Delad ekonomi

[Sofie.S]

Hur resonerar ni kring delad ekonomi där två gifta får ut lika mycket efter skatt - men där den ena personen vill gå ner till 80% arbetstid?
Bör de gemensamma utgifterna fortfarande delas lika mellan personerna, trots att den som går ner i arbetstid får ut mindre i lön?

Om det har betydelse, den som jobbar 100% är mer ledig än partnern, trots att hen går ner till 80%. Anledningen till mindre arbetstid är att hen vill träffa familjen mer.

Gemensam ekonomi är inte ett alternativ då den ena personen har en dyr hobby.

 

[athena_arabians]

Hur resonerar ni kring delad ekonomi där två gifta får ut lika mycket efter skatt - men där den ena personen vill gå ner till 80% arbetstid?
Bör de gemensamma utgifterna fortfarande delas lika mellan personerna, trots att den som går ner i arbetstid får ut mindre i lön?

Om det har betydelse, den som jobbar 100% är mer ledig än partnern, trots att hen går ner till 80%. Anledningen till mindre arbetstid är att hen vill träffa familjen mer.

Gemensam ekonomi är inte ett alternativ då den ena personen har en dyr hobby.

Jag tror det är något paret måste komma överens om själva. Men säg att den som jobbar 80% sköter mer markservice i hemmet (dvs det tas tex inte in extern städservice odyl) så känns det väl rimligt att avgifterna fördelas så den som jobbar 80% betalar mindre.

 

[rtf]

Är i samma sits. Vill gå ner och jobba 80%, lärare. Gubben jobbar 100%, specialistläkare. Han tjänar dubbelt så mycket som mig (42000)

Jag har funderat länge och väl och kommit fram till att jag skulle vilja att han bidrar med 2000 mer än mig till Ica-kortet, nu sätter vi över 4000 var på det, och handlar ”allt” på Ica. Då blir det 5000 för honom och 3 för mig.

För mig är det viktigt att inte vara ”köpt”, så jag sköter mig själv i övrigt för det som rör mig. Hade hund med mig in i förhållandet tex. Nu håller vi på med ivf-behandling och det delar vi på, men han betalar mer på kringutgifter som hela hotellräkningen tex. Vi äter ute en gång i veckan och det betalar han. Jag pensionssparar 1500 i månaden (45 år), det är viktigt för mig eftersom min pension kommer att bli påverkad av att gå ner i tid, kan till och med tänka mig att öka det sparandet med 500 till. I framtiden vill jag kunna gå om jag vill från förhållandet, ser alldeles för många kvinnor som är fast med en tråkig gubbe för att hon inte har råd till eget boende efter pensionen. Det skrämmer mig mycket, att inte ha möjligheten att göra det jag vill. Eller om jag blir lämnad som pensionär. Jag vill ha kvar min guldkant i livet.

Det hjälper kanske inte dig, men så är mina tankar, nu.

 

[Eurydome]

Hur resonerar ni kring delad ekonomi där två gifta får ut lika mycket efter skatt - men där den ena personen vill gå ner till 80% arbetstid?
Bör de gemensamma utgifterna fortfarande delas lika mellan personerna, trots att den som går ner i arbetstid får ut mindre i lön?

Om det har betydelse, den som jobbar 100% är mer ledig än partnern, trots att hen går ner till 80%. Anledningen till mindre arbetstid är att hen vill träffa familjen mer.

Gemensam ekonomi är inte ett alternativ då den ena personen har en dyr hobby.

För mig är det rimligaste att man bidrar procentuellt efter vad man tjänar.

 

[a1agnlju]

Jag tycker att utgifterna ska delas upp procentuellt utefter hur mycket man får ut i lön och inte utefter hur mycket den ena eller den andra jobbar. Det troliga är ju att den som jobbar mindre även tar hand om hemmet i en större utsträckning.

Här hemma jobbar vi båda 100%. Jag har något högre lön än maken så jag betalar mer av hemmets utgifter. Han betalar sina fritidsintressen och jag betalar mina. Mina fritidsintressen är mycket dyrare än hans (jag har hästar), så de pengarna som blir över efter att räkningarna är betalade går till hästarna. Han kan lägga mer pengar på annat han vill ha, eller spara om han vill. Men jag har ju själv valt att ha ett dyrt fritidsintresse, så då får jag leva med att jag inte kan spara lika mycket eller köpa annat jag skulle behöva.

Det funkar för oss i alla fall.

 

[Human]

Jag hade haft som utgångspunkt att den som går ner i arbetstid fortfarande ska betala 50 %, om önskan att gå ner i arbetstid bara är den personens. Dvs, den andra parten ska inte drabbas ekonomiskt av att en prioriterar mer tid högre än pengar, även om tiden är tänkt att gå till familjen. Som utgångspunkt, sen kan det finnas tusen anledningar i ett specifikt fall som hade kunnat få mig att tänka om.

Vi har delad ekonomi i min relation, min partner är några år äldre än mig och tjänar mer. Vi delar 50/50 på alla kostnader kopplade till vårt gemensamma liv. Skulle löneskillnaden bli ännu större än nu så hade jag också varit öppen för procentuell fördelning utefter inkomst, men då hade jag tyckt att den, som utgångspunkt, skulle beräknas efter vad lönen är för 100 %-arbetstid, oavsett om någon av oss skulle jobba mindre.

