Dejtingtråden nr 29

[Elektronen]

Tycker det är ett tråkigt ord, helt enkelt. Rätt intetsägande.

Med det sagt swipade jag precis förbi en tjej som skrev i första meningen "snäll och omtänksam". Visst, det är inget fel i det men....blaha.

On topic:
Swipar vänster på alla som skriver om ryggkliande. Varför är det en sån jäkla stereotypisk grej att skriva?

Swypar också vänster på de som skriver något om ryggkliande, speciellt om de menar att de är bra att klia på ryggen. Jag avskyr just att bli kliad på ryggen, eller ja aldrig träffat någon som gjort det på ett bra vis iaf .

Började fundera på om det alltid är en fördel att beskriva sin personlighet sådär, även om det inte är "snäll och omtänksam" tänker att det är något som kommer fram ändå om man lär känna någon.
T.ex beskriver sig någon som pratglad ser jag framför mig en dejt där jag knappt skulle få en syl i vädret.

 

[Fetaost]

När jag läser vad ni skriver att ni svajpar bort folk som beskriver sig på ett vist sätt så undrar jag om man kanske läser in onödigt mycket i texter?

Jag har i tre omgångar på 10 år hängt på dejtforum och gjort just så. Och jag märkte att ju längre jag dejtade ju mer sållade jag. Tillslut dög knappt något och jag kände att jag hade radarn mer inställd på att hitta fel än rätt på folk.

Den jag nu är tillsammans med var en blinddejt. Jag viste ingentig om honom. Varken hur han såg ut eller hur han skulle ha skrivit en presentation.
Han kunde lika gärna ha varit en bild och presentationslös profil på ett dejtingforum.

Jag tyckte det var väldigt befriande att ha noll info att starta med. Det gjorde iaf mig mycket mer öppen i sinnet och det sänkte förväntningarna.

 

[Nepenthe]

När jag läser vad ni skriver att ni svajpar bort folk som beskriver sig på ett vist sätt så undrar jag om man kanske läser in onödigt mycket i texter?

Jag har i tre omgångar på 10 år hängt på dejtforum och gjort just så. Och jag märkte att ju längre jag dejtade ju mer sållade jag. Tillslut dög knappt något och jag kände att jag hade radarn mer inställd på att hitta fel än rätt på folk.

Den jag nu är tillsammans med var en blinddejt. Jag viste ingentig om honom. Varken hur han såg ut eller hur han skulle ha skrivit en presentation.
Han kunde lika gärna ha varit en bild och presentationslös profil på ett dejtingforum.

Jag tyckte det var väldigt befriande att ha noll info att starta med. Det gjorde iaf mig mycket mer öppen i sinnet och det sänkte förväntningarna.

Har lite samma erfarenhet. Även missuppfattningar i text när man inte ses snabbt nog.
Mina två förhållanden var killar jag träffade genom gemensamma vänner och jobb till slut.

 

[Bison]

När jag läser vad ni skriver att ni svajpar bort folk som beskriver sig på ett vist sätt så undrar jag om man kanske läser in onödigt mycket i texter?

Jag har i tre omgångar på 10 år hängt på dejtforum och gjort just så. Och jag märkte att ju längre jag dejtade ju mer sållade jag. Tillslut dög knappt något och jag kände att jag hade radarn mer inställd på att hitta fel än rätt på folk.

Den jag nu är tillsammans med var en blinddejt. Jag viste ingentig om honom. Varken hur han såg ut eller hur han skulle ha skrivit en presentation.
Han kunde lika gärna ha varit en bild och presentationslös profil på ett dejtingforum.

Jag tyckte det var väldigt befriande att ha noll info att starta med. Det gjorde iaf mig mycket mer öppen i sinnet och det sänkte förväntningarna.

Håller med. Jag sållade stenhårt på texter, säkert många vettiga som försvann där.
Egentligen föredrar jag de som inte har presentation alls, även de som det har fungerat bäst med.

 

[Stefffie]

När jag läser vad ni skriver att ni svajpar bort folk som beskriver sig på ett vist sätt så undrar jag om man kanske läser in onödigt mycket i texter?

Jag har i tre omgångar på 10 år hängt på dejtforum och gjort just så. Och jag märkte att ju längre jag dejtade ju mer sållade jag. Tillslut dög knappt något och jag kände att jag hade radarn mer inställd på att hitta fel än rätt på folk.

Den jag nu är tillsammans med var en blinddejt. Jag viste ingentig om honom. Varken hur han såg ut eller hur han skulle ha skrivit en presentation.
Han kunde lika gärna ha varit en bild och presentationslös profil på ett dejtingforum.

Jag tyckte det var väldigt befriande att ha noll info att starta med. Det gjorde iaf mig mycket mer öppen i sinnet och det sänkte förväntningarna.

Jag kan tycka att HUR man uttrycker sig i sin text säger mer än VAD man uttrycker. Ord man väljer, stavning och skiljetecken tycker jag kan indikera mer om en personlighet än "snäll och omtänksam"

Det sagt så har mina två senaste dejter som det klickat med inte haft någon text alls.

Min bio f.n. :
"champagne socialist, plant lover, fan of dogs and social justice, enthusiastic about gin and tea. A corona cyclist and lover of rubbish coming of age movies

Mediocre company and terrible taste in music. EU passport
I like kind and clever people"

 

[Sezziyanen]

När jag läser vad ni skriver att ni svajpar bort folk som beskriver sig på ett vist sätt så undrar jag om man kanske läser in onödigt mycket i texter?

Jag har i tre omgångar på 10 år hängt på dejtforum och gjort just så. Och jag märkte att ju längre jag dejtade ju mer sållade jag. Tillslut dög knappt något och jag kände att jag hade radarn mer inställd på att hitta fel än rätt på folk.

Den jag nu är tillsammans med var en blinddejt. Jag viste ingentig om honom. Varken hur han såg ut eller hur han skulle ha skrivit en presentation.
Han kunde lika gärna ha varit en bild och presentationslös profil på ett dejtingforum.

Jag tyckte det var väldigt befriande att ha noll info att starta med. Det gjorde iaf mig mycket mer öppen i sinnet och det sänkte förväntningarna.

Du har en bra poäng. Jag skulle också nog gärna vilja ha noll info. Men det blir nog lite grejen också, jag swipar inte bort nån för att de har noll info, däremot om de har info som säger mig mycket att de verkar rent utsagt tråkiga eller osympatiska, då kanske jag gör det.. Men visst, det gör säkert att jag missförstår vissa och inte ger dem en chans.

Ärligt talat skulle jag vilja träffa tjejer mer offline. Men såsom jag lever och så världen ser ut idag så är det inte alltför många jag möter så, internet blir liksom ett komplement.

 

[BernT]

Hahaha ja! Vilket antiklimax. Frågan är om kvinnor lika ofta söker män som är 20 år äldre men bara tre år yngre?

Om jag vore singel skulle jag lätt ta en 20 år äldre (Om han är snygg och fräsch haha) men kan inte tänka mig en som är ens ett år yngre.

 

[Sezziyanen]

Det där tycker jag är så himla intressant. Hur rättfärdigar man det för sig själv, att inte kunna vara med ngn som är lika mkt äldre som yngre?

Men man behöver väl inte rättfärdiga sina dejtingpreferenser alls?

Personligen har jag mycket svårt att tänka mig att försöka inleda en långvarig grej med en tjej 3-5 år (eller mer) äldre än mig. Tror det även skulle vara mycket svårt att få det att fungera om de vore i universitetsåldern dock också.

Skulle även ha mycket svårt att vara tillsammans med nån som är mycket ohälsosam tex, struntar i vad de äter eller värdet av träning osv.

Eller nån som inte kan ta för sig alls.

Inget av detta är nått jag tänker att jag behöver rättfärdiga, men anledningar finns ju till det.

 

[Fetaost]

Jag kan tycka att HUR man uttrycker sig i sin text säger mer än VAD man uttrycker. Ord man väljer, stavning och skiljetecken tycker jag kan indikera mer om en personlighet än "snäll och omtänksam"

Det sagt så har mina två senaste dejter som det klickat med inte haft någon text alls.

Min bio f.n. :
"champagne socialist, plant lover, fan of dogs and social justice, enthusiastic about gin and tea. A corona cyclist and lover of rubbish coming of age movies

Mediocre company and terrible taste in music. EU passport
I like kind and clever people"

Många har ju jättesvårt att uttrycka sig i skrift men kan vara sociala genier, välutbildade eller vad som helst egentligen.

 

[Fetaost]

Du har en bra poäng. Jag skulle också nog gärna vilja ha noll info. Men det blir nog lite grejen också, jag swipar inte bort nån för att de har noll info, däremot om de har info som säger mig mycket att de verkar rent utsagt tråkiga eller osympatiska, då kanske jag gör det.. Men visst, det gör säkert att jag missförstår vissa och inte ger dem en chans.

Ärligt talat skulle jag vilja träffa tjejer mer offline. Men såsom jag lever och så världen ser ut idag så är det inte alltför många jag möter så, internet blir liksom ett komplement.

Jag kan bara tala för mig själv men jag blev lite "dejtingskadad" med tiden. Hade jag gått på dejt med någon där det blev "fel" så letade jag omedvetet efter varningstecken nästa gång jag jag svajpade för att slippa en repris.

Jag tror slumpen att man träffar rätt är av större betydelse än en korrekt formulerad presentation.

Precis som för dig så var min chans att träffa någon utanför internet minimal. Men blir jag singel igen så ska jag försöka att vara mer öppen när jag läser profiler.

 

[Tonto]

Jag och min dejt igår fick en komplimang ifrån en random kvinna. Vi stannade för att kolla efter vart vi var på väg och hon gick förbi och hon sa något liknande; ”Jag måste bara säga att nu är så snygga, har gått bakom er och tänkt på det”. Så gulligt.

 

[Stefffie]

Många har ju jättesvårt att uttrycka sig i skrift men kan vara sociala genier, välutbildade eller vad som helst egentligen.

Är en av mina deal breakers tror jag - klarar inte med folk som inte kan uttrycka sig i skrift ordentligt.
Jag gick på några träffar med en kille i somras och hans skriftspråk när han messade var en avgörande faktor till varför jag valde att inte fortsätta träffa honom - så mycket kommunikation är ju skriftlig speciellt när man messar, och kan man då inte uttrycka sig väl så blir jag iaf vara irriterad

 

[Elektronen]

Jag kan bara tala för mig själv men jag blev lite "dejtingskadad" med tiden. Hade jag gått på dejt med någon där det blev "fel" så letade jag omedvetet efter varningstecken nästa gång jag jag svajpade för att slippa en repris.

Jag tror slumpen att man träffar rätt är av större betydelse än en korrekt formulerad presentation.

Precis som för dig så var min chans att träffa någon utanför internet minimal. Men blir jag singel igen så ska jag försöka att vara mer öppen när jag läser profiler.

Jag tror absolut man kan bli dejtingskadad! Jag är nog det, det känns som att jag blir det mer och mer desto fler jag dejtat någon månad utan att det blivit något mer seriöst.

Jag tror det är svårt att inte omedvetet (eller medvetet) leta efter "fel" som man stött på innan. Men det är nog inte så fördelaktigt för en själv om listan bara blir längre och längre.

 

[Fetaost]

Är en av mina deal breakers tror jag - klarar inte med folk som inte kan uttrycka sig i skrift ordentligt.
Jag gick på några träffar med en kille i somras och hans skriftspråk när han messade var en avgörande faktor till varför jag valde att inte fortsätta träffa honom - så mycket kommunikation är ju skriftlig speciellt när man messar, och kan man då inte uttrycka sig väl så blir jag iaf vara irriterad

Jag trycker att massa messande blir jobbigt eftersom jag har dyslexsi. Min parter är ist extremt välformulerad (och kul) i text. Som tur är står han ut med mig när vi skriver, fast vi pratar hellre

 

[Sezziyanen]

Kom på en till dealbreaker för min del:
Trångsynthet och att vara slav till en ideologisk bubbla.

 

[Sonic76]

Jag har en jag vill träffa.
Bor lite långt bort så bara helger som funkar.
Men jag ska försöka få till det.
Men jag är livrädd.
Mina erfarenheter är ju inte de bästa

 

[Fjordfrälst]

Jag har en jag vill träffa.
Bor lite långt bort så bara helger som funkar.
Men jag ska försöka få till det.
Men jag är livrädd.
Mina erfarenheter är ju inte de bästa

Nån gång måste det ju vända, eller hur?! Våga chansa .

 

[_Taggis_]

Många har ju jättesvårt att uttrycka sig i skrift men kan vara sociala genier, välutbildade eller vad som helst egentligen.

Ang att hålla på skriva en massa på sms, chatt eller liknande... Jag har skitsvårt för det överlag med folk jag inte känner. En har ju en viss jargong med de en känner, som kan ens skriftspråk och vice versa. Men just när det kommer till nån jag har intresse av, så har jag med åren insett att jag blir så himla känslig och faktiskt tom lite lättkränkt när det kommer till den sortens konversationer.
Det är så mkt som inte kommer fram i korta meddelanden tycker jag, undertoner osv. Lika lätt som att missa saker är det att övertolka saker. Jag föredrar att lära känna folk IRL. Jag tyckte möjligen lite annorlunda förr, men jag är inte så blyg längre så då föredrar jag att liksom speak it out. Jag märker ganska snabbt om det är en person jag klickar med, oavsett det är av intresse som ev partner eller som vän. Men det måste jag se IRL. I min ungdom chattade jag en hel del och ganska ofta hade en gjort sig en bild som inte alls stämde när en väl sågs. Betydligt oftare än att nån jag träffat IRL gjorde mig irriterad via en chatt senare...

 

[Modest]

Men man behöver väl inte rättfärdiga sina dejtingpreferenser alls?

Personligen har jag mycket svårt att tänka mig att försöka inleda en långvarig grej med en tjej 3-5 år (eller mer) äldre än mig. Tror det även skulle vara mycket svårt att få det att fungera om de vore i universitetsåldern dock också.

Skulle även ha mycket svårt att vara tillsammans med nån som är mycket ohälsosam tex, struntar i vad de äter eller värdet av träning osv.

Eller nån som inte kan ta för sig alls.

Inget av detta är nått jag tänker att jag behöver rättfärdiga, men anledningar finns ju till det.

Nej, det är ju sant. Det är min personliga inställning bara, jag har svårt att se hur man inte reflekterar kring sådana saker. Hur man tänker kring sina dejtingpreferenser hade varit snyggare uttryckt.

Ungefär hur gammal är du? Varför är 3-5 år äldre så svårt? Är det lika svårt om de är 3-5 år yngre?

 

[monster1]

Om jag vore singel skulle jag lätt ta en 20 år äldre (Om han är snygg och fräsch haha) men kan inte tänka mig en som är ens ett år yngre.

Det beror säkert på hur gammal man själv är. När man själv är 50 kanske man inte är så peppad på att dejta de som är i 70 års åldern.