Dejtingtråden nr 29

[pepp]

Hur går det pepp? ❤

Har rätt mycket ångest... kommer fara och grilla och bada med vänner ikväll istället...

 

[the_connemara]

Har rätt mycket ångest... kommer fara och grilla och bada med vänner ikväll istället...

Förstår det ❤❤❤

 

[sorbifolia]

Alltså, jag har en fundering, inspirerad bl.a. av @pepp 's och mina egna erfarenheter med dejting, samt saker jag läst på sistonde...

Kan det faktiskt vara något i det här med att män har lätt att "skrämmas bort" om man säger till dem att man vill något mer/seriösare på ett fel tidspunkt? Och att den gamla myten om att män vill vara den som "jagar" kvinnan stämmer, att de har lättare att bli interesserade av någon som är "hard to get"...??

Personligen har jag sett flera exempler i mina och kompisars dejting/relationer, som tyder på att dessa saker till viss del kan stämma. Och efter att ha klickat in på någon halvsuspekt link på Insta så översväms jag nu av reklam för olika "hemliga råd" en kvinna ska kunna använda för att få en man att bli kär i henne och vilja "committa" till ett förhållande... Det låter ju onekligen mkt fristande! Någon som testat, och vågar berätta det..?

Anyway, vad jag funderar på är väl om det egentligen är en bra idè att vara tydlig med hur mycket man gillar någon och vad man önskar, innan den personen har hunnit bestämma sig för vad den vill.... Eller om det kan ha en negativ effekt, att man tar bort spänningen och istället lägger till en moment av "press"?


(Sitter f.n. i karantän efter återkomst till Norge från Sverige, sjukt långtråkigt så blir mycket tid över för denna typ av funderingar )

 

[Migo]

Alltså, jag har en fundering, inspirerad bl.a. av @pepp 's och mina egna erfarenheter med dejting, samt saker jag läst på sistonde...

Kan det faktiskt vara något i det här med att män har lätt att "skrämmas bort" om man säger till dem att man vill något mer/seriösare på ett fel tidspunkt? Och att den gamla myten om att män vill vara den som "jagar" kvinnan stämmer, att de har lättare att bli interesserade av någon som är "hard to get"...??

Personligen har jag sett flera exempler i mina och kompisars dejting/relationer, som tyder på att dessa saker till viss del kan stämma. Och efter att ha klickat in på någon halvsuspekt link på Insta så översväms jag nu av reklam för olika "hemliga råd" en kvinna ska kunna använda för att få en man att bli kär i henne och vilja "committa" till ett förhållande... Det låter ju onekligen mkt fristande! Någon som testat, och vågar berätta det..?

Anyway, vad jag funderar på är väl om det egentligen är en bra idè att vara tydlig med hur mycket man gillar någon och vad man önskar, innan den personen har hunnit bestämma sig för vad den vill.... Eller om det kan ha en negativ effekt, att man tar bort spänningen och istället lägger till en moment av "press"?


(Sitter f.n. i karantän efter återkomst till Norge från Sverige, sjukt långtråkigt så blir mycket tid över för denna typ av funderingar )

Beror väl på om man letar nån man är kompatibel med och kan kommunicera med, eller någon att "spela spelet" med.

Skulle aldrig falla mig in att fortsätta dejta nån som håller på med såna där fånerier.

 

[Raderad medlem 19815]

Alltså, jag har en fundering, inspirerad bl.a. av @pepp 's och mina egna erfarenheter med dejting, samt saker jag läst på sistonde...

Kan det faktiskt vara något i det här med att män har lätt att "skrämmas bort" om man säger till dem att man vill något mer/seriösare på ett fel tidspunkt? Och att den gamla myten om att män vill vara den som "jagar" kvinnan stämmer, att de har lättare att bli interesserade av någon som är "hard to get"...??

Personligen har jag sett flera exempler i mina och kompisars dejting/relationer, som tyder på att dessa saker till viss del kan stämma. Och efter att ha klickat in på någon halvsuspekt link på Insta så översväms jag nu av reklam för olika "hemliga råd" en kvinna ska kunna använda för att få en man att bli kär i henne och vilja "committa" till ett förhållande... Det låter ju onekligen mkt fristande! Någon som testat, och vågar berätta det..?

Anyway, vad jag funderar på är väl om det egentligen är en bra idè att vara tydlig med hur mycket man gillar någon och vad man önskar, innan den personen har hunnit bestämma sig för vad den vill.... Eller om det kan ha en negativ effekt, att man tar bort spänningen och istället lägger till en moment av "press"?


(Sitter f.n. i karantän efter återkomst till Norge från Sverige, sjukt långtråkigt så blir mycket tid över för denna typ av funderingar )

Har svårt att utveckla just nu men Liv Strömquist har intressanta teorier om detta som går i linje med hur du tänker.

Lyssna gärna på podden En varg söker sin podd som hon har tillsammans med Caroline Ringskog Ferrada-Noli och avsnittet Det frigörande parförhållandet, där Liv pratar om just detta. Jag älskar att höra Livs analyser, hon är otroligt intelligent och jag tycker alltid att hon är spot on.

 

[durachiny]

Jag tror inte det handlar om att man vill vara den som jagar så mycket som att man inte är så säker på att man är intresserad lika mycket som den andra personen är det.

Om du vänder på fenomenet att du träffar en person som just nu är ok att hänga med och du vill se vart det tar sig och den börjar pusha på att få det till seriöst i större utsträckning än vad du själv är säker på att du är intresserad så skulle du nog reagera likadant själv.

 

[sorbifolia]

Jag tror inte det handlar om att man vill vara den som jagar så mycket som att man inte är så säker på att man är intresserad lika mycket som den andra personen är det.

Om du vänder på fenomenet att du träffar en person som just nu är ok att hänga med och du vill se vart det tar sig och den börjar pusha på att få det till seriöst i större utsträckning än vad du själv är säker på att du är intresserad så skulle du nog reagera likadant själv.

Just det! Sådana funderinger är vad jag är efter, är osäker på om det skiljer sig mellan könen eller om det bara allmänt är så att "pushy" är negativt...

 

[Tonto]

Alltså, jag har en fundering, inspirerad bl.a. av @pepp 's och mina egna erfarenheter med dejting, samt saker jag läst på sistonde...

Kan det faktiskt vara något i det här med att män har lätt att "skrämmas bort" om man säger till dem att man vill något mer/seriösare på ett fel tidspunkt? Och att den gamla myten om att män vill vara den som "jagar" kvinnan stämmer, att de har lättare att bli interesserade av någon som är "hard to get"...??

Personligen har jag sett flera exempler i mina och kompisars dejting/relationer, som tyder på att dessa saker till viss del kan stämma. Och efter att ha klickat in på någon halvsuspekt link på Insta så översväms jag nu av reklam för olika "hemliga råd" en kvinna ska kunna använda för att få en man att bli kär i henne och vilja "committa" till ett förhållande... Det låter ju onekligen mkt fristande! Någon som testat, och vågar berätta det..?

Anyway, vad jag funderar på är väl om det egentligen är en bra idè att vara tydlig med hur mycket man gillar någon och vad man önskar, innan den personen har hunnit bestämma sig för vad den vill.... Eller om det kan ha en negativ effekt, att man tar bort spänningen och istället lägger till en moment av "press"?


(Sitter f.n. i karantän efter återkomst till Norge från Sverige, sjukt långtråkigt så blir mycket tid över för denna typ av funderingar )

Min "dejt" (alltså har inget bra ord på vad man kallar någon man träffar lite löst...) har uttryckt lättnad/glädje över att jag tar initiativ och första steget till saker. Har nog varit den som tagit typ alla första steg. Så det är nog individuellt vad folk vill. Lättast att prata om det tänker jag.

 

[sorbifolia]

Beror väl på om man letar nån man är kompatibel med och kan kommunicera med, eller någon att "spela spelet" med.

Skulle aldrig falla mig in att fortsätta dejta nån som håller på med såna där fånerier.

Tror du inte att man kan vara kompatibel även om man inte är synkade vad gäller hur snabbt man utvecklar känslor?

Det behöver inte vara ett medvetet "spel" tänker jag, utan mer att vissa instinktivt drar sig undan om den andra börjar visa känslor eller vilja ta relationen vidare "för snabbt"....?

 

[Fibusen]

Tror du inte att man kan vara kompatibel även om man inte är synkade vad gäller hur snabbt man utvecklar känslor?

Det behöver inte vara ett medvetet "spel" tänker jag, utan mer att vissa instinktivt drar sig undan om den andra börjar visa känslor eller vilja ta relationen vidare "för snabbt"....?

Jag är den som backar otroligt fort om den andra vill väldigt mycket väldigt snabbt, eller om dom bara vill ses väldigt ofta/hela tiden, jag tycker det blir skitjobbigt och drar mig undan, och många gånger blir dom då ännu mer ”på” vilket resulterar i att jag avslutar allt för jag känner mig kvävd.

Självklart har jag pratat med dom om det innan hur lättkvävd jag är, vilket dom absoluuuut förstår. Sen står dom där tillslut endå och tjatar och tjatar, och trots att jag backar mer och mer så blir dom ännu mer på.

Skitdrygt är det! Det resulterar i att jag inte har det minsta intresse av att dejta alls längre. Ingen lyssnar ju endå på hur jag fungerar!

Nej, jag tror jag har fått och haft min stora kärlek redan, och nu går det inga fler tåg. Och det känns faktist helt okej det med.

 

[Migo]

Tror du inte att man kan vara kompatibel även om man inte är synkade vad gäller hur snabbt man utvecklar känslor?

Det behöver inte vara ett medvetet "spel" tänker jag, utan mer att vissa instinktivt drar sig undan om den andra börjar visa känslor eller vilja ta relationen vidare "för snabbt"....?

Ingen aning.

 

[Nahar]

Har av oförklarlig anledning bestämt mig för att dejta igen. Har noll förväntningar, men vi får se hur det går.

Nåja, en fråga: Vilken slags bilder tycker ni är bäst på typ dejtingappar? Jag har insett att jag har exakt tre bilder på mitt ansikte sen 2017 och tänkte be bror min ta lite nya bilder, men vi snöade in i en diskussion om 1700-tals jaktporträtt, och det är nog lite svårt för mig att få till just nu. Men ska det vara mer ansiktsbilder, kroppsbilder, bilder där en poserar med hästen? Är det viktigt att det är mycket bilder med andra människor i också? När jag kollar på andras profiler är jag inte alls kräsen med bilderna, men har hört att det är viktigt så tar gärna råd och synpunkter

 

[Stefffie]

Har av oförklarlig anledning bestämt mig för att dejta igen. Har noll förväntningar, men vi får se hur det går.

Nåja, en fråga: Vilken slags bilder tycker ni är bäst på typ dejtingappar? Jag har insett att jag har exakt tre bilder på mitt ansikte sen 2017 och tänkte be bror min ta lite nya bilder, men vi snöade in i en diskussion om 1700-tals jaktporträtt, och det är nog lite svårt för mig att få till just nu. Men ska det vara mer ansiktsbilder, kroppsbilder, bilder där en poserar med hästen? Är det viktigt att det är mycket bilder med andra människor i också? När jag kollar på andras profiler är jag inte alls kräsen med bilderna, men har hört att det är viktigt så tar gärna råd och synpunkter

Det beror väl på bad för intryck du vill ge, men åtminstone 1-2 bilder där ansiktet syns tydligt, sen är det ju trevligt med någon aktivitetdbild, kan ju vara allt från en skogspromenad till en fotbollsmatch, men det kan ge något att prata om. Har hört att man ska ha grupp/vänskapsbild för stt man ska visa att man har social kompetens typ, me själv tycker jag inte det känns så viktigt.

Själv har jag inga hästbilder, men jag har en sne ide om att många ser lite konstigt på hästpersoner, och sen vill jag inte bli kategoriserad som "hästtjej" av folk jag inte känner, men det är ju mer än fix ide jag har än en universell sanning.

 

[durachiny]

En variation av bilder i olika miljöer/sammanhang, behöver inte vara mer komplicerat än så.

 

[Nahar]

Det beror väl på bad för intryck du vill ge, men åtminstone 1-2 bilder där ansiktet syns tydligt, sen är det ju trevligt med någon aktivitetdbild, kan ju vara allt från en skogspromenad till en fotbollsmatch, men det kan ge något att prata om. Har hört att man ska ha grupp/vänskapsbild för stt man ska visa att man har social kompetens typ, me själv tycker jag inte det känns så viktigt.

Själv har jag inga hästbilder, men jag har en sne ide om att många ser lite konstigt på hästpersoner, och sen vill jag inte bli kategoriserad som "hästtjej" av folk jag inte känner, men det är ju mer än fix ide jag har än en universell sanning.

Finns det nån stereotyp kring hästkillar också? Tror det är just stereotyper som gör mig osäker. Vill inte ta en i mina ögon "ofarlig" bild som sen signalerar något väldigt speciellt/är missvisande. Men jag kanske övertolkar.

En variation av bilder i olika miljöer/sammanhang, behöver inte vara mer komplicerat än så.

Tycker ändå det är ganska komplicerat Alltså, hade jag redan haft en variation av bilder i olika miljöer och sammanhang att välja på så hade det nog varit ganska lätt att plocka ur de bra, men eftersom jag inte har det känns det ganska styltigt att liksom hitta på scenarion och göra nån slags photoshoot av mitt liv

 

[durachiny]

Finns det nån stereotyp kring hästkillar också? Tror det är just stereotyper som gör mig osäker. Vill inte ta en i mina ögon "ofarlig" bild som sen signalerar något väldigt speciellt/är missvisande. Men jag kanske övertolkar.

Tycker ändå det är ganska komplicerat Alltså, hade jag redan haft en variation av bilder i olika miljöer och sammanhang att välja på så hade det nog varit ganska lätt att plocka ur de bra, men eftersom jag inte har det känns det ganska styltigt att liksom hitta på scenarion och göra nån slags photoshoot av mitt liv

Äsch ta lite bilder som verkar roliga och du känner funkar för dig så kan man alltid starta om med nya konton sen i värsta fall.

 

[Red_Chili]

Jag är den som backar otroligt fort om den andra vill väldigt mycket väldigt snabbt, eller om dom bara vill ses väldigt ofta/hela tiden, jag tycker det blir skitjobbigt och drar mig undan, och många gånger blir dom då ännu mer ”på” vilket resulterar i att jag avslutar allt för jag känner mig kvävd.

Självklart har jag pratat med dom om det innan hur lättkvävd jag är, vilket dom absoluuuut förstår. Sen står dom där tillslut endå och tjatar och tjatar, och trots att jag backar mer och mer så blir dom ännu mer på.

Skitdrygt är det! Det resulterar i att jag inte har det minsta intresse av att dejta alls längre. Ingen lyssnar ju endå på hur jag fungerar!

Nej, jag tror jag har fått och haft min stora kärlek redan, och nu går det inga fler tåg. Och det känns faktist helt okej det med.

Åh, känner igen mig så väl i det du skriver! Därför är det lite intressant med unga klättraren jag träffar nu. Han var väldigt tydlig väldigt tidigt (med mina mått mätt) om att han ville mycket mer än mig och att han tyckte om mig mycket mer än vad jag nästan någonsin varit säker på att jag tycker om honom. Med andra ord, precis sådant som i vanliga fall skulle få mig att bryta. Meeen när vi pratade om det (något jag verkligen drog ut på eftersom jag kände mig säker på att det skulle leda till att vi slutade ses) så påstod han sig vara helt ok med det, ville träffa mig ändå och sedan har det faktiskt varit så också.

Aldrig att han tjatat om något öht faktiskt, och det är så otroligt skönt. Jag kommer på mig själv med att gång på gång bli fascinerad av hur tydligt han faktiskt lyssnar på allt möjligt. Just när det kommer till vad jag tycker om olika saker och ting så lyssnar han jätteuppmärksamt och kommer ihåg det utan konstigheter. Sånt där som egentligen inte borde vara så konstigt kanske, men jag är verkligen inte van vid att män är sådana.

 

[Elektronen]

Alltså, jag har en fundering, inspirerad bl.a. av @pepp 's och mina egna erfarenheter med dejting, samt saker jag läst på sistonde...

Kan det faktiskt vara något i det här med att män har lätt att "skrämmas bort" om man säger till dem att man vill något mer/seriösare på ett fel tidspunkt? Och att den gamla myten om att män vill vara den som "jagar" kvinnan stämmer, att de har lättare att bli interesserade av någon som är "hard to get"...??

Personligen har jag sett flera exempler i mina och kompisars dejting/relationer, som tyder på att dessa saker till viss del kan stämma. Och efter att ha klickat in på någon halvsuspekt link på Insta så översväms jag nu av reklam för olika "hemliga råd" en kvinna ska kunna använda för att få en man att bli kär i henne och vilja "committa" till ett förhållande... Det låter ju onekligen mkt fristande! Någon som testat, och vågar berätta det..?

Anyway, vad jag funderar på är väl om det egentligen är en bra idè att vara tydlig med hur mycket man gillar någon och vad man önskar, innan den personen har hunnit bestämma sig för vad den vill.... Eller om det kan ha en negativ effekt, att man tar bort spänningen och istället lägger till en moment av "press"?


(Sitter f.n. i karantän efter återkomst till Norge från Sverige, sjukt långtråkigt så blir mycket tid över för denna typ av funderingar )

Jag fungerar så att jag lätt skräms bort om någon är för på och snabb med att det ska vara seriöst. Så det är inte bara män. Jag tycker det blir en pressad och stressande situation när jag upplever att personen jag dejtar känner mer och har "kommit längre" i förhållandet än vad jag har.

Det är väl alltid bra att vara tydlig, men om den andra inte verkar vara på samma nivå som en själv tror jag man snarare kan förstöra om man flera gånger förklarar hur mycket man gillar någon. Jag kan t.ex. då dra slutsatsen att det är snällare mot den andra att sluta ses nu (om jag är osäker på vad jag känner) än att fortsätta träffas några veckor till och den kanske får ännu starkare känslor.

Lite sån situation jag hamnat i nu känns det som. ´Nya danskillen beter sig iaf som att han känner mer för mig än vad jag gör för honom...

Vissa triggas nog av att någon är svår. Men jag upplever snarare att många misstolkar att någon spelar "hard to get" med att personen inte är intresserad.

 

[Elektronen]

Åh, känner igen mig så väl i det du skriver! Därför är det lite intressant med unga klättraren jag träffar nu. Han var väldigt tydlig väldigt tidigt (med mina mått mätt) om att han ville mycket mer än mig och att han tyckte om mig mycket mer än vad jag nästan någonsin varit säker på att jag tycker om honom. Med andra ord, precis sådant som i vanliga fall skulle få mig att bryta. Meeen när vi pratade om det (något jag verkligen drog ut på eftersom jag kände mig säker på att det skulle leda till att vi slutade ses) så påstod han sig vara helt ok med det, ville träffa mig ändå och sedan har det faktiskt varit så också.

Aldrig att han tjatat om något öht faktiskt, och det är så otroligt skönt. Jag kommer på mig själv med att gång på gång bli fascinerad av hur tydligt han faktiskt lyssnar på allt möjligt. Just när det kommer till vad jag tycker om olika saker och ting så lyssnar han jätteuppmärksamt och kommer ihåg det utan konstigheter. Sånt där som egentligen inte borde vara så konstigt kanske, men jag är verkligen inte van vid att män är sådana.

I en sån situation där han tycker om dig mer. Kan du inte känna då att det är du som då får makten (i brist på bättre ord) i förhållandet ?
Jag kan känna så och känner mig inte bekväm i den sitsen.

 

[Fibusen]

Också vanligt att när jag säger att jag tex vill vara hemma själv i lugn och ro på torsdagen, eftersom jag har träffats på måndagen, jobbat ett dygn på tisdagen, sen träffats på onsdagen, då blir jag ifrågasatt för ”jag ska ju jobba hela helgen sen, så det är ju sista dagen vi kan ses den veckan”
När jag då förklarar att ja, precis, jag ska jobba hela helgen sen, därför behöver jag en lugn dag för mig själv där jag gör absolut ingenting! Såklart accepterar dom det, men då kommer det 100 mess ”vad gör du?” ”har du gjort något kul idag?” ”När börjar du i morgon då?” ”Jag saknar dig” ”Men på måndag ses vi väll?” ”Vad gör du nu då?”

Och svarar jag kort, eller inte alls, så kommer det ”har det hänt något?” ”Det känns som om det är något fel,är det det?”

Det är sånt här som kväver mig! Jag har redan förklarat att jag vill vara i fred, jag vill ha egentid, jag vill bara ligga i soffan och vara ful i min ensamhet och vara lat och köpa hem en pizza så jag slipper laga mat. Men nejdå, offerkoftan med dramarocken åter genast på....

Sen vill jag inte ses på måndagen då heller eftersom det känns som om hela torsdagen gick till att försöka prata förstånd med en vuxenbebis. Sen är karusellen igång.

Från början handlade det inte om att någon tycker om den ena mer eller mindre, men sånt här får mig att backa rejält. Inte bara backa föresten, utan roffa åt mig mina grejer och kuta åt andra hållet för allt vad benen bär.