 

[Sofie.S]

För mig är det rimligaste att man bidrar procentuellt efter vad man tjänar.

Även om ett par arbetar olika procent?

 

[Unafraid]

Även om ett par arbetar olika procent?

Jag skulle säga ja. Man lever ändå ihop och man betalar efter förmåga.

 

[Clabbe]

Eget hushållsarbete är svårt att värdera i pengar. Att betala procentuellt efter vad var och en tjänar efter skatt är lättare. Om en jobbar färre timmar så kan väl den göra mer i hemmet.

 

[Eurydome]

Även om ett par arbetar olika procent?

Ja, jag tror det. Särskilt om anledningen är att personen vill gå ner i tid för att träffa familjen mer.

 

[TygerTyger]

Jag tycker att man delar 50/50 om båda har möjlighet att tjäna lika mycket. Den enes frivilliga val att jobba mindre ska inte drabba den andre i form av ökade utgifter, vilket ju blir fallet om utgiftsnivån är densamma men den som går ner i tid ska betala en mindre andel.

 

[TygerTyger]

Sen vill jag förresten tillägga två saker:
- Om det vore mitt hushåll så skulle jag ta tillfället i akt att se över utgifterna. Alltid bra men blir lättare att ta tag i vid en sådan här förändring.
- Superviktigt att man inte glider över i att den som jobbar mindre plötsligt gör mer hemarbete.

 

[athena_arabians]

Jag tycker att man delar 50/50 om båda har möjlighet att tjäna lika mycket. Den enes frivilliga val att jobba mindre ska inte drabba den andre i form av ökade utgifter, vilket ju blir fallet om utgiftsnivån är densamma men den som går ner i tid ska betala en mindre andel.

Fast om den som går ner i tid tar mer hushållsarbete då?

 

[cambodia]

Spontant tänker jag att om jag valt att gå ner i tid hade jag inte velat lägga den tiden på att göra ”hemarbete” (som jag tolkar som städning, tvätt och disk typ).

 

[LadyCovergirl]

Jag utgår alltid från 50/50-fördelning. Om den som går ner i tid gör mer av hemarbetet är jag mer benägen att justera den procentuella fördelningen.

I mitt förhållande bor vi inte ihop men om vi skulle göra det så vill jag att det delas 50/50. Jag ska inte behöva bli lidande för att min partner väljer att jobba mindre än jag. (I mitt förhållande har jag en något högre grundlön men framförallt jobbar jag en del på specialtjänster = högre lön och gör betydligt fler övertidstimmar.)

Sen kan det ju behöva justeras utefter andra saker. I vårt fall till exempel att jag har en dotter som bor hos mig ca 80 procent av tiden.

 

[rtf]

Nej, om det vore omvänt skulle jag inte vilja betala mer för att min partner väljer att gå ner i tid. Okej om man har småbarn, men annars skulle jag inte vara sugen.

 

[em-pirre]

Jag har svårt för millimeterrättvisa. Vi kör 50/50 trots I komstskillnader. Det känns för mig som en bra grund. Sen kanske min partner betalar mer om vi typ bygger eller renoverar eller om det kommer plötsliga stora kostnader.

 

[Bluefish]

Procentuell uppdelning tycker jag känns rimlig i ett äktenskap. Utifrån tanken att båda ska leva ett liv de trivs med och att parterna om de har möjlighet bidrar till det. Men det beror väl lite på vilka marginaler som finns och hur utgifterna är fördelade. Vill min partner gå ner i tid kan jag tänka mig att betala mer för att partner ska må bättre om jag själv trivs med att arbeta heltid. Medveten om att det kommer ha "kostat mig" om vi går isär i framtiden och ok med det.

 

[Inte_Ung]

Det är omöjligt att få det rättvist så länge som män har högre lön för samma arbete och det bara är kvinnan som tar besväret/risken/smärtan/arbetet/belastningen med att vara gravid och föda barn.
Hur värderar man det på en skala?

Varför kan inte äkta makar vara bara snälla och generösa mot varandra och bidra till det gemensamma livet efter förmåga?
Med pengar/omsorg/barnafödande/fixande eller vad det nu kan vara.

 

[Jenka]

Hur resonerar ni kring delad ekonomi där två gifta får ut lika mycket efter skatt - men där den ena personen vill gå ner till 80% arbetstid?
Bör de gemensamma utgifterna fortfarande delas lika mellan personerna, trots att den som går ner i arbetstid får ut mindre i lön?

Om det har betydelse, den som jobbar 100% är mer ledig än partnern, trots att hen går ner till 80%. Anledningen till mindre arbetstid är att hen vill träffa familjen mer.

Gemensam ekonomi är inte ett alternativ då den ena personen har en dyr hobby.

Gå ner i tid för familjen dvs barn tycker jag det är rimligast att dela på kostnaden (annat om det vore att ägna sig åt hobby tex, kanske).

Vi har också relativt dyra hobbys och har gemensam ekonomi med (lika stor) privat del (/fickpengar). Kändes mest logiskt när vi fick barn att dela på inkomster (och inkomstförluster) men samtidigt behöver vi aldrig diskutera hobbykostnad då det går på det privata.