Delat boende -skadligt?

Milosari

Trådstartare
Min mamma har precis vräkt ur sig att hon är jätteorolig för mitt barns välmående eftersom han bor 50 % hos sin pappa. Hon menar att det är skadligt. Finns det några som helst belägg för det? Kan han lida men längre fram även om det inte märks något nu? Barnet är 2,5 år och jag och pappan har en bra relation och dialog.

(Det är alltså inte pappan det är fel på utan hon menar att det är skadligt att inte bo mest hos ena föräldern, underförstått mamman)
 
Min mamma har precis vräkt ur sig att hon är jätteorolig för mitt barns välmående eftersom han bor 50 % hos sin pappa. Hon menar att det är skadligt. Finns det några som helst belägg för det? Kan han lida men längre fram även om det inte märks något nu? Barnet är 2,5 år och jag och pappan har en bra relation och dialog.

(Det är alltså inte pappan det är fel på utan hon menar att det är skadligt att inte bo mest hos ena föräldern, underförstått mamman)
Befängt!
 
Min mamma har precis vräkt ur sig att hon är jätteorolig för mitt barns välmående eftersom han bor 50 % hos sin pappa. Hon menar att det är skadligt. Finns det några som helst belägg för det? Kan han lida men längre fram även om det inte märks något nu? Barnet är 2,5 år och jag och pappan har en bra relation och dialog.

(Det är alltså inte pappan det är fel på utan hon menar att det är skadligt att inte bo mest hos ena föräldern, underförstått mamman)

Det tror jag inte. Tvärtom. Jag tror att det är bra att barn har bra kontakt med båda sina föräldrar.
 
Nej, det finns inga belägg för det. Tvärtom - vill minnas att jag sett undersökningar som visar att det är BÄTTRE för barn att bo hos båda föräldrarna än bara den ena (förutsatt givetvis att det är vettiga föräldrar, men det verkar ni ju vara).

Sedan får man givetvis vara observant på hur barnet mår, och kanske när det gäller ett så litet barn ha ganska korta bytesintervaller (måste ju inte vara exakt en vecka hos varje förälder) och i övrigt försöka anpassa sig så bra som möjligt till vad barnet verkar må bäst av!
 
Jag är skilsmässobarn med bra kontakt med båda mina föräldrar. Det var toppen med delat boende. Båda såg till att verkligen fokusera på mig och min syster när vi var hos dem, sen var mina föräldrar fria att göra annat de dagar som vi bodde hos den andra.
 
Tusen tack! Och tack för länken. Vi tänker ju att vi vill göra det bästa för barnet, både jag och pappan. Men man är ju så känslig för det här ”dålig mamma-kortet”.

Ny partner då? Är det skadligt för små barn att umgås med förälderns nya partner när detta sker sällan och oregelbundet?
 
Kan din mamma ha blandat ihop det med att man inte rekommenderar att barn under 3 år ska bo varannan vecka? Fast den rekommendationen betyder ju inte att barn bör växelvis utan att byten bör vara tätare än veckovis.
 
Tusen tack! Och tack för länken. Vi tänker ju att vi vill göra det bästa för barnet, både jag och pappan. Men man är ju så känslig för det här ”dålig mamma-kortet”.

Ny partner då? Är det skadligt för små barn att umgås med förälderns nya partner när detta sker sällan och oregelbundet?

Lika skadligt som att umgås med vilken annan person som helst sällan och oregelbundet.

Typ, jobbiga släktingar lite nu och då 😎
 
Tusen tack! Och tack för länken. Vi tänker ju att vi vill göra det bästa för barnet, både jag och pappan. Men man är ju så känslig för det här ”dålig mamma-kortet”.

Ny partner då? Är det skadligt för små barn att umgås med förälderns nya partner när detta sker sällan och oregelbundet?

Varför skulle det vara skadligt? Förutsatt att det är en vettig människa.
 
Ny partner då? Är det skadligt för små barn att umgås med förälderns nya partner när detta sker sällan och oregelbundet?
Tveksamt att ett litet barn skulle förstå skillnaden på ny partner och ny vän och det sistnämnda har jag då aldrig hört att det skulle vara skadligt.
Jag tror inte du behöver oroa dig för att vara en dålig mamma - inget tyder på det hittils :)
 
Tack igen för alla svar. Det behövs, även om jag vet det innerst inne.

Mitt barn gör faktiskt skillnad på min specielle vän och på mina andra vänner. Barnet är så litet att jag känner att jag vågar gambla lite och visa min kärlek ganska öppet. OM personen skulle försvinna ut våra liv så kommer barnet inte minnas.

Min mamma blandar ihop mitt liv och min situation med sin egen. Hon träffade en ny när jag var 9. Jag tyckte inte om honom och det sabbade en hel del. Men 1) mamma och jag hade nog inte en okomplicerad relation innan det heller och 2) hennes nya man hade någon form av autismdiagnos och jag tror att utöver det så var han helt och hållet ointresserad av att skapa en relation med tidigare barn. Vi bodde ihop i 7 år och han är pappa till min lillebror, men han säger aldrig hej när vi träffas.

Argumentet är i alla fall att hon har levt så länge och är så mycket klokare än vad jag är. Jag som befinner mig mitt i det ser inte klart. Heltidsjobb, delat boende och ny partner är alltid skadliga faktorer för barn och man bör skära ner på allt.

(Till viss del har hon rätt. Jag såg inte klart när jag pratade med henne. Jag var helt rosenrasande och samtidigt ledsen. Jag är ju inte förskonad från det konstant dåliga samvete som drabbar en samma dag som föräldraledigheten tar slut).
 
Klart att relationer påverkar barn men så länge vuxna använder hjärtat och hjärnan och tar hänsyn till barnet och sätter detta i första rummet så kan jag inte se att det skulle vara någon fara.

Mina föräldrar skildes ju och problemen har kommit när en vuxen har gjort skillnad på egna och den andres barn (inte ok!) eller att föräldern har valt sin vuxna relation före barnets bästa. Annars har det mesta gått bra i vår familj. Vi är inte helt normala någon av oss men det har inte med skilsmässan att göra. Vi är rätt goda vänner alla ändå. Även ingifta partners mfl.
 
Mina föräldrar skilde sig men jag var betydligt äldre. Men jag hade inga problem med att mina föräldrar träffade nya partners. Båda träffade nya och deras nya förhållanden höll i många år för den ena (jag var vuxen och hade flyttat hemifrån när det tog slut) och håller fortfarande för den andra.

Jag tror att det är bra för ett skilsmässobarn att se en bra relation. Jag tror att det är bra att ha en bra förebild när det gäller hur relationer är. Och när mammas och pappas relation inte är den förebilden så kan ju mammas eller pappas nya relation vara den där förebilden som visar hur ett bra förhållande ska vara. Sen tror jag att om förälderns nya förhållande är dåligt och den nya partnern ingen bra förebild eller tar till sig barnet så är det ju skadligt men det förstår nog alla.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
7 498
Senast: sjoberga
·
Relationer Jag behöver skriva av mig. Ni är kloka. Det här är invecklat och jag får förmodligen inte med allt relevant i ett första inlägg. Jag...
2
Svar
24
· Visningar
3 991
Senast: Pinus
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
7 712
Senast: lundsbo
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 797
Senast: jemeni
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp