Det som jag märkt som både utsocknes och utbildad jämfört med mina kollegor som inte är utbildade utan arbetat sig upp i organisationen är att de inte har fler exempel/varianter/metoder att ta till när de står inför något. De kan bara den metoden de lärt sig inom organisationen och kan inte ifrågasätta den för de har inte sett något annat. De kan organisationens metod väldigt bra, men blir osäkra om man vill testa något annat. Under min utbildning fick vi se många olika problem och lösningar från olika organisationer, vilket betyder att jag har en större problemlösningsbank att håva ur, jag är mindre rädd att testa nya saker. I princip så upplever jag alltså att många av de som jobbat sig till sin kunskap bara upprepar det någon annan gjort medan de som utbildad sig till sin kunskap har en bakgrund som gör att de kan bygga nya lösningar och vågar testa dessa. Det går givetvis att tillskansa sig den kunskapen själv genom att vara i många organisationer lära sig själv osv. Men utbildning serverar ju detta på ett silverfat åt en.Exakt det. Största vinsten med utbildning är man (i bästa fall!) lär sig hur lite man vet om det man studerar. Man förstår (i bästa fall!) när man inte förstår. Man blir försiktigare och försiktigare. Jurist är ett jättetydligt exempel på det. Här på buke uttalar sig folk tvärsäkert i juridiska frågor, medan om man faktiskt frågar en jurist så börjar svaret i nio fall av tio med ”det beror på”.
KL
Det är tidvis rätt tröttsamt att ha ett yrke där alla andra vet mer om a) hur det utövas, b) hur det borde utövas. (A och b sammanfaller inte alltid enligt dessa experter). Men det får man väl räkna med, antar jag.