart. Bara det att han självmant hänger upp handdukarna kant i kant. Det brukar vara det som stör mig mest, folks bristande intresse för ordning och reda. Jag vägrar plocka efter någon annan eller bli en tjatig, sur jävel.
Så mycket enklare när det sker helt naturligt.
Jag är absolut ingen übermensch, tvärtom så är jag disträ och kan glömma saker. V fixar utan gnäll vilket gör mig mycket mer förlåtande om han skulle glömma något någon gång.

Men men, vi får se om lägenheten är så bra som den låter. Jag älskar verkligen min lägenhet jag bor i nu så det krävs något alldeles extra för att jag ska vilja flytta och klämma ihop oss på mina 50 kvm kommer icke på fråga, då är det bra som det är nu.
 
Dök upp en annons på en lägenhet i mitt fb-flöde, blev så intresserad att jag ringde värden och sen skickade en ansökan.
Sen skrev jag till V och frågade om han ville flytta ihop, han trodde väl jag slagit i huvudet för han ringde upp direkt och frågade vad jag menade men fick ett självklart ja på frågan 😁

Jag har varit extremt anti men nu känns det bara så rätt och självklart. Bara det att han självmant hänger upp handdukarna kant i kant. Det brukar vara det som stör mig mest, folks bristande intresse för ordning och reda. Jag vägrar plocka efter någon annan eller bli en tjatig, sur jävel.
Så mycket enklare när det sker helt naturligt.
Jag är absolut ingen übermensch, tvärtom så är jag disträ och kan glömma saker. V fixar utan gnäll vilket gör mig mycket mer förlåtande om han skulle glömma något någon gång.

Men men, vi får se om lägenheten är så bra som den låter. Jag älskar verkligen min lägenhet jag bor i nu så det krävs något alldeles extra för att jag ska vilja flytta och klämma ihop oss på mina 50 kvm kommer icke på fråga, då är det bra som det är nu.

Åh vad roligt!!! Håller tummarna :heart
 
Dök upp en annons på en lägenhet i mitt fb-flöde, blev så intresserad att jag ringde värden och sen skickade en ansökan.
Sen skrev jag till V och frågade om han ville flytta ihop, han trodde väl jag slagit i huvudet för han ringde upp direkt och frågade vad jag menade men fick ett självklart ja på frågan 😁

Jag har varit extremt anti men nu känns det bara så rätt och självklart. Bara det att han självmant hänger upp handdukarna kant i kant. Det brukar vara det som stör mig mest, folks bristande intresse för ordning och reda. Jag vägrar plocka efter någon annan eller bli en tjatig, sur jävel.
Så mycket enklare när det sker helt naturligt.
Jag är absolut ingen übermensch, tvärtom så är jag disträ och kan glömma saker. V fixar utan gnäll vilket gör mig mycket mer förlåtande om han skulle glömma något någon gång.

Men men, vi får se om lägenheten är så bra som den låter. Jag älskar verkligen min lägenhet jag bor i nu så det krävs något alldeles extra för att jag ska vilja flytta och klämma ihop oss på mina 50 kvm kommer icke på fråga, då är det bra som det är nu.

Men WHAT?! Fasiken vad kul!:love::bump::banana:
 
Tror att jag har liten självförtroende kris och misslyckande känslor. GK sa att hon var trött och ville inte prata. hoppas att det är så annars vet jag inte.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Samhälle Here we go again ... https://svt.se/nyheter/lokalt/jonkoping/ordet-pulla-friar-pojke-gota-hovratt-osaker-pa-ordet
2
Svar
33
· Visningar
1 661
Senast: gulakatten
·
Kläder & Bli fin Jag behöver hjälp. Eller ja, vi. Vi ska på fest med tema Mamma Mia - here we go again. Fritt för tolkning. Allt jag vet är att jag inte...
2
Svar
34
· Visningar
2 188
Senast: Sleepan
·
  • Låst
Relationer Den förra tråden hade 2000+ inlägg och passerat 100 sidor så jag tänkte prova på att starta en ny! Dejten i helgen gick riktigt bra, nu...
99 100 101
Svar
2 004
· Visningar
183 239
Senast: Modest
·
Relationer Med risk för att framstå som småsint eller snål.. Here we go. Min mans syster har fyra barn i varierande ålder från 5 upp till 15. Vi...
3 4 5
Svar
85
· Visningar
7 434
Senast: MJLee
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 10
  • Uppdateringstråd 29
  • Lös i magen

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp